Domstolens dom (femte avdelningen) den 20 april 2023
Hänvisat till av
I mål C‑580/21, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) genom beslut av den 6 juli 2021, som inkom till domstolen den 22 september 2021, i målet
DOMSTOLEN (femte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden E. Regan samt domarna D. Gratsias, F. Biltgen, I. Jarukaitis och Z. Csehi (referent), generaladvokat: A. Rantos, justitiesekreterare: enhetschefen D. Dittert,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 september 2022,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: EEW Energy from Waste Großräschen GmbH, genom B. Rechner och A. Vallone, Rechtsanwälte, MNG Mitteldeutsche Netzgesellschaft Strom GmbH, genom B. Christ och T. Höch, Rechtsanwälte, 50 Hertz Transmission GmbH, genom T. Burmeister och L. Reichstein, Rechtsanwälte, Europeiska kommissionen, genom B. De Meester och G. Wils, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 17 november 2022 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Direktiv 2001/77/EG
Direktiv 2009/28
Tysk rätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
Den andra, den tredje, den fjärde och den femte frågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 16.2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 2009, s. 16), jämförd med artikel 2 a och e i samma direktiv, samt av artikel 5.3 andra stycket i nämnda direktiv.
2 Begäran har framställts i ett mål mellan EEW Energy from Waste Großräschen GmbH (nedan kallat EEW) och MNG Mitteldeutsche Netzgesellschaft Strom GmbH (nedan kallat MNG Strom) angående den skada som EEW påstår sig ha lidit till följd av MNG Stroms upprepade invändningar angående nättillträde för den el som produceras av EEW.
3 Artikel 2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el (EGT L 283, 2001, s. 33) har följande lydelse:
4 Skälen 11, 60 och 61 i direktiv 2009/28 hade följande lydelse, innan detta direktiv upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 2018, s. 82):
5 I artikel 1 i direktiv 2009/28, med rubriken Syfte och tillämpningsområde, föreskrivs följande:
6 I artikel 2 i direktivet föreskrevs följande:
7 Artikel 5.1 och 5.3 i nämnda direktiv hade följande lydelse:
8 I artikel 15.1 i samma direktiv föreskrevs följande:
9 Artikel 16.1 och 16.2 i direktiv 2009/28 hade följande lydelse:
10 I 3 §, med rubriken Definitioner, i Erneuerbare-Energien-Gesetz (lagen om förnybara energikällor) av den 25 oktober 2008 (BGBl. 2011 I, s. 1634), i den lydelse som var i kraft från den 1 januari 2012 till den 31 juli 2014 (nedan kallad EEG 2012), föreskrevs följande:
11 I 11 § EEG 2012, med rubriken Förvaltning av inmatning av el till nätet, föreskrevs följande i punkt 1:
12 I 12 § EEG 2012, med rubriken Undantagsbestämmelser, föreskrevs följande i punkt 1:
13 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att dessa bestämmelser i EEG 2012 i huvudsak motsvarar de bestämmelser i de tre efter varandra följande versioner av lagen om förnybara energikällor som är tillämpliga i det nationella målet.
14 EEW driver en anläggning för avfallsförbränning i Großräschen (Tyskland) som gör det möjligt för bolaget att producera el- och värmeenergi. En del av detta avfall, bestående av biologiskt nedbrytbart avfall, behandlas genom förbränning tillsammans med andra typer av avfall. Andelen biologiskt nedbrytbart avfall varierar och kan utgöra upp till 50 procent av den totala mängden avfall. En del av den el som produceras vid denna anläggning försörjer det nät som MNG Strom är ansvarigt för, till vilket EEW är bundet genom ett anslutnings- och inköpsavtal.
