Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 1 december 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Ramavtal om deltidsarbete, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9).

3 Det framgår av handlingarna i målet att flygtjänsttimmar omfattar flygtid samt en rad andra moment, såsom uppgifter som ska utföras inför eller efter en flygning, tid som på order tillbringas i en flygsimulator, med mera. Det framgår vidare av handlingarna att flygtjänsttimmarna utgör en del av den totala arbetstiden, vilken även, och i synnerhet, omfattar administrativa uppgifter, tjänstgöringsberedskap, omhändertagande av passagerare, professionella uppdrag, tid som tillbringas på marken vid mellanlandningar och tid som ägnas åt läkarundersökningar.

4 Dom av den 27 maj 2004 ( C‑285/02, EU:C:2004:320) (nedan kallad domen i målet Elsner-Lakeberg).

5 Dom av den 6 december 2007 ( C‑300/06, EU:C:2007:757) (nedan kallad domen i målet Voß).

6 Dom av den 15 december 1994, Helmig m.fl. ( C‑99/92, C‑409/92, C‑25/92, C‑34/93, C‑50/93 och C‑78/93, EU:C:1994:415) (nedan kallad domen i de förenade målen Helmig).

7 Även om frågorna enligt sin ordalydelse hänvisar till en bestämmelse i en nationell lagstiftning framgår det av begäran om förhandsavgörande att den lönenivå som följer av de aktuella enhetliga gränsvärdena föreskrivs i kollektivavtal. Av begäran om förhandsavgörande framgår även att sex enhetliga gränsvärden kan gälla för MK (tre för kortdistansflygningar och tre för långdistansflygningar) (se punkt 9 ovan). I och för förevarande förslag till avgörande behöver dessa olika värden inte bedömas separat, eftersom det som är relevant här, och som gäller för dem alla, är att de tillämpas enhetligt på heltids- och deltidsarbetande piloter.

8 Min kursivering. Se, angående att bestämmelser som antas av arbetsmarknadens parter måste beakta unionsrätten, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Hein ( C‑385/17, EU:C:2018:666, punkt 30 och där angiven rättspraxis) (nedan kallat förslaget till avgörande i målet Hein).

9 Dom av den 7 juli 2022, Zone de secours Hainaut-Centre ( C‑377/21, EU:C:2022:530, punkt 43 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet Zone de secours Hainaut-Centre).

10 Domen i målet Zone de secours Hainaut-Centre, punkt 52 och där angiven rättspraxis.

11 Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, 1975, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78). Detta direktiv ersattes av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, 2006, s. 23).

12 De faktiska omständigheterna i de förenade målen Helmig, i målet Elsner-Lakeberg och, delvis, i målet Voß förefaller ha uppkommit före den tidsfrist som gällde för genomförandet av de skyldigheter som fastställs i ramavtalet.

13 Se domen i målet Zone de secours Hainaut-Centre, punkt 42 och däri angiven rättspraxis.

14 Enligt klausul 6.1 i ramavtalet kan [m]edlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter … behålla eller införa bestämmelser som är förmånligare än de som föreskrivs i detta avtal. Se dom av den 11 november 2015, Greenfield ( C‑219/14, EU:C:2015:745, punkt 39) (nedan kallad domen i målet Greenfield).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2004, Wippel ( C‑313/02, EU:C:2004:607, punkt 56), som rörde klausul 4 i ramavtalet och rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, 1976, s. 40). Detta direktiv upphävdes genom direktiv 2006/54, se fotnot 11 ovan. Se även dom av den 13 juli 2017, Kleinsteuber ( C‑354/16, EU:C:2017:539, punkt 39) (nedan kallad domen i målet Kleinsteuber).

16 Dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl. ( C‑395/08 och C‑396/08, EU:C:2010:329, punkterna 34 och 42) (nedan kallad domen i de förenade målen Bruno). Genom detta förtydligande ville EU-domstolen förmodligen undanröja de tvivel som kunde uppstå på grund av att artikel 153.5 FEUF (dåvarande artikel 137.5 FEG) fråntar Europeiska unionen behörighet såvitt avser bland annat löneförhållanden. EU-domstolen förtydligade att nämnda undantag avser harmoniseringen av lönenivån, men inte får tolkas så, att det innefattar alla frågor som har något som helst samband med löneförhållanden. Se domen i de förenade målen Bruno m.fl., punkt 37. EU-domstolen klargjorde också i den domen att ramavtalet, i fråga om pension, endast omfattar sådan pension som grundar sig på ett anställningsförhållande, till skillnad från pension som omfattas av systemet för social trygghet.

17 Domen i de förenade målen Bruno, punkt 40. Se även dom av den 7 april 2022, Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning) ( C‑236/20, EU:C:2022:263, punkt 38 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning)).

18 För att återge några av de uttryck som generaladvokaten Bobek använde i sitt förslag till avgörande i målet Hein ( C‑385/17, EU:C:2018:666, punkterna 45 och 69).

19 Domen i målet Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning), punkt 52 och där angiven rättspraxis. Se även domen i målet Kleinsteuber, punkt 30 och där angiven rättspraxis, domen i målet Zone de secours Hainaut-Centre, punkt 57, och beslut av den 3 mars 2021, Fogasa ( C‑841/19, EU:C:2021:159, punkt 43 och där angiven rättspraxis) (nedan kallat beslutet i målet Fogasa).

