Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 24 november 2022

1 Originalspråk: spanska.

2 Jag kommer nedan att helt enkelt benämna detta som inreseförbud.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 381, 2006, s. 4), som ändrats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 (EUT L 312, 2018, s. 14) från förordningens ikraftträdande: artiklarna 63 och 66.5 andra stycket. Den ska upphöra att gälla den dag då den tillämpas fullt ut (artiklarna 65 och 66 första stycket), vilket ännu inte har skett.

5 Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 (nedan kallad konventionen om tillämpning av Schengenavtalet) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 av den 25 mars 2010 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse (EUT L 85, 2010, s. 1). Genom artikel 64 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006 upphävs artikel 25 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, och artikeln ersätts av artiklarna 27 och 30 i samma förordning; se även skäl 29. Den dag då nämnda artikel 64 får verkan är den dag då förordningen tillämpas fullt ut i enlighet med artikel 66.2 och 66.5 i förordningen. Vid förhandlingen bekräftade kommissionen att villkoren för en sådan tillämpning ännu inte var uppfyllda.

6 I artikel 5 anges villkoren för inresa för tredjelandsmedborgare för planerade vistelser på medlemsstaternas territorium som inte varar mer än 90 dagar under en period på 180 dagar. För närvarande rör det sig om Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 2016, s. 1).

7 Beskrivningen av de faktiska omständigheterna motsvarar den beskrivning som den hänskjutande domstolen har gjort. Andra omständigheter som den ungerska regeringen tog upp under förhandlingen men som inte framgår av beslutet om hänskjutande utelämnas.

8 Uppehållstillståndet gällde i två år från och med den 26 februari 2019. Enligt den hänskjutande domstolen har det inte kunnat förlängas, till följd av att det införts en registrering av M.D. i SIS II som grundar sig på det omtvistade inreseförbudet.

9 Nedan kallad migrationspolisen.

10 Han hade tidigare dömts (villkorligt) till ett års fängelse för brottet främjande av olaglig invandring, genom att erbjuda hjälp att korsa gränsen olagligt.

11 Verkningarna av upphävandet omfattade även beslutet av den 27 augusti 2018. Domstolen framhöll att migrationspolisen inte hade visat att villkoren i artikel 33 i lag II av år 2007 var uppfyllda, det vill säga att det förelåg ett verkligt, direkt, allvarligt och aktuellt hot, genom att grunda sitt beslut på yttrandet från ungerska myndigheten för grundlagsskydd, som inte hade deltagit i handläggningen av ärendet i egenskap av specialmyndighet.

12 Se punkt 13 ovan där den delvis återges.

13 Senare försökte han återvända till Ungern. Till följd av en provtagning för covid-19 som genomfördes vid gränsen upptäcktes det att han inte fick komma in i landet, på grund av inreseförbudet. Enligt den ungerska regeringen är det okänt var han befinner sig nu.

14 Därtill anfördes att ett beslut om avlägsnande av M.D. (sic) ansågs utgöra en proportionerlig begränsning, trots att det vid den tidpunkten fanns ett giltigt slovakiskt uppehållstillstånd.

15 Punkt 10 i den ungerska regeringens skriftliga yttrande.

16 Jag kommer därför inte att undersöka M.D:s förlust av sin uppehållsrätt, även om vissa av mina senare överväganden kan vara användbara för EU-domstolen, om den beslutar att gå tillbaka till denna fråga.

17 Det överklagade beslutet består i ett inreseförbud och ett införande av en registrering i SIS II, men det verkar inte som om införandet av registreringen är aktuell i målet, och den hänskjutande domstolen hyser inga direkta tvivel kring denna (den hänvisar indirekt till SIS II i den fjärde frågan). Jag kommer under alla omständigheter att analysera frågeställningarna avseende SIS II i slutet av detta förslag till avgörande.

18 Punkt 20 i dess skriftliga yttrande.

19 Punkt 43 i dess skriftliga yttrande.

20 Bilaga till kommissionens rekommendation (EU) 2017/2338 av den 16 november 2017 om upprättande av en gemensam Handbok om återvändande som ska användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter när de utför uppgifter i samband med återvändande (EUT L 339, 2017, s. 83).

