Domstolens dom (stora avdelningen) den 18 mars 2014
I mål C‑363/12, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Equality Tribunal (Irland) genom beslut av den 26 juli 2012, som inkom till domstolen den 30 juli 2012, i målet
DOMSTOLEN (stora avdelningen) sammansatt av ordföranden V. Skouris, vice-ordföranden K. Lenaerts, avdelningsordförandena A. Tizzano, R. Silva de Lapuerta, M. Ilešič, E. Juhász, A. Borg Barthet, M. Safjan (referent) och J. L. da Cruz Vilaça samt domarna G. Arestis, J. Malenovský, A. Prechal och E. Jarašiūnas, generaladvokat: N. Wahl, justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 maj 2013,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Z., genom N. Butler, SC, P. Dillon Malone, BL, och A. Beirne, BL, Government department och Board of management of a community school, genom E. Creedon, i egenskap av ombud, biträdd av G. Durcan, SC, och C. Smith, BL, Irland, genom E. Creedon, i egenskap av ombud, biträdd av G. Durcan, SC, och C. Smith, BL, Portugals regering, genom L. Inez Fernandes och S. Ribeiro, båda i egenskap av ombud, Europaparlamentet, genom K. Zejdová och A. Pospíšilová Padowska, båda i egenskap av ombud, Europeiska unionens råd, genom H. Grahn, R. Liudvinaviciute-Cordeiro och S. Thomas, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom J. Enegren och C. Gheorghiu, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 26 september 2013 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
Unionsrätt
Direktiv 92/85/EEG
Direktiv 2006/54
Direktiv 2000/78
Lagstiftningen i Irland
Målet vid den nationella domstolen och tolknings- och giltighetsfrågorna
Prövning av tolknings- och giltighetsfrågorna
Den första och den andra frågan
Den tredje till den sjätte frågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, s. 23) och rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, a. 16), samt direktivens giltighet.
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Z., beställande mor som fått barn genom surrogatavtal, och Government department (ett irländskt ministerium) och Board of management of a community school (styrelsen för en kommunal skola) (nedan kallad Board of management). Målet gäller ett beslut att neka henne betald ledighet motsvarande mammaledighet eller adoptionsledighet med anledning av barnets födelse.
3. I skäl e i inledningen till Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som godkänts på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 (EUT L 23, 2010, s. 35) (nedan kallad FN-konventionen), anges följande:
4. Enligt artikel 1 i konventionen gäller följande:
5. I artikel 4 i konventionen, med rubriken Allmänna åtaganden, föreskrivs följande:
6. Enligt artikel 5 i samma konvention, med rubriken Jämlikhet och icke-diskriminering, gäller följande:
7. Artikel 6 i FN-konventionen, med rubriken Kvinnor med funktionsnedsättning, har följande lydelse:
8. Artikel 27 i samma konvention har rubriken Arbete och sysselsättning. I artikel 27.1 stadgas följande:
9. Artikel 28 i samma konvention har rubriken Tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet. I artikel 28.2 stadgas följande:
10. I artikel 42 i konventionen föreskrivs följande:
11. I artikel 43 i FN-konventionen stadgas följande:
12. FN-konventionen trädde i kraft den 3 maj 2008.
13. Artikel 2 i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 3) har följande lydelse:
14. I artikel 8 i samma direktiv, med rubriken Barnledighet, föreskrivs följande:
15. I skäl 27 i direktiv 2006/54 anges följande:
16. I artikel 1 i detta direktiv föreskrivs följande:
17. Artikel 2 i nämnda direktiv har följande lydelse:
18. Artikel 4 i samma direktiv behandlar lika lön och har följande lydelse:
19. Artikel 14 i direktiv 2006/54 behandlar likabehandling i fråga om tillträde till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Artikel 14.1 har följande lydelse:
20. I artikel 16 i nämnda direktiv, med rubriken Faderskapsledighet och adoptionsledighet, föreskrivs följande:
21. I artikel 1 i direktiv 2000/78 föreskrivs följande:
22. I artikel 2 i samma direktiv föreskrivs följande under rubriken Begreppet diskriminering:
23. Tillämpningsområdet för nämnda direktiv fastställs i artikel 3 på följande sätt:
24. I artikel 5 i samma direktiv, som har rubriken Rimliga anpassningsåtgärder för personer med funktionshinder, föreskrivs följande:
25. Surrogatmödraskap är inte reglerat i Irland.
26. I section 8 i 1994 års lag om skydd för moderskap (Maternity Protection Act 1994) föreskrivs, i den lydelse som var tillämplig vid tiden för de faktiska omständigheterna i det nationella målet, att en gravid arbetstagare ska ha rätt till mammaledighet för en tid av minst 26 veckor.
