Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 3 juni 2021

1 Originalspråk: tyska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 (EUT L 347, 2013, s. 487) i dess ändrade lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/142 av den 2 december 2015 (EUT L 28, 2016, s. 8). Förordning nr 1305/2013 har varit föremål för flera ändringar sedan dess, senast genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/399 av den 19 januari 2021 (EUT L 79, 2021, s. 1). De ändringar som är relevanta för det aktuella målet behandlas nedan (se punkt 11 och följande punkter och punkt 58 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande).

3 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2220 av den 23 december 2020 (EUT L 437, 2020, s. 1) infördes ett ytterligare stycke här: Detta belopp får höjas med ytterligare högst 30000 EUR vid finansieringstransaktioner med medel som avses i artikel 58a.1. Denna fond används för att finansiera åtgärder för att hantera effekterna av COVID-19-krisen.

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och (EU) nr 652/2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial (EUT L 350, 2017, s. 15).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 (EUT L 347, 2013, s. 608). Senare ändringar av denna förordning saknar betydelse för bestämmelsen som citeras här.

6 2014/C 204/01 (EUT C 204, 2014, s. 1) i dess ändrade lydelse enligt kommissionens tillkännagivande om ändring av Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020 (2015/C 390/05) (EUT C 390, 2015, s. 4).

7 Ovan punkt 7 i förevarande förslag till avgörande.

8 Dekret av den 9 juni 2015 om bestämmelser rörande förfarandet för beviljande av nationellt stöd och stöd från Europeiska unionen i delåtgärden Stöd för nyetablering genom utveckling av småbruk, inom ramen för åtgärden Utveckling av jordbruksföretag och näringsverksamhet, Latvijas Vēstnesis 2015, nr 126.

9 Dekret av den 16 juni 2015 om bestämmelser rörande förfarandet för beviljande av nationellt stöd och stöd från Europeiska unionen i delåtgärden Nyetableringsstöd för unga jordbrukare, inom ramen för åtgärden Utveckling av jordbruksföretag och näringsverksamhet, Latvijas Vēstnesis 2015, nr 127.

10 Namnet verkar komma från kabbelekan (Caltha palustris) som på lettiska heter purva purene.

11 Se artikel 6.1 i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 7 i förevarande förslag till avgörande) och punkt 7 i riktlinjerna för jordbruket 2014–2020.

12 Se artikel 5 första stycket i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 6 i förevarande förslag till avgörande).

13 Se den vägledande förteckningen i bilaga VI i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 10 i förevarande förslag till avgörande).

14 Sedan dess har formuleringen per stödmottagare eller jordbruksföretag lagts till genom artikel 1 punkt 7 a i förordning 2017/2393 (ovan fotnot 4 i förevarande förslag till avgörande).

15 Se skäl 5 och artikel 5.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 807/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), samt om införande av övergångsbestämmelser (EUT L 227, 2014, s. 1), i dess ändrade lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1367 (EUT L 211, 2015, s. 7).

16 Se avsnitt 4.3.1. och 4.3.3. (s. 10 och 12) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013, november 2014, tillgänglig för medlemsstaterna via databasen Circabc.

17 Se avsnitt 4.3.1. och 4.3.3. (s. 10 och 11) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013 (ovan fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Région wallonne (Stöd för unga jordbrukare) ( C‑830/19, EU:C:2021:100, punkt 67 och följande punkter).

18 Se artikel 5 första stycket punkt 2 led b i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 6 i förevarande förslag till avgörande).

19 Se artikel 19.4 andra stycket i förordning nr 1305/2013 jämförd med artikel 9.2 tredje stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 (ovan punkterna 8 och 15 i förevarande förslag till avgörande).

20 Se artikel 2 i förordning nr 807/2014 (oben, fotnot 15 i förevarande förslag till avgörande) och förslag till avgörande av generaladvokat Campos Sánchez-Bordona i målet Région wallonne (Stöd för unga jordbrukare) ( C‑830/19, EU:C:2021:100, punkt 84 och följande punkter).

