Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 17 maj 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallade visstidsanställningsavtal.

3 Nedan kallat ett uppdrag.

4 Nedan kallat Eulex Kosovo eller uppdraget Eulex Kosovo.

5 Nedan kallade tillsvidareanställningsavtal.

6 C‑43/17 P, nedan kallad domen Jenkinson I, EU:C:2018:531.

7 T‑602/15, EU:T:2016:660.

8 T‑602/15 RENV, nedan kallad den överklagade domen, EU:T:2021:764.

9 De förfaranden som avser liknande talan, vilka för närvarande har vilandeförklarats, är, beträffande medlemmar av den internationella personalen i Eulex Kosovo, följande: BL och BM/rådet m.fl. (T‑204/19), QP m.fl./rådet m.fl. (T‑183/21), och RI m.fl./rådet m.fl. (T‑190/21). Beträffande ett annat uppdrag: Stockdale/rådet m.fl. (däribland Europeiska unionens särskilda representant i Bosnien och Hercegovina) (T‑776/20).

10 Se, exempelvis, målet som ledde till domen av den 24 februari 2022, Eulex Kosovo ( C‑283/20, nedan kallad domen Eulex Kosovo, EU:C:2022:126).

11 EUT L 42, 2008, s. 92. Enligt artikel 20 andra stycket första meningen i denna gemensamma åtgärd, var den ursprungligen föreskrivna varaktigheten 28 månader från det datum då operationsplanen (Oplan) godkändes. Varaktigheten har förlängts flera gånger och, senast, fram till den 14 juni 2023 genom rådets beslut (Gusp) 2021/904 av den 3 juni 2021 (EUT L 197, 2021, s. 114).

12 EUT L 174, 2014, s. 42. Nedan kallad gemensam åtgärd 2008/124.

13 Denna punkt hade, före ändringen genom rådets beslut 2010/322/Gusp av den 8 juni 2010 (EUT L 145, 2010, s. 13), som trädde i kraft samma dag som det antogs, följande lydelse: Eulex Kosovo får även vid behov rekrytera internationell personal och lokal personal på kontraktsbasis.

14 Som anges i punkt 227 i den överklagade domen, hade denna bestämmelse, i dess ursprungliga version, före ikraftträdandet av beslut 2014/349, samma dag som det antogs, följande lydelse: Anställningsvillkor samt rättigheter och skyldigheter för internationell och lokalanställd civil personal ska fastställas i avtal mellan uppdragschefen och personalen. Detta påminner om artikel 15a i gemensam åtgärd 2008/124 som infördes genom detta beslut (se punkt 80 nedan).

15 EUT L 177, 2008, s. 6, och ändringsmeddelande EUT, L 309, 2009, s. 87. Nedan kallad Rom I-förordningen.

16 Tribunalen angav i punkterna 151 och 153 i den överklagade domen att det framgår … att det var på grundval av artikel 9.3 första meningen i gemensam åtgärd 2008/124 som Liam Jenkinson rekryterades till uppdraget Eulex Kosovo [och] att Liam Jenkinson var anställd vid uppdraget Eulex Kosovo enligt de elva visstidsavtal som ingicks efter varandra mellan den 5 april 2010 och den 14 november 2014 som tekniskt ansvarig (IT Officer). I punkt 132 i den domen konstaterade tribunalen att, enligt Liam Jenkinsons skriftliga yttrande, med avseende på den tjänst som han innehade sedan den 15 juni 2012, med referensnummer EK 10453, utövade han, inom uppdraget Eulex Kosovo, en tjänst med lednings- och övervakningsuppgifter över all personal som arbetade inom avdelningen för helpdesk och it-stöd (IT help desk/support).