27. I section 9 i lagen anges att ett av villkoren för att sådan ledighet ska beviljas är att arbetstagaren inkommer till arbetsgivaren med ett läkarintyg eller annat lämpligt intyg som bekräftar graviditeten och som anger veckan för planerat förlossningsdatum.
28. I section 6 i 1995 års lag om adoptionsledighet (Adoptive Leave Act 1995), i den lydelse som var tillämplig vid tiden för de faktiska omständigheterna i det nationella målet, anges att en adopterande mor som är anställd eller en ensam manlig adoptant som är anställd har rätt till minst 24 veckors adoptionsledighet från och med dagen för barnets hemkomst.
29. I section 7 i samma lag föreskrivs bland annat att arbetsgivaren ska underrättas på förhand om att adoption kommer att äga rum och att arbetsgivaren ska förses med intyg om adoptionen eller, i fråga om internationella adoptioner, ett intyg om medgivande och lämplighet.
30. I kapitel 9 och 11 i 2005 års kodifierade lag om social trygghet och sociala tjänster (Social Welfare Consolidation Act 2005) fastställs regler för beviljande av mammapenning respektive föräldrapenning vid adoption.
31. I section 2 i 1998–2011 års lagar om jämställdhet i fråga om anställning (Employment Equality Acts 1998‑2011) definieras funktionshinder som partiell eller fullständig nedsättning av en persons fysiska eller psykiska funktionsförmåga, inbegripet att personen saknar en del av sin kropp. Familjesituation definieras som ansvar som förälder eller som vårdnadshavare för en person som är under 18 år.
32. Enligt section 6.1 och 6.2 i de nämnda lagarna ska diskriminering anses förekomma när en person missgynnas i förhållande till hur en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation på någon av de grunder som anges. Dessa grunder är tillämpliga mellan två personer och de inbegriper att den ena personen är kvinna och den andra personen är man och betraktas som diskriminering på grund av kön. Dessa grunder innefattar även det förhållandet att den ena personen lider av ett funktionshinder och den andra inte lider av ett sådant funktionshinder eller av ett annat funktionshinder, vilket betraktas som diskriminering på grund av funktionshinder.
33. I section 6.2 A föreskrivs att, utan att det påverkar tillämpningen av de allmänna bestämmelser som stadgas i subsections 1 och 2 i section 6, diskriminering på grund av kön föreligger när en anställd kvinna av skäl som hänger samman med hennes graviditet eller mammaledighet i strid med lagstadgade skyldigheter missgynnas i förhållande till hur en annan anställd kvinna behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats.
34. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att Z. är mellanstadielärare och anställd av en kommunal skola som drivs av Board of management. Hon är anställd enligt de anställningsvillkor som fastställs av Government department som också utbetalar hennes lön.
35. Z. lider av en sällsynt åkomma som innebär att hon, trots att hon har friska äggledare och i övrigt är fertil, saknar livmoder och därför inte kan vara gravid. Under åren 2008 och 2009 beslutade sig Z. och hennes make för att använda sig av surrogatmödraskap och anlitade en härför specialiserad byrå i Kalifornien (Förenta staterna). I Kalifornien är surrogatgraviditeter och surrogatfödslar utförligt reglerade.
36. In vitro-fertiliseringen (IVF) ägde rum i Irland medan införandet av det befruktade ägget i surrogatmodern ägde rum i Kalifornien i augusti 2009.