21 Punkt 41 i dess skriftliga yttrande. Det ska dock beaktas att EU-domstolen ger företräde åt motsvarande bestämmelse i direktivet, som inte kan ändras genom en rekommendation från kommissionen som inte är bindande: dom av den 3 juni 2021, Westerwaldkreis ( C‑546/19, EU:C:2021:432, nedan kallad domen Westerwaldkreis, punkt 47).

22 Med hänsyn till punkterna 42 och 43 i den ungerska regeringens yttrande följer beskrivningen som självständig av att det inte finns något beslut om avlägsnande.

23 Artikel 2.1. Det framgår inte att Ungern har beslutat att inte tillämpa direktivet på tredjelandsmedborgare i de fall som avses i punkt 2 i denna artikel.

24 I artikel 3.2 i direktiv 2008/115 definieras olaglig vistelse som olaglig vistelse på en medlemsstats territorium av en tredjelandsmedborgare som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa enligt artikel 5 i kodexen om Schengengränserna eller andra villkor för att resa in i, vistas eller vara bosatt i den medlemsstaten. Min kursivering.

25 Dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkt 48); och dom av den 17 december 2020, kommissionen/Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑808/18, EU:C:2020:1029, punkt 243). I domslutet i domen Westerwaldkreis fann domstolen att direktiv 2008/115 är tillämpligt på ett förbud mot inresa och vistelse som en medlemsstat, vilken inte har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 2.2 b i direktivet, har meddelat, av hänsyn till allmän säkerhet och allmän ordning på grundval av en tidigare fällande brottmålsdom, mot en tredjelandsmedborgare som befinner sig på dess territorium och som är föremål för ett utvisningsbeslut.

26 Dom av den 8 maj 2018, K.A. m.fl. (Familjeåterförening i Belgien) ( C‑82/16, EU:C:2018:308, nedan kallad domen K.A. m.fl., punkt 101).

27 Dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkterna 31 och 45), och dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkt 87).

28 Enligt artikel 3.3 i direktiv 2008/115 utgör återvändande en tredjelandsmedborgares återresa – oavsett om den sker frivilligt i överensstämmelse med en skyldighet att återvända eller med tvång – till … ursprungslandet, eller ett transitland … ett annat tredjeland till vilket … frivilligt väljer att återvända och där han eller hon kommer att tas emot.

29 Att det rättsligt inte är möjligt att verkställa ett beslut om återvändande, och tredjelandsmedborgaren som vistas olagligt på territoriet utvisas, befriar inte medlemsstaten från skyldigheten att meddela detta beslut, även om det gör det möjligt att skjuta upp verkställigheten av det: domen Westerwaldkreis, punkt 54.

30 Artikel 1 och skäl 6 i direktiv 2008/115.

31 Jag förklarar senare att enligt förordning nr 1987/2006 är det inte obligatoriskt att i SIS II införa registreringar om tredjelandsmedborgare som grundar sig på inreseförbud i samband med åsidosättande av nationella bestämmelser om inresa och vistelse: se punkt 112.

32 Dom av den 17 september 2020, JZ (Fängelse i händelse av brott mot inreseförbud) ( C‑806/18, EU:C:2020:724, punkt 32).

33 Skäl 14 i direktiv 2008/115. Alla beslut om återvändande ska dock inte nödvändigtvis åtföljas av ett inreseförbud: se artikel 11.1; och punkterna 112–113 i detta förslag till avgörande, angående den fakultativa karaktären av införandet i SIS II av vissa registreringar.

