Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 11 november 2021
1 Originalspråk: franska
2 Rådets direktiv av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2000, s. 16).
3 United Nations Treaty Series, vol. 2515, s. 3.
4 Rådets beslut av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionshinder (EUT L 23, 2010, s. 35).
5 Moniteur belge av den 30 maj 2007, s. 29016.
6 Såsom framgår av beslutet om hänskjutande har HR Rail till syfte att välja ut och anställa personal som omfattas av tjänsteföreskrifterna och personal som inte omfattas av dem, vilket är nödvändigt för att bolaget Infrabel och Société nationale des chemins de fer belges (Nationella belgiska järnvägsbolaget) (SNCB) ska kunna utföra sina uppgifter.
7 Dom av den 15 juli 2021, Tartu Vangla ( C‑795/19, EU:C:2021:606, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
8 Dom av den 26 januari 2021, Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zakład Opieki Zdrowotnej w Krakowie ( C‑16/19, EU:C:2021:64, punkt 34).
9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi ( C‑670/18, EU:C:2020:272, punkt 21 och där angiven rättspraxis).
10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2018, Ruiz Conejero ( C‑270/16, EU:C:2018:17, punkt 32).
11 Dom av den 11 september 2019, Nobel Plastiques Ibérica ( C‑397/18, EU:C:2019:703, punkterna 39 och 40 och där angiven rättspraxis).
12 Dom av den 11 september 2019, Nobel Plastiques Ibérica ( C‑397/18, EU:C:2019:703, punkt 41 och där angiven rättspraxis).
13 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Z. ( C‑363/12, EU:C:2013:604, punkterna 83–85).
14 Se dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia ( C‑143/16, EU:C:2017:566, punkterna 18 och 19).
15 Se dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia ( C‑143/16, EU:C:2017:566, punkt 19 och där angiven rättspraxis).
16 Dom av den 9 juli 2015, Balkaya ( C‑229/14, EU:C:2015:455, punkt 50 och där angiven rättspraxis).
17 Vissa författare har understrukit att direktiv 2000/78, till skillnad från FN-konventionen, inte föreskriver att underlåtenhet att göra skälig anpassning utgör en form av diskriminering. Se bland annat Waddington, L., Equal to the Task? Re-Examining EU Equality Law in the Light of the United Nations Convention on the Rights of Persons with Disabilities, European Yearbook of Disability Law, band 4, under ledning av Quinn, G., Waddington, L., och Flynn, E., Intersentia, Cambridge, 2013, sidorna 169–200, i synnerhet s. 190. Eftersom detta direktiv så långt det är möjligt ska tolkas i överensstämmelse med denna konvention, anser jag emellertid att direktivet ska tolkas så, att det förbjuder diskriminering som består i underlåtenhet att göra skälig anpassning. I domen av den 11 september 2019, Nobel Plastiques Ibérica ( C‑397/18, EU:C:2019:703, punkt 72), hänvisade domstolen uttryckligen till bestämmelsen i FN-konventionen avseende underlåtenhet att göra skälig anpassning.
18 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i de förenade målen HK Danmark ( C‑335/11 och C‑337/11, EU:C:2012:775, punkt 59).
19 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Z. ( C‑363/12, EU:C:2013:604, punkt 105).
20 Domen HK Danmark, punkt 49.
21 HR Rail har hänvisat till domen av den 11 september 2019, Nobel Plastiques Ibérica ( C‑397/18, EU:C:2019:703), vilken enligt HR Rail bekräftar tolkningen att rimliga anpassningsåtgärder ska begränsas till den tjänst som innehas. I den domen påpekade emellertid domstolen endast att det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida de anpassningar som gjorts var tillräckliga för att anses utgöra rimliga anpassningsåtgärder. Domstolen har således inte prövat räckvidden av begreppet rimliga anpassningsåtgärder i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2000/78 (se punkterna 68 och 69 i domen). I punkt 65 i den domen återges dessutom skälen 20 och 21 i direktivet såsom de har formulerats.
22 Domen HK Danmark, punkt 53.
23 Domen HK Danmark, punkt 54.
24 Domen HK Danmark, punkt 56.
25 Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i de förenade målen HK Danmark ( C‑335/11 och C‑337/11, EU:C:2012:775, punkterna 54–58).
26 Direktiv 2000/78 utgör ett konkret uttryck för den allmänna principen om icke-diskriminering som fastställs i artikel 21 i stadgan. Se dom av den 15 juli 2021, WABE ( C‑804/18 och C‑341/19, EU:C:2021:594, punkt 62 och där angiven rättspraxis).
27 Se dom av den 22 maj 2014, Glatzel ( C‑356/12, EU:C:2014:350, punkt 78), enligt vilken artikel 26 i stadgan kräver att unionen ska erkänna och respektera rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder för integrering.
28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2019, Nobel Plastiques Ibérica ( C‑397/18, EU:C:2019:703, punkt 73). Denna tolkning framgår även av skäl 17 i direktiv 2000/78.
29 Se Gutiérrez Colomidas, D., Can Reasonable Accommodation Safeguard the Employment of People with Disabilities?, European Yearbook on Human Rights, Intersentia, Cambridge, 2019, s. 63–89, i synnerhet s. 83.
