Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 23 september 2021

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 46, 2004, s. 1.

3 EUT L 326, 2015, s. 1.

4 Se punkt 48 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

5 Se punkt 80 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

6 Se punkt 124 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

7 Min kursivering.

8 Se punkt 3 tredje stycket i avsnitt III i beslutet om hänskjutande i mål C‑188/20, Azurair.

9 Min kursivering.

10 Se dom av den 11 maj 2017, Krijgsman ( C‑302/16, EU:C:2017:359, punkt 29), av vilken det framgår att [f]ullgörandet av de skyldigheter som enligt förordning nr 261/2004 åligger det lufttrafikföretag som utför flygningen inskränker inte detta företags rätt att begära ersättning i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning från den som orsakat att lufttrafikföretaget har åsidosatt sina skyldigheter, inklusive från tredje man, såsom föreskrivs i artikel 13 i förordningen.

11 Se dom av den 26 mars 2020, Primera Air Scandinavia ( C‑215/18, EU:C:2020:235, punkterna 48 och 49).

12 Se punkt 3 tredje stycket i avsnitt III i beslutet om hänskjutande i mål C‑188/20, Azurair.

13 Dom av den 26 februari 2013 ( C‑11/11, EU:C:2013:106).

14 Dom av den 26 februari 2013 ( C‑11/11, EU:C:2013:106).

15 Se punkt 3 i avsnitt II och punkt 3 i avsnitt IV i beslutet om hänskjutande i mål C‑188/20, Azurair.

16 Se dom av den 10 juli 2008, Emirates Airlines ( C‑173/07, EU:C:2008:400, punkt 40).

17 Se dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 30), och dom av den 13 oktober 2011, Sousa Rodríguez m.fl. ( C‑83/10, EU:C:2011:652, punkt 27).

18 Se dom av den 13 oktober 2011, Sousa Rodríguez m.fl. ( C‑83/10, EU:C:2011:652, punkt 33 och följande punkter).

19 Min kursivering.

20 Se, i det avseendet, Arnold, K., EU Air Passenger Rights: Assessment of the Proposal of the European Commission for the Amendment of Regulation (EC) 261/2004 and of Regulation (EC) 2027/97, Air and Space Law, 2013, nr 6, s. 418, som beklagar att förordning nr 261/2004 inte innehåller några bestämmelser som uttryckligen avser denna situation och som i synnerhet fastställer lufttrafikföretagens skyldigheter gentemot passagerarna samt passagerarnas rätt till service. Författaren förespråkar en omarbetning av förordningen.

21 Se, för ett liknande resonemang, Hopperdietzel, H., Fluggastrechte-Verordnung, 18:e upplagan, München, 2021, artikel 6, punkt 29, som gör gällande att tidigareläggningen av en flygning (liksom en kraftigt försenad flygning) innebär ett betydande ingrepp i en persons rätt att fritt sköta sina egna angelägenheter utan störningar från tredje man. Enligt författaren är olägenheterna till och med allvarligare än dem som orsakas av en förlängd restid på grund av en försenad flygning.

22 Se punkterna 85 och 86 i detta förslag till avgörande.

23 Se punkt 83 i detta förslag till avgörande.

24 Dom av den 19 november 2009 ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716).

25 Se, i det avseendet, dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 48 och följande punkter), där EU-domstolen slog fast att de skador som flygpassagerare vållas vid inställda flygningar eller kraftigt försenade flygningar är av liknande art. Domstolen konstaterade att man, i enlighet med principen om likabehandling, inte kunde behandla passagerare på försenade flygningar och passagerare på inställda flygningar olika. Domstolen fann följaktligen att passagerare på försenade flygningar kunde åberopa rätten till kompensation enligt artikel 7 i förordning nr 261/2004, om de, till följd av sådana flygningar, drabbas av tidsspillan som uppgår till tre timmar eller mer, det vill säga om de når sin slutliga bestämmelseort tre timmar eller mer efter den ankomsttid som ursprungligen fastställts av lufttrafikföretaget.

26 Se punkt 89 i detta förslag till avgörande.

27 Se dom av den 22 juni 2016, Mennens ( C‑255/15, EU:C:2016:472, punkt 26), och dom av den 22 april 2021, Austrian Airlines ( C‑826/19, EU:C:2021:318, punkt 26).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 44), där EU-domstolen fastställde det samband som föreligger mellan fallet med kraftigt försenade flygningar och rätten till kompensation.

29 Se punkterna 85 och 86 i detta förslag till avgörande.

30 Se, för ett liknande resonemang, Hopperdietzel, H., Fluggastrechte-Verordnung, 18:e upplagan, München, 2021, artikel 6, punkt 29, som anser att varje tidigareläggning som överstiger tre timmar bör anses som betydande och således medföra kompensation. Författaren förespråkar en analog tillämpning av tröskeln på tre timmar som kännetecknar typfallet med kraftigt försenade flygningar. Se, även, Maruhn, J., Fluggastrechte-Verordnung, 1:a upplagan, Berlin, 2016, inledande anmärkningar till artiklarna 5 och 6.9, som anser att en tidigareläggning av en flygning med flera timmar bör anses som en inställd flygning.

31 Se andra stycket i avsnitt I i beslutet om hänskjutande i mål C‑188/20, Azurair.

32 Min kursivering.

33 Dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 63).

34 Se punkterna 85 och 86 i detta förslag till avgörande.

35 Se punkt 97 i detta förslag till avgörande.

36 Dom av den 29 juli 2019 ( C‑354/18, EU:C:2019:637).

37 Dom av den 29 juli 2019, Rusu ( C‑354/18, EU:C:2019:637, punkterna 53–55).

38 Se punkt 85 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

39 Se dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 45), och dom av den 22 april 2021, Austrian Airlines ( C‑826/19, EU:C:2021:318, punkt 61).

40 Dom av den 11 maj 2017, Krijgsman ( C‑302/16, EU:C:2017:359, punkt 28).

41 Se, i det avseendet, dom av den 11 juli 2019, České aerolinie ( C‑502/18, EU:C:2019:604).

42 Drake, S., Delays, cancellations and compensation: Why are air passengers still finding it difficult to enforce their EU rights under Regulation 261/2004?, Maastricht journal of European and comparative law, 4/2020, vol. 27, nr 2, s. 233 och 241, anser att komplexiteten i bestämmelserna i förordning nr 261/2004 kan utgöra hinder för ett effektivt genomförande av dessa. Enligt författaren borde konsumenterna ges nödvändiga verktyg för att kunna göra gällande sina rättigheter på ett snabbt, mindre formellt och betungande sätt, utan inblandning av advokater. Författaren anser att det i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 2007, s. 1) fastställs ett idealiskt förfarande för det ändamålet.

43 Se dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 69).

44 Se punkt 89 i detta förslag till avgörande.