Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 10 mars 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 2007, s. 79).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

4 Reig Fabado, I., Los documentos privados y el reglamento 1393/2007 de notificaciones y traslado, Cuadernos de Derecho Transnacional, volym 9, nr 2, oktober 2017, s. 678, har förklarat att även om förordning nr 1393/2007 är ett instrument för civilrättsligt samarbete som säkerställer att den inre marknaden fungerar väl och som bidrar till skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa inom unionen fäster den särskild vikt vid ett effektivt domstolsskydd för rättegångshandlingarnas adressater.

5 Dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603, punkt 71), och dom av den 7 maj 2020, Parking och Interplastics ( C‑267/19 och C‑323/19, EU:C:2020:351, punkt 48).

6 Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 november 2020 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) (omarbetning) (EUT L 405, 2020, s. 40).

7 Menétrey, S./Richard, V., Le silence du défendeur dans le procès international: paroles de droit judiciaire européen, Les Cahiers de Droit, volym 56, nr 3–4, september–december 2015, s. 497.

8 Gascón Inchausti, F., Service of proceedings on the defendant as a safeguard of fairness in civil proceedings: in search of minimum standards from EU legislation and European case-law, Journal of Private International Law, volym 13, 2017, nr 3, s. 511.

9 Domstolen har påpekat att [d]et är … viktigt att inte enbart säkerställa att en handlings adressat faktiskt erhåller denna handling, utan även att denna person har möjlighet att få kännedom om samt verkligen förstå den fulla innebörden och räckvidden av den talan som förs mot personen utomlands, på så sätt att vederbörande på ett effektivt sätt kan … göra sin rätt gällande i ursprungsmedlemsstaten (se dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus, C‑519/13, EU:C:2015:603, punkt 32, och dom av den 6 september 2018, Catlin Europe ( C‑21/17, EU:C:2018:675, punkt 34) Min kursivering.

10 Se punkt 3 ovan.

11 Martínez Santos, A., Protección efectiva de los derechos del consumidor, acceso a la justicia y control judicial de las cláusulas abusivas en el juicio cambiario: a propósito de un pronunciamiento reciente del Tribunal de Justicia de la Unión Europea, Revista Española de Derecho Europeo, nr 71, juli–september 2019, s. 122, har påpekat att domstolen i sin praxis stegvis har omdefinierat de traditionella gränserna för medlemsstaternas processuella autonomi genom en prövning av de nationella processuella bestämmelsernas förenlighet med artikel 47 i stadgan.

12 Dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603, punkterna 30 och 31), dom av den 2 mars 2017, Henderson ( C‑354/15, EU:C:2017:157, punkt 51), och dom av den 6 september 2018, Catlin Europe ( C‑21/17, EU:C:2018:675, punkt 33).

13 Dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603, punkt 49).

14 Dom av den 2 mars 2017, Henderson ( C‑354/15, EU:C:2017:157, punkt 58).

15 Dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603, punkt 61).

16 Se Ulrici, B., Verfahrensrecht: Sprachregelung bei der Zustellung eines europäischen Zahlungsbefehls, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht, 2018, s. 1004, som har betonat det processuella skydd som en gäldenär mot vilken ett betalningsföreläggande har utfärdats åtnjuter genom den rätt att vägra som fastställs i artikel 8.3 i förordning nr 1393/2007. Som han har konstaterat har rätten till försvar redan kränkts, om delgivningen av det formulär som återfinns i bilaga II har skett på ett språk som inte medges och gäldenären inte på rätt sätt har underrättats om sin rätt att vägra.

17 Som generaladvokaten Trstenjak påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Weiss und Partner ( C‑14/07, EU:C:2007:737, punkt 86) är ett effektivt avstående från rätten att vägra att ta emot en rättegångshandling möjligt under vissa omständigheter.

18 Se, Okonska, A., Internationaler Rechtsverkehr in Zivil- und Handelssachen (Geimer, R./Schütze, R.), München 2021, artikel 8 VO (EG) 1393/2007, punkt 2, och Drehsen, M., Zustellung gerichtlicher Schriftstücke im Rahmen der EuMahnVO, Praxis des internationalen Privat‑ und Verfahrensrechts, 2019, volym 5, s. 385, vilka har förklarat att handlingar som ska delges mellan medlemsstaterna inte nödvändigtvis behöver översättas, vilket gör det möjligt att spara tid och pengar. Adressaten kan följaktligen erhålla en oöversatt handling på ett språk han inte behärskar. Med beaktande av rätten till en rättvis rättegång har han möjlighet att vägra att ta emot denna handling vid delgivningen eller att återsända den. Om adressaten inte vägrar att ta emot en oöversatt handling, trots att han underrättats om sina rättigheter, har delgivning skett, oavsett adressatens verkliga språkkunskaper.

