Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 23 november 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp av den 4 februari 2008 om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo (EUT L 42, 2008, s. 92).

3 Se yttrande 2/13 (Europeiska unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkterna 153–258) (nedan kallat yttrande 2/13), i vilket domstolen förklarade varför det då framlagda utkastet till avtal om Europeiska unionens anslutning till Europakonventionen inte var förenligt med fördragen.

4 Beslut av den 10 november 2021, KS och KD/rådet m.fl. ( T‑771/20, ej publicerat, EU:T:2021:798).

5 Se, exempelvis, United Nations Peacekeeping, UNMIK Fact Sheet (FN:s fredsstyrka, Faktablad om Unmik), tillgängligt på engelska på adress: https://peacekeeping.un.org/en/mission/unmik. För en utförlig diskussion, se vidare, exempelvis, Spernbauer, M., EU Peacebuilding in Kosovo and Afghanistan: Legality and Accountability, Martinus Nijhoff Publishers, Leiden/Boston, 2014, särskilt s. 48–83.

6 Efter Lissabonfördraget omvandlades gemensamma åtgärder såsom Gusp-instrument till beslut (se artiklarna 25 och 28.1 FEU).

7 Se artiklarna 42.1 och 43.1 FEU. Se vidare, exempelvis, Koutrakos, P., The EU Common Security and Defence Policy, Oxford University Press, Oxford, 2013, särskilt s. 101–182; Naert, F., European Union Common Security and Defence Policy Operations, i Nollkaemper, A., Plakokefalos, I. och Schechinger, J. (red.), The Practice of Shared Responsibility in International Law, Cambridge University Press, Cambridge, 2017, s. 669; Blockmans, S. och Koutrakos, P., Research Handbook on the EU’s Common and Foreign Security Policy, Edward Elgar, Cheltenham/Northampton, 2018, särskilt punkt B.

8 Sedan år 2003 har unionen inlett och genomfört över 40 civila och militära uppdrag och insatser. För närvarande finns det 22 pågående GSFP-uppdrag – 13 civila uppdrag och 9 militära uppdrag och insatser – med cirka 4000 anställda i Europa, Afrika och Mellanöstern. Se vidare EEAS, Missions and Operations, Working for a stable world and a safer Europe (Utrikestjänsten, Uppdrag och insatser, Vårt arbete för en stabil värld och ett säkrare Europa), den 31 januari 2023, tillgänglig på engelska på adress: https://www.eeas.europa.eu/eeas/missions-and-operations_en.

9 Se artikel 20 andra stycket i rådets gemensamma åtgärd 2008/124.

10 Se rådets beslut (Gusp) 2023/1095 av den 5 juni 2023 om ändring av gemensam åtgärd [2008/124] (EUT L 146, 2023, s. 22).

11 Detta skedde på grundval av ändringar av gemensam åtgärd 2008/124 som infördes genom rådets beslut (Gusp) 2018/856 av den 8 juni 2018 (EUT L 146, 2018, s. 5), se särskilt artikel 1.1 och 1.2 i detta beslut.

12 Artikel 3 d i rådets gemensamma åtgärd 2008/124.

13 Eulex Kosovo Accountability Concept on the establishment of the Human Rights Review Panel (Konceptet Eulex Kosovos ansvarighet vid inrättandet av granskningskommittén för mänskliga rättigheter), rådets generalsekretariat, Bryssel, den 29 oktober 2009.

14 Beträffande HRRP:s arbete, se exempelvis Venice Commission Opinion No 545/2009 on the existing mechanisms to review the compatibility with human rights standards of acts by UNMIK and Eulex in Kosovo (Venedigkommissionens yttrande nr 545/2009 av den 21 december 2010 om de befintliga mekanismerna för att kontrollera huruvida Unmiks och Eulex Kosovos åtgärder i Kosovo är förenliga med människorättsnormerna); HRRP Case-Law Note on principles of human rights accountability of a rule of law mission (HRRP: Kommentar till rättspraxis om principerna för ett rättsstatsuppdrags människorättsansvar), tillgänglig på engelska på adress: https://hrrp.eu/Case-Law_Notes.php; Ryan, J.J., Holding to account, Law Society Gazette, juni 2018, tillgänglig på adress: https://hrrp.eu/docs/www.lawsociety.ie-globalassets-documents-gazette-gazette-2018-june-2018-gazette.pdf.

