Domstolens dom (andra avdelningen) den 7 juli 2022

I mål C‑24/21, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunale ordinario di Pordenone (Domstolen i Pordenone, Italien) genom beslut av den 4 januari 2021, som inkom till domstolen den 14 januari 2021, i målet

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal (referent) samt domarna J. Passer, F. Biltgen, N. Wahl och M.L. Arastey Sahún, generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: PH, genom G. Martorana, avvocato, Regione Autonoma Friuli Venezia Giulia, genom B. Croppo, D. Iuri och E. Massari, avvocati, Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato, Europeiska kommissionen, genom F. Castilla Contreras, I. Galindo Martín och F. Moro, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2001/18

Förordning nr 1829/2003

Rekommendationen av den 13 juli 2010

Italiensk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Domstolens behörighet och huruvida frågan kan tas upp till prövning

Prövning i sak

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, 2001, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 (EUT L 268, 2003, s. 1) (nedan kallat direktiv 2001/18), jämfört med förordning nr 1829/2003 och kommissionens rekommendation av den 13 juli 2010 om riktlinjer för utarbetandet av nationella samexistensåtgärder för att undvika oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i konventionella och ekologiska grödor (EUT C 200, 2010, s. 1) (nedan kallad rekommendationen av den 13 juli 2010), och av artiklarna 34, 35 och 36 FEUF.

2 Begäran har framställts i ett mål mellan PH och Regione Autonoma Friuli Venezia Giulia (Autonoma regionen Friuli-Venezia Giulia, Italien) (nedan kallad FVG-regionen) och Direzione centrale risorse agroalimentari, forestali e ittiche – Servizio foreste e corpo forestale della Regione Autonoma Friuli Venezia Giulia (Centralstyrelsen för livsmedels- jordbruks-, skogs- och fiskeresurser – Skogsvårds- och skogspolisenheten i Autonoma regionen Friuli-Venezia Giulia, Italien), angående ett beslut genom vilket PH påförts en sanktionsavgift för att ha överträtt förbudet mot odling av genetiskt modifierad majs.

3 I artikel 1 i direktiv 2001/18, med rubriken Syfte, föreskrivs följande:

4 Artikel 4 i detta direktiv, med rubriken Allmänna skyldigheter, har följande lydelse:

5 Artikel 22 i direktivet, med rubriken Fri omsättning, har följande lydelse:

6 Artikel 23 i samma direktiv har rubriken Skyddsklausul. I punkt 1 första och andra styckena i den artikeln föreskrivs följande:

7 I artikel 26a i direktiv 2001/18, med rubriken Åtgärder för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer, föreskrivs följande:

8 Skäl 9 i förordning nr 1829/2003 har följande lydelse:

9 I artikel 1 i förordning nr 1829/2003, som har rubriken Mål, stadgas följande:

10 Artikel 3 i förordning nr 1829/2003 har rubriken Tillämpningsområde. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:

11 I artikel 4 i denna förordning, vilken har rubriken Krav, anges följande:

12 I artikel 16 i nämnda förordning föreskrivs följande:

13 I artikel 19.5 i förordningen föreskrivs följande:

14 I artikel 20.1 i förordning nr 1829/2003 anges följande:

15 I artikel 23.1 i samma förordning föreskrivs följande:

16 Artikel 43 i förordning nr 1829/2003 ändrade direktiv 2001/18, med verkan från den dag då förordningen trädde i kraft, genom att införa en artikel 26a.