17 Se domen Eulex Kosovo (punkt 14).

18 Det ska påpekas att domstolen, i punkt 42 i domen Jenkinson I, avseende detta överklagande, angav att [s]åsom tribunalen konstaterade i punkterna 21 och 22 i det överklagade beslutet innehåller samtliga tidigare anställningsavtal mellan uppdragen och sökanden en klausul i vilken det uttryckligen anges att tvister som har sitt ursprung i eller avser dessa avtal omfattas av behörigheten för domstolarna i Bryssel [Belgien], och det är endast i det sista visstidsavtalet som det uttryckligen, i dess artikel 21, anges att tvister som har sitt ursprung i eller avser detta avtal omfattas av den behörighet som enligt artikel 272 FEUF tillkommer Europeiska unionens domstol. Se dom av den 25 juni 2020, SC/Eulex Kosovo ( C‑730/18 P, EU:C:2020:505, punkt 30 och där angiven rättspraxis), i vilken anges att artikel 272 FEUF utgör en särskild bestämmelse som gör det möjligt att väcka talan vid unionsdomstolen med stöd av en skiljedomsklausul som parterna har tagit in i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, och detta utan någon begränsning avseende vilken typ av talan som väckts vid unionsdomstolen”.

19 Tribunalen konstaterade i punkt 111 i den överklagade domen att det i de elva visstidsavtal som ingåtts inom ramen för uppdraget Eulex Kosovo saknas bestämmelser som gör det möjligt att direkt avgöra tvisten.

20 Se, för en detaljerad framställning av yrkandena, punkt 17 nedan.

21 T‑602/15, EU:T:2016:660.

22 Se punkt 3 i den domen.

23 Nedan kallat det första yrkandet.

24 Se punkterna 1–5 i den överklagade domen, om vilka jag erinrat i punkt 12 ovan.

25 Nedan kallat det andra yrkandet.

26 Nedan kallat det tredje yrkandet.

27 Tribunalen underkände därefter den invändning om rättegångshinder som rådet, utrikestjänsten och uppdraget Eulex Kosovo hade framställt på grundval av att den påstådda talan om ogiltigförklaring väcktes för sent mot skrivelsen av den 26 juni 2014, eftersom den saknade stöd i de faktiska och rättsliga omständigheterna.

28 Se även punkterna 55 och 61 i den överklagade domen.

29 Den första invändningen, av vilken prövningen sköts upp (se punkt 73 i den överklagade domen) godtogs (se punkt 244 i den domen). Se punkt 32 nedan.

30 Se punkterna 71 och 74 i den överklagade domen.

31 Se punkt 80 i den överklagande domen, att jämföra med punkt 46 i domen Jenkinson I.

32 Se punkt 82 i den överklagande domen.

33 Se punkt 92 i den överklagande domen.

34 Se punkt 93 i den överklagande domen.

35 Se punkterna 99–101 i den överklagande domen.

36 Se punkt 103 i den överklagande domen.

37 Kommissionens meddelande C(2009) 9502 av den 30 november 2009 om särskilda bestämmelser för kommissionens särskilda rådgivare som har fått i uppdrag att genomföra operativa insatser inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och om kontraktsanställd internationell personal (nedan kallat meddelande K(2009) 9502).

38 Det rör sig om Protection of Employees (Fixed – Term Work) Act 2003 (2003 års lag om skydd för anställda (visstidsanställning), nedan kallad 2003 års lag), som införlivade rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43). Detta ramavtal, som finns i bilagan till direktiv 1999/70 (nedan kallat ramavtalet), ingicks den 18 mars 1999.

39 Se punkt 23 i ovan.

40 Det preciseras i punkt 198 i den överklagade domen att denna bestämmelse innebär en skyldighet för arbetsgivaren att, senast vid tidpunkten för förnyelsen, skriftligen underrätta den anställde om de objektiva grunderna för förnyelsen av visstidsanställningen och varför det inte föreslås att ett tillsvidareanställningsavtal ska ingås.

