Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 9 september 2021

1 Originalspråk: spanska.

2 Konvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad den 30 oktober 2007 och godkänd på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2009/430/EG av den 27 november 2008 (EUT L 147, 2009, s. 1) (nedan kallad Lugano II-konventionen eller konventionen). Domstolen är behörig att tolka den enligt protokoll nr 2 till konventionen.

3 Konventionen är bindande för båda staterna. I detta förslag till avgörande syftar ordet stat på de stater som är bundna av konventionen och inte på tredjeland.

4 I dom av den 2 maj 2019, Pillar Securitisation ( C‑694/17, EU:C:2019:345), tog domstolen upp begreppet konsument i artikel 15 i konventionen.

5 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådet förordning (EU) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1). Den motsvarande bestämmelsen i den förordningen är artikel 17.1 c.

7 Beslut av den 3 september 2020, mBank SA ( C‑98/20, EU:C:2020:672) (nedan kallat beslutet i målet mBank SA). Det handlade om tolkningen av artikel 18.2 i förordning nr 1215/2012, vars lydelse är identisk med lydelsen av artikel 16.2 i konventionen.

8 I synnerhet kommissionen offrar möjligheten för en näringsidkare som ingår avtal med en konsument att förutse vilken domstol som är behörig (skriftligt yttrande, punkt 51 och följande punkter).

9 Dom av den 2 maj 2019, Pillar Securitisation ( C‑694/17, EU:C:2019:345, punkt 27).

10 Vilket inte hindrar att andra unionsrättsliga bestämmelser beaktas, i synnerhet om behörighetsreglerna har inspirerats av dessa: se punkt47 nedan i detta förslag till avgörande.

11 Jag använder mig av detta begrepp, eftersom det är det som används i konventionen.

12 Skäl 18 i förordning nr 1215/2012. Bland annat dom av den 11 juli 2002, Gabriel ( C‑96/00, EU:C:2002:436; nedan kallad domen Gabriel), punkt 39, av den 14 mars 2013, Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165), punkt 33, och av den 7 december 2010, Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740; nedan kallad domen Pammer och Hotel Alpenhof), punkt 58.

13 Beträffande just artikel 15.1 c i förordning nr 44/2001, se domen Pammer och Hotel Alpenhof, punkt 70, samt dom av den 6 september 2012, Mühlleitner ( C‑190/11, EU:C:2012:542, punkt 33) (nedan kallad domen Mühlleitner), och av den 23 december 2015, Hobohm ( C‑297/14, EU:C:2015:844, punkt 32) (nedan kallad domen Hobohm).

14 I förevarande mål är frågan huruvida den internationella karaktären ska ha en viss profil enligt artikel 15.1 c.

15 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Emrek ( C‑218/12, EU:C:2013:494), punkt 23.

16 Det är därför som en prorogationsklausul som har avtalats efter att tvisten uppkom anses giltig, även om den innebär att domstolarna i den stat där konsumenten har hemvist inte är behöriga (artikel 17.1 i konventionen). Konsumenten får även underförstått godta att andra domstolar än de där denne har hemvist är behöriga, vilket framgår av artikel 26.2 i förordning nr 1215/2012.

17 Dom av den 20 januari 2005, Gruber ( C‑464/01, EU:C:2005:32, punkt 34) (nedan kallad domen Gruber).

18 Bland andra.

19 Se, beträffande konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; konsoliderad version i EGT C 27, 1998, s. 1; nedan kallad Brysselkonventionen), dom av den 3 juli 1997, Benincasa ( C‑269/95, EU:C:1997:337, punkt 14), domen Gabriel, punkt 36, och domen Gruber, punkterna 32 och 33. Beträffande förordning nr 44/2001, se domen Mühlleitner, punkterna 26 och 27, och beträffande förordning nr 1215/2012, dom av den 10 december 2020, Personal Exchange International ( C‑774/19, EU:C:2020:1015, punkt 24).

20 Dom av den 10 december 2020, Personal Exchange International ( C‑774/19, EU:C:2020:1015, punkt 25): Artikel 15.1 i förordning nr 44/2001 är tillämplig om tre villkor är uppfyllda. För det första ska det vara fråga om en avtalspart som är konsument och som handlar utanför sin affärs- eller yrkesverksamhet. För det andra ska det rent faktiskt ha ingåtts ett avtal mellan en sådan konsument och en näringsidkare. För det tredje ska avtalet falla in under en av de kategorier som anges i artikel 15.1 a–15.1 c.