17 I skälen 1 och 3 i rekommendationen av den 13 juli 2010 anges följande:

18 Punkt 1 i denna rekommendation har följande lydelse:

19 I punkt 1.2 sista stycket i de riktlinjer som bifogats den nämnda rekommendationen anges följande:

20 I punkt 1.4 i riktlinjerna, vilken har rubriken Syfte med och tillämpningsområde för riktlinjerna, anges följande:

21 Punkt 2 i de nämnda riktlinjerna, med rubriken Om riktlinjer för utarbetandet av nationella samexistensåtgärder för att undvika oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer I konventionella och ekologiska grödor, innehåller följande avsnitt:

22 I artikel 2.1 i legge regionale Friuli Venezia Giulia n. 5/2011 recante disposizioni relative all’impiego di organismi geneticamente modificati (OGM) in agricoltura (regional lag FVG nr 5/2011 om användning av genetiskt modifierade organismer i jordbruket) av den 8 april 2011, i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad den regionala lagen nr 5/2011), föreskrivs följande:

23 PH, som äger ett jordbruksföretag i regionen FVG, sådde där den 9 maj 2015 en genetiskt modifierad majssort med beteckningen MON 810.

24 Den 11 augusti 2015 påförde behöriga miljömyndigheter i regionen FVG PH en sanktionsavgift på 10000 euro för att ha odlat denna majs i strid med artikel 2.1 i den regionala lagen nr 5/2011.

25 Efter det att PH begärt omprövning av sanktionsbeslutet fastställde biträdande direktören för Skogsvårds- och skogspolisenheten i FVJ-regionen genom beslut av den 8 oktober 2019 denna överträdelse, men satte ned avgiftsbeloppet till 5000 euro.

26 PH överklagade detta beslut till Tribunale ordinario di Pordenone (Domstolen i Pordenone, Italien), som är den domstol som har hänskjutit frågor i målet.

27 Efter att ha erinrat om innehållet i artikel 2.1 i den regionala lagen nr 5/2011, punkt 2.4 i de riktlinjer som bifogats rekommendationen av den 13 juli 2010, artikel 26a i direktiv 2001/18 och artiklarna 16 och 17 i rådets direktiv 2002/53/EG av den 13 juni 2002 om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (EGT L 193, 2002, s. 1), har den hänskjutande domstolen påpekat att det nationella målet inte rör den omständigheten att majsen MON 810 får saluföras fritt inom unionen, utan omständigheten att odling av den är förbjuden inom hela FVJ-regionen enligt den regionala lagen nr 5/2011. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende erinrat om att EU-domstolen i beslut av den 8 maj 2013, Fidenato ( C‑542/12, ej publicerat, EU:C:2013:298), har slagit fast att artikel 26a i direktiv 2001/18 ska tolkas så, att det inte är tillåtet för en medlemsstat att förbjuda odling av genetiskt modifierade organismer, såsom majssorterna MON 810, på sitt territorium med hänvisning till att erhållandet av ett nationellt tillstånd utgör en samexistensåtgärd för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra grödor. Den har dessutom erinrat om att odling av den genetiskt modifierade majsen MON 810 är förbjuden inom hela Italien till följd av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/321 av den 3 mars 2016 om anpassning av det geografiska tillämpningsområdet för godkännandet av odling av den genetiskt modifierade majsen (Zea mays L.) MON 810 (MON-ØØØ81Ø-6) (EUT L 60, 2016, s. 90).

28 Mot bakgrund av dessa omständigheter samt parternas yrkanden och grunder är den hänskjutande domstolen osäker på dels huruvida förbudet enligt artikel 2.1 i den regionala lagen nr 5/2011 att odla genetiskt modifierad majs i FVJ-regionen är förenligt med direktiv 2001/18, jämförd med förordning nr 1829/2003 och rekommendationen av den 13 juli 2010, dels huruvida detta förbud kan utgöra en åtgärd med motsvarande verkan som strider mot artiklarna 34–36 FEUF.

