Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 14 juli 2022
1 Originalspråk: engelska.
2 Rådets direktiv av den 29 maj 1990 om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm (femte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 156, 1990, s. 14; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 203).
3 Artikel 1.3 i bildskärmsdirektivet.
4 Den nationella domstolen hänvisar till artikel 14 i Hotărârea Guvernului nr. 1028/2006, privind cerințele minime de securitate și sănătate în muncă referitoare la utilizarea echipamentelor cu ecran de vizualizare (regeringsbeslut nr 1028/2006 om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm).
5 Europeiska arbetsmiljöbyrån har en uttömmande förteckning över dessa direktiv. Se https://oshwiki.eu/wiki/General_principles_of_EU_OSH_legislation.
6 Beträffande statusen hos ramdirektivet som en ram, se dom av den 12 november 1996, Förenade konungariket/rådet ( C‑84/94, EU:C:1996:431, punkt 65), förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Förenade konungariket/rådet ( C‑84/94, EU:C:1996:93, punkt 65 och dithörande fotnot 28), förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet kommissionen/Tyskland ( C‑103/01, EU:C:2002:738, punkt 31), och förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Ministrstvo za obrambo ( C‑742/19, EU:C:2021:77, punkt 25). Se även Bercusson, B., European Labour Law, andra upplagan, CUP, Cambridge, 2009, s. 58, och Barnard, C., EU Employment Law, fjärde upplagan, OUP, Oxford, 2012, s. 511.
7 Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 1989, s. 1).
8 Se, bland annat, fjärde skälet i bildskärmsdirektivet ([e]n förutsättning för att arbetstagarnas säkerhet och hälsa tryggas är att minimikraven för att säkra en högre skyddsnivå på bildskärmsarbetsplatser efterlevs) och dess artikel 1 (som anger att direktivet fastställer minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm). Se även domen av den 6 juli 2000, Dietrich ( C‑11/99, EU:C:2000:368, punkt 36) (en förutsättning för att arbetstagarnas säkerhet och hälsa tryggas är att minimikraven för att säkra en högre skyddsnivå på bildskärmsarbetsplatser efterlevs).
9 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet Academia de Studii Economice din Bucureşti ( C‑585/19, EU:C:2020:899, punkt 27) (förbättringen, genom minimikrav, av skyddet av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är en avgörande aspekt av uppbyggnaden av europeisk socialrätt).
10 Se dom av den 12 november 1996, Förenade konungariket/rådet ( C‑84/94, EU:C:1996:431, punkt 15), där domstolen slog fast att begreppen i artikel 118a EEG, särskilt formuleringen främst i fråga om arbetsmiljön [talar] för en vidsträckt tolkning av den befogenhet som [Europeiska unionens råd] har tillerkänts genom artikel 118a [EEG] i fråga om skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Förenade konungariket/rådet ( C‑84/94, EU:C:1996:93, punkterna 39–62), där det hävdades att ursprunget för begreppen i fördragsartikeln, liksom den höga nivå av arbetstagarskydd som förefaller eftersträvas genom begreppens lydelse, motiverar en bred tolkning av tillämpningsområdet för artikel 118a EEG.
11 I förklaringen till artikel 31.1 i stadgan anges följande: Punkt 1 i denna artikel grundas på direktiv 89/391/EEG om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet.
12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2000, Simap ( C‑303/98, EU:C:2000:528, punkt 34), dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 52), och förslag till avgörande av generaladvokaten Geelhoed i målet kommissionen/Tyskland ( C‑5/00, EU:C:2001:365, punkterna 47 och 48).
13 Det vill säga begränsa de yrken som kan anses vara offentliga verksamheter …, exempelvis försvaret eller polisen eller viss specifik verksamhet inom civilförsvaret, i den mening som avses i artikel 2.2 i ramdirektivet om säkerhet och hälsa i arbetet. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01 till C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 54), dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl. ( C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 53), och dom av den 15 juli 2021, Ministrstvo za obrambo ( C‑742/19, EU:C:2021:597, punkterna 55 och 56).
14 Se artikel 1 i ramdirektivet. Se även Klindt, T. och Schucht, T., Art. 1 Ziel der Richtlinie, i Franzen, M., Gallner, I. och Oetker, H., Kommentar zum europäischen Arbeitsrecht, fjärde upplagan, C. H. Beck, München, 2022, s. 410, stycke 1 med vidare hänvisningar, där författarna anser direktivet vara konstitutionen för EU:s lagstiftning om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.
15 Se, till exempel, rådets direktiv 90/269/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för hälsa och säkerhet vid manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbats av skador, särskilt i ryggen (fjärde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 156, 1990, s. 9) och rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, 1998, s. 11).
16 Se, till exempel, rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348, 1992, s. 1).
17 Se ramdirektivet, artiklarna 1.2, 6 och 7 samt tionde skälet (om behovet av att införa förebyggande åtgärder) och elfte skälet (om behovet av att minska eller eliminera risker för arbetstagarnas säkerhet och hälsa). Se även dom av den 22 maj 2003, kommissionen/Nederländerna ( C‑441/01, EU:C:2003:308, punkt 38) (där syftena specificerades och det framhölls att unionslagstiftaren har angett ett antal lämpliga åtgärder för att underlätta att syftena uppnås).
18 Se, i detta avseende, dom av den 6 juli 2000, Dietrich ( C‑11/99, EU:C:2000:368, punkterna 37 och 38), där domstolen konstaterade att en restriktiv tolkning av bildskärmsdirektivets tillämpningsområde, enligt dess artikel 2 a, på så sätt att bildskärmar för återgivande av filminspelningar skulle vara undantagna från tillämpningsområdet för direktivet skulle … innebära att ett stort antal arbetstagare faller utanför det skydd som föreskrivs i detta direktiv; [d]irektivets ändamålsenliga verkan skulle därmed begränsas avsevärt.
19 I denna mening ett uttryck för den förebyggande och riskbaserade syn på arbetstagares hälsa och säkerhet som framgår av artikel 6 i ramdirektivet.
20 Förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet kommissionen/Italien ( C‑455/00, EU:C:2002:211, punkt 18).
21 Se artikel 9 i Proposal for a Council Directive concerning the minimum safety and health requirements for work with visual display units (COM(88) 77 final) (EGT C 113, 1988, s. 7).
22 Vissa studier visar att skillnader i arbetsavstånd vid användning av olika digitala enheter kan motivera förskrivning av terminalglasögon med progressiva linser för att korrigera ålderssynthet, snarare än en mer allmän korrigering av dioptrier. Se, till exempel, Sheppard, A., Wolffsohn, J., Digital eye strain: prevalence, measurement and amelioration, BMJ Open Ophthalmology, vol. 3(1), BMJ, 2018, s. 6, och där angivna studier.
23 Se punkterna 17, 19 och 20 i detta förslag till avgörande.
24 Den personliga skyddsutrustning som avses i denna bestämmelse [i italiensk rätt] är likaledes endast ägnad att förebygga risker.
25 Såsom kommissionen noterar i sitt svar på den skriftliga frågan i förevarande mål förefaller användningen av en villkorssats i artikel 9.1 tredje strecksatsen i bildskärmsdirektivet (som kan vara förorsakade) också innebära att synbesvär till följd av arbete vid bildskärm kan vara en av orsakerna till att speciella synkorrigerande hjälpmedel måste tillhandahållas, men det behöver inte nödvändigtvis vara den enda orsaken.