Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 19 september 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77; nedan kallat medborgarskapsdirektivet).

3 Det är ostridigt att AL och N.E.K. lever i ett hushåll som enligt nationell rätt erkänns som en familjeenhet. N.E.K. anmälde redan den 11 februari 2005 till den folkbokföringsansvarige i Anderlecht (Belgien) att hon bodde tillsammans med AL, alltså långt innan XXX flyttade hem till dem.

4 Medborgarskapsdirektivet ger upphov till rättigheter enbart för släktingar till unionsmedborgare som har flyttat från sin ursprungsstat till en annan medlemsstat (nedan kallade rörliga unionsmedborgare). Frågan huruvida AL:s mor får ansluta sig till AL, som är belgisk medborgare, är således att hänföra till belgisk rätt. Se artikel 3.1 i medborgarskapsdirektivet. Se även, bland annat, dom av den 12 mars 2014, O. och B. ( C‑456/12, EU:C:2014:135, punkterna 42 och 43), och dom av den 14 november 2017, Lounes ( C‑165/16, EU:C:2017:862, punkt 33).

5 Dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1) (nedan kallad domen i målet Jia).

6 Dom av den 21 december 2023, Chief Appeals Officer m.fl. ( C‑488/21, EU:C:2023:1013) (nedan kallad domen i målet Chief Appeals Officer).

7 I det mål som föranledde domen av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1), var på liknande sätt Yunying Jia – som åberopade medborgarskapsdirektivet i egenskap av underhållsberättigad släkting i rakt uppstigande led – mor till en kinesisk medborgare vars maka var en tysk medborgare som bodde med honom i Sverige.

8 I det mål som föranledde domen i målet Reyes lämnade den norske maken till en tysk medborgare som hade flyttat till Sverige, där de båda levde i ett gemensamt hushåll, ekonomiskt stöd till sin hustrus dotter. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16) (nedan kallad domen i målet Reyes, punkt 11).

9 Släktingar i rakt uppstigande led som är unionsmedborgare behöver inget uppehållskort, men den mottagande medlemsstaten får kräva att de ska registrera sig hos behörig myndighet, som kan utfärda ett bevis om registrering till dem. Se artikel 8 i medborgarskapsdirektivet.

10 Se dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkt 17), dom av den 5 september 2012, Rahman m.fl. ( C‑83/11, EU:C:2012:519, nedan kallad domen i målet Rahman, punkt 14), och dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 12),

11 I det mål som föranledde domen av den 18 juni 1987, Lebon ( 316/85, EU:C:1987:302) (nedan kallad domen i målet Lebon), hade Marie-Christine Lebon ansökt i Belgien om en ersättning motsvarande existensminimum och fått avslag på sin ansökan; se punkt 2 i domen. I det mål som föranledde domen Chief Appeals Officer hade GV ansökt i Irland om bidrag till funktionshindrade och fått avslag på sin ansökan; se punkt 2 i dom av den 21 december 2023, Chief Appeals Officer ( C‑488/21, EU:C:2023:1013).

12 XXX ansökte visserligen för första gången om uppehållskort redan två månader efter sin inresa i Belgien (se punkt 5 i detta förslag till avgörande), men förevarande mål rör enbart hennes tredje ansökan, som hon ingav år 2017 (se punkt 10 i detta förslag till avgörande).

13 Dom av den 18 juni 1987, Lebon ( 316/85, EU:C:1987:302, punkt 22).

14 Dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkt 35). Se även dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 21).

15 Efter att ha bekräftat att en beroendeställning är resultatet av en faktisk situation förklarade EU-domstolen i domen i målet Zhu och Chen att den situationen måste vara sådan att det är familjemedlemmen som är beroende av den rörliga unionsmedborgaren och inte tvärtom. Av det skälet kunde Man Chen, en tredjelandsmedborgare som var mor till en unionsmedborgare med uppehållsrätt i Förenade kungariket, inte med framgång göra gällande uppehållsrätt för egen del i kraft av den unionslagstiftning som sedermera har ersatts av medborgarskapsdirektivet, med tanke på att hon inte var beroende av sin dotter, utan hennes dotter tvärtom var beroende av henne. Se dom av den 19 oktober 2004, Zhu och Chen ( C‑200/02, EU:C:2004:639, punkterna 43 och 44).

16 Dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkt 37).

17 I det hänseendet förordade jag i mitt förslag till avgörande i målet Chief Appeals Officer att EU-domstolen skulle ställa sig bakom en bred tolkning av beroendebegreppet som inte endast innefattade materiellt beroende utan även känslomässigt beroende (C‑488/21, EU:C:2023:115, punkt 58). Den frågan tog EU-domstolen inte upp i sin dom i det målet, varför jag anser att den fortfarande är öppen. I alla händelser behöver den ovannämnda distinktionen inte behandlas här, eftersom förevarande mål rör materiell omsorg.

18 Se, exempelvis, dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkterna 18, 19 eller 37).

19 Dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 15).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2018, Diallo ( C‑246/17, EU:C:2018:499, punkterna 48 och 49).

21 Genom artikel 9.2 i medborgarskapsdirektivet åläggs familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare en skyldighet att ansöka om uppehållskort inom en frist som varje medlemsstat själv fastställer men som inte får understiga tre månader räknat från dagen för ankomsten till det mottagande landet.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2018, Diallo ( C‑246/17, EU:C:2018:499, punkt 66).

