Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 26 oktober 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Huglo, J.-G., Le principe de sécurité juridique, Cahier du Conseil constitutionnel, nr 11, december 2001.

3 Dom av den 22 mars 2022, Prokurator Generalny m.fl. (Avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen – Tillsättning) ( C‑508/19, EU:C:2022:201, punkt 59).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten för avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 77).

5 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, nedan kallad domen i målet Miasto Łowicz, EU:C:2020:234, punkterna 32 och 33).

6 Enligt uppgifter från kommissionen prövar Visoki trgovački sud Republike Hrvatske (Handelsöverdomstolen), i egenskap av domstol i andra instans, bland annat handelstvister, tvister som rör bolagsrätt, immaterialrätt samt flyg och fartyg. Enligt artiklarna 21 och 24 i lagen om domstolsväsendet ska den hänskjutande domstolen avgöra mål om överklaganden av beslut av handelsdomstolarna, vilka prövar ansökningar om insolvens- och rekonstruktionsförfaranden.

7 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 34–36).

8 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten för avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 78) och dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 22).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv) (EUT L 172, 2019, s. 18). Denna förordning rör gränsöverskridande insolvensförfaranden. Den är inriktad på att lösa jurisdiktions- och lagkonflikter i gränsöverskridande insolvensförfaranden och säkerställer erkännande av rättsliga insolvensbeslut i hela unionen. Den harmoniserar inte medlemsstaternas materiella insolvensregler. Direktiv 2019/1023 påverkar inte tillämpningsområdet för förordning nr 2015/848, utan syftar till att komplettera det genom att fastställa materiella miniminormer för förfaranden för förebyggande rekonstruktion och förfaranden som leder till avskrivning av skulder för entreprenörer (skälen 12 och 13).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkterna 34 och 35).

11 Med hänsyn till att en allt mer omfattande unionsrätt har införlivats i medlemsstaternas rättsordningar och att den nationella domstolen, i egenskap av allmänrättslig unionsdomstol, har till uppgift att säkerställa en effektiv tillämpning av unionens rättsregler, måste kriteriet för tillämpning av artikel 19.1 andra stycket FEU, att en nationell domstol ska avgöra frågor som rör tillämpningen eller tolkningen av unionsrätten, enligt min mening vara i det närmaste systematiskt uppfyllt.

12 Dom av den 27 februari 2018, ( C‑64/16, EU:C:2018:117).

13 Jag menar att en begäran om förhandsavgörande i vissa fall endast tycks vara en processuell förevändning för att framföra sitt missnöje med eller kritik av hur det nationella rättssystemet fungerar genom att helt enkelt åberopa artikel 19.1 andra stycket FEU.

14 Domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 44–46 och 48).

15 Se domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 49–51).

16 Jag menar att det är tillräckligt att konstatera att den aktuella mekanismen för enhetliggörande av rättspraxis är avgörande för beslutsprocessen under överläggningsfasen i den hänskjutande domstolen och att den omständigheten att de angripna bestämmelserna inte ingår i civilprocesslagen saknar betydelsen.

17 Dom av den 19 november 2019 ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982).

18 Domen i målet Miasto Łowicz (punkt 51).

19 Se dom av den 23 november 2021, IS (Hänskjutandebeslutets rättsstridighet) ( C‑564/19, EU:C:2021:949), vad beträffar den första och den andra tolkningsfrågan.

20 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i de förenade målen Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:403, punkt 136).

21 Det är emellertid vad den hänskjutande domstolen anser, vilken menar att mekanismen för enhetliggörande av rättspraxis har en avsevärd inverkan på iakttagandet av rättsstatsprincipen och domarnas oavhängighet, bland annat på grund av att den tillämpas i alla mål vid en domstol i andra instans i Kroatien oavsett om unionsrätten är tillämplig i fallet (sidan 4 i beslutet om hänskjutande domstol i mål C‑554/21).

22 Är det för övrigt rimligt att tänka att denna mekanism aldrig kommer att ifrågasättas i framtiden av en kroatisk domstol i andra instans i ett mål som rör unionsrätten? Utöver detta scenario är det också möjligt att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande eller att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) prövar frågan mot Europakonventionen.