34 Beslutet om återvändande är en följd av att en vistelse på en medlemsstats territorium är olaglig. Genom förbudet hindras en möjlig inresa till unionens territorium efter återvändandet genom att automatiskt göra inresan olaglig: dom av den 26 juli 2017, Ouhrami ( C‑225/16, EU:C:2017:590, nedan kallad domen Ouhrami, punkterna 49 och följande punkter). I formellt hänseende står det emellertid medlemsstaterna fritt att utfärda inreseförbud samtidigt med eller tillsammans med beslutet om återvändande: artikel 6.6 i direktiv 2008/115. Av effektivitetsskäl innebär det aktuella förslaget till omarbetning av direktivet, såsom nyhet i förhållande till gällande bestämmelser, att inreseförbud ska antas utan föregående beslut om återvändande i de fall där den olagliga vistelsen upptäckts för första gången vid utresa, i samband med gränskontroller: artikel 13.2 i förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (omarbetning) (COM(2018) 634 final).

35 Artikel 11.1. Under andra omständigheter är inreseförbudet möjligt men inte obligatoriskt.

36 Domen Ouhrami, punkt 49, och domen Westerwaldkreis, punkt 52.

37 Domen Westerwaldkreis, punkt 54.

38 Se, exempelvis, rådets beslut (Gusp) 2022/331 av den 25 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 52, 2022, s.1). I bilagan till beslutet anges de personer för vilka medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra inresa till deras territorium.

39 Det innebär inte att medlemsstaten befrias från varje begränsning, vare sig i fråga om förfarandet eller i fråga om sakfrågan, enligt unionsrätten: se punkt 96 och följande punkter nedan.

40 Artikel 24.2 i förordning nr 1987/2006, till skillnad från punkt 3 i samma bestämmelse. Att det är obligatoriskt står klart i den tyska, den franska, den engelska, den italienska och den portugisiska versionen. Den spanska versionen, i vilken verbet podrá ursprungligen användes, ändrades senare (rättelse till förordning nr 1987/2006 i EUT L 224, 2021, s. 42).

41 I enlighet med domen av den 16 januari 2018, E ( C‑240/17, EU:C:2018:8, punkt 37 och domslutet), föreligger kravet endast när registreringen väl har gjorts, trots att inget hindrar att samråd hålls innan det fattas ett beslut som registreringen grundar sig på. Genom förordning nr 2018/1861 har denna regel ändrats.

42 Se dom av den 16 januari 2018, E ( C‑240/17, EU:C:2018:8). I princip utgör registreringen på spärrlistan i en medlemsstats nationella databas på grund av att personen utgör ett hot mot den allmänna ordningen, inre säkerheten, folkhälsan eller internationella förbindelserna i en av medlemsstaterna hinder för dennes inresa till Schengenområdet, enligt artikel 6.1 e i förordning 2016/399.

43 När ett beslut om återvändande har meddelats gör den tredjelandsmedborgare som lämnar landet, om förfarandet ännu inte har avslutats, en frivillig avresa i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 2008/115 när vederbörande genom beslutet får en frist för att lämna landet. I avsaknad av en sådan tidsfrist ska utlänningen helt enkelt anses uppfylla sin skyldighet att lämna landet enligt beslutet om återvändande. Ett beslut om avlägsnande är inte längre nödvändigt, men det är fortfarande möjligt att förbjuda inresa och vistelse i medlemsstaten (artikel 11.1 in fine) och detta kan även vara tvingande [(artikel 11.1 a)] och beslutet ska antas i enlighet med direktivet.

44 Verkställigheten kan emellertid skjutas upp om det finns skäl att anta att den berörda personen inte har återvänt i den mening som avses i direktiv 2008/115. Se, analogt, dom av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkterna 75 och 76).

45 Detta är den lösning som föreslås i Handboken om återvändande, punkt 11.3, s. 58.

46 Under förhandlingen vidhöll kommissionen kontinuerligt detta, som svar på domstolens frågor.

47 Dessa intressen beaktas nämligen i direktiv 2008/115, såsom bland annat framgår av artikel 6.2 in fine, artikel 7.4 eller artikel 11.2. Se emellertid, angående deras räckvidd, dom av den 30 november 2009, Kadzoev ( C‑357/09 PPU, EU:C:2009:741, punkterna 70 och 71).

