Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 13 juli 2023

1 Originalspråk: tyska.

2 EUT L 242, 2021, s. 1.

3 Förenta nationernas fördragssamling, volym 1155, s. 331.

4 Rådets förordning (EG) nr 450/2007 av den 16 april 2007 om ingående av partnerskapsavtalet om fiske mellan Republiken Gabon och Europeiska gemenskapen (EUT L 109, 2007, s. 1).

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, kommissionen/rådet (Anslutning till Genèveakten) ( C‑24/20, EU:C:2022:911, punkterna 47 och 48 och där angiven rättspraxis).

6 Vad gäller frågan huruvida en talan från en institution mot en rättsakt som redan har verkställts eller som inte längre är tillämplig kan tas upp till prövning, se dom av den 24 november 2022, parlamentet/rådet (Tekniska åtgärder rörande fiskemöjligheter) ( C‑259/21, EU:C:2022:917, punkterna 45–48 och där angiven rättspraxis).

7 Se punkt 67 och följande punkter.

8 Se artikel 1.3 FEU och artikel 1.2 FEUF.

9 Se dom av den 28 juli 2016, rådet/kommissionen ( C‑660/13, EU:C:2016:616, punkterna 34–38).

10 EUT C 310, 2004, s. 1.

11 Se, till exempel, artikel 119.1 och 119.2 i domstolens rättegångsregler.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2010, Brita ( C‑386/08, EU:C:2010:91, punkterna 40–43), dom av den 27 februari 2018, Western Sahara Campaign UK ( C‑266/16, EU:C:2018:118, punkterna 47 och 48), samt dom av den 26 februari 2019, N Luxembourg 1 m.fl. ( C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16, EU:C:2019:134, punkt 90).

13 Artikel 7.1 a och b i de båda Wienkonventionerna.

14 Artikel 7.2 i de båda Wienkonventionerna.

15 Artikel 7.3 a och b i 1986 års Wienkonvention.

16 Punkt 7 och följande punkter, särskilt punkt 12 i kommentaren till artikel 7 i utkastet till Wienkonventionen om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer eller internationella organisationer sinsemellan efter 33:e sammanträdet från International Law Commission (ILC), Yearbook of the International Law Commission, 1981, volym II, del 2, s. 129 och 130.

17 Se artikel 7.1 b i 1969 års Wienkonventionen, samt även artikel 7.3 b i 1986 års Wienkonvention.

18 Se inom fiskeripolitiken till exempel även partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönlands regering och Danmarks regering, å andra sidan (EUT L 175, 2021, s. 3), partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Seychellerna (EUT L 60, 2020, s. 5) och protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau (2019–2024) (EUT L 173, 2019, s. 3).

19 Se, till exempel, avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 2020, s. 7) och avtalet om civil luftfartssäkerhet mellan Europeiska unionen och Japan (EUT L 229, 2020, s. 4).

20 Se, till exempel, ramavtalet mellan Europeiska unionen och Förenta nationerna för tillhandahållande av ömsesidigt stöd inom ramen för deras respektive uppdrag och operationer på fältet som undertecknades i New York den 29 september 2020 (EUT L 389, 2020, s. 2), vilket enbart undertecknades av en representant för rådet. Det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam om skogslagstiftningens efterlevnad och förvaltning av och handel med skog (EUT L 147, 2019, s. 3) undertecknades gemensamt av en representant för rådet och den höga representanten. Se emellertid även avtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnams regering om fastställande av en ram för Vietnams deltagande i Europeiska unionens krishanteringsinsatser (EUT L 276, 2019, s. 3) som endast undertecknades av den höga representanten.

21 Se dom av den 25 oktober 2017, kommissionen/rådet (WRC‑15) ( C‑687/15, EU:C:2017:803, punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis).

22 Se artikel 7.1 b i 1969 års Wienkonventionen och artikel 7.3 b i 1986 års Wienkonvention.

23 Se artikel 8 i de båda Wienkonventionerna.

24 Enligt den tidigare bestämmelsen i artikel 26 FEU (Amsterdamfördraget) innehade fortfarande rådets generalsekreterare funktionen som den höga representanten.

25 Se den tidigare bestämmelsen i artikel 300.2 första stycket i EG‑fördraget som hade en liknande lydelse i förhållande till artikel 218.5 FEUF.

26 Dom av den 16 juli 2015, kommissionen/rådet ( C‑425/13, EU:C:2015:483, punkt 62).

27 Se dom av den 9 augusti 1994, Frankrike/kommissionen ( C‑327/91, EU:C:1994:305, punkt 28).

28 Se artikel 15 i rådets arbetsordning i dess lydelse enligt rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 (EUT L 325, 2009, s. 35).

29 Dom av den 1 mars 2022, kommissionen/rådet (Avtal med Republiken Korea) ( C‑275/20, EU:C:2022:142, punkterna 54 och 55 och där angiven rättspraxis).