15 Se, i detta avseende, HRRP Annual Report (HRRP: Årsrapport 2022), tillgänglig på engelska på adress: https://hrrp.eu/annual-report.php, punkt 1.4; HRRP Case-Law Note on the protection of substantive human rights by the Human Rights Review Panel (HRRP Kommentar till rättspraxis om det skydd för grundläggande mänskliga rättigheter som ges av granskningskommittén för mänskliga rättigheter), tillgänglig på engelska på adress: https://hrrp.eu/Case-Law_Notes.php.

16 Se, i detta avseende, Venedigkommissionens yttrande, angivet i fotnot 14 i förevarande förslag till avgörande, punkt 66; HRRP Case-Law Note on remedies for human rights violations (HRRP: Kommentar till rättspraxis om gottgörelse för människorättskränkningar), tillgänglig på engelska på adress: https://hrrp.eu/Case-Law_Notes.php.

17 Detta rådgivande organ inrättades genom UNMIK Regulation 2006/12 (Unmik förordning 2006/12) av den 23 mars 2006 (UNMIK/REG/2006/12). Se vidare, exempelvis, The Human Rights Advisory Panel – History and Legacy – Kosovo, 2007–2016 – Final report, av den 30 juni 2016, tillgänglig på engelska på adress: https://unmik.unmissions.org/sites/default/files/hrap_final_report_final_version_30_june_2016.pdf.

18 Se HRRP: Beslut av den 11 november 2015, ärende nr 2014‑32, tillgängligt på engelska på adress: https://hrrp.eu/jurisprudence.php.

19 Se HRRP: Beslut av den 19 oktober 2016, ärende nr 2014‑11–2014‑17, tillgängligt på engelska på adress: https://hrrp.eu/jurisprudence.php.

20 Genom beslut av den 19 oktober 2016 och den 7 mars 2017 vad beträffar KS, och genom beslut av den 7 mars 2017 vad gäller KD.

21 Mer specifikt yrkade KS att tribunalen skulle utfärda ett antal förelägganden för rådet, kommissionen och utrikestjänsten, exempelvis om att förse Eulex Kosovo med en budget på 29100000 euro för att den skulle kunna fullgöra sitt verkställande mandat, och att säkerställa att uppdragschefen vidtog åtgärder för att göra det möjligt att genomföra en effektiv utredning av fallet med hennes make och alla andra fall av personer som dödats eller försvunnit efter den 12 juni 1999.

22 KS/rådet m.fl. ( T‑840/16, EU:T:2017:938). Detta beslut överklagades inte.

23 [2019] EWHC 263 (QB).

24 Se yttrande 2/13, punkt 251.

25 Se Europarådets webbplats om EU:s anslutning till Europakonventionen, tillgänglig på engelska på adress: https://www.coe.int/en/web/human-rights-intergovernmental-cooperation/accession-of-the-european-union-to-the-european-convention-on-human-rights.

26 Se mötesrapport från 18th Meeting of the CDDH [Steering Committee for Human Rights] Ad Hoc Negotiation Group (46 + 1) on the Accession of the European Union to the [ECHR] (18:e mötet i CDDH:s [styrkommittén för mänskliga rättigheter] tillfälliga förhandlingsgrupp (46 + 1) om Europeiska unionens anslutning till [Europakonventionen]), den 17 mars 2023, punkt 7, tillgänglig på den webbplats som anges i fotnot 25 ovan. Angående den förnyade förhandlingsprocessen, se, exempelvis, Rangel de Mesquita, M.J., Judicial review of Common Foreign and Security Policy by the ECtHR and the (re)negotiation on the accession of the EU to the ECHR, Maastricht Journal of European and Comparative Law, vol. 28(3), 2021, s. 356; Krommendijk, J., EU accession to the ECHR: Completing the Complete System of EU Remedies?, 2023, tillgänglig på adress: https://ssrn.com/abstract= 4418811.