15 Under åren 2011–2016 begärde MNG Strom vid flera tillfällen – som ett led i sin säkerhetsförvaltning av elnätet och, i förekommande fall, i samråd med 50 Hertz Transmission GmbH, i egenskap av systemansvarig för överföringssystemet – att EEW tillfälligt skulle minska sin inmatning till respektive nät på grund av överbelastningsproblem. EEW väckte därför talan mot MNG Strom och yrkade att MNG Strom skulle betala 2,24 miljoner euro i skadestånd med stöd av bland annat 12 § EEG 2012.
16 Domstolen i andra instans ogillade EEW:s talan med motiveringen att den el som producerats i EEW:s anläggning inte uteslutande producerats från förnybara energikällor, varför denna anläggning inte kunde kvalificeras som en elproduktionsanläggning som använder förnybara energikällor, i den mening som avses i de tillämpliga nationella bestämmelserna.
17 EEW överklagade detta beslut till Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen.
18 Enligt den hänskjutande domstolen beror utgången i målet på svaret på frågan huruvida EEW:s anläggning utgör en elproduktionsanläggning som använder förnybara energikällor, i den mening som avses i 12 § EEG 2012, jämförd med artikel 2 c i direktiv 2001/77 och bestämmelserna i direktiv 2009/28, särskilt artikel 16.2 c.
19 Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU‑domstolen:
20 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 16.2 c i direktiv 2009/28 ska tolkas så, att den prioriterade åtkomst till elnätet som ska ges till elproduktionsanläggningar som använder förnybara energikällor inte endast ska ges till anläggningar som producerar el enbart från förnybara energikällor, utan även till anläggningar som producerar el från såväl förnybara som konventionella energikällor.
21 Enligt artikel 16.2 c i direktiv 2009/28 ska medlemsstaterna se till att de systemansvariga för transmissionssystemen då de avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggningarna prioriterar anläggningar som använder förnybara energikällor, i den mån säkerheten för driften av det nationella elsystemet tillåter det och på grundval av transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
22 I artikel 2 a i direktiv 2009/28 definieras begreppet energi från förnybara energikällor som bland annat biomassa, och i artikel 2 e definieras begreppet biomassa som bland annat den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall. Däremot preciseras inte räckvidden av begreppet [elproduktionsanläggning] som använder förnybara energikällor, i den mening som avses i artikel 16.2 c i samma direktiv.
23 Enligt EU-domstolens fasta praxis följer det i en sådan situation av såväl kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen, att ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela unionen, med beaktande inte bara av bestämmelsens lydelse, utan också av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen (dom av den 2 juni 2022, T.N. och N.N. (Förklaring om avstående från arv), C‑617/20, EU:C:2022:426, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
24 För det första, vad gäller ordalydelsen i artikel 16.2 c första meningen i direktiv 2009/28, är det inte möjligt att utifrån denna bestämmelse, med dess hänvisning till anläggningar som använder förnybara energikällor, avgöra huruvida denna bestämmelse endast avser anläggningar som producerar el uteslutande från förnybara energikällor eller om den även är tillämplig på anläggningar som för detta ändamål endast delvis använder sådana energikällor.
25 Den andra meningen i samma bestämmelse, i vilken det hänvisas till åtgärder som ska vidtas så att andelen el producerad från förnybara energikällor inte minskas mer än nödvändigt förefaller dessutom, genom att orden inte minskas mer än nödvändigt används, utgå från en princip att prioriterad åtkomst även bör kunna ges till anläggningar som endast delvis använder förnybara energikällor. Att utesluta sådana anläggningar skulle nämligen leda till att en (i förekommande fall betydande) del grön el utesluts från prioriterad åtkomst.
26 Vad därefter gäller det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår, definierades i artikel 2 c i direktiv 2001/77 el producerad från förnybara energikällor som elektricitet producerad i kraftverk där enbart förnybara energikällor används, liksom den andel av elektriciteten som produceras från förnybara energikällor i hybridkraftverk som också använder konventionella energikällor.
