Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 9 september 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

3 Jag använder mig av begreppet interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder i enlighet med förordning nr 1215/2012. I praktiken är det nödvändigt att specificera den åtgärdskategori i vilken varje begärd åtgärd ingår.

4 Dom av den 3 september 2020, Supreme Site Services m.fl. ( C‑186/19, EU:C:2020:638).

5 Artikel 24 i 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; konsoliderad version enligt EGT C 27, 1998, s. 1; nedan kallad Brysselkonventionen) och artikel 31 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1; nedan kallad förordning nr 44/2001). Dessa bestämmelsers lydelse och den aktuella lydelsen i artikel 35 är inte identiska; vidare har lagstiftaren inrättat systemet med interimistiska åtgärder på andra ställen i förordning nr 1215/2012. Dessa ändringar påverkar dock inte tillämpningen av domstolens tidigare rättspraxis som referens för detta mål.

6 Dom av den 28 april 2005, St. Paul Dairy ( C‑104/03, EU:C:2005:255, punkt 12) (nedan kallad domen i målet St. Paul Dairy).

7 Civilprocesslagen, Bulgarien (nedan kallad GPK).

8 Enligt punkt 2 i den polska regeringens yttrande hade klausulen följande lydelse: De behöriga domstolarna i det land där den upphandlande myndigheten har sin hemvist … är behöriga att avgöra varje tvist som kan uppstå i samband med fullgörandet [av kontraktet].

9 Enligt sammanfattningen av begäran om förhandsavgörande ställdes denna garanti för avtalsenlig fullgörelse till ett belopp på sammanlagt 52294272,43 polska zloty (PLN). Genom bilaga 4 av den 25 januari 2019 fastställdes att denna garanti skulle fortsätta gälla fram till den 31 juli 2019 till det nämnda beloppet för det fall att avtalet inte fullgörs eller vid bristfällig fullgörelse upp till det maximala beloppet, och fram till den 30 juni 2024 som garanti för avtalsenlig fullgörelse av byggnadsarbetena upp till ett belopp på 15877,73 PLN.

10 Enligt begäran om förhandsavgörande ställdes denna garanti som säkerhet för betalning av ett avtalsvite till ett belopp på 9314671,95 PLN fram till den 31 juli 2019, i syfte att säkerställa att byggnadsarbetena färdigställs i enlighet med avtalet.

11 Begäran om förhandsavgörande, punkt 2.

12 Begäran om förhandsavgörande, punkt 4.

13 Enligt punkt 4 i begäran om förhandsavgörande fann den polska domstolen att ansökningarna om interimistiska åtgärder är ogrundade, eftersom det saknas ett berättigat intresse av att få saken prövad, då det inte finns någon godtagbar grund för att det polska finansministeriet inte kommer att underteckna en ytterligare bilaga. Vidare fann Regiondomstolen i Warszawa att de båda bolagen inte heller motiverat varför det framstår som sannolikt att nekandet av de begärda interimistiska åtgärderna skulle göra det omöjligt eller medföra betydande svårigheter att i framtiden verkställa en eventuell framtida dom som avser potentiella anspråk som sökandena gör gällande. Bolagen har inte heller visat att det framstår som sannolikt att nekandet av interimistiska åtgärder skulle medföra en irreparabel skada, eller i vilken utsträckning de möjliga avtalsvitena kan äventyra deras ekonomiska stabilitet.

14 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 2006, s. 1).

15 Betalningsföreläggandet var utfärdat till dess förmån mot försäkringsbolaget Evroins AD, till ett belopp på 4086197,80 PLN i form av kapital, räntor som uppgick till 3322112,05 PLN och ett belopp på 76405,75 PLN.

16 Deras behörighet att anta interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, anges inte uttryckligen, men följer av att de är behöriga att pröva målet i sak. Detta framgår indirekt av skäl 33 i förordning nr 1215/2012; se även dom av den 17 november 1998, Van Uden ( C‑391/95, EU:C:1998:543, punkt 19) (nedan kallad domen i målet Van Uden).

17 Dom av den 27 april 1999, Mietz ( C‑99/96, EU:C:1999:202, punkt 41).

18 Dessa villkor har formulerats enligt tolkningar av relevanta bestämmelser i Brysselkonventionen och i förordning nr 44/2001.

19 Dom av den 26 mars 1992, Reichert och Kockler ( C‑261/90, EU:C:1992:149, punkt 34), Van Uden (punkt 37), och dom av den 3 september 2020, Supreme Site Services m.fl. ( C‑186/19, EU:C:2020:638, punkt 50).