21 Beträffande den restriktiva tolkningen av begreppet konsument, se bland annat dom av den 3 juli 1997, Benincasa ( C‑269/95, EU:C:1997:337, punkt 16), och av den 3 oktober 2019, Petruchová ( C‑208/18, EU:C:2019:825, punkt 41).

22 Dom av den 3 oktober 2019, Petruchová ( C‑208/18, EU:C:2019:825, punkt 52), och de som nämns i de efterföljande fotnoterna.

23 Domen Gruber, punkt 45.

24 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 29), av den 25 januari 2018, Schrems ( C‑498/16, EU:C:2018:37, punkt 46), och av den 26 mars 2020, Primera Air Scandinavia ( C‑215/18, EU:C:2020:235, punkterna 62 och 63).

25 Dom av den 14 maj 2009, Ilsinger ( C‑180/06, EU:C:2009:303, punkterna 56 och 57), dom av den 20 januari 2005, Engler ( C‑27/02, EU:C:2005:33, punkt 35 och följande punkter samt domslutet), och dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37).

26 Dom av den 14 november 2013, Maletic och Maletic ( C‑478/12, EU:C:2013:735, punkt 32), dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 33), dom av den 26 mars 2020, Primera Air Scandinavia ( C‑215/18, EU:C:2020:235, punkt 64), och dom av den 25 januari 2018, Schrems ( C‑498/16, EU:C:2018:37, punkt 46).

27 Punkterna 54, 55, 57 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

28 Den prövade enbart huruvida artikel 18.2 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att begreppet konsumentens hemvist i denna bestämmelse avser konsumentens hemvist vid tidpunkten då det aktuella avtalet ingicks eller konsumentens hemvist vid tidpunkten då talan väcktes (punkt 23 i beslutet mBank SA).

29 I beslutet mBank SA finns hänvisningen till artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 i punkterna 24 och 25 (genom härledning även i punkt 33) och den berör inte den här aktuella frågan: … det avtal som är aktuellt i det nationella målet har ingåtts av en fysisk person i egenskap av konsument, och det finns inget i handlingarna i målet som tyder på att PA skulle ha ingått avtalet för ett ändamål som kan anses omfattas av hans yrkesverksamhet i den mening som avses i artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 …. Härav följer att i enlighet med sistnämnda bestämmelse kan det avtal som är aktuellt i det nationella målet anses utgöra ett avtal som har ingåtts av en konsument i den mening som avses i den bestämmelsen.

30 Dom av den 17 november 2011, Hypoteční banka ( C‑327/10, EU:C:2011:745).

31 I det målet ställde den hänskjutande domstolen sin fråga mot bakgrund av artikel 16.2 i förordning nr 44/2001, utan att föra något längre resonemang kring detta. Omständigheterna i det målet var under alla omständigheter exceptionella, vilket talar för att det inte ska betraktas som en förebild när det gäller en punkt som det inte förs något som helst resonemang kring. Varken i parternas argument eller i förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak ( C‑327/10, EU:C:2011:561) togs denna aspekt upp. I domen nämns inte artikel 15 i förordning nr 44/2001.

32 Dom av den 14 november 2013, Maletic och Maletic ( C‑478/12, EU:C:2013:735).

33 Se domen i föregående fotnot, punkt 25.

34 Dom av den 17 november 2011, Hypoteční banka ( C‑327/10, EU:C:2011:745, punkt 31).

35 Dom av den 14 november 2013, Maletic y Maletic ( C‑478/12, EU:C:2013:735, punkt 29 och följande punkter).

36 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Lugano den 16 september 1988 (EGT L 319, 1988, s. 9).

37 EGT L 304, 1978, s. 1.

38 Domen Gabriel, punkt 40 och följande punkter, med hänvisning till Schlosserrapporten om konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område samt till protokollet om domstolens tolkning (EGT C 59, 1979, s. 71), punkt 158 (nedan kallad Schlosserrapporten).

39 Schlosserrapporten, punkt 161, in fine.

40 Domen Gabriel, punkt 44. Begreppen ombud och kolportatör bekräftar tanken att den som lämnar anbudet är etablerad i en annan stat än konsumenten. Andra typiska verksamheter på den tiden var distans- och telefonförsäljning.

41 Domen Pammer och Hotel Alpenhof, punkterna 59 och 60, och domen Mühlleitner, punkt 38.

42 I domen Mühlleitner slog domstolen fast att det inte är nödvändigt att ett distansavtal har ingåtts för att artikeln ska vara tillämplig. Efter att konsumenten hade använt näringsidkarens webbplats begav han sig till den medlemsstat där näringsidkaren var etablerad, där köpeavtalet ingicks och köpet genomfördes. De faktiska omständigheterna liknar dem i dom av den 17 oktober 2013, Emrek ( C‑218/12, EU:C:2013:666).