27 Denna definition återfinns emellertid inte i direktiv 2009/28, som ersatte direktiv 2001/77 och som var i kraft vid tidpunkten för omständigheterna i målet vid den nationella domstolen. I artikel 2 a i detta direktiv definieras energi från förnybara energikällor som energi från förnybara, icke-fossila energikällor, och det preciseras därefter vilka förnybara energikällor som omfattas av denna definition. Såsom 50 Hertz Transmission har påpekat beror kvalificeringen av el som el producerad från förnybara energikällor följaktligen inte längre på i vilken typ av anläggning elen har producerats, utan endast på de energikällor som dessa anläggningar använder för att producera el.
28 När det slutligen gäller de mål som eftersträvas med direktiv 2009/28 är detta direktivs syfte, såsom framgår av artikel 1 i detsamma, att upprätta en gemensam ram för främjande av energi från förnybara energikällor genom att bindande nationella mål anges för den totala andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen (brutto).
29 Det framgår dessutom av skäl 60 i direktivet att syftet med direktivet är att, genom att el från förnybara energikällor integreras på spotmarknaden, i största möjliga utsträckning främja användningen av el producerad från förnybara energikällor. I skäl 61 i nämnda direktiv anges att syftet med direktivet är att uppnå en varaktig ökning av transmissionen och distributionen av el som producerats från förnybara energikällor och att medlemsstaterna i detta syfte bör vidta lämpliga åtgärder för att möjliggöra större genomträngning av el från förnybara energikällor.
30 Dessutom framgår det av domstolens praxis i fråga om garanterad åtkomst till elnätet enligt artikel 16.2 b i direktiv 2009/28 att detta direktiv syftar till att integrera förnybara energikällor på den inre marknaden för el genom att säkerställa att all el från förnybara energikällor ges åtkomst till elnäten, vilket möjliggör maximal användning av el från förnybara energikällor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2022, Fondul Proprietatea, C‑179/20, EU:C:2022:58, punkt 62).
31 Målet att i största möjliga utsträckning använda el producerad från förnybara energikällor och målet att uppnå en varaktig ökning av transmissionen och distributionen av el som producerats från förnybara energikällor skulle riskera att äventyras om en anläggning för elproduktion som inte uteslutande använder förnybara energikällor, på grund av detta förhållande, skulle likställas med en anläggning som endast använder konventionella energikällor, och därmed uteslutas från prioriterad åtkomst enligt artikel 16.2 c i direktiv 2009/28.
32 Den första frågan ska därför besvaras enligt följande. Artikel 16.2 c i direktiv 2009/28 ska tolkas så, att den prioriterade åtkomst till elnätet som ska ges till elproduktionsanläggningar som använder förnybara energikällor inte endast gäller för anläggningar som producerar el enbart från förnybara energikällor, utan även för anläggningar som producerar el från såväl förnybara som konventionella energikällor.
33 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra, den tredje, den fjärde och den femte frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 16.2 c i direktiv 2009/28 ska tolkas så, att en anläggning som producerar el från såväl förnybara som konventionella energikällor, i varierande andel, ska ges prioriterad åtkomst till elnätet endast för den andel av elen som produceras från förnybara energikällor och, om så är fallet, på vilket sätt denna tillträdesprioritet ska tillämpas.
34 I förevarande fall vill den hänskjutande domstolen närmare bestämt få klarhet i huruvida en sådan anläggning som EEW driver, som producerar el från en blandning av avfall som innehåller en varierande andel av biologiskt nedbrytbart industriavfall och kommunalt avfall, har prioritet för åtkomst till elnätet endast för el som produceras från denna rörliga andel.
35 Det framgår av definitionerna i artikel 2 a och e i direktiv 2009/28 att även om den energi som erhålls genom återvinning av biomassa utgör energi från förnybara energikällor, omfattas endast den biologiskt nedbrytbara delen av exempelvis industriavfall och kommunalt avfall av begreppet biomassa, såsom det definieras i direktivet. Energi som produceras genom förbränning av industriavfall och kommunalt avfall anses således utgöra energi från förnybara energikällor såvitt gäller den el som produceras från den biologiskt nedbrytbara delen av detta avfall, medan detta inte gäller för den energi som produceras från konventionellt avfall.