48 Domen i K.A. m.fl., punkt 44, och där angiven rättspraxis.

49 Artikel 11.2 in fine respektive punkt 3 andra stycket.

50 Inom unionsrätten är dessa begrepp inte nödvändigtvis likadana i alla de texter där de används. Inte heller begreppen avseende migration är likadana, vilket påpekas i Handboken om återvändande, punkt 11.3, s. 59, och bland annat i domen av den 12 december 2019, E.P. (Risk för den allmänna ordningen) ( C‑380/18, EU:C:2019:1071, punkt 31 och följande punkter), som låg i linje med förslaget till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella (C‑380/18, EU:C:2019:609).

51 I ett sådant fall, som regleras i artikel 6.2 i direktiv 2008/115, finns det ingen mening med ett inreseförbud enligt artikel 11 som är avsett att ge beslutet om återvändande verkan i hela unionen.

52 I ett sådant fall, som regleras i artikel 6.3 i direktiv 2008/115, ankommer det på den andra medlemsstaten att bringa den olagliga vistelsen att upphöra. Se dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkterna 84 och 86).

53 Se artikel 72 FEUF och, beträffande dess räckvidd, dom av den 17 december 2020, kommissionen/Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑808/18, EU:C:2020:1029).

54 Det är inte säkert att dessa samråd har ägt rum: de uppgifter som M.D och den ungerska regeringen har lämnat skiljer sig åt på denna punkt, som det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

55 Ur ett vidare systematiskt perspektiv (som även omfattar artikel 24.1 i förordning nr 1987/2006) vill jag erinra om att endast registreringar som följer av beslut som antagits på grundval av bedömningen i det enskilda fallet kan komma i fråga för SIS II: se punkt 112 nedan.

56 Härav följer naturligtvis inte att det är omöjligt att utfärda ett beslut om återvändande eller ett inreseförbud, utan att det är nödvändigt att göra en avvägning mellan berörda intressen på grundval av samtliga uppgifter som det förfogas över innan beslut fattas i detta avseende.

57 Artikel 11.2 i direktiv 2008/115.

58 Se, bland annat, dom av den 11 mars 2021, État belge (återvändande av förälder till en underårig) ( C‑112/20, EU:C:2021:197, punkt 35, och där angiven rättspraxis).

59 Domslutet i ovannämnda dom.

60 Jag anser inte att påståendet behöver motiveras ytterligare. Rent allmänt hänvisar jag till domarna av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkterna 124–126), och Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkterna 142–144). Se, beträffande artikel 72 FEUF, dom den 2 april 2020, kommissionen/Polen, Ungern och Republiken Tjeckien (Tillfällig mekanism för omplacering av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑715/17, C‑718/17 och C‑719/17, EU:C:2020:257, punkt 143), och dom av den 2 juli 2020, Stadt Frankfurt am Main ( C‑18/19, EU:C:2020:511, punkt 28).

61 Bland många andra, domen K.A. M.fl.; dom av den 27 februari 2020, Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real (En unionsmedborgares make) ( C‑836/18, EU:C:2020:119) (nedan kallad domen Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real), dom av den 5 maj 2022, Subdelegación del Gobierno en Toledo (En familjemedlems vistelse – Otillräckliga tillgångar) ( C‑451/19 och C‑532/19, EU:C:2022:354) (nedan kallad domen Subdelegación del Gobierno en Toledo), och dom av den 7 september 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Arten av uppehållsrätten enligt artikel 20 FEUF), punkt 51. Det följer av fast rättspraxis att det inte är nödvändigt att unionsmedborgaren har utövat sin rätt till fri rörlighet för att så ska bli fallet.

62 Domen K.A. m.fl., punkt 52, domen Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real, punkt 40 och följande punkter; och domen Subdelegación del Gobierno en Toledo, punkt 48.

63 Beroendeförhållandet kan föreligga i förhållande till underåriga eller myndiga medborgare (domen Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real). Det finns inget som tyder på att så är fallet vad gäller M.D:s partner, varför jag inte kommer att behandla frågan.

64 Domen Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real, punkt 65. Se även bedömningen i domen K.A. M.fl., punkterna 70 och följande punkter.

