Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 10 november 2022

I mål C‑631/21, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Gerechtshof 's-Hertogenbosch (Appellationsdomstolen i 's-Hertogenbosch) genom beslut av den 5 oktober 2021, som inkom till domstolen den 14 oktober 2021, i målet

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Safjan samt domarna N. Jääskinen och M. Gavalec (referent), generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Taxi Horn Tours BV, genom L.C. van den Berg, advocaat, gemeente Weert och gemeente Nederweert, genom N.A.D. Groot, advocaat, Nederländernas regering, genom M.K. Bulterman och M.H.S. Gijzen, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom P. Ondrůšek och G. Wils, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2014/24

Direktiv 2014/25

Genomförandeförordning 2016/7

Nederländsk rätt

Aanbestedingswet (lagen om offentlig upphandling)

Civillagen

Wetboek van Koophandel (handelslagen)

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Huruvida tolkningsfrågorna kan tas upp till prövning

Prövning i sak

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2, 19, 59 och 63 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65), samt av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/7 av den 5 januari 2016 om fastställande av standardformuläret för det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet (EUT L 3, 2016, s. 16).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Taxi Horn Tours BV och å andra sidan gemeente Weert och gemeente Nederweert (kommunen Weert och kommunen Nederweert, Nederländerna) (nedan tillsammans kallade kommunerna) och Touringcars VOF. Målet rör kommunernas beslut att tilldela Touringcars VOF ett offentligt kontrakt avseende busstransporter.

3 Skälen 14, 15 och 21 i direktiv 2014/24 lyder enligt följande:

4 I artikel 2 i direktivet, som har rubriken Definitioner, föreskrivs följande:

5 Artikel 18 i direktivet har rubriken Principer för upphandling och där föreskrivs följande i punkt 1 i första stycket:

6 Artikel 19 i samma direktiv har rubriken Ekonomiska aktörer. I artikel 19.2 föreskrivs följande:

7 Artikel 59 i direktiv 2014/24 har rubriken Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

8 I artikel 63 i direktivet, med rubriken Utnyttjande av andra enheters kapacitet, föreskrivs följande i punkt 1:

9 Följande bestämmelser återfinns i artikel 11 i direktiv 2014/25 med rubriken Tystnadsplikt:

10 I skäl 1 i genomförandeförordning 2016/7 anges följande:

11 Bilaga 1 till förordningen har rubriken Anvisningar. Där föreskrivs följande:

12 Aanbestedingswet 2012 (2012 års lag om offentlig upphandling) av den 1 november 2012 (Stb. 2012, nr 542), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lagen om offentlig upphandling), införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, 2004, s. 1), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114) med nederländsk rätt. Vissa ämnesområden i denna lag regleras av besluit van 11 februari 2013, houdende de regeling van enkele onderwerpen van de Aanbestedingswet 2012 (Aanbestedingsbesluit) (dekret av den 11 februari 2013 som reglerar vissa ämnesområden i 2012 års lag om offentlig upphandling). I artikel 2 i detta dekret anges följande:

13 Artikel 2.52 i denna lag har följande lydelse:

14 I artikel 2.84 i lagen om offentlig upphandling föreskrivs följande:

15 Artikel 2.85 i denna lag har följande lydelse:

16 I artikel 7A:1655 i Burgerlijk Wetboek (civillagen) föreskrivs följande:

17 I artikel 16 i handelslagen föreskrivs följande:

18 I artikel 17.1 i handelslagen föreskrivs följande:

19 Artikel 18 i nämnda lag har följande lydelse:

20 Taxi Horn Tours ombesörjde fram till den 1 augusti 2019 transporten av grundskoleelever i samband med idrottsundervisning (nedan kallad transporten av idrottseleverna) i enlighet med ett offentligt kontrakt som kommunerna tilldelat bolaget.