20 Dom av den 22 april 2010, Zentralbetriebsrat der Landeskrankenhäuser Tirols ( C‑486/08, EU:C:2010:215, punkt 33), och domen i målet Greenfield, punkt 32.

21 Dom av den 23 oktober 2003, Schönheit och Becker ( C‑4/02 och C‑5/02, EU:C:2003:583, punkterna 90–93).

22 Dom av den 5 november 2014, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑476/12, EU:C:2014:2332, punkt 25).

23 Beslutet i målet Fogasa, punkterna 41–49.

24 Domen i målet Zone de secours Hainaut-Centre, punkterna 60 och 67.

25 Min kursivering. Se även dom av den 6 februari 1996, Lewark ( C‑457/93, EU:C:1996:33, punkt 25). Detta mål gällde arbetsgivarens vägran att betala kompensation för den tid som en deltidsanställd arbetstagare ägnat åt en utbildning som till sin längd överskred arbetstiden på deltid.

26 Domen i de förenade målen Helmig, punkterna 27–30.

27 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Elsner-Lakeberg ( C‑285/02, EU:C:2003:561, punkt 20).

28 Domen i målet Elsner-Lakeberg, punkt 15. Min kursivering.

29 Grundat på att tre övertidstimmar utan övertidsersättning motsvarade en ökning av arbetstiden med fem procent (för en deltidsanställd lärare, vars ordinarie arbetstid uppgick till 60 timmar per månad), medan det endast motsvarade en ökning på ungefär tre procent för heltidsanställda lärare (vars ordinarie arbetstid uppgick till 98 timmar).

30 Domen i målet Elsner-Lakeberg, punkt 17.

31 Domen i målet Voß, punkt 29, som uttryckligen hänvisar till punkt 26 i domen i de förenade målen Helmig, och ordagrant återger den metod som utvecklades i den domen.

32 Domen i målet Voß, punkterna 34 och 35.

33 Domen i målet Voß, punkterna 36 och 37.

34 Domen i målet Voß, punkt 32, jämförd med punkt 31.

35 Se punkt 29 för en omformulerad version av den metod som utvecklades i domen i de förenade målen Helmig och punkterna 34, 35 och 37 för tillämpningen av denna metod på omständigheterna i det målet.

36 Denna logik överensstämde med det resonemang som generaladvokat Jacobs förde i sitt förslag till avgörande i målet Elsner-Lakeberg, såsom den danska regeringen korrekt förklarade vid förhandlingen. Se ovan punkt 41 och fotnot 27 i förevarande förslag till avgörande. Jämför punkterna 33 och 34 i domen i målet Voß med punkt 17 i domen i målet Elsner-Lakeberg.

37 Se punkt 46 i förevarande förslag till avgörande. EU-domstolen drog sedan en slutgiltig slutsats beträffande skillnaden i behandling i punkt 37 genom att, i linje med vad den redan påpekat i punkterna 34 och 35 (och i linje med den metod som användes i domen i de förenade målen Helmig) konstatera, att ersättningen till de deltidsarbetande arbetstagarna för de omtvistade undervisningstimmarna i praktiken var lägre än ersättningen till de heltidsarbetande arbetstagarna.

38 Se förslag till avgörande i målet JämO ( C‑236/98, EU:C:1999:618, punkt 31 och där angiven rättspraxis) (nedan kallat förslaget till avgörande i målet JämO).

39 Dom av den 17 maj 1990, Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:209, punkterna 6, 34 och 35). Se även generaladvokaten Van Gervens förslag till avgörande i målet Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:34, punkterna 7 och 8) och förslaget till avgörande i målet JämO, punkt 33.

40 Förslag till avgörande i målet JämO, punkt 32. I enlighet med hans förslag vägrade EU-domstolen att vid lönejämförelsen ta hänsyn till den ersättning för obekväm arbetstid som barnmorskor erhöll, eftersom denna ersättning varierade från månad till månad med hänsyn till förläggningen av arbetstiden. EU-domstolen ansåg i stället att barnmorskornas grundlön per månad skulle jämföras med den relevanta jämförelselönen per månad. Dom av den 30 mars 2000, JämO ( C‑236/98, EU:C:2000:173, punkterna 39–45).

41 Se punkterna 47–52 i förevarande förslag till avgörande.

42 Se fotnot 3 i detta förslag till avgörande.

43 Det har inte ifrågasatts att det relevanta jämförelseobjektet på heltid för en deltidsarbetande pilot som MK är en heltidsarbetande pilot. Den hänskjutande domstolen har påpekat att enligt de omtvistade bestämmelserna beror ersättningen för extra flygtjänsttimmar helt på om den aktuella aktiviteten har utförts i en viss omfattning. Dessa bestämmelser gäller således på samma sätt för alla anställda som betecknas som cockpitpersonal och som fullgör flygtjänsttimmar.

44 I motsats till MK anser den tyska regeringen dock att skillnaden i behandling är motiverad med hänsyn till målet att kompensera för den särskilda arbetsbelastningen. Kommissionen anser däremot i princip att villkoren för att en skillnad i behandling ska kunna motiveras inte verkar uppfyllda. Jag påminner om att frågan huruvida den påstådda skillnaden i behandling är berättigad har samband med den andra frågan i förevarande mål som, såsom jag förklarar i punkterna 17–19 ovan, inte behandlas i detta förslag till avgörande.