41 Se punkt 207 i den överklagade domen.

42 Se konstaterandena i punkterna 199 och 200 i den överklagade domen.

43 Se punkt 211 i den överklagade domen, jämförd med punkterna 197 och 209 i denna.

44 Se punkterna 213 och 214 i den överklagade domen.

45 Se punkt 21 ovan.

46 Se punkt 219 i den överklagade domen och punkt 19 ovan.

47 Se punkt 220 i den överklagade domen.

48 Nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda.

49 Se punkt 236 i den överklagade domen.

50 Se punkt 247 i den överklagade domen.

51 Se fotnot 29 ovan.

52 Rådet har närmare bestämt yrkat att Liam Jenkinson ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande förfarande och Eulex Kosovo att han ska förpliktas att ersätta samtliga rättegångskostnader.

53 Se Van Raepenbusch, S., Le contrôle juridictionnel dans l’Union européenne, tredje upplagan, Éditions de l’Université de Bruxelles, Samling Commentaire J. Mégret, Bryssel, 2018, punkt 430, s. 359. Se även Naômé, C., Le pourvoi devant la Cour de justice de l’Union européenne, Larcier, Bryssel, 2016, punkterna 32 och 33, s. 23.

54 Se punkt 21 ovan.

55 Se artikel 178.2 i domstolens rättegångsregler och Naômé, C., a.a., punkterna 119–121 och 128. Se även, bland annat, dom av den 24 mars 2022, Hermann Albers/kommissionen ( C‑656/20 P, ej publicerad, EU:C:2022:222, punkterna 23 och 24, samt där angiven rättspraxis).

56 Se punkt 81 nedan.

57 Se punkterna 67–70 i den överklagade domen, vilka inte har kritiserats.

58 I denna bestämmelse föreskrivs att [g]enom åberopade grunder och argument avseende rättsliga omständigheter ska det i detalj anges på vilka punkter som klaganden anser att tribunalens avgörande är felaktigt.

59 Se, beträffande denna grund som ska särskiljas från artikel 272 FEUF, dom av den 25 juni 2020, SC/Eulex Kosovo ( C‑730/18 P, EU:C:2020:505, punkterna 30–32 och där angiven rättspraxis) och dom av den 25 juni 2020, CSUE/KF ( C‑14/19 P, EU:C:2020:492, punkterna 68, 78, 80 och 81).

60 Se punkt 43 och punkt 85 sista meningen i den överklagade domen.

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2017, kommissionen/Italien ( C‑467/15 P, EU:C:2017:799, punkt 15). Detta berättigar, enligt min uppfattning, att överklagandet inte bifalls på den första grunden.

62 Se punkt 17 ovan.

63 Av detta skäl anser jag att den tredje grundens sjätte del ska underkännas. Vidare ska det understrykas att tribunalen inte har någon skyldighet att svara på påståenden som inte är tillräckligt styrkta genom rättsliga och faktiska omständigheter eller har anförts till stöd för ett yrkande som motsvarar deras syfte.

64 Liam Jenkinson har även gjort gällande att domstolens beslut i domen Eulex Kosovo inte kan följas, eftersom det åsidosätter fördragen (FEU och FEUF) och Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1, nedan kallad finansförordningen)] genom att den utesluter unionen för att försvara lagligheten av ett avtal som ingåtts i dess namn eller för dess räkning.

65 Se fotnot 14 ovan.

66 Se fotnot 12 ovan.

67 Se avdelning IV, C, 1., a), s. 17, i den överklagade domen.

68 Dessa punkter är inte föremål för något anslutningsöverklagande.

69 Se fotnot 18 ovan.

70 Se domen Jenkinson I (punkt 50).

71 Se punkt 46 i denna dom: … yrkade Liam Jenkinson, i första hand, att tribunalen skulle omvandla hans samtliga anställningsförhållanden till en tillsvidareanställning. I punkt 47 angav domstolen att ”Liam Jenkinsons yrkanden [är] knutna till förekomsten av ett enda och fortlöpande anställningsförhållande grundat på flera på varandra följande visstidsavtal. Yrkandena avser således att samtliga avtal ska omvandlas och de grundas på alla dessa avtal, inklusive det sista visstidsavtalet. Min kursivering.

72 Domen Jenkinson I (punkt 48).

73 Domen Jenkinson I (punkt 49).

74 109/81, EU:C:1982:253.

