Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins fördraget den 31 mars 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 399, 2006, s. 1.

3 Se artikel 18.1 i förordning nr 1896/2006.

4 Offentliggjord den 21 mars 2020, i dess lydelse enligt 4. COVID-19-Gesetz (BGBl. I 24/2020), vilken var i kraft den 4 april 2020, då VU delgavs det europeiska betalningsföreläggandet.

5 Se artikel 1 i förordning nr 1896/2006, jämförd med skälen 9 och 29. Dom av den 19 december 2019, Bondora ( C‑453/18, EU:C:2019:1118, punkt 36). Domstolen har konstaterat att av skälen 8 och 10 i förordning nr 1896/2006 jämförda med artikel 26 framgår att det genom förordningen införs ett europeiskt betalningsföreläggande som utgör ett kompletterande och valfritt medel för sökanden, utan att förordningen ersätter eller harmoniserar mekanismerna enligt nationell lagstiftning för indrivning av obestridda fordringar. Dom av den 10 mars 2016, Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2016:148, punkt 53).

6 Dom av den 13 december 2012, Szyrocka ( C‑215/11, EU:C:2012:794, punkt 30), dom av den 13 juni 2013, Goldbet Sportwetten ( C‑144/12, EU:C:2013:393, punkt 28), och dom av den 10 mars 2016, Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2016:148, punkt 53).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Bondora ( C‑453/18, EU:C:2019:1118, punkt 35).

8 Artikel 7 i förordning nr 1896/2006 innehåller uttömmande krav vad gäller innehållet och formen för en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande. Dom av den 13 december 2012, Szyrocka ( C‑215/11, EU:C:2012:794, punkterna 25–32). En domstol till vilken en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande har lämnats in får dessutom begära in kompletterande upplysningar från borgenären om de avtalsvillkor som åberopas till stöd för fordran, för att ex officio kunna pröva huruvida dessa villkor är oskäliga. Dom av den 19 december 2019, Bondora ( C‑453/18, EU:C:2019:1118, punkt 54). Den uttömmande karaktären hos artikel 7 i förordning nr 1896/2006 möjliggör således inte för borgenärer att kringgå kraven i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29) eller artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) rörande konsumentskydd.

9 Dom av den 6 september 2018, Catlin Europe ( C‑21/17, EU:C:2018:675, punkterna 44 och 45). Cyril Nourissat har beskrivit förfarandet som impitoyable, hänsynslöst. Se Nourissat, Cyril, Nouveau refus de la Cour de justice de caractériser des circonstances exceptionnelles en matière de réexamen, Procédures, 2016, nr 1, s. 29.

10 Se artikel 12.3 i förordning nr 1896/2006. Domstolen har slagit fast att om minimikraven för delgivning av ett europeiskt betalningsföreläggande i förordning nr 1896/2006 inte är uppfyllda rubbas balansen mellan, å ena sidan, de tids- och effektivitetsmål som eftersträvas i förordningen och, å andra sidan, målet att rätten till försvar ska respekteras, vilket även eftersträvas i förordningen. Dom av den 4 september 2014, eco cosmetics och Raiffeisenbank St Georgen ( C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144, punkt 37). Under sådana omständigheter är föreläggandet inte verkställbart, bestridandeförfarandet i artikel 16 i förordning nr 1896/2006 är inte tillämpligt och den frist under vilken en svarande kan lämna in ett bestridande börjar inte löpa. Dom av den 4 september 2014, eco cosmetics och Raiffeisenbank St Georgen ( C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144, punkterna 41–43 och 48). Se även dom av den 6 september 2018, Catlin Europe ( C‑21/17, EU:C:2018:675, punkt 53). Av detta följer att förfarandet för förnyad prövning i artikel 20 i förordning nr 1896/2006 inte heller är tillämpligt. Dom av den 4 september 2014, eco cosmetics och Raiffeisenbank St Georgen ( C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144, punkterna 43 och 44), och dom av den 6 september 2018, Catlin Europe ( C‑21/17, EU:C:2018:675, punkt 54).

11 Enligt artikel 5.4 i förordning nr 1896/2006 är ursprungsdomstolen den domstol som utfärdat det europeiska betalningsföreläggandet.

12 Se artikel 16.3 i förordning nr 1896/2006. Se även dom av den 22 oktober 2015, Thomas Cook Belgium ( C‑245/14, EU:C:2015:715, punkt 40).

13 Dom av den 13 juni 2013, Goldbet Sportwetten ( C‑144/12, EU:C:2013:393, punkt 40).

14 Dom av den 4 september 2014, eco cosmetics och Raiffeisenbank St Georgen ( C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144, punkt 38). Se, för ett liknande resonemang, skäl 24 i förordning nr 1896/2006. I punkt 39 i domen av den 4 september 2014, eco cosmetics och Raiffeisenbank St Georgen ( C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144), konstaterade domstolen att [n]är de fordringar som ligger till grund för ett europeiskt betalningsföreläggande bestrids genom bestridandet, är det särskilda förfarandet som regleras av förordning nr 1896/2006 inte längre tillämpligt, eftersom förfarandets mål, i enlighet med artikel 1.1 a i förordningen, endast är att förenkla, påskynda och sänka kostnaderna för förfaranden i gränsöverskridande fall som rör obestridda penningfordringar.

15 Dom av den 22 oktober 2015, Thomas Cook Belgium ( C‑245/14, EU:C:2015:715, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 22 oktober 2015, Thomas Cook Belgium ( C‑245/14, EU:C:2015:715, punkt 29).

17 Dom av den 4 september 2014, eco cosmetics och Raiffeisenbank St Georgen ( C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144, punkt 44).

