Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 24 juni 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

3 Dom av den 17 oktober 2013, RLvS ( C‑391/12, EU:C:2013:669, punkt 48).

4 BGBl. 2010 I, s. 254.

5 I motiveringen till beslutet om hänskjutande har den hänskjutande domstolen angett att den omtvistade reklamkampanjen endast [består] i publiceringen av artikeln och inte i genomförandet av de där tillkännagivna och beskrivna evenemangen och att tvisten i målet rör en landsomfattande reklamkampanj som genomfördes [av P&C Düsseldorf] i modetidningen. I formuleringen i den andra tolkningsfrågan och i andra avsnitt i redogörelsen för motiveringen till beslutet om hänskjutande används emellertid ordet reklamkampanj för att beskriva evenemang som äger rum i P&C Düsseldorfs klädvaruhus, vilka var föremål för den artikel som publicerades i tidskriften GRAZIA. För att undvika all förvirring anser jag att den omtvistade reklamkampanjen avser publiceringen av denna tidningsartikel och ordet reklamkampanj kommer att användas i detta förslag till avgörande för att beskriva evenemang som tillkännages och beskrivs däri.

6 Se dom av den 4 oktober 2018, Kamenova ( C‑105/17, EU:C:2018:808, punkt 32). I artikel 2 b i direktiv 2005/29 definieras näringsidkare som en fysisk eller juridisk person som, med avseende på de affärsmetoder som omfattas av detta direktiv, handlar för ändamål som ligger inom ramen för dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke samt den som handlar i näringsidkarens namn eller för dennes räkning.

7 Se dom av den 4 oktober 2018, Kamenova ( C‑105/17, EU:C:2018:808, punkterna 42 och 43).

8 Se fotnot 5 i detta förslag till avgörande och uppgiften att tvisten i målet rör en landsomfattande reklamkampanj som genomförts [av P&C Düsseldorf] i modetidningen.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, RLvS ( C‑391/12, EU:C:2013:669, punkt 36).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, RLvS ( C‑391/12, EU:C:2013:669, punkt 38).

11 Utan att föregripa svaret på en sådan fråga är det riktigt att punkt 39 i domen av den 17 oktober 2013, RLvS ( C‑391/12, EU:C:2013:669), kan ge intryck av att publiceringen av en tidningsartikel inte kan utgöra en affärsmetod som härrör från en tidningsutgivare. Det mål som gav upphov till denna dom avsåg emellertid artiklar om evenemang som inte anordnats av tidningsutgivaren, medan förevarande mål avser publiceringen av en artikel om en reklamkampanj som anordnats av en tidningsutgivare tillsammans med P&C Düsseldorf.

12 Se punkt 22 ovan.

13 Se mitt förslag till avgörande i målet Kamenova ( C‑105/17, EU:C:2018:378, punkt 40).

14 Se dom av den 17 januari 2013, Köck ( C‑206/11, EU:C:2013:14, punkt 33).

15 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Kamenova ( C‑105/17, EU:C:2018:378, punkt 32). Vad gäller sambandet mellan en väl fungerande inre marknad och olika former av privat tillämpning (private enforcement) av unionsrätten, se, analogt, dom av den 17 september 2002, Muñoz och Superior Fruiticola ( C‑253/00, EU:C:2002:497, punkterna 29–32).

16 Se, även, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, RLvS ( C‑391/12, EU:C:2013:669, punkt 40), i vilken domstolen konstaterat att direktiv 2005/29 syftar till att skydda både konsumenterna av företagens produkter och tjänster och företagens legitima konkurrenter.

17 Se dom av den 14 januari 2010, Plus Warenhandelsgesellschaft ( C‑304/08, EU:C:2010:12, punkt 39), och dom av den 17 januari 2013, Köck ( C‑206/11, EU:C:2013:14, punkt 30).

18 Jag noterar att den hänskjutande domstolen inte har bett EU-domstolen att klargöra huruvida en betalning kan ske i form av en förmån som saknar ekonomiskt värde. För fullständighetens skull räcker det att notera att denna fråga besvaras jakande i doktrinen. Se Namysłowska, M., Sztobryn, K., Ukryta reklama po implementacji dyrektywy o nieuczciwych praktykach rynkowych, Państwo i Prawo, 2008, volym 11, s. 61.

19 Det kan även hänvisas till följande språkversioner, som använder olika grammatiska varianter av verbet betala: på spanska (pagando), på tjeckiska (zaplatil), på danska (betalt), på tyska (bezahlt), på estniska (maksnud), på engelska (paid for), på lettiska (ir samaksājis), på litauiska (sumokėjo), på nederländska (betaald), på polska (zapłacił), på rumänska (a plătit), på slovakiska (zaplatil), på slovenska (plačal),, på finska (maksanut) och på svenska (betalat).

20 I den fria översättningen av den italienska versionen (costi … sostenuti) rör det sig om att påta sig kostnaderna för marknadsföringen. I linje härmed förefaller ordalydelsen i den franska (financer), den ungerska (fizetett) och den portugisiska (financiar) språkversionen inte utesluta andra typer av ekonomiska förmåner som inte utgörs av pengar.