29 Mot denna bakgrund beslutade Tribunale ordinario di Pordenone (Domstolen i Pordenone) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

30 Den italienska regeringen har gjort gällande att den första frågan inte kan tas upp till prövning, dels eftersom den hänskjutande domstolen inte har angett varför den nationella lagstiftning som är i fråga i det nationella målet skulle strida mot direktiv 2001/18, förordning nr 1829/2003 och rekommendationen av den 13 juli 2010, dels eftersom det i denna fråga varken preciseras vilka delar av rekommendationen av den 13 juli 2010 eller vilka bestämmelser i direktiv 2001/18 och förordning nr 1829/2003 som är tillämpliga i förevarande fall. Den italienska regeringen har vidare gjort gällande att den första frågan inte kan tas upp till prövning i den del den avser rekommendationen av den 13 juli 2010, eftersom domstolens behörighet i mål om förhandsavgörande är begränsad till tolkningen av rättsakter från institutionerna som har bindande rättsverkningar.

31 I den mån den italienska regeringen genom det sistnämnda argumentet i själva verket avser att ifrågasätta domstolens behörighet att pröva den första frågan, i den utsträckning den rör tolkningen av rekommendationen av den 13 juli 2010, erinrar domstolen om att den enligt artikel 267 FEUF är behörig att meddela förhandsavgöranden om giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutats av unionens institutioner, utan något som helst undantag (dom av den 13 december 1989, Grimaldi, C‑322/88, EU:C:1989:646, punkt 8, och dom av den 13 juni 2017, Florescu m.fl., C‑258/14, EU:C:2017:448, punkt 30).

32 Härav följer att domstolen är behörig att uttala sig om hur rekommendationen av den 13 juli 2010 ska tolkas och följaktligen att pröva den första frågan i dess helhet.

33 Vad därefter gäller den italienska regeringens bestridande av att den första frågan kan tas upp till prövning på grund av att den hänskjutande domstolen inte tillräckligt har redogjort för skälen till att den ställt denna fråga, ska det erinras om att det följer av domstolens fasta praxis att kraven avseende innehållet i en begäran om förhandsavgörande uttryckligen anges i artikel 94 i domstolens rättegångsregler, vilka den hänskjutande domstolen förmodas ha kännedom om, inom ramen för det samarbete som har inrättats genom artikel 267 FEUF, och är skyldig att följa (dom av den 9 mars 2017, Milkova, C‑406/15, EU:C:2017:198, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

34 Den hänskjutande domstolen ska således ange de närmare skälen till att den anser det vara oklart hur vissa bestämmelser i unionsrätten ska tolkas och till att den anser det nödvändigt att ställa tolkningsfrågor till EU-domstolen (dom av den 9 mars 2017, Milkova, C‑406/15, EU:C:2017:198, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

35 I förevarande fall framgår det med tillräcklig tydlighet av begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen har att pröva ett mål som rör lagenligheten av en sanktionsåtgärd som vidtagits med tillämpning av en regional bestämmelse som förbjuder odling av genetiskt modifierad majs MON 810 inom hela regionens territorium för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i konventionella och ekologiska grödor, att denna majssort, vid tidpunkten för sanktionsåtgärden fritt fick odlas och saluföras inom unionen enligt artikel 20 i förordning nr 1829/2003, att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet antogs med stöd av artikel 26a i direktiv 2001/18 och att den hänskjutande domstolen genom den första frågan vill få klarhet i huruvida den nämnda bestämmelsen är giltig med beaktande av detta direktiv, jämfört med förordning nr 1829/2003 och rekommendationen av den 13 juli 2010.

36 Den omständigheten att den hänskjutande domstolen i denna fråga varken har hänvisat till någon specifik bestämmelse i direktiv 2001/18 eller i förordning nr 1829/2003, eller till något specifikt avsnitt av rekommendationen av den 13 juli 2010, saknar betydelse för bedömningen av huruvida frågan kan tas upp till prövning.