23 Beslut av den 6 oktober 2020, Prokuratura Rejonowa w Słubicach ( C‑623/18, EU:C:2020:800), dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 94), dom av den 23 november 2021, IS (Hänskjutandebeslutets rättsstridighet) ( C‑564/19, EU:C:2021:949, punkterna 58–66 och 87) och dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkterna 67, 92 och 99).

24 Beslut av den 2 juli 2020, S.A.D. Maler und Anstreicher ( C‑256/19, EU:C:2020:523), i vilket domstolen med samma resonemang som i domen i målet Miasto Łowicz, särskilt motiverade varför det tredje tillåtlighetsscenariot inte tillämpades trots att den först fastställt att det nationella målet saknade anknytning till unionsrätten. I det målet, som avsåg ärendefördelningen i en domstol, konstaterade domstolen således att den hänskjutande domstolen inte hade några rättsmedel till sitt förfogande och att den inte, inom ramen för det nationella målet, kunde avgöra huruvida den hade tilldelats ärendet lagenligt. Se även dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkterna 48 och 49), i vilken anknytningen mellan de nationella målen (pågående brottmål), i sak, och unionsrätten inte var uttalad, och dom av den 18 maj 2021, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkterna 113–121), i vilken domstolen fann att en fråga om en processuell invändning avseende ställningen för en person som upprättat en svarsskrivelse i ett nationellt mål som rörde en domarsammanslutnings erhållande av statistiska uppgifter som innehades av en domar- och åklagarinspektion kunde tas upp till sakprövning.

25 Dom av den 13 juli 2023, YP m.fl. (Upphävande av immunitet och avstängning av en domare) ( C‑615/20 och C‑671/20, EU:C:2023:562, punkterna 46 och 47). Det ska påpekas att inga omständigheter gör det möjligt att anse att de nationella mål som ska avgöras av den hänskjutande domstolen rörde unionsrätten.

26 Dom av den 17 februari 2011, Weryński ( C‑283/09, EU:C:2011:85), dom av den 13 juni 2013, Versalis/kommissionen ( C‑511/11 P, EU:C:2013:386), och dom av den 11 juni 2015, Fahnenbrock m.fl. ( C‑226/13, C‑245/13 och C‑247/13, EU:C:2015:383).

27 Rådets förordning av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, 2001, s. 1).

28 Dom av den 17 februari 2011, Weryński ( C‑283/09, EU:C:2011:85, punkt 38). Det har för detta ändamål slagits fast att begreppet döma i saken i den mening som avses i artikel 267.2 FEUF ska förstås så, att det omfattar hela det förfarande som leder fram till den hänskjutande domstolens dom, så att EU-domstolen kan tolka alla processuella bestämmelser i unionsrätten som den hänskjutande domstolen måste tillämpa för att meddela sin dom, varvid det har föga betydelse att det inte är nödvändigt att avgöra frågan om tolkningen av förordning nr 1206/2001 för att lösa tvisten i det nationella målet (punkt 42 i domen).

29 De tvivel som den hänskjutande domstolen har uttryckt rör själva mekanismen, som enligt den hänskjutande domstolen är tillämplig oavsett om unionsrätten är tillämplig i fallet. Det nu aktuella förfarandet visar för övrigt att det inte tycks finnas något som hindrar de kroatiska andrainstansdomstolarna från att framställa en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF för att begära en tolkning av de tillämpliga bestämmelserna i unionsrätten.

30 Dom av den 2 februari 2023, Spanien m.fl./kommissionen ( C‑649/20 P, C‑658/20 P och C‑662/20 P, EU:C:2023:60, punkt 81).

31 Dom av den 17 november 2022, Avicarvil Farms ( C‑443/21, EU:C:2022:899, punkt 46).

32 Dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 64).

33 Dom av den 7 augusti 2018, Banco Santander och Escobedo Cortés ( C‑96/16 och C‑94/17, EU:C:2018:643), dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 44), och beslut av den 17 juli 2023, Jurtukała ( C‑55/23, EU:C:2023:599, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

34 Europadomstolen, 29 november 2016, Lupeni Greek catholic parish m.fl. mot Rumänien, (CE:ECHR:2016:1129JUD007694311, §§ 116 och 129). En granskning av de olika nationella rättssystemen inom unionen visar att det i många rättssystem i Kontinentaleuropa, vilka inte har en sådan prejudikatmekanism som avses i common law, finns interna mekanismer som syftar till att säkerställa en samstämmig rättspraxis inom deras jurisdiktioner.