37. Z. reste den 7 april 2010 till Kalifornien för att närvara vid födseln av sitt barn, en flicka, den 28 april 2010. Barnet är Z:s och hennes makes genetiska barn, eftersom det kommit till genom deras könsceller. Enligt kalifornisk lag anses makarna vara barnets föräldrar, och surrogatmodern är inte angiven på barnets födelseattest. Allt sedan barnets födelse är det Z. och hennes make som har den faktiska vårdnaden om barnet. Den 18 maj 2010 återvände Z. till Irland tillsammans med sin make och deras barn. Surrogatmödraskap är inte reglerat i Irland.
38. I Z:s anställningsvillkor finns en rätt till betald mammaledighet och adoptionsledighet. När sådan ledighet tas ut av en lärare som är anställd enligt dessa villkor betalas som regel en del av ersättningen ut av Government department. Resterande del betalas ut av socialförsäkringsministeriet i form av mammapenning.
39. Då Z. inte varit gravid och då hon inte kan föda ett barn kunde hon inte uppfylla kraven i 1994 års lag om skydd för moderskap för att komma i åtnjutande av mammaledighet. Eftersom Z. inte heller adopterat det barn som fötts enligt ett surrogatavtal, kunde hon inte beviljas adoptionsledighet enligt de villkor som föreskrivs i 1995 års lag om ledighet vid adoption.
40. I såväl lagen som i Z:s anställningsavtal saknas det uttryckliga föreskrifter om ledighet när ett barn fötts av en surrogatmor.
41. Den 10 februari 2010 ansökte Z. hos Government department om ledighet likvärdig med adoptionsledighet. Den 5 mars 2010 avslogs ansökan med motiveringen att Z. inte uppfyllde villkoren i det gällande systemet för mammaledighet eller adoptionsledighet.
42. Government department uppgav sig emellertid vara beredd att bevilja Z. obetald ledighet under den tid hon var i Kalifornien före födseln. Hon kunde efter födseln ta ut lagstadgad föräldraledighet från födseln till slutet på maj 2010 och sedan igen från och med början av påföljande läsår. Det preciserades vidare att Z. som mest hade rätt till 14 veckors föräldraledighet och att hon hade rätt till lön under sommarmånaderna på vanligt sätt.
43. Som en följd av uppehåll i undervisningen och betald sjukskrivning (vilken inte berodde på hennes funktionshinder, utan på stress) för vilken det lämnats sjukintyg arbetade Z. cirka nio dagar under tiden den 12 april 2010–början på januari 2011. Government department betalade full lön till Z. under hela denna tid.
44. Under november 2010 väckte Z. talan mot Government department vid Equality Tribunal. Hon gjorde gällande att hon hade blivit diskriminerad på grund av kön, familjesituation och funktionshinder och att Government department underlåtit att vidta rimliga anpassningsåtgärder för henne som funktionshindrad person. Detta hade skett genom att Government department inte hade beviljat henne betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet eller adoptionsledighet, trots att hon hade genomgått in vitro-fertilisering.
45. Equality Tribunal beslutade under dessa omständigheter att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen:
46. Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida direktiv 2006/54, och i synnerhet artiklarna 4 och 14 häri, ska tolkas så, att det utgör könsdiskriminering att neka en arbetstagare som i egenskap av beställande mor fått barn genom surrogatavtal betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet eller adoptionsledighet. För det fall frågorna besvaras nekande önskas besked om huruvida direktivet är giltigt med avseende på artikel 3 FEU, artiklarna 8 FEUF och 157 FEUF samt artiklarna 21, 23, 33 och 34 i stadgan.
47. Det ska först prövas om det utgör könsdiskriminering i den mening som avses i direktiv 2006/54 att neka en beställande mor såsom Z mammaledighet.
48. I artikel 4 i detta direktiv föreskrivs att för lika eller likvärdigt arbete ska direkt och indirekt könsdiskriminering avskaffas vid alla former och villkor för ersättning.
49. Enligt artikel 14 i nämnda direktiv får det inte förekomma någon direkt eller indirekt könsdiskriminering i den offentliga eller privata sektorn, inbegripet offentliga organ, i fråga om bland annat anställnings- och arbetsvillkor, inklusive villkor för att ett anställningsförhållande ska upphöra, och löner.
50. Vad gäller förevarande mål ska dessa båda artiklar i direktiv 2006/54 tolkas i jämförelse med bestämmelserna i artikel 2.1 a och b och 2.2 c i samma direktiv.