37 Av EU-domstolens fasta praxis framgår nämligen att den har till uppgift att tolka alla bestämmelser i unionsrätten som de nationella domstolarna behöver få tolkade för att kunna avgöra de mål som är anhängiga vid dem, även om dessa bestämmelser inte är uttryckligen angivna i de frågor som dessa domstolar har hänskjutit (dom av den 28 juni 2018, Crespo Rey, C‑2/17, EU:C:2018:511, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

38 Den första frågan kan följaktligen tas upp till prövning.

39 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att, såsom framgår av punkt 35 ovan, få klarhet i huruvida artikel 26a i direktiv 2001/18, jämförd med förordning nr 1829/2003 och rekommendationen av den 13 juli 2010, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell åtgärd som, för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra produkter, förbjuder odling i en region i den berörda medlemsstaten av genetiskt modifierade organismer som har godkänts med stöd av förordning nr 1829/2003.

40 Det ska inledningsvis erinras om att direktiv 2001/18, såsom framgår av dess artikel 1, syftar till att närma medlemsstaternas lagar och andra författningar till varandra och till att skydda människors hälsa och miljön vid avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön, oavsett om det sker genom att genetiskt modifierade organismer släpps ut som produkter på den inre marknaden i unionen eller om utsättning sker för något annat ändamål än att släppa ut dem på marknaden. För att uppnå dessa mål föreskrivs i direktivet att dessa former av avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön ska omfattas av godkännandeförfaranden som innebär en bedömning och övervakning av riskerna för människors hälsa och miljön enligt harmoniserade metoder och principer.

41 Vidare fastställs i förordning nr 1829/2003, såsom framgår av artikel 1 i förordningen, grunden för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa, för djurs hälsa och välbefinnande, för miljön och för konsumenternas intressen när det gäller genetiskt modifierade livsmedel och foder, samtidigt som det säkerställs att den inre marknaden fungerar väl. För detta ändamål införs genom förordningen standardiserade förfaranden för godkännande och övervakning av dessa livsmedel och foder, vilka såsom framgår av skäl 9 i förordningen innefattar de principer som införts genom direktiv 2001/18. Enligt artikel 19.5 i denna förordning ska ett godkännande som beviljas i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i förordningen gälla i hela unionen.

42 Vad gäller det särskilda fallet avseende genetiskt modifierad majs godkändes utsläppandet på marknaden av majsen MON 810 genom kommissionens beslut 98/293/EG av den 22 april 1998 om utsläppande på marknaden av genetiskt modifierad majs (Zea mays L. T 25) i enlighet med rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 131, 1998, s. 32). Även om det är riktigt att direktiv 90/220 upphävdes genom direktiv 2001/18, har godkännandet för utsläppande på marknaden av majsen MON 810 behållit sin giltighet med tillämpning av artiklarna 20 och 23 i förordning nr 1829/2003 och godkännandet gällde fortfarande vid den tidpunkt då PH påfördes den sanktionsavgift som är aktuell i det nationella målet.

43 I artikel 26a.1 i direktiv 2001/18 föreskrivs emellertid att medlemsstaterna får vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra produkter.

44 Det är med stöd av denna bestämmelse som FVJ har antagit den regionala lagen nr 5/2011, vars artikel 2.1 förbjuder odling av genetiskt modifierad majs inom hela regionen och vars giltighet har ifrågasatts av PH i det nationella målet.

45 För att besvara den första frågan, såsom den omformulerats i punkt 39 ovan, ska domstolen därför undersöka villkoren för tillämpningen av artikel 26a.1 i direktiv 2001/18.

46 För det första ska denna bestämmelse tillämpas inte bara på sorter av genetiskt modifierade organismer som godkänts i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, utan även på de sorter för vilka godkännanden har anmälts eller förnyats i enlighet med artiklarna 20 och 23 i förordning nr 1829/2003, såsom de sorter av genetiskt modifierad majs som är i fråga i det nationella målet. (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2012, Pioneer Hi Bred Italia, C‑36/11, EU:C:2012:534, punkterna 60, 67 och 68, och beslut av den 8 maj 2013, Fidenato, C‑542/12, ej publicerat, EU:C:2013:298, punkt 23).

