Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 27 april 2023
1 Originalspråk: italienska.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45, och rättelse i EUT L 195, 2004, s. 16).
3 Se dom av den 5 maj 2022, BPC Lux 2 m.fl. ( C‑83/20, EU:C:2022:346, punkt 26).
4 Se dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
5 Se dom av den 5 maj 2022, BPC Lux 2 m.fl. ( C‑83/20, EU:C:2022:346, punkt 26).
6 C‑235/17, EU:C:2018:971, punkt 71 och följande punkter.
7 Se dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936).
8 Se dom av den 24 mars 1994, Bostock ( C‑2/92, EU:C:1994:116).
9 Se dom av den 10 juli 2003, Booker Aquaculture och Hydro Seafood ( C‑20/00 och C‑64/00, EU:C:2003:397).
10 Se dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198).
11 Se dom av den 5 maj 2022, BPC Lux 2 m.fl. ( C‑83/20, EU:C:2022:346).
12 Se dom av den 18 juni 1991, ERT ( C‑260/89, EU:C:1991:254).
13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 65 och där angiven rättspraxis). I det fallet var det fråga om en talan om fördragsbrott, där kommissionen för första gången hade yrkat att domstolen skulle fastställa ett självständigt åsidosättande av en bestämmelse i stadgan från den berörda medlemsstatens sida. Den omtvistade ungerska lagstiftningen utgjorde en restriktion för den fria rörligheten för kapital, och Ungern åberopade att denna restriktion var motiverad av tvingande skäl av allmänintresse och de skäl som anges i artikel 65 FEUF. Vid sådana förhållanden slog domstolen fast att den omtvistade lagstiftningens förenlighet med unionsrätten skulle prövas mot bakgrund av såväl de i fördraget föreskrivna undantagen och domstolens praxis som de i stadgan garanterade grundläggande rättigheterna, och den gjorde således en gemensam prövning av de olika grunder som hade åberopats av kommissionen. Jag vill påpeka att generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i sitt förslag till avgörande i det målet (C‑235/17, EU:C:2018:971), hade föreslagit att domstolen inte skulle godta kommissionens grund för talan som självständigt baserades på stadgan.
14 C‑617/10, EU:C:2013:105 (nedan kallad domen Åkerberg Fransson).
15 Se dom av den 5 maj 2022, BPC Lux 2 m.fl. ( C‑83/20, EU:C:2022:346, punkt 27).
16 C‑66/18, EU:C:2020:792 (nedan kallad domen kommissionen/Ungern).
17 GATS återfinns i bilaga 1 B till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som undertecknades i Marrakech och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 1) (nedan kallat avtalet om upprättande av WTO).
18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).
19 Den nationella lagstiftning som ifrågasattes av kommissionen förpliktade utländska lärosäten belägna utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), som ett villkor för att kunna tillhandahålla undervisningstjänster i Ungern, att ingå ett internationellt avtal mellan denna medlemsstat och ursprungsstaten, samt ålade dessa lärosäten skyldigheten att erbjuda högre utbildning i sina ursprungsländer.
20 Se punkt 69 i domen kommissionen/Ungern.
21 Se beslut 94/800. WTO-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1995.
22 Se punkterna 70 och 71 i domen kommissionen/Ungern.
23 Se punkt 19 i förevarande förslag till avgörande. Den rättspraxis som utgår från domen ERT, vilken hör till den andra av dessa kategorier (se punkt 20 i förevarande förslag till avgörande), omnämns faktiskt uttryckligen i punkt 214 i domen kommissionen/Ungern, som stöd för en särskild motivering till att i det fallet tillämpa de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan.
24 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:172, punkt 128).
25 C‑452/20, EU:C:2022:111 (nedan kallad domen Agenzia delle dogane e dei monopoli och Ministero dell’Economia e delle Finanze).
26 Det rörde sig om artikel 5 FEU och artikel 23.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 2014, s. 1, och rättelse i EUT L 150, 2015, s. 24). Vad beträffar nämnda direktiv fann domstolen att direktivet inte hade inneburit en harmonisering av dessa aspekter av försäljningen av tobaksvaror som avser försäljning av sådana varor till underåriga (se punkterna 24–27).
27 Se dom Agenzia delle dogane e dei monopoli och Ministero dell’Economia e delle Finanze, punkterna 19–32. Ramkonventionen godkändes på unionens vägnar genom rådets beslut 2004/513/EG av den 2 juni 2004 om ingående av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll (EUT L 213, 2004, s. 8).
28 Se punkt 33 i domen Agenzia delle dogane e dei monopoli och Ministero delllEconomia e delle Finanze.
29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland ( C‑414/11, EU:C:2013:520, punkt 58).
30 Se artikel 2.3 b.
31 Se dom av den 15 mars 2012, SCF Consorzio Fonografici ( C‑135/10, EU:C:2012:140, punkterna 39 och 40). Se även dom av den 13 november 2018, Levola Hengelo ( C‑310/17, EU:C:2018:899, punkt 39).