51. Vad gäller den typ av diskriminering som avses i artikel 2.1 a och b i direktiv 2006/54, utgör det direkt könsdiskriminering enligt artikel 2.1 a att neka mammaledighet i den situation som är föremål för prövning vid den hänskjutande domstolen om det huvudsakliga skälet för att neka sådan ledighet endast tillämpas på arbetstagare av det ena könet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 november 1990 i mål C-177/88, Dekker, REG 1990, s. I-3941, svensk specialutgåva, volym 10, s. 555, punkt 10, av den 5 maj 1994 i mål C-421/92, Habermann-Beltermann, REG 1994, s. I-1657, punkt 14, samt av den 26 februari 2008 i mål C-506/06, Mayr, REG 2008, s. I-1017, punkt 50).
52. Enligt de nationella bestämmelser som är tillämpliga i en situation som den i det nationella målet behandlas emellertid en beställande far som fått barn genom surrogatavtal, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 63 i sitt förslag till avgörande, på samma sätt som en beställande mor i en liknande situation. Han har nämligen inte heller rätt till betald ledighet motsvarande mammaledighet. Beslutet att neka Z. sådan ledighet grundas följaktligen inte på skäl som endast tillämpas på arbetstagare av det ena könet.
53. Enligt domstolens fasta praxis medför en nationell bestämmelse indirekt könsdiskriminering när den, trots att den är neutralt utformad, i praktiken missgynnar ett mycket större antal arbetstagare av det ena könet än av det andra (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 oktober 1997 i mål C-1/95, Gerster, REG 1997, s. I-5253, punkt 30, av den 20 oktober 2011 i mål C‑123/10, Brachner, REU 2011, s. I‑10003, punkt 56, samt av den 20 juni 2013 i mål C‑7/12, Riežniece, punkt 39).
54. Domstolen finner emellertid, vad beträffar den indirekta diskriminering som avses i artikel 2.1 b i direktiv 2006/54, att det inte finns något i handlingarna i målet som gör det möjligt att slå fast att beslutet att neka den aktuella ledigheten särskilt skulle missgynna kvinnliga arbetstagare i förhållande till manliga arbetstagare.
55. Beslut att neka mammaledighet för en beställande mor såsom Z. utgör således inte direkt eller indirekt könsdiskriminering i den mening som avses i artikel 2.1 a och b i direktiv 2006/54. Det förhållandet att den beställande modern tar hand om barnet sedan födseln, i enlighet med vad som nämns i den första frågan, ändrar inte denna bedömning.
56. Det föreskrivs vidare i artikel 2.2 c i direktivet att varje form av mindre förmånlig behandling av en kvinna som har samband med graviditet eller mammaledighet i den mening som avses i direktiv 92/85 ska anses utgöra diskriminering enligt direktiv 2006/54.
57. En beställande mor som fått barn genom ett surrogatavtal kan emellertid per definition inte bli föremål för en mindre förmånlig behandling som har samband med graviditet, eftersom hon inte varit gravid med barnet.
58. I punkt 1 i domslutet i dom av den 18 mars 2014 i mål C‑167/12, D, har domstolen slagit fast att direktiv 92/85 ska tolkas så, att medlemsstaterna inte är skyldiga att bevilja mammaledighet enligt artikel 8 i detta direktiv för en arbetstagare som, i sin egenskap av beställande mor, fått barn genom surrogatavtal. Detta gäller även om hon kan amma barnet efter förlossningen eller faktiskt ammar barnet.
59. En beställande mor är följaktligen inte föremål för en mindre förmånlig behandling som har samband med mammaledighet i den mening som avses i direktiv 92/85 och kan därför inte anses utsatt för könsdiskriminering i den mening som avses i artikel 2.2 c i direktiv 2006/54.
60. Mot bakgrund av vad som anförts ovan konstaterar domstolen att det inte utgör diskriminering i den mening som avses i direktiv 2006/54, i synnerhet artiklarna 4 och 14 häri, att neka en kvinna som har fått barn genom surrogatavtal betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet.