27 Se Steering Committee for Human Rights (styrkommittén för mänskliga rättigheter), Interim Report to the Committee of Ministers, for information, on the negotiations on the accession of the European Union to the [ECHR], including the revised draft accession instruments in appendix (interimsrapport till ministerkommittén, för kännedom, om förhandlingarna om Europeiska unionens anslutning till [Europakonventionen], inbegripet de reviderade utkasten till anslutningsinstrument i bilaga), CDDH (2023) R_Extra Addendum, av den 4 april 2023.

28 Dom av den 12 november 2015, Elitaliana/Eulex Kosovo ( C‑439/13 P, EU:C:2015:753) (nedan kallad domen Elitaliana).

29 Dom av den 19 juli 2016, H/rådet m.fl. ( C‑455/14 P, EU:C:2016:569) (nedan kallad domen H).

30 Dom av den 6 oktober 2020, Bank Refah Kargaran/rådet ( C‑134/19 P, EU:C:2020:793) (nedan kallad domen Bank Refah).

31 Dom av den 25 mars 2021, Carvalho m.fl./parlamentet och rådet ( C‑565/19 P, ej publicerad, EU:C:2021:252) (nedan kallad domen Carvalho).

32 För en diskussion om effektiviteten i rättsmedlet skadeståndstalan även om behörighetshindret skulle övervinnas, se Fink, M., The Action for Damages as a Fundamental Rights Remedy: Holding Frontex Liable, German Law Journal, vol. 21(3), 2020, s. 532.

33 Se, exempelvis, Butler, G., Constitutional Law of the EU’s Common Foreign and Security Policy: Competence and Institutions in External Relations, Hart Publishing, Oxford, 2019, s. 185–188; Carrasco, C.M., Human rights in the EU’s common security and defence policy, i Wouters, J., Nowak, M., Chané, A.-L. och Hachez, N. (red.), The European Union and Human Rights – Law and Policy, Oxford University Press, Oxford, 2020, s. 408, särskilt på s. 429; Johansen, S.O., The Human Rights Accountability Mechanisms of International Organizations, Cambridge University Press, Cambridge, 2020, s. 143 och 144; Poli, S., The Right to Effective Judicial Protection With Respect to Acts Imposing Restrictive Measures and Its Transformative Force for the Common Foreign and Security Policy, Common Market Law Review, vol. 59(4), 2022, s. 1045, särskilt på s. 1057.

34 Se, exempelvis, Hillion, C., A Powerless Court? The European Court of Justice and the Common Foreign and Security Policy, i Cremona, M. och Thies, A. (red.), The European Court of Justice and External Relations Law: Constitutional Challenges, Hart Publishing, Oxford, 2014, s. 47, särskilt på s. 66–69; Eckes, C, Common Foreign and Security Policy: The Consequences of the Court’s Excluded Jurisdiction, European Law Journal, vol. 22(4), 2016, s. 492, särskilt på s. 510 och 511.

35 Denna rättspraxis har således vederlagt den ståndpunkt som generaladvokaten Kokott gav uttryck för i sitt ställningstagande i förfarande för yttrande 2/13, enligt vilken det endast är i undantagsfall som EU-domstolen har tillerkänts behörighet på området för Gusp. Se ställningstagande av generaladvokat Kokott i förfarande för yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen), EU:C:2014:2475, särskilt punkterna 84 och 89.