21 Se ovan punkt 4 i förevarande förslag till avgörande.

22 Se avsnitt 4.3.1. (s. 10) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013 (ovan fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande).

23 Se ovan punkterna 9 och 41 i förevarande förslag till avgörande.

24 Ovan fotnot 4 i förevarande förslag till avgörande.

25 Se nedan punkterna 59–60 i förevarande förslag till avgörande.

26 Se ovan punkterna 5 och 40 i förevarande förslag till avgörande.

27 Se avsnitt 4.3.1. (s. 9) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013 (ovan fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande).

28 Detta gäller även fristen för att inleda genomförandet av affärsplanen (artikel 19.4 första stycket i förordning nr 1305/2013 och artikel 19.4 andra stycket i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393), fristen för att uppfylla kraven beträffande aktiva jordbrukare (artikel 19.4 andra meningen i förordning nr 1305/2013 och artikel 19.4 tredje stycket i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393), och fristen för att förvärva de nödvändiga yrkeskunskaperna (artikel 2.3 i förordning nr 807/2014 (ovan fotnot 15 i förevarande förslag till avgörande)). Alla dessa frister börjar numera löpa från dagen för beslutet om beviljande av stöd.

29 Se ovan punkt 11 i förevarande förslag till avgörande.

30 Se artikel 2.1 andra stycket led a och artikel 19.4 första och fjärde styckena i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393 (ovan punkt 12 och följande punkt i förevarande förslag till avgörande).

31 Se, i detta avseende, även mitt förslag till avgörande i målet Grekland/kommissionen ( C‑341/17 P, EU:C:2018:981, punkt 53).

32 Se ovan punkt 24 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

33 I den mening som avses i artikel 2.1 andra stycket led a i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393 (ovan punkt 12 i förevarande förslag till avgörande).

34 I enlighet med artikel 19.4 fjärde stycket i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393 (ovan punkt 13 i förevarande förslag till avgörande) ska medlemsstaterna i landsbygdsprogrammen fastställa vilka åtgärder som ska anses vara åtgärder med koppling till … företagsstart enligt artikel 2.1 andra stycket led s i denna förordning och därmed anses som dagen för etableringen. Om medlemsstaterna i detta sammanhang väljer en åtgärd med koppling till ansökan om stöd för utveckling av småbruk, så måste detta vara tidpunkten då stödet beviljas (och inte tidpunkten för ansökan). Annars skulle den tidsfrist som återstår för att lämna in ansökan om stöd för unga jordbrukare vara beroende av myndigheternas handläggningstid för den första ansökan. Därför börjar tidsfristerna som en mottagare av stöd för unga jordbrukare har för att uppfylla de villkor som krävs för att erhålla detta stöd alltid löpa från dagen för beslutet om beviljande av stöd (se ovan fotnot 28 i förevarande förslag till avgörande).

35 Se ovan punkt 58 och i synnerhet fotnot 28 i förevarande förslag till avgörande.

36 Se ovan punkt 46 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

37 Detta är enligt artikel 19.6 jämförd med bilaga II i förordning nr 1305/2013 (ovan punkterna 8–9 i förevarande förslag till avgörande) de övre gränserna som medlemsstaterna kan fastställa för respektive stödbelopp. Medlemsstaterna ska när de fastställer stödbeloppet även ta hänsyn till programområdets socioekonomiska situation. Enligt den hänskjutande domstolens uppgifter fastställdes det maximala stödbeloppet för unga jordbrukare till 40000 euro och det maximala stödbeloppet för utveckling av småbruk till 15000 euro.