61. Det ska därefter prövas om det utgör könsdiskriminering i den mening som avses i direktiv 2006/54 att neka en beställande mor såsom Z. betald ledighet som är likvärdig med adoptionsledighet.
62. Enligt artikel 16 i direktiv 2006/54 ska detta direktiv inte påverka medlemsstaternas rätt att erkänna särskild rätt till faderskapsledighet och/eller adoptionsledighet. I artikeln stadgas endast att de medlemsstater som erkänner sådan rätt ska vidta nödvändiga åtgärder för att skydda manliga och kvinnliga arbetstagare mot uppsägning och avskedande på grund av att de utövar denna rätt och se till att de vid slutet av en sådan ledighet har rätt att återgå till sitt arbete, eller ett likvärdigt arbete på villkor som inte är mindre gynnsamma för dem, och komma i åtnjutande av de förbättringar av arbetsvillkoren som de skulle ha haft rätt till under sin bortovaro.
63. Det framgår tydligt av denna artikel, jämförd med skäl 27 i direktiv 2006/54, att direktivet ger medlemsstaterna frihet att avgöra huruvida de ska bevilja en sådan rätt till adoptionsledighet eller inte samt att tillämpningsvillkoren för en sådan ledighet, med undantag för uppsägning, avskedande och återgång till arbetet, faller utanför det nämnda direktivets räckvidd.
64. Vad slutligen beträffar giltigheten av direktiv 2006/54 med avseende på artikel 3 FEU, artiklarna 8 FEUF och 157 FEUF, samt artiklarna 21, 23, 33 och 34 i stadgan, påpekar domstolen följande. Enligt fast rättspraxis kan domstolen besluta att inte avgöra en fråga när det är uppenbart att den bestämmelse vars giltighet är föremål för begäran om förhandsavgörande saknar relevans för utgången i det nationella målet (se dom av den 10 januari 2006 i mål C-222/04, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl., REG 2006, s. I-289, punkt 75).
65. Såsom följer av ovanstående omfattas emellertid inte en beställande mors situation av direktiv 2006/54 såvitt gäller beviljande av mammaledighet eller adoptionsledighet.
66. Det saknas följaktligen anledning att pröva direktivets giltighet med avseende på artikel 3 FEU, artiklarna 8 FEUF och 157 FEUF, samt artiklarna 21, 23, 33 och 34 i stadgan.
67. Mot denna bakgrund ska den första och den andra frågan besvaras på följande sätt:
68. Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje till den sjätte frågan, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida direktiv 2000/78 – i förekommande fall tolkat mot bakgrund av FN-konventionen – ska tolkas så, att det utgör diskriminering på grund av funktionshinder att neka en kvinnlig arbetstagare betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet eller adoptionsledighet när hon inte kan vara gravid och har använt sig av avtal om surrogatfödsel. För det fall frågorna besvaras nekande önskas besked om direktivet är giltigt med avseende på artikel 10 FEUF, artiklarna 21, 26 och 34 i stadgan samt FN-konventionen.
69. Såsom framgår av artikel 1 i direktiv 2000/78 är syftet med direktivet att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet på grund av något av de skäl som anges i denna bestämmelse, bland annat funktionshinder (se dom av den 11 juli 2006 i mål C-13/05, Chacón Navas, REG 2006, s. I-6467, punkt 41). Enligt artikel 3.1 c ska direktivet, inom ramen för unionens befogenheter, tillämpas på alla personer bland annat i fråga om anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner.
70. Begreppet funktionshinder definieras inte i direktiv 2000/78.
71. Det följer av artikel 216.2 FEUF att när unionen ingår internationella avtal är unionens institutioner bundna av sådana avtal, och dessa har följaktligen företräde framför unionens rättsakter (dom av den 21 december 2011 i mål C‑366/10, Air Transport Association of America m.fl., REU 2011, s. I‑13755, punkt 50, samt av den 11 april 2013 i de förenade målen C‑335/11 och C‑337/11, HK Danmark, punkt 28).
72. Den omständigheten att av unionen ingångna internationella avtal har företräde framför sekundärrätten medför att sekundärrätten så långt som möjligt ska tolkas i överensstämmelse med dessa avtal (dom av den 22 november 2012 i de förenade målen C‑320/11, C‑330/11, C‑382/11 och C‑383/11, Digitalnet m.fl., punkt 39, och domen i de ovannämnda förenade målen HK Danmark, punkt 29).