75 Förekomsten av anknytningar mellan flera arbetsgivare eller avbrott mellan visstidsanställningsavtalen innebär inte att en omvandling av visstidsanställningsavtalen till ett tillsvidareanställningsavtal utesluts, eftersom särskilda omständigheter kan åberopas, såsom avsaknad av autonomi i de anställningsstrukturer som är knutna till en enhet som är ansvarig för detta eller skäl för att en viss tid har förflutit mellan ingåendet av de efter varandra följande visstidsanställningsavtalen. Vidare har domstolen, underförstått, medgett att föremålet för tvisten medför att skiljedomsklausulens räckvidd utsträcks till att omfatta personer som inte omfattas av de anställningsavtal som ingåtts inom ramen för detta sistnämnda uppdrag.

76 Det ska, i detta hänseende, påpekas att en sådan tolkning är förenlig med syftet med valet att i avtalen införa en skiljedomsklausul grundad på artikel 272 FEUF, nämligen att främja strävan efter harmoniserade lösningar såsom fastställandet av en ansvarig för avtalsförhållanden. Se, för ett liknande resonemang, Karpenstein, U., AEUV Art. 272 Zuständigkeit aufgrund einer Schiedsklausel, i Grabitz, E., Hilf, M., och Nettesheim, M., Das Recht der Europäischen Union, C. Beck, Munich, 2022, särskilt punkt 3. Se även fotnot nr 168 nedan.

77 Se, för en illustration, dom av den 18 december 1986, kommissionen/Zoubek ( 426/85, EU:C:1986:501, punkterna 12 och 13).

78 Se punkt 74 i den överklagade domen, som inte har kritiserats. Det ska i detta hänseende påpekas att Liam Jenkinson, i punkt 90 i sitt förslag till avgörande, har gjort gällande att svarandeparterna och, åtminstone, rådet och kommissionen (och i sista hand enbart kommissionen …) är hans arbetsgivare. Vid förhandlingen anförde han att han var knuten till ett tjugotal arbetsgivare.

79 Se punkterna 76–78 i den överklagade domen.

80 Se punkt 77 i den överklagade domen. Liam Jenkinson har, såsom han har erinrat om i sitt överklagande, gjort gällande att visstidsanställningsavtalen ingicks i unionens namn och för dess räkning, då denna institution betraktades som hans arbetsgivare. Denna generalitet är, mer allmänt, knuten till den omständigheten att hans talan har till syfte att få erkänt att det förelåg ett fortgående anställningsförhållande som representant för unionen. Se, beträffande samma grund, påståendet till stöd för det andra yrkandet, enligt vilket Liam Jenkinson enligt unionsrätten hade en rätt att vara anställd inom uppdragen enligt anställningsvillkoren för övriga anställda eller enligt en motsvarande ställning, som jag har erinrat om i punkt 31 ovan. Se även punkt 77 i detta förslag.

81 Se, i punkt 82 i den överklagade domen, uttrycket först.

82 Se punkt 83 i den överklagade domen, vilken inte har kritiserats.

83 Se punkt 54 ovan.

84 Se punkt 148 nedan.

85 Se beträffande ändring av domskäl, Naômé, C., a.a., punkt 324 och följande punkter. Se även punkt 155 nedan.

86 Kommissionen har hänvisat till domen av den 10 december 2013, kommissionen/Irland m.fl. ( C‑272/12 P, EU:C:2013:812, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

87 Se punkterna 84 och 85 i den överklagade domen.

88 Detta leder till slutsatsen att det argument som anges i punkt 62 ovan inte kan tas upp till sakprövning.

89 Se vidare punkt 40 ovan.

90 Det ska påpekas att detta argument även hade framförts i första hand av EUCAP Somalia, i egenskap av arbetsgivare i det mål som ledde fram till domen av den 13 juli 2022, JC/EUCAP Somalia ( T‑165/20, EU:T:2022:453, punkt 34), innan parterna kom överens om att belgisk rätt var tillämplig (punkterna 35 och 43).