21 Efter att ha beslutat att inte förlänga kontraktet organiserade kommunerna en öppen upphandling på europeisk nivå för transporten av idrottseleverna för perioden från och med den 1 januari 2020 till och med läsåret 2027/2028. Kontraktet skulle tilldelas det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

22 I den handledning som kommunerna upprättat för denna offentliga upphandling angavs det bland annat – med åberopande av syftet att säkerställa att anbuden var korrekta och giltiga – att det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet, anbudet och bilagor skulle undertecknas av ett ombud med behörighet att företräda företaget med bindande verkan. Dessutom var grupper av transportföretag som lämnade anbud skyldiga att utse en kontaktperson. Varje medlem av en sådan grupp skulle svara solidariskt för fullgörandet av transportavtalet. I handledningen angavs slutligen att ett anbud måste vara fullständigt och bland annat innehålla ett vederbörligen ifyllt och undertecknat europeiskt enhetligt upphandlingsdokument.

23 Kommunerna, som hade mottagit två anbud, ett från Touringcars och ett från Taxi Horn Tours, informerade Taxi Horn Tours om sin avsikt att tilldela Touringcars kontraktet.

24 Taxi Horn Tours ansökte då om interimistiska åtgärder vid Rechtbank Limburg (Domstolen i Limburg, Nederländerna) och yrkade att anbudet från Touringcars skulle avslås och att Taxi Horn Tours skulle tilldelas kontraktet.

25 Efter avslag på denna ansökan genom domstolens avgörande av den 12 februari 2020 ingick kommunerna avtal med Touringcars om transport av idrottseleverna från och med den 1 mars 2020.

26 Taxi Horn Tours överklagade beslutet till Gerechtshof 's-Hertogenbosch (Appellationsdomstolen i 's-Hertogenbosch, Nederländerna), som är den domstol som hänskjutit målet till EU-domstolen. Den hänskjutande domstolen har påpekat att Touringcars anbud lämnades in av F, som också lämnade in ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument i bolags namn. Frågan har uppkommit huruvida Touringcars endast behövde lämna in ett enda europeiskt enhetligt upphandlingsdokument i handelsbolagets namn eller om varje bolagsman borde ha lämnat in ett eget europeiskt enhetligt upphandlingsdokument.

27 I detta avseende har Taxi Horn Tours gjort gällande att Touringcars är en permanent sammanslutning mellan de två bolagsmännens företag och att det följaktligen utgör en grupp av företag. De båda bolagsmännens ageranden och förklaringar ska, enligt Taxi Horn Tours, därför bedömas mot bakgrund av varje bolagsmans eget europeiska enhetliga upphandlingsdokument.

28 Kommunerna har däremot anfört att en åtskillnad ska göras mellan tillfälliga och permanenta sammanslutningar. Begreppet grupp av ekonomiska aktörer, i den mening som avses i unionsrätten om offentlig upphandling, ska enligt kommunerna förstås som en tillfällig sammanslutning. Ett handelsbolag är emellertid ett partnerskap, i den mening som avses i skäl 14 i direktiv 2014/24, och det utgör därför som sådant inte en grupp av ekonomiska aktörer utan en enda ekonomisk aktör. Enligt kommunerna kan dessutom den bedömning som ska göras av bolagsmännen göras mot bakgrund av del III punkt A i det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet som handlar om grunder för uteslutning och där de ekonomiska aktörerna måste lämna uppgifter om eventuella brottmålsdomar.

29 Den hänskjutande domstolen har angett att Touringcars är ett handelsbolag som är inskrivet i handelsregistret och som bildades den 1 januari 2011 på obestämd tid. Bolaget har 82 anställda och bedriver verksamhet som består i tillfälliga/enstaka persontransporter på väg, taxitransport samt handel med och reparation av personbilar och lätta företagsbilar. Bolagsmännen i Touringcars utgörs av K BV, som har 39 anställda, och F Touringcars BV, som saknar anställda. F är Touringcars direktör och innehar generalfullmakt. De två bolagsmännen utgörs av två olika transportföretag. K är styrelseledamot i K BV, och F är firmatecknare för K BV och innehar titeln försäljningschef. Slutligen är F Beheer BV ensam styrelseledamot och aktieägare i F Touringcars BV, och F är ensam styrelseledamot i F Beheer BV.

30 K ska ha uppgett, i skrivelse av den 27 januari 2020, att K i egenskap av ensam styrelseledamot med befogenhet att agera självständigt, i januari 2011 gav F en allmän fullmakt för att företräda K BV. Enligt uppgift har F sedan dess skött hela förvaltningen av bolaget. Under samma period bildade K BV, tillsammans med F Touringcars BV, ett handelsbolag med namnet Touringcars VOF. Det har anförts att F och K inom ramen för det sistnämnda bolaget regelbundet rådgjorde med varandra, men att det var F som faktiskt ledde företaget.