35 Europadomstolen, 29 november 2016, Lupeni Greek catholic parish m.fl. mot Rumänien (CE:ECHR:2016:1129JUD007694311, § 123). Inom ramen för system med mekanismer som är avsedda att säkerställa en samstämmig rättspraxis vid handläggning av ett visst mål, tenderar det snarare vara de högsta domstolarna i unionens rättsordningar som är försedda med sådana mekanismer. Det finns emellertid en mekanism för hänskjutande till en utvidgad sammansättning inom en andrainstansdomstol, till exempel i Tyskland där förvaltningsöverdomstolar är försedda med en sådan mekanism när de i sista instans ska avgöra en särskild fråga liksom i Finland.

36 Samma kvalificering ska användas för det överprövningsförfarande som kan inledas vid Vrhovni sud Republike Hrvatske (Högsta domstolen) enligt uppgifter som den kroatiska regeringen lämnade vid förhandlingen. Den kroatiska regeringen påpekade också att de rättsliga ståndpunkter som antas av de högre domstolarna inte är bindande för domstolarna i första instans.

37 Europadomstolen, 1 juli 2010, Vusić mot Kroatien (EC:ECHR:2010:0701JUD004810107), Europadomstolen 29 november 2016, Lupeni Greek-Catholic Parish m.fl. mot Rumänien (EC:ECHR:2016:1129JUD007694311) och Europadomstolen 23 maj 2019, Sine Tsaggarakis A.E.E. mot Grekland (EC:ECHR:2019:0523JUD001725713).

38 Dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, nedan kallad domen i målet kommissionen/Polen, EU:C:2021:596, punkterna 50 och 51).

39 Domen i målet kommissionen/Polen, punkt 52.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 37).

41 Domen i målet kommissionen/Polen, punkt 57 och där angiven rättspraxis.

42 Domen i målet kommissionen/Polen, punkt 58.

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten för avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkterna 121–123).

44 Domen i målet kommissionen/Polen, punkt 60.

45 Dom av den 6 oktober 2021, W.Z. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 117).

46 Europadomstolen, 22 december 2009, Parlov-Tkalčić mot Kroatien, CE:ECHR:2009:1222JUD002481006, §§ 86–88).

47 Det ankommer i sista hand på den hänskjutande domstolen att avgöra detta, efter att ha gjort de bedömningar som detta fordrar. Enligt artikel 267 FEUF är EU-domstolen nämligen inte behörig att tillämpa unionsbestämmelserna på ett visst fall, utan endast att uttala sig om tolkningen av fördragen och de rättsakter som beslutats av unionsinstitutionerna. Enligt fast rättspraxis kan EU-domstolen emellertid, inom ramen för det samarbete mellan domstolar som har inrättats genom denna artikel, med utgångspunkt i handlingarna i målet tillhandahålla den nationella domstolen de uppgifter om unionsrättens tolkning som den kan behöva för att bedöma verkningarna av en viss unionsbestämmelse (dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos Högsta domstolens avdelning för disciplinärenden) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 132).

48 Den kroatiska regeringen har i punkterna 42 och 43 i sitt yttrande redogjort för beslut av Ustavni sud (Författningsdomstolen) i vilka det anges att frågan huruvida villkoren för tillämpning av rättsliga ståndpunkter är uppfyllda ska avgöras av domstolarna själva, vilka självständigt och oavhängigt ska avgöra det aktuella målet och är skyldiga motivera alla aspekter av det målet som de avgör, däribland frågan huruvida en bindande rättslig ståndpunkt är tillämplig eller inte på den rättsliga grund som fastställts för ett handlande.

49 Dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkterna 35 och 37).

50 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 37).