30 Kommissionen har i sitt skriftliga yttrande understrukit att en omplacering av en arbetstagare med funktionshinder till en annan tjänst i vissa situationer skulle kunna medföra en mindre betungande eller mindre svår ekonomisk börda för arbetsgivaren på det organisatoriska planet än en annan rimlig anpassningsåtgärd, såsom en mildring av arbetstakten eller en anpassning av den utrustning som krävs för att utföra de uppgifter som krävs för den aktuella tjänsten. I förevarande mål är det enligt min mening inte nödvändigt att pröva denna fråga, eftersom det i förevarande fall inte fanns någon rimlig anpassningsåtgärd som gjorde det möjligt för klaganden att bibehålla den tjänst som han tilldelats.
31 Enligt artikel 1.1 i det fakultativa protokollet till FN-konventionen erkänner en stat som är part i detta protokoll att kommittén för rättigheter för personer med funktionshinder är behörig att ta emot och pröva framställningar från eller för enskilda individer eller grupper av enskilda individer som lyder under dess jurisdiktion och som hävdar att de har blivit utsatta för en kränkning från den ifrågavarande protokollspartens sida av bestämmelserna i FN-konventionen.
32 Se CRDP/C/21/D/34/2015, som är tillgänglig genom följande webblänk: https://tbinternet.ohchr.org/_layouts/15/treatybodyexternal/Download.aspx?symbolno=CRPD%2FC%2F21%2FD%2F34%2F2015&Lang=en
33 Det målet rörde en spansk medborgare som råkat ut för en trafikolycka som orsakat henne ett bestående motoriskt funktionshinder. Eftersom hon var permanent oförmögen att arbeta som polis, tvingades hon gå i pension och sades upp av den lokala polisstyrkan. Hon begärde att kommunfullmäktige i Barcelona skulle omplacera henne till en tjänst som var anpassad till funktionshindret. Denna begäran avslogs. Efter domstolsförfarandet i Spanien och vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ingav hon en framställning till kommittén för rättigheter för personer med funktionshinder.
34 Se även de konstateranden som kommittén för rättigheter för personer med funktionshinder gjorde avseende framställning nr 37/2016, av den 29 september 2020. CRPD/C/23/D/37/2016, som finns tillgänglig genom följande webblänk: https://tbinternet.ohchr.org/_layouts/15/treatybodyexternal/Download.aspx?symbolno=CRPD%2fC%2f23%2fD%2f37%2f2016&Lang=fr
35 Dom av den 4 juli 2013, kommissionen/Italien ( C‑312/11, ej publicerad, EU:C:2013:446, punkt 61).
36 I skäl 21 i direktiv 2000/78 används begreppet särskilt vilket innebär att andra omständigheter än dem som nämns skulle kunna utgöra en oproportionerlig börda för arbetsgivaren.
37 I denna bestämmelse anges att [medlemsstaterna u]tan hinder av artikel 2.1 och 2.2 får … föreskriva att sådan särbehandling som föranleds av en egenskap som har samband med någon av de grunder som anges i artikel 1 inte skall utgöra diskriminering, om denna egenskap utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav på grund av yrkesverksamhetens natur eller det sammanhang där den utförs, förutsatt att målet är legitimt och kravet proportionerligt.
38 Se, för ett liknande resonemang, Hendrickx, F., Disability and Reintegration in Work: Interplay between EU Non-discrimination Law and Labour Law, i Reasonable Accommodation in the Modern Workplace, Potential and Limits of the Integrative Logics of Labour Law, Bulletin of comparative labour relations nr. 93, 2016, s. 61–72, särskilt s. 62.
39 Dom av den 9 mars 2017, Milkova ( C‑406/15, EU:C:2017:198, punkt 46).
40 Dom av den 9 mars 2017, Milkova ( C‑406/15, EU:C:2017:198, punkt 47).
41 I linje med detta anges i artikel 27.1 h i FN-konventionen att konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligande av rätten till arbete för att främja anställning av personer med funktionshinder inom den privata sektorn genom ändamålsenliga riktlinjer och åtgärder, vilka kan omfatta program för positiv särbehandling, stimulansåtgärder och andra åtgärder.
42 Se, för ett liknande resonemang, Dubout, E., Article 7. Action positive et mesures spécifiques, i Dubout, É., Directive 2000/78 portant création d’un cadre général en faveur de l’égalité de traitement en matière d’emploi et de travail, Commentaire article par article, Larcier, Bryssel, 1:a upplagan, 2020, särskilt nr 48, s. 207, enligt vilken rimliga anpassningsåtgärder bör ses som individuella åtgärder, där positiv särbehandling, såsom prioriterat tillträde, bygger på en mer allmän logik.
43 Se, i detta avseende, dom av den 18 december 2014, FOA ( C‑354/13, EU:C:2014:2463, punkt 36 och där angiven rättspraxis), enligt vilken tillämpningsområdet för direktiv 2000/78 inte ska utvidgas genom analog tolkning så att det omfattar annan diskriminering än diskriminering på de grunder som uttömmande räknas upp i artikel 1 i direktivet.
44 Se Joly, L., L’emploi des personnes handicapées entre discrimination et égalité, Dalloz, Paris, 2015, särskilt nr 327, s. 239.
45 Se Joly, L., a.a. nr 316, s. 232.