32 Se dom av den 15 mars 2012, SCF Consorzio Fonografici ( C‑135/10, EU:C:2012:140, punkt 46).
33 Se dom av den 18 juli 2013, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland ( C‑414/11, EU:C:2013:520, punkterna 45–60).
34 Se dom av den 26 februari 2019, Rimšēvičs och ECB/Lettland ( C‑202/18 och C‑238/18, EU:C:2019:139, punkt 57).
35 Se dom av den 17 december 2020, Generalstaatsanwaltschaft Berlin m.fl. (Utlämning till Ukraina) ( C‑398/19, EU:C:2020:1032, punkt 65).
36 Se dom av den 26 februari 2019, Rimšēvičs och ECB/Lettland ( C‑202/18 och C‑238/18, EU:C:2019:139, punkt 57).
37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
38 Se dom av den 11 november 1981, mål 203/80, Casati, REG 1981, s. 2595, punkt 27, och dom av den 16 juni 1998, mål C‑226/97, Lemmens, REG 1998, s. I‑3711, punkt 19.
39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2005, kommissionen/rådet ( C‑176/03, EU:C:2005:542, punkt 48), även om domstolen, i dom av den 23 oktober 2007, kommissionen/rådet ( C‑440/05, EU:C:2007:625, punkt 70), uteslöt att Europeiska gemenskapen hade befogenhet vad däremot avser fastställande av arten och nivån på de tillämpliga straffrättsliga påföljderna.
40 Jag vill erinra om att kommissionen den 12 juli 2005 antog ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter (KOM(2005) 276 slutlig), vilket ändrades den 26 april 2006 (KOM(2006)168 slutlig) (nedan kallat det ändrade förslaget till direktiv). Detta förslag, vilket ursprungligen grundades på artikel 95 EG och, efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget, på artikel 83.2 FEUF, återkallades år 2010 (EUT C 252, 2010, s. 7).
41 Se dom av den 14 oktober 2021, INSS (Änkepension baserad på sammanboende) ( C‑244/20, ej publicerad, EU:C:2021:854, punkt 61).
42 Se dom av den 26 oktober 1982, Kupferberg ( 104/81, EU:C:1982:362, punkt 12) (nedan kallad domen Kupferberg).
43 Se dom av den 18 juli 2013, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland ( C‑414/11, EU:C:2013:520, punkt 59).
44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland ( C‑414/11, EU:C:2013:520, punkt 58).
45 Se dom Kupferberg, punkterna 13 och 14.
46 Det ska för övrigt påpekas att om så vore fallet, skulle stadgan vara tillämplig på grund av de bestämmelser som har antagits av unionen i kraft av dess egna interna befogenheter.
47 Se domen i målet kommissionen/Ungern, punkt 74. Med detta argument invände Ungern att domstolen saknade behörighet att pröva den aktuella talan om fördragsbrott.
48 Såsom har framgått medgav domstolen uttryckligen i den domen att det inte hade skett någon harmonisering av de aspekter som avser försäljningen av tobaksvaror till underåriga.
49 Se Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (omarbetning) (EUT L 336, 2015, s. 1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).
50 Se i detta avseende även förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i mål kommissionen/rådet ( C‑137/12, EU:C:2013:441, punkterna 66 och 67).
51 Se dom av den 11 juni 2020, JI ( C‑634/18, EU:C:2020:455, punkt 48 och där angiven rättspraxis).
52 Se dom av den 5 maj 2022, BV ( C‑570/20, EU:C:2022:348, punkt 37).
53 Se dom av den 5 maj 2022, BV ( C‑570/20, EU:C:2022:348, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
54 Se dom av den 5 maj 2022, BV ( C‑570/20, EU:C:2022:348, punkt 41).
55 Se dom av den 31 maj 2013 i mål nr 1/2013.
56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkterna 52 och 53).
57 Se dom av den 11 februari 2021, K.M. (Sanktioner som påförts en fartygskapten) ( C‑77/20, EU:C:2021:112, punkt 36).
58 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 2021, Landespolizeidirektion Steiermark m.fl. (Spelautomater) ( C‑231/20, EU:C:2021:845, punkt 45).
59 Se dom av den 4 oktober 2018, Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:810, punkt 45).
60 På grundval av dessa omständigheter framhöll kommissionen i det ändrade förslaget till direktiv att kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning utgör ett mål av stor betydelse för unionen.
61 Som en jämförelse föreskrevs det i det ändrade förslaget till direktiv att ett högsta straff på minst fyra års fängelse skulle tillämpas för samma brott när det har begåtts inom en kriminell organisation eller när brottet medför en risk för människors hälsa och säkerhet.
62 Se dom av den 11 februari 2021, K.M. (Sanktioner som påförts en fartygskapten) ( C‑77/20, EU:C:2021:112, punkt 51), och dom av den 16 juli 2015, Chmielewski ( C‑255/14, EU:C:2015:475, punkt 26).
63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 2018, Procura della Repubblica ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 55).
64 Se dom av den 5 maj 2022, BV ( C‑570/20, EU:C:2022:348, punkt 50).