18 Förutsatt att svaranden vidtar åtgärder utan dröjsmål.

19 Beslut av den 21 mars 2013, Novontech-Zala ( C‑324/12, EU:C:2013:205, punkt 24).

20 Dom av den 22 oktober 2015, Thomas Cook Belgium ( C‑245/14, EU:C:2015:715, punkt 30).

21 Se, analogt, dom av den 22 oktober 2015, Thomas Cook Belgium ( C‑245/14, EU:C:2015:715, punkt 31).

22 Se, analogt, dom av den 22 oktober 2015, Thomas Cook Belgium ( C‑245/14, EU:C:2015:715, punkt 48). I den domen ansåg domstolen att efter utgången av den frist på 30 dagar som anges i artikel 16.2 i förordning nr 1896/2006 kan en svarande inte ansöka om förnyad prövning av ett betalningsföreläggande enligt artikel 20 i den förordningen på grundval av att ursprungsdomstolen saknade behörighet på grund av en prorogationsklausul i ett avtal. Eftersom svaranden måste ha haft kännedom om klausulen i fråga, slog domstolen fast att svaranden hade möjlighet att ta upp detta i bestridandeförfarandet. Svaranden kunde inte därefter hävda att betalningsföreläggandet hade utfärdats felaktigt på grund av exceptionella omständigheter.

23 Dom av den 4 september 2014, eco cosmetics och Raiffeisenbank St Georgen ( C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144, punkt 45).

24 Se även skäl 29 i förordning nr 1896/2006.

25 Se däremot artikel 14.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 2007, s. 1), där det föreskrivs att en domstol i undantagsfall får förlänga vissa tidsfrister som föreskrivs i den förordningen, om det är nödvändigt för att garantera parternas rättigheter. Se även artikel 45 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 655/2014 av den 15 maj 2014 om inrättande av ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel i mål och ärenden av privaträttslig natur (EUT L 189, 2014, s. 59) och skäl 37 i den förordningen. Genom dessa artiklar underlättas möjligheten att göra undantag från de tidsfrister som anges i dessa förordningar, om det inte är möjligt för den ifrågavarande domstolen eller myndigheten att iaktta dem och om undantaget motiveras av exceptionella omständigheter. I sin dom av den 7 november 2019, K.H.K. (Kvarstad på bankmedel) ( C‑555/18, EU:C:2019:937, punkt 55), slog domstolen fast att rättsferier inte är exceptionella omständigheter i den mening som avses i artikel 45 i förordning nr 655/2014. Se även artikel 14.3 i förordning nr 861/2007, där det föreskrivs att om det i undantagsfall inte är möjligt för en domstol att iaktta de tidsfrister som föreskrivs i denna förordning, ska den så skyndsamt som möjligt vidta de åtgärder som krävs enligt dessa bestämmelser. Sådana bestämmelser, som ger domstolarna uttrycklig behörighet att under exceptionella omständigheter förlänga tidsfristerna i särskilda fall, saknas i förordning nr 1896/2006.

26 EGT L 124, 1971, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 71.

27 Se punkt 30 ovan. Mot bakgrund av domen av den 4 september 2014, eco cosmetics och Raiffeisenbank St Georgen ( C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144, punkt 45), är det inte möjligt att på ett abstrakt och generellt sätt analogt tillämpa artikel 20.1 b och 20.2 i förordning nr 1896/2006 på situationer som har uppkommit till följd av covid‑19‑pandemin.

28 Såsom sjukdom eller karantänåtgärder.

29 Se, analogt, artiklarna 19 och 21.1 i förordning nr 861/2007 och artikel 46.1 i förordning nr 655/2014.

30 Uniqa Versicherungen har i sina skriftliga yttranden påpekat att om unionslagstiftaren hade velat att fristen på 30 dagar skulle avbrytas på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter, skulle denna ha föreskrivit om denna eventualitet. I detta argument förbises artikel 26, i vilken det uttryckligen föreskrivs att alla processrättsliga frågor som inte tas upp i förordning nr 1896/2006 ska regleras enligt medlemsstaternas lagstiftning.

31 Medan det i artikel 26 i förordning nr 1896/2006 särskilt föreskrivs att nationell lagstiftning ska tillämpas, framgår det av fast rättspraxis att i avsaknad av unionsbestämmelser om processrättsliga frågor ankommer det på medlemsstaterna, enligt principen om processuell autonomi, att föreskriva sådana bestämmelser. Dessa bestämmelser får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2016, Bensada Benallal ( C‑161/15, EU:C:2016:175, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

32 Se, analogt, dom av den 6 september 2018, Catlin Europe ( C‑21/17, EU:C:2018:675, punkt 33 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 22 oktober 2015, Thomas Cook Belgium ( C‑245/14, EU:C:2015:715, punkt 41).

33 Se punkterna 26–32 ovan.

34 Till exempel på grund av den eftersläpning som uppkom som ett direkt resultat av de åtgärder som infördes för att bekämpa pandemin.

35 Som en princip kan en strikt tillämpning av tidsfrister under extraordinära omständigheter utgöra ett åsidosättande av artikel 47 i stadgan. Se, analogt, Europadomstolen, 1 april 2010, Georgij Nikolajevitj Michailov mot Ryssland, CE:ECHR:2010:0401JUD000454304, § 57.

36 Enligt min mening ändrades den frist på 30 dagar som föreskrivs i artikel 16.2 i förordning nr 1896/2006 inte genom 1 § stycke 1 i den nationella den nationella covid-19-lagen, utan avbröts endast under en bestämd tid.