19 Den rättsliga verkan av rättsprincipen venire contra factum proprium non valet är att en part som genom sitt erkännande, sitt företrädande, sitt uttalande, sitt uppträdande eller sin tystnad har vidhållit en inställning som är uppenbart oförenlig med den rättighet som vederbörande vill göra gällande vid en domstol inte kan åberopa denna rättighet (se, det separata yttrandet från Internationella domstolens vice ordförande Ricardo J. Alfaro i målet Temple of Preah Vihear (Kambodja mot Thailand), I.C.J. Reports 1962, s. 6 och följande sidor, och Gaillard, E., L’interdiction de se contredire au détriment d’autrui comme principe général du droit du commerce international, Revue de l’arbitrage, 1985, s. 241 och följande sidor).

20 Dom av den 14 juni 2017, Online Games m.fl. ( C‑685/15, EU:C:2017:452, punkt 42).

21 Dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 40), och dom av den 22 april 2021, Profi Credit Slovakia ( C‑485/19, EU:C:2021:313, punkt 50).

22 EGT L 299, 1972, s. 32.

23 Dom av den 13 juli 1995, Hengst Import ( C‑474/93, EU:C:1995:243, punkt 19).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 1981, Klomps ( 166/80, EU:C:1981:137, punkterna 12 och 13).

25 Dom av den 2 mars 2017, Henderson ( C‑354/15, EU:C:2017:157, punkt 51).

26 Dom av den 9 mars 2017, Zulfikarpašić ( C‑484/15, EU:C:2017:199, punkt 39), och domen Profi Credit Polska (punkt 61).

27 Dom av den 9 september 2020, Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (Avvisning av en efterföljande ansökan – Överklagandefrist) ( C‑651/19, EU:C:2020:681, punkt 57).

28 Dom av den 9 september 2020, Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (Avvisning av en efterföljande ansökan – Överklagandefrist) ( C‑651/19, EU:C:2020:681, punkt 53).

29 Av domen av den 9 september 2020, Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (Avvisning av en efterföljande ansökan – Överklagandefrist) ( C‑651/19, EU:C:2020:681, punkterna 62 och 63), framgår att möjligheten till rättsligt biträde har en avgörande inverkan på bedömningen av huruvida en förfarandefrist kan anses vara tillräcklig för att säkerställa ett effektivt försvar.

30 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29).

31 Domen Profi Credit Polska (punkterna 62–67).

32 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:293, punkt 79).

33 Domen Profi Credit Polska (punkterna 28 och 29).

34 Domen Profi Credit Polska (punkt 65).

35 Se punkt 74 ovan.

36 I artikel 6.3 b i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna anges att [v]ar och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter: … att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar [min kursivering]. Även om denna ordalydelse antyder en koppling enbart till straffrättsliga förfaranden, har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna tillämpat denna bestämmelse även på förvaltningsrättsliga och civilrättsliga förfaranden (se Europadomstolen, 17 mars 2015, Adorisio m.fl. mot Nederländerna, 47315/13 et al., rörande en kort frist för att överklaga).

37 Domen Profi Credit Polska (punkt 66).

38 Se punkt 26 ovan.

39 Domen Profi Credit Polska (punkterna 67 och 68).

40 Se dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkterna 25 och 26).

41 Domen Profi Credit Polska (punkt 40).

42 Se dom av den 9 mars 2017, Zulfikarpašić ( C‑484/15, EU:C:2017:199, punkt 48), avseende tolkningen av artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15), jämförd med skäl 12 i den förordningen, av vilken det framgår att gäldenären ska få vederbörlig underrättelse om fordran, så att denne ges möjlighet att förbereda sitt försvar.

43 Sladič, J., Evropska izterjava in zavarovanje terjatev s prikazom postopka v Sloveniji in Avstriji, Pravosodni bilten, 40 (2019), volym 3, s. 27 och 28, har också uttryckt tvivel om huruvida den frist på åtta dagar som föreskrivs i den slovenska lagstiftningen är förenlig med unionsrätten och hänvisar därvid just till likheterna med den polska lagstiftning som avsågs i domen Profi Credit Polska.

44 Dom av den 26 januari 1993, Werner ( C‑112/91, EU:C:1993:27, punkt 19), dom av den 10 februari 2011, Missionswerk Werner Heukelbach ( C‑25/10, EU:C:2011:65, punkt 18), dom av den 18 juli 2017, Erzberger ( C‑566/15, EU:C:2017:562, punkt 25), och dom av den 29 oktober 2015, Nagy ( C‑583/14, EU:C:2015:737, punkt 24).

45 Dom av den 24 november 1998, Bickel och Franz ( C‑274/96, EU:C:1998:563, punkt 31), och dom av den 27 mars 2014, Grauel Rüffer ( C‑322/13, EU:C:2014:189, punkt 27).

46 Dom av den 7 maj 2020, Parking och Interplastics ( C‑267/19 och C‑323/19, EU:C:2020:351, punkt 45).

47 Se punkt 56 ovan.