73. Det framgår av beslut 2010/48 att unionen har godkänt FN-konventionen. Bestämmelserna i denna konvention utgör således, från och med konventionens ikraftträdande, en integrerad del av unionens rättsordning (se dom av den 30 april 1974 i mål 181/73, Haegeman, REG 1974, s. 449, svensk specialutgåva, volym 2, s. 281, punkt 5, och domen i de ovannämnda förenade målen HK Danmark, punkt 30).
74. Det framgår för övrigt av tillägget till bilaga II till nämnda beslut att direktiv 2000/78 – med avseende på självständigt boende och social integration, arbete och sysselsättning – återfinns bland de unionsrättsakter som avser frågor som omfattas av FN-konventionen.
75. I förevarande fall kan därför FN-konventionen åberopas vid tolkningen av direktiv 2000/78, vilket så långt som möjligt ska tolkas i överensstämmelse med denna konvention (se domen i de ovannämnda förenade målen HK Danmark, punkt 32).
76. Det är därför som domstolen – till följd av unionens ratificering av FN-konventionen – funnit att begreppet funktionshinder i den mening som avses i direktiv 2000/78 ska förstås som en begränsning till följd av varaktiga fysiska, psykiska eller mentala skador, vilka i samspel med olika hinder kan motverka den berördes fulla och verkliga deltagande i arbetslivet på lika villkor som andra arbetstagare (se domen i de ovannämnda förenade målen HK Danmark, punkterna 37–39).
77. Begreppet funktionshinder i den mening som avses i direktiv 2000/78 ska vidare förstås så, att det inte endast avser en omöjlighet att utföra yrkesarbete utan även svårigheter att utföra sådant arbete. En annan tolkning skulle vara oförenlig med direktivets mål, som bland annat är att funktionshindrade personer ska kunna få tillträde till eller delta i arbetslivet (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda förenade målen HK Danmark, punkt 44).
78. I förevarande fall kan Z. inte vara gravid då hon lider av en sällsynt åkomma som innebär att hon saknar livmoder.
79. Mot bakgrund av begreppet funktionshinder (se punkt 76 ovan) får det anses utrett att en sådan åkomma utgör en begränsning till följd av fysiska, psykiska eller mentala skador och att den är av varaktig natur. Det kan inte bestridas att omöjligheten för en kvinna att vara gravid kan ge upphov till ett stort lidande för henne.
80. Begreppet funktionshinder i den mening som avses i direktiv 2000/78 förutsätter emellertid att den begränsning som den berörda personen lider av, i samspel med olika hinder, kan motverka den berördes fulla och verkliga deltagande i arbetslivet på lika villkor som andra arbetstagare.
81. Såsom generaladvokaten påpekat i punkterna 95–97 i sitt förslag till avgörande, utgör inte det faktum i sig att en kvinna inte kan få barn på traditionellt sätt, i princip, något hinder för den beställande modern att få tillträde till, delta i eller göra karriär i arbetslivet. I förevarande fall framgår det inte av begäran om förhandsavgörande att den åkomma som Z. lider av i sig har medfört att hon är oförmögen att utföra sitt arbete eller har utgjort en svårighet för henne att utföra sitt arbete.
82. Domstolen anser mot bakgrund härav att den åkomma som Z. lider av inte utgör ett funktionshinder i den mening som avses i direktiv 2000/78. Följaktligen är direktivet, och särskilt artikel 5 häri, inte tillämpligt i en situation såsom den som är aktuell i det nationella målet. Det förhållandet att den beställande modern tar hand om barnet sedan födseln, i enlighet med vad som nämns i den tredje frågan, ändrar inte denna bedömning.
83. Såsom följer av den rättspraxis som redovisas i punkt 64 ovan saknas det följaktligen anledning att pröva huruvida direktiv 2000/78 är giltigt med avseende på artikel 10 FEUF samt artiklarna 21, 26 och 34 i stadgan.