23 Se skäl 8 i medborgarskapsdirektivet.

24 Underlåtenhet att iaktta den frist som en medlemsstat har fastställt för ansökan om uppehållskort kan enligt artikel 9.3 i medborgarskapsdirektivet medföra att den ifrågavarande familjemedlemmen åläggs proportionerliga och icke-diskriminerande sanktioner. EU-domstolen har emellertid bekräftat att underlåtenhet att ansöka om uppehållskort inte kan föranleda förlust av uppehållsrätten. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2002, MRAX ( C‑459/99, EU:C:2002:461, punkterna 74 och 79).

25 Till detta skulle man kunna lägga att EU-domstolen i sin dom av den 27 juni 2018, Diallo ( C‑246/17, EU:C:2018:499, punkterna 50 och 55), fann att medlemsstaterna inte får utfärda uppehållskort på grundval av medborgarskapsdirektivet om de inte anser det styrkt att ställning som underhållsberättigad föreligger. De kan emellertid erkänna en uppehållsrätt och på lämpligt sätt intyga denna på grundval enbart av nationell lagstiftning, även om ställning som underhållsberättigad inte är styrkt.

26 Artikel 3.2 i medborgarskapsdirektivet rör andra familjemedlemmar än dem som räknas upp i artikel 2.2 i samma direktiv. För dessa andra familjemedlemmar gäller att medlemsstaterna ska underlätta inresa och uppehåll men att inga inrese- eller uppehållsrättigheter direkt uppkommer på grundval av det direktivet.

27 Däremot hänvisas det i artikel 10.2 e i medborgarskapsdirektivet, såvitt avser sådana andra familjemedlemmar som omfattas av artikel 3.2 i det direktivet, till handlingar utfärdade av den behöriga myndigheten i ursprungslandet.

28 Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT L 257, 1968, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 44).

29 Dom av den 5 september 2012, Rahman m.fl. ( C‑83/11, EU:C:2012:519, punkt 33).

30 Dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 30).

31 Se fråga 2. a), som återges i punkt 24 i domen av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1).

32 Se dom av den 21 december 2023, Chief Appeals Officer m.fl. ( C‑488/21, EU:C:2023:1013, punkt 58).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2023, Chief Appeals Officer ( C‑488/21, EU:C:2023:1013, punkterna 60 och 61). Ställningen som underhållsberättigad kan upphöra om släktingen i rakt uppstigande led förlorar sitt behov av omsorg från familjemedlemmar eller om de familjemedlemmar som är rörliga unionsmedborgare slutar att tillhandahålla det nödvändiga stödet.

34 Se dom av den 25 juli 2002, MRAX ( C‑459/99, EU:C:2002:461, punkt 53).

35 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) har i detta hänseende slagit fast att förhållandet mellan vuxna och deras föräldrar utgör sådant familjeliv som åtnjuter skydd enligt artikel 8 i Europakonventionen även i fall där en vuxen inte bodde med sina föräldrar eller syskon utan hade bildat ett eget hushåll och en egen familj. Se Europadomstolens dom av den 18 februari 1991, Moustaquim mot Belgien (CE:ECHR:1991:0218JUD001231386, §§ 35 och 45–46), och dess dom av den 26 september 1997, El Boujaïdi mot Frankrike (CE:ECHR:1997:0926JUD002561394, § 33).

36 Se artikel 1 a i medborgarskapsdirektivet, där det anges att det i det direktivet fastställs villkor för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars utövande av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium.

37 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, KOM(2001) 257 slutlig (EGT C 270 E, 2001, s. 150). För en utförligare redogörelse, se De Somer, M., Identifying Member States Interests, i: Precedents and Judicial Politics in EU Immigration Law, Palgrave Macmillan Cham, 2019 (avsnitt 5.2.2, The Citizenship Directive), s. 113, Guild, E., Peers, S., och Tomkins, J., General Provisions, i: The EU Citizenship Directive: A Commentary, 2 uppl., Oxford University Press, Oxford, 2019, s. 42–46, och Nic Shuibhne, N., EU Citizenship Law, Oxford University Press, Oxford, 2023, s. 174–179.

38 Se mitt förslag till avgörande i målet Chief Appeals Officer m.fl. ( C‑488/21, EU:C:2023:115, punkt 55).

39 En underförstådd koppling mellan inresa och uppehållsrätt kan förklara varför den hänskjutande domstolen i sin första fråga har undrat huruvida nationella myndigheter över huvud taget behöver bedöma situationen för en person som inte har rest in i den mottagande medlemsstaten i egenskap av underhållsberättigad familjemedlem utan på någon annan grund, exempelvis med turistvisum.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2008, Metock m.fl. ( C‑127/08, EU:C:2008:449, punkterna 50 och 51). Det mål som föranledde den domen rörde en grupp tredjelandsmedborgare som var gifta med rörliga unionsmedborgare bosatta i Irland och hade fått avslag på sina ansökningar om uppehållskort med motiveringen att de inte hade uppehållit sig lagligen i en annan unionsmedlemsstat innan de hade anslutit sig till unionsmedborgare i Irland, vilket krävdes enligt den nationella lagstiftningen. I nämnda dom uttalade EU-domstolen att det [m]ed avseende på definitionen av familjemedlem i artikel 2.2 i direktiv 2004/38 [saknar] betydelse om personen i fråga redan har uppehållit sig lagligen i en annan medlemsstat eller inte och att artikel 7.2 i medborgarskapsdirektivet ger familjemedlemmar uppehållsrätt utan att det därvid anges något om var eller under vilka omständigheter de uppehöll sig innan de anlände till den mottagande medlemsstaten.

41 Se artikel 16 i medborgarskapsdirektivet.

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkt 43).