36 Domstolen har vidare, i fråga om artikel 16.2 b i direktivet, framhållit att det i denna bestämmelse visserligen talas om möjligheten att inrätta garanterad åtkomst till elnätet för el som produceras från förnybara energikällor men att detta endast gäller grön el och att nämnda bestämmelse således inte kan användas som rättslig grund för nationella bestämmelser om garanterad åtkomst för anläggningar som producerar energi från icke-förnybara energikällor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2022, Fondul Proprietatea, C‑179/20, EU:C:2022:58, punkt 65). Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 46 i sitt förslag till avgörande ska principen om prioriterad åtkomst till elnätet i artikel 16.2 c i nämnda direktiv tolkas analogt.
37 En elproduktionsanläggning som använder en blandning av avfall där endast en rörlig del består av biologiskt nedbrytbart industriavfall och kommunalt avfall eller, mer allmänt, använder både förnybara och konventionella energikällor, i varierande proportioner, ska följaktligen kunna ges företräde enligt artikel 16.2 c i direktiv 2009/28, upp till den rörliga andelen el som produceras från förnybara energikällor.
38 I direktiv 2009/28 anges emellertid inte på vilket sätt andelen el producerad från förnybara energikällor i en elproduktionsanläggning som använder såväl förnybara som konventionella energikällor ska beräknas och, närmare bestämt, huruvida denna andel måste uppnå ett tröskelvärde för att den producerade elen ska ges prioriterad åtkomst.
39 I artikel 16.2 c i direktivet uppställs endast två krav.
40 För det första innebär denna bestämmelse att prioriterad åtkomst görs beroende av de behov som hänger samman med det nationella elnätets säkerhet. I skäl 60 i direktiv 2009/28 preciseras att kraven angående upprätthållande av tillförlitlighet och säkerhet när det gäller nät och inmatning kan skilja sig åt beroende på det nationella nätets särdrag och dess säkra drift.
41 För det andra krävs det enligt artikel 16.2 c i direktiv 2009/28 att prioriteringen av tillträde sker på grundval av öppna och icke‑diskriminerande kriterier. I skäl 11 i direktivet understryks i detta avseende vikten av att fastställa transparenta och entydiga regler för hur man beräknar andelen energi från förnybara energikällor och för att definiera vilka källorna är. I skäl 60 i direktivet erinras dessutom allmänt om att prioriterad tillgång till el från förnybara energikällor är viktigt för integrering av förnybara energikällor i den inre marknaden för el. Det erinras särskilt om att denna prioriterade tillgång bör återspeglas i nationella anslutningsregler genom att ge anslutna producenter av el från förnybara energikällor säkerhet om att de vid varje tidpunkt kan sälja och överföra el från förnybara energikällor närhelst källan blir tillgänglig.
42 Härav följer att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de fastställer formerna för genomförandet av den prioriterade åtkomst som ska ges elproduktionsanläggningar som använder förnybara energikällor, förutsatt att de iakttar de mål som eftersträvas med direktivet.
43 Domstolen har för övrigt redan slagit fast att unionslagstiftaren, genom att anta direktiv 2009/28, inte alls haft för avsikt att åstadkomma en uttömmande harmonisering av de nationella systemen för stöd till produktionen av grön el. Unionslagstiftaren har i stället utgått dels från konstaterandet att medlemsstaterna tillämpar olika stödsystem, dels från principen att det viktiga är att garantera att dessa stödsystem fungerar korrekt för att upprätthålla investerarnas förtroende och ge medlemsstaterna möjlighet att utforma effektiva nationella åtgärder för att uppnå de bindande nationella helhetsmål som de åläggs enligt direktivet (dom av den 4 oktober 2018, L.E.G.O., C‑242/17, EU:C:2018:804, punkt 53 och där angiven rättspraxis).