36 Dom av den 24 juni 2014, parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 70) (nedan kallad domen Mauritius).

37 Se domen Elitaliana, punkt 42, och domen H, punkt 40. Istället för snävt använder domstolen ibland ordet restriktivt (se, exempelvis, dom av den 25 juni 2000, SatCen/KF ( C‑14/19 P, EU:C:2020:492, punkt 66), och domen Bank Refah, punkt 32) eller strikt (se, exempelvis, dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 74) (nedan kallad domen Rosneft).

38 Se domen Rosneft, punkterna 60–81.

39 Se domen Rosneft, punkt 70.

40 Se domen Rosneft, särskilt punkterna 66–69, 76 och 78.

41 Se domen Rosneft, särskilt punkterna 78 och 79 (där det särskilt hänvisas till dom av den 22 oktober 1987, Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452)).

42 Se domen Bank Refah, punkterna 26–49, särskilt punkt 33.

43 Se domen Bank Refah, punkterna 31 och 32.

44 Se domen Elitaliana, punkterna 41–50.

45 Se domen H, punkterna 39–60. Se även dom av den 25 juni 2020, SatCen/KF ( C‑14/19 P, EU:C:2020:492, punkt 66).

46 Se domen Mauritius, punkterna 69–74.

47 Rådets beslut 2011/640/Gusp av den 12 juli 2011 om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mauritius om villkoren för att överföra misstänkta pirater och egendom som i detta sammanhang har beslagtagits av den EU-ledda marina styrkan till Republiken Mauritius och om villkoren för misstänkta pirater efter en sådan överföring (EUT L 254, 2011, s. 1).

48 I ett liknande mål som rörde ett avtal med Tanzania gjorde domstolen en annan bedömning och fastställde sin behörighet på grundval av artikel 275 andra stycket FEUF. Se dom av den 14 juni 2016, parlamentet/rådet ( C‑263/14, EU:C:2016:435, punkt 42) (nedan kallad domen Tanzania).

49 Dessa argument har anförts till stöd för den första delen av KS och KD:s enda grund för överklagandet samt kommissionens första grund för överklagandet.

50 Se domen H, punkterna 41 och 58, domen Rosneft, punkterna 72–75 och 81, och domen Bank Refah, punkterna 34–36. Se vidare, exempelvis, Hillion, C., The EU External Action as Mandate to Uphold the Rule of Law Outside And Inside the Union, Columbia Journal of European Law, vol. 29(2), specialutgåva 2023, s. 228.

51 Se domen Bank Refah, punkterna 45–47.

52 Gusp utgör fortfarande i vissa avseenden en särskild politik. Den institutionella balansen mellan unionens institutioner är annorlunda, med en svagare roll för Europaparlamentet och kommissionen. Rådet beslutar oftast med enhällighet. Antagandet av lagstiftningsakter ska undantas. Se, exempelvis, Cremona, M., ’Effective Judicial Review Is of the Essence of the Rule of Law”: Challenging Common Foreign and Security Policy Measures Before the Court of Justice, European Papers, vol. 2(2), 2017, s. 671.

53 Se dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 127), och dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 145).

54 Dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 232) (hänvisning utelämnad). Se även dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 67).

55 Se domen H, punkt 41, domen Rosneft, punkt 72, och domen Bank Refah, punkt 35.

56 Se dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529, punkt 23). Se även, mer nyligen, exempelvis dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 281) (nedan kallad domen Kadi I), och dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl. ( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 54).

57 Se dom av den 27 februari 2018 ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 32). Se även, mer nyligen, exempelvis dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 69).

58 Se dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 32).

59 Se domen Kadi I, punkterna 281–284. Se även, exempelvis, yttrande 2/13, punkt 169.

60 Förslag till avgörande av generaladvokat Poiares Maduro i målet Kadi/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P, EU:C:2008:11, punkt 34).

61 Förslag till avgörande av generaladvokat Poiares Maduro i målet Kadi/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P, EU:C:2008:11, punkt 44).

62 Se dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB ( C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701, särskilt punkterna 55–60 och 67) (nedan kallad domen Ledra Advertising).