65 Se, bland annat, dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C‑165/14, EU:C:2016:675) (nedan kallad domen Rendón Marín), dom av den 13 september 2016, CS ( C‑304/14, EU:C:2016:674, punkt 39), domen K.A. m.fl., punkt 92 domen Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real, punkterna 43–45, och domen Subdelegación del Gobierno en Toledo, punkt 52.

66 EU-domstolen slog i domen av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkterna 135 och 136), fast att det i artikel 4.2 FEU anges att nationell säkerhet också i fortsättningen ska vara varje medlemsstats eget ansvar. Detta ansvar motsvarar det grundläggande intresset av att skydda statens väsentliga funktioner och samhällets grundläggande intressen och inbegriper förebyggande och beivrande av verksamhet som allvarligt kan störa de grundläggande konstitutionella, politiska, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land och i synnerhet direkt hota samhället, befolkningen eller staten som sådan, såsom bland annat terrorverksamhet. Domstolen påpekade därefter vikten av målet att skydda den nationella säkerheten samt skillnaden, till sin art och på grund av sitt särskilda allvar, mellan de potentiella hoten mot den och risken i allmänhet för oroligheter eller störningar, även allvarliga sådana, av den allmänna säkerheten. Den kom därför fram till att under förutsättning att övriga krav i artikel 52.1 i stadgan iakttas, kan målet att skydda nationell säkerhet motivera åtgärder som innebär mer långtgående ingrepp i de grundläggande rättigheterna än dem som dessa övriga mål skulle kunna motivera.

67 Domen Subdelegación del Gobierno en Toledo, punkt 53. Andra domar är än mer uttryckliga när de påpekar att bedömningen av en tredjelandsmedborgares situation, inom ramen för artikel 20 FEUF, inte får göras med bortseende från rätten till respekt för privatlivet och familjelivet enligt artikel 7 i stadgan. Denna bestämmelse ska i förekommande fall läsas mot bakgrund av skyldigheten att ta hänsyn till barnets bästa, vilken slås fast i artikel 24.2 i stadgan. Se exempelvis domen i målet Rendón Marín, punkt 81), och domen K.A. m.fl., punkt 90.

68 Det är enligt min mening viktigt att påpeka att medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning är annorlunda på andra områden. När artikel 20 FEUF är aktuell framgår det av domstolens praxis att den särskilda logiken i ställningen som medborgare måste beaktas, vilket förändrar logiken för migrationsområdet (som, såsom jag har angett nedan, inte heller är det enda området). En redogörelse för detta fenomen har redan gjorts i andra förslag till avgörande, såsom i förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Fahimian ( C‑544/15, EU:C:2016:908), eller i generaladvokaten Pikamäes senaste förslag till avgörande i målet Stadt Frankfurt am Main ( C‑18/19, EU:C:2020:130), och i de förenade målen Minister van Buitenlandse Zaken ( C‑225/19 och C‑226/19, EU:C:2020:679), till vilka jag hänvisar.

69 Domen Rendón Marín, punkt 82, och domen K.A. m.fl., punkt 91. Även om medlemsstaterna fortfarande är bäst lämpade att bedöma hot mot den allmänna ordningen eller säkerheten på deras territorium, ligger bedömningen av räckvidden av dessa begrepp inte utanför unionsinstitutionernas kontroll: domen Rendón Marín (punkt 81), och domen Subdelegación del Gobierno en Toledo (punkt 78 och följande punkter).

70 Sedan domen Rendón Marín, K.A. M.fl., punkt 91, och punkt 2 i domslutet in fine.

71 Domen K.A. m.fl., punkt 94. I domen Subdelegación del Gobierno en Toledo, punkt 53, tilläggs som uppgifter som kan beaktas hur stränga påföljder som utdömts samt hur lång tid som förflutit mellan den dag då de meddelades och den dag då den behöriga myndigheten meddelar sitt avgörande.

72 Enligt min mening är detta ganska sannolikt på grund av arten av de intressen som sammanförts i begreppet nationell säkerhet.

