Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 23 februari 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1). Förordning nr 2201/2003 kallas även Bryssel IIa-förordningen.

3 EUT L 29, 2020, s. 1.

4 EUT L 29, 2020, s. 7.

5 Denna handledning finns tillgänglig på webbplatsen https://publications.europa.eu/fr/publication-detail/-/publication/f7d39509–3f10–4ae2-b993–53ac6b9f93ed/language-sv.

6 Tillgänglig på webbadressen http://www.bailii.org/ew/cases/EWCA/Civ/2014/1101.html

7 Dom av den 17 oktober 2018 ( C‑393/18 PPU, EU:C:2018:835) (nedan kallad domen UD).

8 Förslag till avgörande i målet UD ( C‑393/18 PPU, EU:C:2018:749, fotnot 4).

9 Domen UD, punkt 31.

10 Domen UD, punkt 32.

11 Domen UD, punkterna 34 och 35.

12 Se, för ett liknande resonemang, domen UD, punkt 40.

13 Domen UD, punkterna 41 och 42.

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2018, Rudigier ( C‑518/17, EU:C:2018:757, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

15 Dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

16 Se, för ett liknande resonemang, Pataut, É., och Gallant, E., Artikel 10, under handledning av Magnus, U., Mankowski, P., Brussels II bis Regulation, Otto Schmidt, Köln, 2017, s. 123, punkt 3.

17 Dom av den 19 november 2020, ZW ( C‑454/19, EU:C:2020:947, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

18 Dom av den 12 november 2014, L ( C‑656/13, EU:C:2014:2364, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

19 Dom av den 11 juli 2008, Rinau ( C‑195/08 PPU, EU:C:2008:406, punkt 51).

20 Dom av den 9 november 2010, Purrucker ( C‑296/10, EU:C:2010:665, punkt 84).

21 Dom av den 15 februari 2017, W och V ( C‑499/15, EU:C:2017:118, punkt 52).

22 Dom av den 1 juli 2010, Povse ( C‑211/10 PPU, EU:C:2010:400, punkterna 43–45) och beslut av den 10 april 2018, CV ( C‑85/18 PPU, EU:C:2018:220, punkt 51).

23 Se förslag till rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 och om ändring av förordning (EG) nr 44/2001 vad avser mål om underhållsskyldighet, framlagt av kommissionen den 3 maj 2002 (KOM(2002) 222 slutlig, s. 12).

24 Dom av den 27 februari 2020, Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real (en unionsmedborgares make) ( C‑836/18, EU:C:2020:119, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

25 Dom av den 27 februari 2020, Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real (en unionsmedborgares make) ( C‑836/18, EU:C:2020:119, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

26 Dom av den 27 februari 2020, Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real (en unionsmedborgares make) ( C‑836/18, EU:C:2020:119, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

27 Se, analogt, dom av den 8 maj 2019, Inspecteur van de Belastingdienst ( C‑631/17, EU:C:2019:381, punkt 41).

28 I den mån det enligt artikel 10 i förordning nr 2201/2003 är tillåtet att överföra behörighet mellan medlemsstaternas domstolar på vissa villkor.

29 I artikel 52.3 i 1996 års Haagkonvention föreskrivs följande: [ö]verenskommelser som kan komma att ingås av en eller flera fördragsslutande stater om frågor som omfattas av denna konventions tillämpningsområde påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention i förhållandet mellan sådana stater och andra fördragsslutande stater. I denna bestämmelse föreskrivs således, enligt min uppfattning, att när rättsförhållandena involverar en medlemsstat och ett tredjeland som är part i konventionen, ska konventionen ha företräde framför förordning nr 2201/2003.

30 Dom av den 12 november 2014, L ( C‑656/13, EU:C:2014:2364, punkt 39).

31 Dom av den 12 november 2014, L ( C‑656/13, EU:C:2014:2364, punkt 56).