84. Vad gäller direktivets giltighet med avseende på FN-konventionen, följer det av den rättspraxis som redovisas i punkt 71 ovan att giltigheten av en unionsrättsakt kan påverkas av att rättsakten inte är förenlig med folkrättsliga regler. När sådan ogiltighet åberopas vid en nationell domstol, prövar EU‑domstolen huruvida vissa villkor är uppfyllda i målet för att fastställa huruvida den berörda unionsrättsaktens giltighet, med tillämpning av artikel 267 FEUF, kan bedömas mot bakgrund av de regler i folkrätten som åberopats (se dom av den 3 juni 2008 i mål C-308/06, Intertanko m.fl., REG 2008, s. I-4057, punkt 43, samt domen i det ovannämnda målet Air Transport Association of America m.fl., punkt 51).
85. Bland de villkor som nämns i föregående punkt är det viktigt att erinra om att när ett internationellt avtals beskaffenhet och systematik medger en prövning av unionsrättsaktens giltighet mot bakgrund av bestämmelserna i detta avtal, är det dessutom nödvändigt att de avtalsbestämmelser som åberopas i syfte att pröva unionsrättsaktens giltighet till sitt innehåll framstår som ovillkorliga och tillräckligt precisa (se domarna i de ovannämnda målen Intertanko m.fl., punkt 45, och Air Transport Association of America m.fl., punkt 54).
86. Ett sådant villkor är uppfyllt när den åberopade bestämmelsen innebär en klar och precis skyldighet, vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av någon ytterligare rättsakt (se dom av den 30 september 1987 i mål 12/86, Demirel, REG 1987, s. 3719, punkt 14, svensk specialutgåva, volym 8, s. 175, av den 15 juli 2004 i mål C-213/03, Pêcheurs de l’étang de Berre, REG 2004, s. I-7357, punkt 39, och domen i det ovannämnda målet Air Transport Association of America m.fl., punkt 55).
87. I förevande fall följer det emellertid av artikel 4.1 i FN-konventionen att det åligger konventionsstaterna att vidta alla ändamålsenliga lagstiftningsåtgärder, administrativa och andra åtgärder för att uppfylla de rättigheter som erkänns i denna konvention. Dessutom följer det av artikel 4.3 i FN-konventionen att i utformning och genomförande av lagstiftning och riktlinjer för att genomföra denna konvention och i andra beslutsfattande processer angående frågor som berör personer med funktionsnedsättning, ska konventionsstaterna nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, däribland barn med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem.
88. Eftersom de skyldigheter som framgår av konventionen således riktar sig till konventionsstaterna, har detta internationella avtal – precis som generaladvokaten påpekat i punkt 114 i sitt förslag till avgörande –formen av en programförklaring.
89. Bestämmelserna i FN-konventionen är följaktligen, till sitt fullgörande eller sina verkningar, beroende av att konventionsstaterna vidtar ytterligare rättsakter. Bilaga II till beslut 2010/48 innehåller härvid en förklaring om unionens behörighet med avseende på de frågor som regleras av FN‑konventionen samt unionsrättsakter som rör frågor som regleras av denna konvention.
90. Domstolen konstaterar att bestämmelserna i konventionen till sitt innehåll inte framstår som ovillkorliga och tillräckligt precisa i den mening som avses i rättspraxis (se punkterna 85 och 86 ovan) och att de därmed saknar direkt effekt inom unionsrätten. Det saknas därvid anledning att undersöka FN-konventionens beskaffenhet och systematik. Giltigheten av direktiv 2000/78 kan således inte bedömas med avseende på FN-konventionen.
91. Med beaktande av vad som har anförts ovan ska den tredje till den sjätte frågan besvaras på följande sätt:
92. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:
1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, i synnerhet artiklarna 4 och 14 häri, ska tolkas så, att det inte utgör könsdiskriminering att neka en arbetstagare som i egenskap av beställande mor har fått barn genom surrogatavtal betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet.
2) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, ska tolkas så, att det inte utgör diskriminering på grund av funktionshinder att neka en kvinnlig arbetstagare betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet eller adoptionsledighet när hon inte kan vara gravid och har använt sig av avtal om surrogatfödsel.
1 Rättegångsspråk: engelska.