31 Den hänskjutande domstolen har framhållit att ett handelsbolag, enligt artikel 16 i handelslagen jämförd med artikel 7A:1655 i civillagen, är en överenskommelse om samarbete mellan två eller flera personer som åtar sig att göra något till något gemensamt i syfte att bedriva näringsverksamhet under gemensamt namn och erhålla en gemensam behållning.

32 Den hänskjutande domstolen har dessutom hänvisat till en dom av den 19 april 2019, i vilken Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) för det första slog fast att ett handelsbolag är ett avtalsmässigt rättsförhållande som inletts i syfte att bedriva näringsverksamhet under gemensamt namn inom ramen för en varaktig sammanslutning. Trots att ett handelsbolag inte är en juridisk person har det enligt nederländsk lagstiftning och rättspraxis i viss mån, när det agerar i rättsförhållanden, en fristående ställning i förhållande till respektive bolagsman. Ett handelsbolag kan således väcka talan i eget namn eller försättas i konkurs i eget namn. För det andra angavs att den omständigheten att ett handelsbolag inte är en juridisk person får till följd att handelsbolaget inte som sådant innehar subjektiva rättigheter och skyldigheter. När en bolagsman handlar i handelsbolagets namn gör han detta i bolagets samtliga bolagsmäns namn med bindande verkan för dessa. Ett avtal som ingås med ett handelsbolag ska således anses ha ingåtts med samtliga bolagsmän, i deras egenskap av bolagsmän. För det tredje konstaterades att eftersom det i artikel 18 i handelslagen föreskrivs att var och en av bolagsmännen solidariskt svarar för bolagets förbindelser är varje bolagsman fullt ansvarig för samtliga bolagsmäns åtaganden. För det fjärde kan en borgenär till bolagsmännen välja mellan att vända sig till samtliga bolagsmän eller till varje bolagsman separat. Bolagets borgenär har således två sammanfallande fordringsrättigheter mot varje bolagsman, det vill säga en mot samtliga bolagsmän som kan göras gällande mot handelsbolagets egna tillgångar och en mot bolagsmannen personligen som kan göras gällande mot dennes privata tillgångar.

33 Taxi Horn Tours har anfört att Touringcars använder de medel som ställts till dess förfogande av bolagsmännens egna företag.

34 Den hänskjutande domstolen vill följaktligen få klarhet i huruvida man får begränsa bedömningen av anbud som lämnats in i ett förfarande för offentlig upphandling av enheter som samarbetar varaktigt i ett separat gemensamt företag till att endast avse det gemensamma företaget eller om en bedömning också ska göras av var och en av bolagsmännen separat. Frågan uppkommer om det räcker att en ekonomisk aktör tillhandahåller ett enda europeiskt enhetligt upphandlingsdokument när flera bolagsmän i form av fysiska och/eller juridiska personer ingår i den ekonomiska aktören.

35 Mot denna bakgrund beslutade Gerechtshof 's-Hertogenbosch (Appellationsdomstolen i 's-Hertogenbosch) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen om tolkningen av artiklarna 2, 19, 59 och 63 i direktiv 2014/24 och genomförandeförordning 2016/7:

36 Det framgår av skäl 21 i direktiv 2014/24 att offentliga kontrakt som tilldelas av upphandlande myndigheter som är verksamma inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och som gäller dessa verksamheter omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25.

37 Direktiv 2014/25 ska enligt dess artikel 11 tillämpas på verksamhet som avser tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten på områdena … bussar ….

38 Det ska i detta hänseende påpekas att varken beslutet om hänskjutande eller de skriftliga yttranden som inkommit till domstolen gör det möjligt att fastställa huruvida de villkor som uppställs i denna bestämmelse är uppfyllda och följaktligen huruvida direktivet är tillämpligt i det nationella målet.

39 Begäran om förhandsavgörande kan emellertid tas upp till sakprövning, eftersom svaret på de ställda frågorna skulle kunna formuleras på samma sätt på grundval av direktiv 2014/24 som på grundval av direktiv 2014/25 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2018, Rudigier, C‑518/17, EU:C:2018:757, punkt 44). Skälen 17 och 18, artikel 2 led 6, samt artiklarna 37.2, 79 och 80.3 i direktiv 2014/25 motsvarar nämligen i princip skälen 14 och 15, artikel 2.1 led 10 samt artiklarna 19.2, 56.3, 59.1 och 63 i direktiv 2014/24.