51 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria ( C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 71) och dom av den 5 april 2016, PFE ( C‑689/13, EU:C:2016:199, punkt 33). Gränsen mellan begreppen tolkning och tillämpning av en rättsregel kan förvisso vara hårfin i vissa fall, när den aktuella lagstiftningen är mycket exakt eller teknisk. Huruvida den kroatiska mekanismen är förenlig med unionsrätten kan emellertid inte avgöras de jure enbart mot bakgrund av att detta förhållande de facto kännetecknar några enstaka mål, vilket inte kan frånta denna begreppsmässiga distinktion dess relevans.

52 Den omständigheten att ledamöterna i sammansättningen inte har möjlighet att lägga till en punkt i dagordningen för sektionssammanträdet innebär inte att domstolens oberoende äventyras såsom den hänskjutande domstolen har angett.

53 På sidan 8 i begäran om förhandsavgörande i mål C‑727/21 har den hänskjutande domstolen angett att tvivel följer av det faktum att registreringsdomarens oavhängighet omintetgörs till följd av att han utses av domstolens ordförande, ett påstående som inte är underbyggt.

54 Även här är formuleringen synnerligen symptomatisk.

55 Detta konstaterande tycks svara mot det faktum att den hänskjutande domstolen har ifrågasatt vilka mål som registreringsdomaren har valt att utöva sina befogenheter på och närmare bestämt har angett att registreringsdomaren egentligen inte fastställde att det förelåg någon motstridighet med rättspraxis i det ärende som motsvarar mål C‑727/21.

56 Det framgår av de handlingar som har ingetts till domstolen i mål C‑727/21 att registreringsdomaren, som upprättade skrivelsen av den 23 juni 2021 i vilken den anhängiggjorda avdelningen anmodades att ompröva sin ståndpunkt, var en av de 28 närvarande domarna av de 31 som ingick i den berörda sektionen, vilket framgår av protokollet från detta sammanträde.

57 En nationell domstol som har utnyttjat sin möjlighet enligt artikel 267 andra stycket FEUF är bunden av EU-domstolens tolkning av de aktuella bestämmelserna vid sitt avgörande av tvisten och ska i förekommande fall avvika från den högre instansens bedömning när den mot bakgrund av nämnda tolkning finner att den är oförenlig med unionsrätten (beslut av den 17 juli 2023, Jurtukała ( C‑55/23, EU:C:2023:599, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

58 Domen i målet kommissionen/Polen, punkterna 203 och 205.

59 Dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rådet och HG/kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

60 Dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 124, i vilken anges Europadomstolens dom av den 1 december 2020, Ástráðsson mot Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, §§ 231 och 233).

61 Se, analogt, dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 125, i vilken anges i Europadomstolens dom av den 1 december 2020, Ástráðsson mot Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, §§ 227 och 232).

62 Dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rådet och HG/kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 71).

63 Se, analogt, domen i målet kommissionen/Polen, punkt 171.

64 Punkt 11 i den kroatiska regeringens yttrande.

65 Det är värt att notera att domstolen i dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rådet och HG/kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232), fann att de rättsstridigheter som påverkade förfarandet för utnämning av en domare inte utgjorde åsidosättande av principen om laga domare, vilken motsvarar kravet på en domstol upprättad enligt lag, eftersom de inte skulle betraktas som åsidosättande av grundläggande regler för detta förfarande. Såsom har understrukits av författaren till en artikel, begränsade domstolen härigenom räckvidden av det ovan angivna kravet (se Dero-Bugny, D., Le principe du juge légal en droit de l’Union européenne, Journal du droit européen, s. 154, 2022).

66 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkterna 38 och 43).

67 Dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442).

68 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målen Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19 och C‑355/19, EU:C:2020:746, punkt 230).

69 Europadomstolen, 28 april 2009, Savino m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2009:0428JUD001721405, § 94) citerad i domen i målet kommissionen/Polen, punkt 168.

70 Europadomstolen, 18 december 2008, Unédic mot Frankrike, (CE:ECHR:2008:1218JUD002015304, § 74), 29 november 2016, Lupeni Greek catholic parish m.fl. mot Rumänien (CE:ECHR:2016:1129JUD007694311, § 116, och 20 oktober 2011, Nejdet Sahin och Perihan Sahin (CE:ECHR:2011:1020JUD001327905, § 58).