20 Dom i målet Van Uden, punkt 43 och följande, dom av den 27 april 1999, Mietz ( C‑99/96, EU:C:1999:202, punkt 42), och dom i målet St. Paul Dairy (punkt 18).

21 Domen i målet Van Uden, punkt 38.

22 Domen i målet St. Paul Dairy, punkt 11. Artikel 35 är onekligen en avvikelse i systemet, vilket också framgår av att den är placerad i ett särskilt avsnitt och inte är en del av själva behörighetsreglerna, även om den fortfarande återfinns i kapitel II i förordning nr 1215/2012.

23 Denna farhåga uttrycktes av parterna under förhandlingen, vilka var oeniga om den verkliga räckvidden för denna risk. Särskilt kommissionen menade att artikel 35 i sig har självbegränsande inslag. Det är riktigt att lagstiftaren, liksom domstolen när den har tolkat artikeln, med tiden har begränsat bestämmelsens räckvidd. Jag är dock inte benägen att hålla med kommissionen om alla dess argument, närmare bestämt vad gäller uppfattningen att de åtgärder som antas enligt artikel 35 måste vara brådskande. För det första begärs interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, i de flesta fall på ett sådant sätt att effektiviteten minskas i gränsfallet. För det andra är det fortfarande osäkert om den brådskande naturen är ett villkor eller inte för tillämpning av artikel 35; om så är fallet bör den ges en självständig tolkning.

24 Under förhandlingen uppmärksammades särskilt risken för övergarantier till följd av antagande av flera säkerhetsåtgärder för samma ändamål vid två olika domstolar, vilka inte är skyldiga att kommunicera med varandra (när det gäller det misslyckade försöket att införa en sådan skyldighet i förordning nr 1215/2012, se fotnot 38 nedan i detta förslag till avgörande). Förordningen erbjuder inte någon lösning i en situation som denna, utöver den som följer av bestämmelserna om litispendens eller de om erkännande.

25 Skäl 33 och artikel 2 a andra stycket i förordning nr 1215/2012. Denna inskränkning anades redan i den tidigare ordningen, vilken föreskrev en faktisk anknytning mellan föremålet för de begärda åtgärderna och den territoriella behörigheten hos den stat där domstolen som ska pröva målet i sak är belägen.

26 Det kan handla både om den domstol som i nuläget är behörig att pröva målet i sak och om den som kommer att vara behörig vid en senare tidpunkt, om åtgärden antas innan det nationella målet inleds.

27 Dom av den 21 maj 1980, Denilauler ( 125/79, EU:C:1980:130, punkterna 15 och 16) och dom av den 26 mars 1992, Reichert och Kockler ( C‑261/90, EU:C:1992:149, punkt 33). Se även, med hänvisning till den skada som av nödvändighet följer av väntetiderna i internationella processer, domen i målet St. Paul Dairy (punkt 12).

28 Olägenheter som återfinns även i den förenklade ordningen för automatiskt erkännande och verkställighet utan exekvaturförfarande i förordning nr 1215/2012: den berörda parten måste i ursprungsstaten införskaffa den dokumentation som den ska presentera i den anmodade staten; det går inte att på förhand utesluta att den part mot vilken erkännandet eller verkställigheten begärs med hjälp av lämpliga rättsmedel inger ett bestridande, eller att den åtgärd som antas i en medlemsstat måste anpassas för att verkställas i en annan.

29 Den fria rörligheten är endast möjlig om svaranden har hörts, eller om han eller hon har delgetts domen som inbegriper åtgärden före verkställigheten.

30 Enligt skäl 33 gäller denna inskränkning med avseende på både verkställighet och erkännande.

31 Enligt skäl 33 är detta emellertid möjligt om det tillåts enligt nationell lagstiftning.

32 Jag bortser inte från att det finns betänkligheter avseende en mekanisk tillämpning av artikel 29 på interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, av olika skäl enligt omständigheterna i de olika processerna.

33 Det görs i undantagsfall avsteg från regeln om prioritering i tiden om en av domstolarna har exklusiv behörighet; se artikel 31.2 och 31.3. I det nu aktuella målet ingavs den första ansökan om säkerhetsåtgärder till den polska domstol som parterna utsett för tvistlösning.

34 Alla övertygas inte av detta argument. Förslaget i Report on the Application of Regulation Brussels I in the Member States (Study JLS/C4/2005/3), framtagen på begäran av kommissionen, bestod i att prioritera domstolen med behörighet att pröva saken i målet, med hänsyn till att denna domstol har större kunskap om detsamma; se punkt 777. Denna linje följs av artikel 15 i rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (EUT L 178, 2019, s. 1), utan jämförelse i något annat instrument.