40 Under dessa omständigheter kan den omständigheten att den hänskjutande domstolen, innan den hänsköt sin begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen, inte hade fastställt vilket av direktiven 2014/24 och 2014/25 som var tillämpligt i det nationella målet inte påverka presumtionen att nationella domstolars tolkningsfrågor är relevanta. Denna kan endast brytas i undantagsfall, särskilt när det är uppenbart att den tolkning av de unionsrättsliga bestämmelserna som begärs i frågorna inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i det nationella målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 1995, Bosman, C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 61, och dom av den 28 november 2018, Amt Azienda Trasporti e Mobilità m.fl., C‑328/17, EU:C:2018:958, punkt 33).

41 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 59.1 i direktiv 2014/24, jämförd med artikel 2.1 led 10 och artikel 63 i samma direktiv samt med bilaga 1 till genomförandeförordning 2016/7, ska tolkas så, att ett gemensamt företag som – utan att vara en juridisk person – har formen av ett bolag som regleras av den nationella lagstiftningen i en medlemsstat, är registrerat i medlemsstatens handelsregister, kan vara tillfälligt eller permanent och vars bolagsmän är verksamma på samma marknad som företaget och är solidariskt ansvariga för företagets fullgörande av sina avtalsförpliktelser, måste inkomma till den upphandlande myndigheten med ett eget europeiskt enhetligt upphandlingsdokument och/eller ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument för varje bolagsman.

42 Det ska inledningsvis påpekas att enligt sjuttonde, artonde och nittonde stycket i bilaga 1 till genomförandeförordning 2016/7 gäller följande:

43 Det följer av artikel 2.1 led 10 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 14 i samma direktiv, att begreppet ekonomisk aktör ska ges den vida tolkningen att det bland annat omfattar varje person eller enhet som tillhandahåller tjänster på marknaden, oavsett i vilken juridisk form personen eller enheten har valt att bedriva sin verksamhet och oberoende av om det rör sig om juridiska personer eller inte.

44 Härav följer att ett handelsbolag, i den mening som avses i nederländsk rätt, kan anses vara en ekonomisk aktör i den mening som avses i artikel 2.1 led 10 i direktivet.

45 I direktivet ges emellertid även en vid tolkning av begreppet grupp av ekonomiska aktörer. Det anges nämligen i artikel 19.2 första stycket i direktivet att grupper av ekonomiska aktörer, inbegripet tillfälliga sammanslutningar, får delta i upphandlingsförfaranden och att de upphandlande myndigheterna inte får kräva att dessa har en viss juridisk form för att de ska få lämna ett anbud eller en ansökan om att få delta.

46 Det ska således fastställas huruvida ett handelsbolag, i den mening som avses i nederländsk rätt, ska betraktas som en ekonomisk aktör eller en grupp av ekonomiska aktörer i den mening som avses i artikel 2.1 led 10 respektive artikel 19.2 i direktiv 2014/24.

47 I motsats till vad kommunerna, den nederländska regeringen och Europeiska kommissionen har gjort gällande i sina skriftliga yttranden, kan begreppet grupp av ekonomiska aktörer, i den mening som avses i artikel 19.2 i direktivet, inte begränsas till att endast avse tillfälliga sammanslutningar med uteslutande av grupper eller företagssammanslutningar av permanent karaktär. Denna bestämmelse avser nämligen [g]rupper av ekonomiska aktörer, inbegripet tillfälliga sammanslutningar. Det framgår tydligt av denna lydelse att tillfälliga sammanslutningar endast nämns som exempel. Begreppet grupp av ekonomiska aktörer kan således inte tolkas så, att det endast är tillämpligt på tillfälliga sammanslutningar. Det betyder att någon åtskillnad inte ska göras mellan grupper av ekonomiska aktörer beroende på om de är tillfälliga eller permanenta.