43 Vad beträffar förordning nr 44/2001, se motiveringen i förslag till rådets förordning (EG) om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (KOM/99/0348 slutlig), s. 15–17, i synnerhet s. 16: Utgångspunkten i den nya artikel 15 är att det är försäljaren som skapar anknytningen genom att rikta sin verksamhet till konsumentens stat.

44 Pocarrapporten om Lugano II-konventionen (EUT C 319, 2009, s. 1), punkterna 82 och 83. Min kursivering.

45 Domen Pammer och Hotel Alpenhoff, punkterna 75 och 76 samt punkt 2 i domslutet.

46 Se motiveringen i kommissionens förslag (fotnot 43 ovan i detta förslag till avgörande), s. 16.

47 Se föregående fotnot.

48 Det finns ingen motsättning mellan dem. I själva verket skulle rikta antingen kunna vara ett sätt att bedriva verksamheten eller ett utgöra skede av detta bedrivande.

49 Beslutet mBank SA.

50 I själva verket får den betydelse om och när en tvist uppkommer, som behörighetskriterium.

51 Dom av den 27 april 1999, Mietz ( C‑99/96, EU:C:1999:202, punkt 31). Det är därför som det inte anses föreligga ett köp när betalningen ska erläggas i särskilda poster när hela köpeskillingen ska betalas innan besittningsrätten övergår, även om köparen har fått lov att erlägga betalning i särskilda poster.

52 Jenardrapporten om 1968 års Brysselkonvention (EGT C 59, 1979, s. 1), s. 152.

53 Schlosserrapporten, punkt 161 bis.

54 Se punkt 46 i detta förslag till avgörande. I punkt 161 in fine i Schlosserrapporten anges att det nya avsnitt 4 ska inte tillämpas, utom i sällsynta undantagsfall, när konsumenten flyttar till en annan medlemsstat efter att avtalet ingåtts. De handlingar som krävs för att ingå det avtalet företas nästan aldrig i den nya hemviststaten.

55 Att ett utländskt inslag med konsekvenser för den internationella domstolsbehörigheten uppkommer efter att avtalet ingicks är en gemensam risk. I förhållanden i vilka det inte finns en svagare part har käranden emellertid tillgång till flera domstolar där denne kan gå till angrepp, vilket inte är fallet med avsnitt 4 i avdelning II. En näringsidkare som omfattas av detta avsnitt har som kärande inte tillgång till några andra domstolar än domstolarna i konsumentens hemviststat. Artikel 17.3 öppnar inga ytterligare möjligheter för denne. Där byts bara domstolen där konsumenten för närvarande har hemvist ut mot domstolen där konsumenten hade hemvist när avtalet ingicks.

56 Vilket innebär att avtalet uppfyller villkoren för att det ska vara giltigt, även på det planet. Parterna kan naturligtvis ge villkoret en annan räckvidd med hänsyn till den internationella karaktär som uppkommit senare. Det är föga sannolikt att de gör det innan tvisten har uppkommit. Ofta är det först då som näringsidkaren får kännedom om att konsumenten har flyttat. I det fallet tillämpas artikel 17.1 och inte artikel 17.3.

57 Detta framgår också av Jenardrapporten, s. 152. Fallet rörde konsumentens flytt. I själva verket minskar klausulen även möjligheterna för denne i egenskap av kärande.

58 Punkt 161 bis i Schlosserrapporten handlar enbart om avtalets formkrav, vilka ska vara kraven i artikel 17 (artikel 23 i Lugano II-konventionen). Andra villkor är en följd av konsumentskyddslagstiftningen i den stat vars lag är tillämplig på avtalets giltighet.

59 Villkoret att avtalet ska avse näringsidkarens internationella verksamhet är ett ordagrant krav i artikel 15.1 c som syftar till förutsebarhet (domen Hobohm, punkt 39).

60 Dom av den 17 oktober 2013, Emrek ( C‑218/12, EU:C:2013:666). I det målet hade konsumenten inte fått kännedom om säljarens verksamhet genom dennes webbplats utan genom personer som han kände. EU-domstolen fann i likhet med den hänskjutande domstolen att näringsidkaren sökte kunder i ett annat land än det egna landet via webbplatsen.

61 Domen Hobohm, punkterna 39 och 40 samt domslutet.