47 De förebyggande åtgärder som medlemsstaterna vidtar i enlighet med artikel 26a.1 i direktiv 2001/18 ska vidare syfta till att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra produkter, så att producenter och konsumenter kan välja mellan ekologisk, konventionell och genetiskt modifierad produktion. Dessa åtgärder får inte syfta till att skydda människors hälsa eller miljön. Ett sådant skydd säkerställs nämligen genom de harmoniserade förfaranden för godkännande av avsiktlig utsättning av GMO som föreskrivs i direktiv 2001/18 och förordning nr 1829/2003, enligt vilka sådana godkännanden är beroende av en bedömning av de risker för människors hälsa och miljön som utsättningen innebär. De ovannämnda åtgärderna syftar i stället till att bevara grödornas mångfald och särskilt till att i möjligaste mån bevara samexistensen av å ena sidan genetiskt modifierade grödor och å andra sidan ekologiska och konventionella grödor. Åtgärderna innebär följaktligen att det tas hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för ekologiska och konventionella producenter av att genmodifierade grödor blandas med deras grödor.

48 En medlemsstat har följaktligen inte rätt att uppställa ett krav på ett nationellt tillstånd, grundat på hänsyn till hälsoskydd eller miljöskydd, för odling av genetiskt modifierade organismer som har godkänts med stöd av förordning nr 1829/2003. Begränsningar och, a fortiori, geografiskt begränsade förbud enligt artikel 26a i direktiv 2001/18 får dessutom endast införas genom samexistensåtgärder som vidtas med iakttagande av syftet med sådana åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2012, Pioneer Hi Bred Italia, C‑36/11, EU:C:2012:534, punkterna 69 och 75). Denna artikel innebär slutligen att ett nationellt godkännandeförfarande för odling av genetiskt modifierade organismer inte kan utgöra en samexistensåtgärd (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 8 maj 2013, ClientEarth/rådet, C‑542/12, ej publicerat, EU:C:2013:298, punkt 33).

49 Såsom framgår av lydelsen av artikel 26a.1 i direktiv 2001/18 måste åtgärder för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra produkter vara nödvändiga. Detta nödvändighetskrav, tolkat mot bakgrund av proportionalitetsprincipen, innebär att medlemsstaterna måste använda sig av åtgärder som, utan att gå utöver vad som är nödvändigt, gör det möjligt att på ett effektivt sätt uppnå målet att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra produkter för att säkerställa konsumenternas och producenternas möjlighet att välja produkt och som i minsta möjliga mån undergräver de mål och principer som uppställs i direktivet. Enligt domstolens praxis avseende denna princip ska nämligen, när det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan, den åtgärd väljas som är minst ingripande och de vållade olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 2017, kommissionen/Portugal, C‑126/15, EU:C:2017:504, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

50 Vid bedömningen av huruvida en samexistensåtgärd uppfyller dessa villkor för tillämpning av artikel 26a.1 i direktiv 2001/18 är den hänskjutande domstolen slutligen skyldig att beakta de riktlinjer som bifogats rekommendationen av den 13 juli 2010, vilka kommissionen antagit med stöd av artikel 26a.2 i direktivet.

51 Även om det är riktigt att riktlinjer av det slag som de som bifogats rekommendationen av den 13 juli 2010 inte i sig har bindande verkan, är de nationella domstolarna icke desto mindre skyldiga att beakta dem när de avgör mål som är anhängiga vid dem, i synnerhet när riktlinjerna är ägnade att klargöra tolkningen av unionsbestämmelser som genomförts genom nationella bestämmelser eller när de syftar till att precisera bindande unionsbestämmelser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2014, Baltlanta, C‑410/13, EU:C:2014:2134, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

52 I punkt 2 i de riktlinjer som bifogats rekommendationen av den 13 juli 2010 anges de allmänna principerna för medlemsstaternas utarbetande av samexistensåtgärder. Härigenom preciseras således innehållet i artikel 26a.1 i direktiv 2001/18.