38 Se ovan punkterna 18–19 i förevarande förslag till avgörande.

39 Se skäl 17 och artikel 19.5 i förordning nr 1305/2013 (ovan punkterna 4 och 8 i förevarande förslag till avgörande). Det framgår inte helt tydligt av lydelsen av dessa bestämmelser huruvida beviljande av stöd i delbetalningar är en skyldighet eller möjlighet. Frågan om de lettiska bestämmelserna, enligt vilka stöd för unga jordbrukare och för utveckling av småbruk ska betalas ut i form av en klumpsumma (ovan punkterna 21 och 23 i förevarande förslag till avgörande), i detta hänseende är i linje med förordning nr 1305/2013 behöver inte besvaras i förevarande fall. I vart fall får dessa nationella bestämmelser inte tolkas och tillämpas på ett sätt som innebär att de förhindrar utbetalning av stöd för unga jordbrukare i ett fall som det aktuella endast på grund av att jordbrukaren redan tidigare erhållit ett stöd för utveckling av småbruk; se i detta avseende nedan punkt 83 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

40 För övrigt har både Līga Šenfelde och kommissionen i sina inlagor i det aktuella målet antytt att den lettiska myndigheten vid någon tidpunkt anordnade en typ av ansökningsförfarande för att lämna in ansökningar för tillgång till stöd för unga jordbrukare, och att det inte nödvändigtvis gick att förutse när detta ansökningsförfarande skulle genomföras. Med detta påpekande förefaller i synnerhet Līga Šenfelde göra gällande att hon vid tidpunkten då hon lämnade in ansökan om stöd för utveckling av småbruk över huvud taget inte kunde förutse om eller när hon därefter skulle kunna ansöka om stöd för unga jordbrukare. Om detta stämmer, vilket ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva, vore det ännu mindre motiverat att vid tidpunkten då Līga Šenfelde ansökte om detta stöd klandra henne för att hon dessförinnan ansökt om stöd för utveckling av ett småbruk.

41 Se ovan punkt 47 i förevarande förslag till avgörande.

42 Se andra stycket i skäl 17 i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 4 i förevarande förslag till avgörande), och skäl 8, artikel 8.2 och bilaga I avsnitt 1 punkt 5 b i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 808/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (EUT L 227, 2014, s. 18). Se även avsnitt 4.2.1. (s. 4–5) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013 (ovan fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande): It is possible to combine some of the different support options under Article 19 within one supported project (i.e. integrated approach). Slutligen innehåller även riktlinjerna för jordbruket 2014–2020 ett eget avsnitt om villkoren för när en kumulering av sådana stöd som det är fråga om i det aktuella målet ska anses vara förenligt med den inre marknaden, se punkt 99 och följande punkter i riktlinjerna för jordbruket 2014–2020 (ovan punkt 18 i förevarande förslag till avgörande).

43 Genom tolkningsfrågans tredje del vill den hänskjutande domstolen få veta om en medlemsstat får neka kumulering av stöd när den turordning för kumulering som fastställs i det nationella landsbygdsprogrammet inte har iakttagits. Det är inte helt tydligt vad den hänskjutande domstolen vill uppnå med denna fråga, eftersom det inte redogjorts för vilken turordning som föreskrivs i det lettiska landsbygdsprogrammet. I slutändan avser även denna tredje del av frågan huruvida medlemsstaterna har beviljats ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller utformningen av villkoren för tillgång till stöd för unga jordbrukare.

44 Dom av den 7 juli 2016, Občina Gorje ( C‑111/15, EU:C:2016:532, punkterna 35–36), dom av den 30 mars 2017, Lingurár ( C‑315/16, EU:C:2017:244, punkterna 18–19), och dom av den 7 augusti 2018, Ministru kabinets ( C‑120/17, EU:C:2018:638, punkterna 31–32).

45 Se, med avseende på begreppet småbruk, artikel 19.2 tredje stycket i förordning 1305/2013, med avseende på angivelsen av övre och nedre gränser för att ge jordbruksföretagen tillgång till stöd, artikel 19.4 tredje stycket, och, med avseende på storleken på stöden, artikel 19.6 (ovan punkt 8 i förevarande förslag till avgörande).

46 Se ovan punkt 40 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2012, Ketelä ( C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 41 och följande punkter).