44 Enligt fast rättspraxis ankommer det följaktligen på den nationella domstolen, som ensam är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna och att tolka den nationella lagstiftningen, att avgöra huruvida de krav som följer av unionsrätten avseende fastställandet av formerna för genomförandet av prioriterad åtkomst för anläggningar som använder förnybara energikällor är uppfyllda i förevarande fall. EU-domstolen, som ska ge de nationella domstolarna användbara svar inom ramen för en begäran om förhandsavgörande, är emellertid behörig att, på grundval av handlingarna i det nationella målet samt de skriftliga och muntliga yttranden som avgetts till den, ge anvisningar om de faktorer som medlemsstaterna ska beakta för att ge prioriterad åtkomst till elnätet som är ägnade att göra det möjligt för den hänskjutande domstolen att avgöra målet (se, analogt, dom av den 22 september 2020,Cali Apartments, C‑724/18 och C‑727/18, EU:C:2020:743, punkt 78 och där angiven rättspraxis).
45 Kravet i artikel 16.2 c i direktiv 2009/28 på att prioriteringen av åtkomst till elnätet ska fastställas på grundval av transparenta och icke‑diskriminerande kriterier innebär härvidlag, såsom generaladvokaten har angett i punkt 54 i sitt förslag till avgörande, att dessa kriterier ska vara tydliga, meddelas i förväg av medlemsstaterna och att tillämpningen av dem ska vara förutsebar för alla berörda parter.
46 Det framgår dessutom av diskussionerna vid förhandlingen vid domstolen att anläggningar som producerar el, vid tillämpningen av artikel 16.2 c i direktiv 2009/28, kan delas in i tre grupper, närmare bestämt anläggningar som endast använder förnybara energikällor, anläggningar som endast använder konventionella energikällor och anläggningar som använder en blandning av förnybara och konventionella energikällor.
47 Det framgår klart dels att anläggningarna i den första gruppen alltid, med förbehåll för begränsningar avseende nätsäkerhet och nätkapacitet, ska ges prioriterad åtkomst till elnätet för all el som de producerar och att anläggningarna i den andra gruppen inte med stöd av denna bestämmelse kan erhålla någon prioriterad åtkomst, dels att anläggningarna i de två första grupperna i princip ska behandlas lika inom den grupp som de tillhör.
48 Vad gäller anläggningarna i den tredje gruppen ska det däremot påpekas, för det första, att det, såsom framgår av punkt 37 i förevarande dom, endast är den del av elen som produceras från förnybara energikällor som ska ges prioriterad åtkomst. För det andra får anläggningarna inom den tredje gruppen inte behandlas lika, eftersom den andel förnybara energikällor som de använder sig av inte nödvändigtvis är identisk.
49 Det mål som eftersträvas med direktiv 2009/28, det vill säga att främja användningen av energi producerad från förnybara energikällor, skulle riskera att äventyras om anläggningar som använder en stor andel förnybara energikällor systematiskt gavs prioriterad åtkomst till elnätet, till nackdel för andra anläggningar som också använder förnybara energikällor, men i mindre utsträckning. Icke desto mindre måste de förstnämnda, med hänsyn till detta syfte, kunna gynnas i förhållande till de sistnämnda, utan att för den skull ges någon systematisk prioritet.
50 De kriterier som används för att fastställa i vilken ordning den systemansvarige kommer att anlita anläggningar som använder en blandning av förnybara och konventionella energikällor bör därför återspegla proportionen av den andel förnybara energikällor som dessa anläggningar använder.