53 I förevarande fall ankommer det på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida förbudet i artikel 2.1 i den regionala lagen nr 5/2011 mot att odla genetiskt modifierad majs inom hela FVJ-regionen verkligen syftar till att säkerställa att konsumenter och producenter kan välja mellan produktion av genetiskt modifierad majs och produktion av ekologisk eller konventionell majs.

54 Den hänskjutande domstolen ska även, mot bakgrund av de argument som framförts av parterna i det nationella målet, bedöma huruvida detta förbud är nödvändigt och proportionerligt för att uppnå detta mål. Den hänskjutande domstolen ska därvid särskilt beakta de allmänna principer som anges i punkterna 2.2, 2.3 och 2.4 i de riktlinjer som bifogats rekommendationen av den 13 juli 2010, vilka innehåller relevanta faktorer för att fastställa omfattningen av den åtgärd som krävs, för att säkerställa producenternas och konsumenternas möjlighet att välja mellan genetiskt modifierade grödor och icke genetiskt modifierade grödor.

55 Till dessa faktorer hör den inblandningsnivå som ska uppnås genom de nationella samexistensåtgärderna, vilken avses i punkt 2.3 i dessa riktlinjer. Denna nivå beror på regionala och nationella särdrag och de särskilda lokala behov som är förbundna med konventionella, ekologiska och andra typer av grödor och produktion, men även tillgängliga kunskaper om sannolikheten för att genetiskt modifierade grödor ska blandas med icke genetiskt modifierade grödor samt om källorna till denna oavsiktliga sammanblandning av grödorna. Graden av sammanblandning av dessa grödor kan, i enlighet med punkt 2.4 i riktlinjerna, variera beroende på olika parametrar, såsom klimatförhållanden, topografi, odlingsmönster och växtföljder eller gårdsstrukturer, inklusive omgivande strukturer.

56 Vid prövningen av huruvida det i det nationella målet aktuella förbudet mot att odla genetiskt modifierad majs i hela FVR-regionen är proportionerligt i förhållande till målet att säkerställa producenternas och konsumenternas valmöjlighet ska således hänsyn tas till den grad av oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierad majs som ska uppnås samt sannolikheten för att denna genetiskt modifierade majs blandas med ekologiskt eller konventionellt odlad majs.

57 Härvid ska man bland annat fastställa den renhetsgrad som ska uppnås, med beaktande av den ekonomiska inverkan som den oavsiktliga förekomsten av genetiskt modifierad majs har på konventionella eller ekologiska grödor. Det är i detta sammanhang särskilt viktigt att bedöma de ekonomiska följderna av att tröskelvärdet för märkning överskrids, i enlighet med punkterna 2.3.1–2.3.3 i de riktlinjer som bifogats rekommendationen av den 13 juli 2010.

58 Dessutom ska hänsyn tas till källorna till risken för inblandning och effektiviteten hos metoderna för separering av grödorna, vilken bland annat ska bedömas med hänsyn till de geografiska och klimatmässiga begränsningarna och särdragen i FVJ-regionen och de odlingsmönster som tillämpas där. Såsom anges i punkt 2.2 i riktlinjerna utgörs dessa särdrag bland annat av fältens form och storlek i denna region, fragmenteringen och den geografiska spridningen av fält som tillhör enskilda gårdar samt förvaltningspraxis avseende jordbruket i nämnda region. Såsom föreskrivs i punkt 2.4 i riktlinjerna krävs för ett sådant förbud dessutom att de myndigheter som beslutar om förbudet visar att en tillräcklig renhetsgrad för FVJ-regionen inte kan uppnås genom andra åtgärder.