48 Det framgår dessutom av artikel 59.1 i direktiv 2014/24 att det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet tjänar tre syften. Denna handling är nämligen en uppdaterad egen försäkran som fungerar som preliminärt bevis i stället för intyg som utfärdats av myndigheter eller tredje parter för att bekräfta, för det första, att den berörda ekonomiska aktören inte befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 57 i direktivet och som ska eller kan leda till uteslutning av aktören, för det andra att denne uppfyller de tillämpliga urvalskriterier som har fastställts i enlighet med artikel 58 i direktivet och, för det tredje, att aktören i förekommande fall iakttar de regler och de objektiva kriterier som har uppställts i enlighet med artikel 65 i direktivet.

49 Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet är alltså tänkt att ge den upphandlande myndigheten en exakt och tillförlitlig bild av situationen för varje ekonomisk aktör som ansöker om att få delta i ett förfarande för offentlig upphandling eller som avser att lämna ett anbud. Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet innebär därigenom ett förverkligande av målet med artiklarna 57 och 63 i direktiv 2014/24, som är att göra det möjligt för den upphandlande myndigheten att försäkra sig om varje anbudsgivares redbarhet och pålitlighet och följaktligen att förtroendet till den berörda ekonomiska aktören inte har brustit (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2019, Meca, C‑41/18, EU:C:2019:507, punkt 29, och dom av den 3 juni 2021, Rad Service m.fl., C‑210/20, EU:C:2021:445, punkt 35).

50 Det ska i detta hänseende påpekas att uppgifter om tillgångarna hos bolagsmän i ett gemensamt företag inte ingår bland de upplysningar som en ekonomisk aktör ska lämna i det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet. Det saknar således betydelse att bolagsmännen i ett handelsbolag, i den mening som avses i nederländsk rätt, är verksamma inom samma verksamhetsområde eller på samma marknad som detta bolag, eftersom den uppgiften inte kan delges den upphandlande myndigheten med hjälp av det gemensamma företagets europeiska enhetliga upphandlingsdokument.

51 Vidare räcker det inte med att det råder solidariskt ansvar mellan ett handelsbolag och bolagsmännen för att den upphandlande myndigheten ska kunna försäkra sig om att de kvalitativa urvalskriterierna är uppfyllda. Vid prövningen av huruvida ansökningarna kan tas upp till prövning gör nämligen den upphandlande myndigheten en tillbakablickande bedömning som syftar till att bedöma huruvida en anbudsgivare besitter de egenskaper som gör att denne kan förväntas att faktiskt fullgöra det aktuella kontraktet. Under dessa omständigheter kan avsaknaden av dessa egenskaper inte kompenseras av det framåtblickande rättsliga samband som innebär att medlemmarna i ett handelsbolag enligt lag är skyldiga att svara solidariskt för ett sådant bolags förbindelser (beslut av den 30 september 2022, ĒDIENS & KM.LV, C‑592/21, ej publicerat, EU:C:2022:746, punkt 33).

52 Således är ett gemensamt företag såsom ett handelsbolag, i den mening som avses i nederländsk rätt, skyldigt att, för att möjliggöra för den upphandlande myndigheten att försäkra sig om företagets redbarhet, skyldigt att ange alla skäl för uteslutning som rör någon av bolagsmännen eller någon person som är anställd av någon av bolagsmännen och som är medlem i det gemensamma företagets förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan eller är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera detta.

53 Vidare ska ett gemensamt företag, såsom ett handelsbolag, i den mening som avses i nederländsk rätt, för att styrka sin pålitlighet, endast anses ha för avsikt att delta i ett förfarande för offentlig upphandling på egen hand eller lämna ett anbud om det visar att det kan utföra kontraktet i fråga med hjälp av endast dess egna personella och materiella medel, det vill säga de medel som övriga bolagsmän har överfört till företaget i enlighet med bolagsavtalet och som företaget fritt kan förfoga över. I ett sådant fall räcker det att bolaget till den upphandlande myndigheten ger in sitt eget europeiska enhetliga upphandlingsdokument.

54 Det ankommer härvid på den hänskjutande domstolen att kontrollera i vilken mån ett bolag befinner sig i en sådan situation. Den ska därvid ta hänsyn till särdragen för bolagets juridiska form som personassociation och till de band som finns mellan bolaget och bolagsmännen.