63 I punkterna 35–39 i den överklagade domen slog tribunalen således fast att förevarande mål inte avsåg personaladministration, varför domen H inte var tillämplig, att det inte avsåg offentlig upphandling, varför domen Elitaliana inte var tillämplig, samt att det inte rörde restriktiva åtgärder, varför domen Bank Refah inte var tillämplig.

64 Dessa argument har anförts till stöd för den första och andra delen av KS och KD:s enda grund för överklagandet samt kommissionens första och tredje grund för överklagandet.

65 Följaktligen fann domstolen att talan om ogiltigförklaring kunde väckas mot Europaparlamentet även om det inte föreskrevs någon sådan möjlighet i fördraget i dess dåvarande lydelse.

66 Förslag till avgörande av generaladvokat Mancini i målet Les Verts/parlamentet ( 294/83, ej publicerat, EU:C:1985:483, punkt 7; REG 1986, s. 1339, särskilt på s. 1350).

67 Se domen Carvalho, punkterna 67–79, särskilt punkt 78 (i vilken domstolen erinrar om sina slutsatser i domen av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 44), och i domen av den 1 april 2004, kommissionen/Jégo-Quéré ( C‑263/02 P, EU:C:2004:210, punkt 36)).

68 Dessa argument har anförts till stöd för den tredje delen av KS och KD:s enda grund för överklagandet samt kommissionens fjärde grund för överklagandet.

69 Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i målet SatCen/KF ( C‑14/19 P, EU:C:2020:220, punkt 69).

70 Se det överklagade beslutet, punkt 41.

71 Dessa argument har anförts till stöd för den fjärde delen av KS och KD:s enda grund för överklagandet samt kommissionens andra grund för överklagandet.

72 Även om EU-domstolen vid tolkning av lagstiftning strävar efter att förstå lagstiftarens avsikt och tolka en bestämmelse i enlighet därmed, blir lagstiftarens avsikt i sig också en fråga om val för EU-domstolen, eftersom denna avsikt ofta inte kommer till tydligt uttryck vare sig i rättsakten eller i dess rättsliga historia.

73 Förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2016:381, punkt 52).

74 Se, exempelvis, Van Elsuwege, P., Judicial Review and the Common Foreign and Security Policy: Limits to the Gap-Filling Role of the Court of Justice, Common Market Law Review, vol. 58(6), 2021, s. 1731, särskilt på s. 1739. Se även Lonardo, L., The political question doctrine as applied to common foreign and security policy, European Foreign Affairs Review, vol. 22(4), 2017, s. 571.

75 Domstolen har hittills inte uttalat sig om huruvida det existerar något slags doktrin om politiska frågor inom unionsrätten. Domstolen har emellertid använt begreppet direkt effekt i liknande syfte. I vissa utrikespolitiska frågor, särskilt vid bedömningen av huruvida unionsrättsakter är förenliga med WTO-regelverket, har domstolen avstått från att utöva sin behörighet att göra en rättslig prövning för att slå vakt om det politiska manöverutrymme som tilldelats parterna i denna organisation. Se, exempelvis, dom av den 12 december 1972, International Fruit Company m.fl. ( 21/72–24/72, EU:C:1972:115, punkterna 18 och 27). Se även mitt förslag till avgörande i målet EUIPO/The KaiKai Company Jaeger Wichmann ( C‑382/21 P, EU:C:2023:576, särskilt punkterna 59–64).

76 För sambandet mellan jämvikten mellan institutionerna och principen om demokrati, se dom av den 6 september 2017, Slovakien och Ungern/rådet ( C‑643/15 och C‑647/15, EU:C:2017:631, punkt 160).

77 Det är värt att återigen hänvisa till domen Ledra Advertising, i vilken domstolen ansåg sig behörig att även pröva en skadeståndstalan som gällde kommissionens medverkan till antagandet av en rättsakt som inte omfattades av unionsrätten (se punkterna 87–89 i detta förslag till avgörande). Endast på detta sätt kunde domstolen kontrollera om kommissionen hade överskridit den röda linje som dras av de grundläggande rättigheterna.