21 I domen 4finance bekräftade domstolen resultatet från bokstavstolkningen av punkt 14 i bilaga I till direktiv 2005/29 med det från den teleologiska tolkningen, samtidigt som den erinrade om att behovet av en enhetlig tillämpning och tolkning av en unionsrättsakt utesluter att denna betraktas isolerat, i endast en språkversion. I stället ska rättsakten tolkas med beaktande både av upphovsmannens verkliga avsikt och av det av denne eftersträvade syftet, särskilt mot bakgrund av samtliga språkversioner (dom av den 3 april 2014, C‑515/12, EU:C:2014:211, punkterna 19, 20 och 24). Mot bakgrund av detta direktiv angav domstolen vidare i domen Trento Sviluppo och Centrale Adriatica att bestämmelsen i fråga, i händelse av skillnader mellan de olika språkversionerna, ska tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (dom av den 19 december 2013, C‑281/12, EU:C:2013:859, punkt 26). I domen Purely Creative m.fl. besvarade domstolen dessutom tolkningsfrågoravseende punkt 31 i bilaga I till direktiv 2005/29 genom att göra en bokstavlig (punkterna 25 och 26), historisk (punkt 28), systematisk (punkterna 35 och 42) och teleologisk (punkt 43) tolkning av denna bestämmelse (dom av den 18 oktober 2012, C‑428/11, EU:C:2012:651) (nedan kallad domen Purely Creative m.fl). På samma sätt hänvisade domstolen i domen Wind Tre och Vodafone Italia, för att besvara tolkningsfrågan avseende punkt 21 i bilaga I till direktivet, till den bokstavliga (punkt 43), den systematiska (punkt 45) och den teleologiska (punkt 54) tolkningen (dom av den 13 september 2018, C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:710). I de två sistnämnda domarna nämnde domstolen visserligen inte att det fanns skillnader mellan de olika språkversionerna av detta direktiv. Det metodologiska tillvägagångssätt som användes i dessa domar bekräftar emellertid att resultatet från bokstavstolkningen inte kan överskugga resultaten från andra tolkningsmetoder.

22 Se dom av den 16 april 2015, UPC Magyarország ( C‑388/13, EU:C:2015:225, punkt 52).

23 Se dom av den 3 april 2014, 4finance ( C‑515/12, EU:C:2014:211, punkt 32). Under förarbetena angav kommissionen att bilaga I till direktiv 2005/29 innehåller de affärsmetoder som alltid avsevärt påverkar konsumenternas beslut. Se förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 18 juni 2003 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (COM (2003) 356 slutlig), s. 10.

24 Dom av den 17 oktober 2013, RLvS ( C‑391/12, EU:C:2013:669, punkt 48).

25 Domen Purely Creative m.fl., punkterna 30 och 36.

26 Domen Purely Creative m.fl., punkt 43.

27 Domen Purely Creative m.fl., punkt 46.

28 Domen Purely Creative m.fl., punkterna 46 och 47.

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 2016, Nationale Loterij ( C‑667/15, EU:C:2016:958, punkt 30). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2014, 4finance ( C‑515/12, EU:C:2014:211, punkt 33).

30 Domen Purely Creative m.fl., punkterna 48 och 49.

31 Se, analogt, avseende punkt 14 i bilagan, dom av den 15 december 2016, Nationale Loterij ( C‑667/15, EU:C:2016:958, punkt 31).

32 Betänkande av den 18 mars 2004 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (KOM(2003) 356 – C5‑0288/2003 – 2003/0134(COD)) [A5–0188/2004 slutlig].

33 Min kursivering.

34 Gemensam ståndpunkt (EG) nr 6/2005 av den 15 november 2004, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT C 38E, 2005, s. 1), s.20.

35 I kommissionens ursprungliga förslag beskrevs metoden enligt följande: Använda material från media för att göra reklam för en produkt om näringsidkaren själv har betalat för materialet och detta inte framgår av reklamen (annons i redaktionell form). Se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) [KOM (2003) 356 slutlig].

36 Kommissionens meddelande till Europaparlamentet av den 16 november 2004, KOM (2004) 753 slutlig, s. 6.

37 Dom av den 17 oktober 2013, RLvS ( C‑391/12, EU:C:2013:669, punkt 48).

38 Se punkterna 64 och 65 ovan.

39 Målet i skäl 17 i direktivet att öka rättssäkerheten vid fastställandet av otillbörliga affärsmetoder kan inte heller uppnås om medlemsstaterna får bestämma det belopp som kan anses utgöra betalning i den mening som avses i punkt 11 i bilaga I till direktiv 2005/29. Se, analogt, dom av den 3 april 2014, 4finance ( C‑515/12, EU:C:2014:211, punkt 26).

40 Se punkt 39 ovan.

41 Se, analogt, dom av den 15 december 2016, Nationale Loterij ( C‑667/15, EU:C:2016:958, punkt 31). I den domen ombads domstolen att klargöra huruvida punkt 14 i bilaga 1 till direktiv 2005/29 ska tolkas så, att det är möjligt att med stöd av denna bestämmelse beteckna en affärsmetod som ett pyramidspel även i det fall då det endast finns ett indirekt samband mellan de insatser som betalas av nya medlemmar till ett sådant system och de ersättningar som betalas ut till befintliga medlemmar. Domstolen fann i detta sammanhang att den ersättning som betalas ut till befintliga deltagare indirekt kan finansieras genom insatser som betalas av nya medlemmar till systemet.