55 Om ett sådant bolag, för att utföra ett offentligt kontrakt, anser sig behöva ta hjälp av andra bolagsmäns medel ska det däremot anses utnyttja andra enheters kapacitet i den mening som avses i artikel 63 i direktiv 2014/24. I ett sådant fall ska bolaget inte bara lämna in sitt eget europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet utan även motsvarande dokument för var och en av de bolagsmän vilkas kapacitet bolaget har för avsikt att använda sig av.

56 Såsom kommunerna, den nederländska regeringen och kommissionen har gjort gällande anges visserligen i skäl 1 i genomförandeförordning 2016/7 att [e]tt av de främsta syftena med direktiven 2014/24 … och 2014/25 … är att minska den administrativa bördan för upphandlande myndigheter, upphandlande enheter och ekonomiska aktörer, inte minst små och medelstora företag. En viktig del av detta arbete är det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet ….

57 Detta syfte att minska den administrativa bördan utgör emellertid endast ett av syftena med dessa direktiv. Det syftet ska bland annat sammanjämkas med syftet att främja utvecklingen av en sund och effektiv konkurrens mellan de ekonomiska aktörer som deltar i en offentlig upphandling. Det sistnämnda syftet utgör kärnan i de unionsrättsliga bestämmelserna om offentlig upphandling och skyddas bland annat av principen om likabehandling av anbudsgivare (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2017, Archus och Gama, C‑131/16, EU:C:2017:358, punkt 25 och dom av den 3 juni 2021, Rad Service m.fl., C‑210/20, EU:C:2021:445, punkt 43).

58 Skyldigheten för ett gemensamt företag, såsom ett handelsbolag, i den mening som avses i nederländsk rätt, att till den upphandlande myndigheten lämna in ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument för sig självt och ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument för var och en av övriga bolagsmän, för det fall företaget anser sig behöva ta hjälp av dessa bolagsmäns medel för att fullgöra ett offentligt kontrakt, kan inte heller anses strida mot proportionalitetsprincipen, som garanteras genom artikel 18.1 i direktiv 2014/24, särskilt eftersom – vilket framgår både av artikel 59.1 sista stycket i direktiv 2014/24 och av bilaga 1 till genomförandeförordning 2016/7 – de ekonomiska aktörerna har möjlighet att tillhandahålla ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument som redan har använts i ett tidigare förfarande, under förutsättning att de bekräftar att informationen i dokumentet fortfarande är korrekt och relevant.

59 Slutligen finner domstolen att en skyldighet för ett gemensamt företag, såsom ett handelsbolag, i den mening som avses i nederländsk rätt, att inge ett eget europeiskt enhetligt upphandlingsdokument samt ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument för var och en av de bolagsmän vilkas kapacitet företaget har för avsikt att utnyttja visserligen utgör en administrativ börda; däremot kan den kan ingalunda likställas med en skyldighet att tvinga företaget att välja ett annat juridiskt regelverk.

60 Mot bakgrund av det ovan anförda ska de ställda frågorna besvaras enligt följande. Artikel 59.1 i direktiv 2014/24, jämförd med artikel 2.1 led 10 och artikel 63 i samma direktiv samt med bilaga 1 till genomförandeförordning 2016/7, ska tolkas så, att ett gemensamt företag som – utan att vara en juridisk person – har formen av ett bolag som regleras av den nationella lagstiftningen i en medlemsstat, är registrerat i medlemsstatens handelsregister, kan vara tillfälligt eller permanent och vars bolagsmän är verksamma på samma marknad som företaget och är solidariskt ansvariga för företagets fullgörande av sina avtalsförpliktelser, endast behöver lämna in ett eget europeiskt enhetligt upphandlingsdokument när det har för avsikt att delta på egen hand i ett förfarande för offentlig upphandling eller lämna ett anbud om det visar att det kan fullgöra kontraktet i fråga med hjälp av endast dess egna personella och materiella medel. Om det gemensamma företaget däremot anser att det för att fullgöra ett offentligt kontrakt behöver ta hjälp av andra bolagsmäns medel, ska det anses utnyttja andra enheters kapacitet i den mening som avses i artikel 63 i direktiv 2014/24, och ska då inge inte bara sitt eget europeiska enhetliga upphandlingsdokument, utan även ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument för var och en av de bolagsmän vilkas kapacitet bolaget har för avsikt att utnyttja.

61 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i de nationella målen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: nederländska.