35 Detta föreslås inom vissa doktriner; se Eichel, F., Art. 35 Brüssel Ia-VO, i Wieczorek/Schütze, Zivilprozessordnung und Nebengesetze, Band 13/2, fjärde upplagan, 2019, punkt 83, med andra hänvisningar.

36 Domen i målet St. Paul Dairy, punkt 20.

37 Jag erinrar dessutom om att argumentet om orimligt långa processer, som grund för att inte tillämpa (dåvarande) artikel 21 i Brysselkonventionen, avvisades av domstolen i domen av den 9 december 2003, Gasser ( C‑116/02, EU:C:2003:657).

38 Se Report on the Application of Regulation Brussels I in the Member States (Study JLS/C4/2005/3), som det hänvisas till i fotnot 34. Inte heller kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (COM(2010) 748 final) vann framgång, till förmån för kommunikation mellan domstolarna för att samordna förfarandena.

39 Dom av den 6 juni 2002 ( C‑80/00, EU:C:2002:342) (nedan kallad domen i målet Italian Leather).

40 Ibidem, punkt 44.

41 Ibidem, punkt 48.

42 Ibidem, punkt 2 i domslutet.

43 [E]rkännande av en dom [ska] vägras om … domen är oförenlig med en dom som har meddelats samma parter i den anmodade medlemsstaten.

44 Ett sådant antagande skulle naturligtvis kunna motbevisas.

45 Med hänsyn till dess följder: varje åtgärd som inte kan verkställas i den medlemsstat där den valda domstolen är belägen skulle omfattas av erkännande och verkställighet. Se fotnot 28 i detta förslag till avgörande.

46 Se punkt 16 i detta förslag till avgörande. Jag utgår från att det polska finansministeriet har bestridit de bulgariska domstolarnas behörighet, med stöd av denna klausul.

47 Punkt 7 och följande, särskilt punkt 11, i Republiken Polens yttrande och punkterna 28 och 29 i yttrandet från TOTO – Costruzioni Generali och Vianini Lavori.

48 Punkt 19 i kommissionens skriftliga yttrande. Se bland annat dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 67).

49 Analogt, dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 68).

50 Ibidem, punkt 70.

51 Republiken Polens yttrande, punkt 36.

52 När det gäller immateriella tillgångar har fordran inte någon fysisk belägenhet; dess lokalisering kan fastställas genom att hänvisa till registreringen på det konto där den återfinns, eller med hjälp av en juridisk konstruktion.

53 Den hänskjutande domstolen har inte några invändningar grundade på förmodad bristande överensstämmelse eller plötsligt ändrade omständigheter, varför jag inte kommer att fördjupa mig i denna möjlighet.

54 Beträffande erkännande av ett utländskt beslut som ännu inte är slutgiltigt, se punkt 85 i detta förslag till avgörande.

55 Det hänvisas till denna rättskraft i begäran om förhandsavgörande och parternas yttranden.

56 Det bör understryka att det måste röra sig om samma sak och samma parter: om så inte är fallet (till exempel om händelser har inträffat som leder till att den ursprungliga situationen väsentligt förändras) finns det inget som hindrar att en ny ansökan om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, ges in, eventuellt till en utländsk domstol som saknar behörighet att pröva målet i sak. Det följer av dessa åtgärders natur att de antas eller vägras på grundval av de omständigheter som presenteras för domstolen vid en viss tidpunkt. Om dessa omständigheter förändras är ett inledande avslag inte hinder för ett senare beviljande.

57 Dessa styrkande handlingar förefaller vara obligatoriska, till skillnad från i den tidigare ordningen: i artikel 55 i förordning nr 44/2001 föreskrevs en möjlighet att frångå kravet på intyget enligt bilaga V till den förordningen, eller att ersätta det med likvärdiga handlingar. Det kan diskuteras om handlingarna enligt nuvarande artikel 42 ska inlämnas, eftersom de bokstavligen endast krävs för verkställandet av åtgärden; skäl 33 avser däremot en begränsad rörlighet också med avseende på erkännandet; och begreppet dom som definieras i artikel 2 gäller för kapitel III i dess helhet. I det nu aktuella målet kan denna fråga, i vilket fall som helst, lämnas obesvarad.

58 Enligt förordning nr 1215/2012 villkoras inte erkännandet eller verkställigheten av utländska domar av att de är slutgiltiga.

59 Artikel 38 a.

60 Den nationella ordningen i den anmodade staten, eller den ordning som föreskrivs i en konvention; denna aspekt regleras inte i förordning nr 1215/2012.

61 För vilket det inte är nödvändigt med en formell förklaring; se dom av den 27 februari 2014, Cartier parfums-lunettes och Axa Corporate Solutions assurances ( C‑1/13, EU:C:2014:109).