78 Se, i detta avseende, artikel 52.1 i stadgan.

79 Se, exempelvis, dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft ( C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkterna 120–126), och domen Rosneft, punkterna 146–150.

80 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2016:381, punkt 46), där han ansåg att hänvisningen i artikel 24.1 FEU till dessa bestämmelser endast utesluter att EU-domstolen är behörig att granska Gusp-akter med avseende på bestämmelserna i kapitel 2 i avdelning V i EU-fördraget, och inte med avseende på några andra bestämmelser i EU-fördraget eller bestämmelserna i EUF-fördraget.

81 I detta hänseende delar jag inte den ståndpunkt som generaladvokat Wathelet gav uttryck för i sitt förslag till avgörande i målet Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2016:381, punkt 75), enligt vilken denna tolkning innebär en mindre omfattande bedömning än lagenlighetsprövningen. Det är naturligtvis oundvikligt att EU-domstolen förstår (och därmed tolkar) de bestämmelser vars lagenlighet den prövar. Det kan emellertid krävas en tolkning som går utanför lagenlighetsprövningen för att säkerställa en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser. Som jag ser det är befogenheten att tolka mer långtgående, eftersom den tillåter EU-domstolen att välja mellan olika möjliga betydelser av samma bestämmelse.

82 Förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2016:381, punkterna 39–76).

83 Se förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2016:381, punkt 42).

84 Se punkterna 67 och 68 samt fotnot 48 i förevarande förslag till avgörande.

85 Se, i detta avseende, Cremona, citerad i fotnot 52 i förevarande förslag till avgörande, s. 687, som ansåg att hänvisningen i artikel 275 andra stycket FEUF till talan om ogiltigförklaring återspeglar rättspraxis till följd av domen Kadi om behovet av ett effektivt domstolsskydd när restriktiva åtgärder vidtas mot enskilda.

86 Det var den ståndpunkt som intogs av generaladvokat Kokott i hennes ställningstagande i förfarande för yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europadomstolen), EU:C:2014:2475, punkterna 95 och 96. Den franska regeringen har intagit en liknande ståndpunkt i förevarande överklaganden.

87 Se ställningstagande av generaladvokat Kokott i förfarande för yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europadomstolen) (EU:C:2014:2475, punkterna 82–103).

88 Se ställningstagande av generaladvokat Kokott i förfarande för yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europadomstolen) (EU:C:2014:2475, särskilt punkterna 84 och 89). Jag noterar också att generaladvokat Wahl i sitt förslag till avgörande i målet H ( EU:C:2016:212, punkterna 89–104) bedömde att behörigheten tillkom de nationella domstolarna, men hans analys grundade sig på att bortsett från de specifika undantag som uttryckligen stadgas i fördragen, är den generella regeln att unionsdomstolarna inte har någon behörighet inom Gusp (se, särskilt, punkterna 53, 66 och 71). Han fann också att överväganden grundade på rättsstatsprincipen inte var relevanta i det förfarandet (se punkt 49).

89 Se, exempelvis, dom av den 18 april 2013, kommissionen/Systran och Systran Luxembourg ( C‑103/11 P, EU:C:2013:245, punkt 60), och dom av den 15 juli 2021, OH (Immunitet mot rättsliga förfaranden) ( C‑758/19, EU:C:2021:603, punkt 22).

90 Se, exempelvis, Gutman, K., Action for Damages: Court of Justice of the European Union (CJEU), i Ruiz Fabri, H. (red.), Max Planck Encyclopedia of International Procedural Law, Oxford University Press, Oxford, 2019, punkt 4.

91 Se, i detta avseende, Schermers, H.G. och Waelbroeck, D.F., Judicial Protection in the European Union, 6:e upplagan, Kluwer Law International, Haag/London/New York, 2001, § 1047.