59 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den första frågan besvaras enligt följande: Artikel 26a i direktiv 2001/18, jämförd med förordning nr 1829/2003 och rekommendationen av den 13 juli 2010, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell åtgärd som, för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra produkter, förbjuder odling i en region i den berörda medlemsstaten av genetiskt modifierade organismer som har godkänts med stöd av förordning nr 1829/2003, under förutsättning att denna åtgärd gör det möjligt att uppnå målet att säkerställa att producenterna och konsumenterna kan välja mellan produkter som härrör från genetiskt modifierade grödor och produkter som härrör från ekologiska eller konventionella grödor och att nämnda åtgärd, mot bakgrund av de nämnda grödornas särdrag i denna region, är nödvändig för att uppnå detta mål och står i proportion till detta.

60 Med hänsyn till innehållet i den första frågan ska den andra frågan förstås så, att den avser huruvida det, när en nationell åtgärd förbjuder odling i en region i den berörda medlemsstaten av genetiskt modifierade organismer, som har godkänts med stöd av förordning nr 1829/2003, i enlighet med artikel 26a i direktiv 2001/18, jämförd med förordning nr 1829/2003 och rekommendationen av den 13 juli 2010, är nödvändigt att även göra en separat prövning av huruvida denna åtgärd är förenlig med artiklarna 34–36 FEUF.

61 Enligt fast rättspraxis ska nationella åtgärder inom ett område där det har skett en fullständig harmonisering på unionsnivå bedömas mot bakgrund av harmoniseringsbestämmelserna och inte mot bakgrund av de primärrättsliga bestämmelserna (dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft, C‑573/12, EU:C:2014:2037, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

62 Enligt direktiv 2001/18 och förordning nr 1829/2003 gäller att utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad organism, som sker genom en produkt, ett livsmedel eller ett foder, omfattas av ett system med förhandsgodkännande som fastställts på unionsnivå.

63 I artiklarna 4.2, 4.5, 16.2 och 16.5 i förordning nr 1829/2003 föreskrivs i enlighet därmed att både genetiskt modifierade organismer avsedda för människors konsumtion eller för användning i livsmedel och genetiskt modifierade organismer avsedda för användning i foder, foder som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer, eller foder som har framställts av genetiskt modifierade organismer får släppas ut på marknaden endast om de omfattas av ett godkännande. Ett sådant godkännande får inte beviljas, vägras, förlängas, ändras eller tillfälligt eller permanent dras in, annat än av de skäl och i enlighet med de förfaranden som fastställs i denna förordning.

64 I artikel 4 i direktiv 2001/18 föreskrivs dessutom att genetiskt modifierade organismer avsiktligt får sättas ut i miljön eller släppas ut på marknaden endast i enlighet med de godkännandeförfaranden som avses i detta direktiv. I artikel 22 i det nämnda direktivet anges uttryckligen att medlemsstaterna inte får förbjuda, begränsa eller hindra att produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer och som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på marknaden.

65 Slutligen är undantagen från detta förbud, i form av skyddsklausulen i artikel 23 i direktiv 2001/18 och den möjlighet att vidta samexistensåtgärder som föreskrivs i artikel 26a i direktivet, noggrant avgränsade. De kan således inte medföra att villkoren för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer inte ska anses i huvudsak omfattas av en enhetlig reglering på unionsnivå.

66 Direktiv 2001/18 och förordning nr 1829/2003 innebär således en harmonisering av villkoren för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer, genom produkter, livsmedel eller foder. Alla nationella åtgärder som förbjuder odling och utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer ska följaktligen bedömas utifrån bestämmelserna i detta regelverk och inte utifrån artiklarna 34–36 FEUF.

67 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den andra frågan besvaras enligt följande: När en nationell åtgärd förbjuder odling i en region i den berörda medlemsstaten av genetiskt modifierade organismer, som har godkänts med stöd av förordning nr 1829/2003, i enlighet med artikel 26a i direktiv 2001/18, jämförd med förordning nr 1829/2003 och rekommendationen av den 13 juli 2010, är det inte nödvändigt att även göra en separat prövning av huruvida denna åtgärd är förenlig med artiklarna 34–36 FEUF.

68 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: italienska.