51 På samma sätt är det viktigt att dessa kriterier tar hänsyn till de tekniska särdrag och begränsningar som kännetecknar förvaltningen av anläggningarnas åtkomst till elnäten. MNG Strom har i detta sammanhang angett att en systemansvarig för ett distributionssystem inte i realtid har kunskap om den biologiskt nedbrytbara delen av det avfall som används av en elproduktionsanläggning när den systemansvarige ska välja i vilken ordning anläggningarna ska stängas ned och att anläggningarna själva för övrigt inte alltid vet hur stor andel av energin som producerats från förnybara energikällor. 50 Hertz Transmission har för sin del understrukit att ett prioriteringsbeslut är en brådskande åtgärd, som vidtas nästan momentant, och att ett sådant beslut även får återverkningar för operatörerna i efterföljande led. Det betyder att prioriteringskriterierna måste vara av den arten att systemansvariga kan få konkret vägledning.
52 Det ska tilläggas att det ligger i elens natur att det är svårt att bestämma dess ursprung, och särskilt från vilken energikälla den har producerats, när den en gång har matats in i ett överförings- eller distributionsnät (dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft, C‑573/12, EU:C:2014:2037, punkt 87). På samma sätt är det, när den systemansvarige för överföringssystemet vänder sig till en elproduktionsanläggning som använder både förnybara och konventionella energikällor, lika svårt att konkret identifiera vilken andel av den el som produceras i denna anläggning som kommer från förnybara energikällor. Dessa tekniska omständigheter innebär en viss osäkerhet, vilket betyder att det inte kan uteslutas att en del av den el som har deklarerats som producerad från förnybara energikällor inte har producerats på detta sätt vid denna specifika tidpunkt.
53 Det mål som eftersträvas med direktiv 2009/28, nämligen att i största möjliga utsträckning främja åtkomst till elnäten för el producerad från förnybara energikällor, kräver emellertid inte att den systemansvarige, vid den exakta tidpunkt då denne vänder sig till en energianläggning som använder en energiblandning, måste ha kännedom om exakt vilken andel som denna typ av el har av den totala mängd energi som levereras från denna anläggning.
54 Det är i detta avseende tillräckligt att tillämpningen av de kriterier som fastställts av de behöriga nationella myndigheterna gör det möjligt att under en tillräckligt lång och representativ tidsperiod, och i den utsträckning det är tekniskt genomförbart, ge prioriterad åtkomst till elnätet för varje anläggning som producerar el från såväl förnybara som konventionella energikällor i proportion till hur stor andel de förnybara energikällorna står för i denna anläggnings elproduktion.
55 Det kan inte uteslutas att de behöriga nationella myndigheterna i detta syfte beaktar en ursprungsgaranti, i den mening som avses i artikel 2 j i direktiv 2009/28, som i förekommande fall utfärdas till en elproducent i enlighet med artikel 15 i direktivet, oberoende av den omständigheten att en sådan garanti, såsom särskilt framgår av artikel 15.1 i samma direktiv, utfärdas för att göra det möjligt för slutförbrukarna att försäkra sig om den exakta sammansättningen av en energileverantörs energimix.
56 Det finns inte heller något som hindrar att de behöriga nationella myndigheterna, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av dessa kriterier, stöder sig på vissa bestämmelser i artikel 5.3 i direktiv 2009/28, däribland bestämmelsen som föreskriver att i flerbränsleanläggningar, vilka använder både förnybara och konventionella källor, ska bara den el som kommer från förnybara energikällor tas med i beräkningen, varvid bidraget från varje energikälla ska beräknas på grundval av dess energiinnehåll.
57 Av det ovan anförda följer att den andra, den tredje, den fjärde och den femte frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 16.2 c i direktiv 2009/28 ska tolkas så, att en anläggning som producerar el från såväl förnybara som konventionella energikällor endast ska ges prioriterad åtkomst till elnätet för den del av elen som produceras från förnybara energikällor. Det ankommer på medlemsstaterna att fastställa villkoren för tillämpning av denna tillträdesprioritering genom att fastställa transparenta och icke-diskriminerande kriterier som, samtidigt som de tar hänsyn till kraven avseende upprätthållande av nätets tillförlitlighet och säkerhet, gör det möjligt att fastställa en prioriteringsordning beroende på i vilken proportion förnybara energikällor används i varje elproduktionsanläggning.
58 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: tyska.