73 Se dom av den 10 maj 2017, Chavez-Vilchez m.fl. ( C‑133/15, EU:C:2017:354, punkt 71), och domen Subdelegación del Gobierno en Toledo, punkt 67.

74 Domstolen uttalade sig nyligen på ett område som inte är riktigt detsamma men ändå närliggande (dom av den 22 september 2022, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl., C‑159/21, EU:C:2022:708), som svar på en annan begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad), om bedömningar som är föremål för domstolsprövning när de föregåtts av yttranden från behöriga nationella säkerhetsmyndigheter: de bestämmelser i unionsrätten som analyseras i denna dom … utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken den beslutande myndigheten, när organ med specialiserade uppgifter avseende den nationella säkerheten genom ett icke-motiverat yttrande har konstaterat att en person utgör ett hot mot denna säkerhet, är systematiskt skyldig att neka denna person subsidiärt skydd eller att återkalla internationellt skydd som tidigare beviljats denna person, på grundval av detta yttrande.

75 SIS II är utformat för att ge de stater som är anslutna till systemet sådan kännedom. Direktiv 2008/115 reglerar inte införandet av registreringar i SIS II.

76 Att införandet är fakultativt följer av det verb som används i artikel 24.3 i förordning nr 1987/2006, i de fall som den avser. Detta bekräftas av skäl 25 i kommissionens rekommendation (EU) 2017/432 av den 7 mars 2007 om effektivare återvändanden vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (EUT C 66, 2017, s. 15), samt i punkt 24 c i denna. Införandet blev obligatoriskt i och med artikel 24.1 b i förordning 2018/1861.

77 Den gängse tolkningen av artikel 24.3 i förordning nr 1987/2006 stöder att den stämmer överens med direktiv 2008/115, trots den bristande överensstämmelse som bedöms finnas mellan texterna, som påtalas i doktrinen och även av kommissionen i samband med utvärderingen av SIS II, avseende avsaknaden av harmonisering av kriterierna för införande av registreringar. Se Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om utvärderingen av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) i enlighet med artiklarna 24.5, 43.3 och 50.5 i förordning (EG) nr 1987/2006 och artiklarna 59.3 och 66.5 i beslut 2007/533/RIF (COM(2016) 880 final), punkt 4.4.2. Se även åtföljande arbetsdokument SWD(2016) 450 final, punkt 7.3.

78 Artikel 24.1 i förordning nr 1987/2006.

79 Proportionalitetskravet: artikel 21 i förordning nr 1987/2006.

80 Fotnot 40 ovan.

81 Jag delar inte den ungerska regeringens ståndpunkt vid förhandlingen, enligt vilken dessa faktorer, under sådana omständigheter som dem som är aktuella i förevarande mål, endast kan säkerställas genom domstolsprövning efter det att registreringen införts. Artikel 21.1 i förordning 2018/1861 innehåller en sådan precisering i tiden.

82 Dessa omfattar bland annat behandling av personuppgifter. Att garantera rätten till skydd för denna personal är en viktig fråga i alla instrument som reglerar SIS II, vilka i detta avseende innehåller särskilda bestämmelser.

83 Dessa föreskrivs i artikel 14.1 i kodexen om Schengengränserna. Dessa konsekvenser följer i själva verket av det beslut som ligger till grund för registreringen i SIS II snarare än av införandet av en sådan registrering i detta system: se dom av den 16 januari 2018, E ( C‑240/17, EU:C:2018:8, punkt 43). SIS II har en viktig roll: det tjänar till utlämnande av information mellan medlemsstaterna om alla beslut som berör dem. Det är emellertid obestridligt att införandet underlättar för (och förstärker) verkningarna av sådana beslut.

84 Frågan är således i vilken mån en registrering i SIS II skulle påverka tredjelandsmedborgarens grundläggande rättigheter; men däremot inte på vilket sätt dessa rättigheter påverkas av förbudet mot inresa och vistelse som ligger till grund för detta förbud. Jag är emellertid medveten om att med beaktande av den tyngd SIS II ger förbuden är det lätt att oavsiktligt gå från det ena till det andra.