91 Se, för ett liknande resonemang, punkterna 217 och 236 i den överklagade domen. Se även fotnot 80 nedan.

92 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 30 september 2014, Bitiqi m.fl./kommissionen m.fl. ( T‑410/13, ej publicerat, EU:T:2014:871, punkt 27), och dom av den 25 juni 2020, SC/Eulex Kosovo ( C‑730/18 P, EU:C:2020:505, punkt 37).

93 Domstolen angav, i punkt 36 i denna dom, att den hänskjutande domstolen [ska] anses ha ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 8.3 och 8.5, artikel 9.3 och artikel 10.3 i gemensam åtgärd 2008/124 och artikel 16.5 i gemensam åtgärd 2008/124, i ändrad lydelse, ska tolkas så, att, avseende perioden före den 12 juni 2014, ska uppdragschefen – handlande i eget namn och för egen räkning – anses vara arbetsgivare för Eulex Kosovos personal och/eller kommissionen, utrikestjänsten, rådet eller någon annan enhet. Min kursivering.

94 Vad jag vet har ännu inget avgörande meddelats i sakfrågan.

95 Se domen Eulex Kosovo (punkterna 2 och 16).

96 Se domen Eulex Kosovo (punkt 14).

97 Se domen Eulex Kosovo (punkt 34).

98 Se fotnot 14 ovan.

99 Se domen Eulex Kosovo (punkt 44).

100 Se domen Eulex Kosovo (punkterna 41 och 45).

101 Domen Eulex Kosovo (punkt 47).

102 Se fotnot 14 ovan. Se även de grunder för avtalsförhållandet mellan avtalsparterna som anges i punkt 227 i den överklagade domen. Se även, dom av den 25 juni 2020, SC/Eulex Kosovo ( C‑730/18 P, EU:C:2020:505, punkt 37).

103 Enligt denna punkt föreskrevs det i artikel 1.1 i de nio första visstidsavtalen att den anställde, genom att underteckna anställningsavtalet, erkände och godtog bestämmelserna och principerna i kontrakten, dess bilagor, de operativa standardförfarandena och uppförandekoden för uppdraget Eulex Kosovo. Enligt artikel 23 i de nio första visstidsavtalen hänvisades det till meddelandet K(2009) 9502 och preciserades att det utgjorde en integrerad del av nämnda avtal.

104 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 30 september 2014, Bitiqi m.fl./kommissionen m.fl. ( T‑410/13, ej publicerat, EU:T:2014:871, punkt 27), och dom av den 25 juni 2020, SC/Eulex Kosovo ( C‑730/18 P, EU:C:2020:505, punkterna 5, 37, 38 och 39).

105 Dom av den 6 december 1989, Mulfinger m.fl./kommissionen ( C‑249/87, EU:C:1989:614, punkt 10 och där angiven rättspraxis).

106 Se fotnot 16 ovan. Det ska understrykas att den internationella personalen, i enlighet med artikel 9.3 i gemensam åtgärd 2008/124, rekryteras på kontraktsbasis, utifrån uppdragets behov, till skillnad från utstationerad personal, av vilken uppdraget Eulex Kosovo huvudsakligen består (se artikel 9.2).

107 Se, för ett exempel på utseende av tillämplig lag i avtal utanför anställningsförhållande, dom av den 7 december 1976, Pellegrini/kommissionen och Flexon-Italia ( 23/76, EU:C:1976:174, s.1870, punkt 8), samt dom av den 18 december 1986, kommissionen/Zoubek ( 426/85, EU:C:1986:501, punkt 4), och dom av den 4 maj 2017, Meta Group/kommissionen ( T‑744/14, ej publicerad, EU:T:2017:304, punkt 64), som tribunalen citerade i punkt 99 i den överklagade domen. Den sistnämnda domen blev föremål för ett överklagande som delvis avvisades och delvis ogillades i dom av den 14 mars 2019, Meta Group/Commission ( C‑428/17 P, ej publicerad, EU:C:2019:201).

108 Se, bland annat, dom av den 19 februari 2016, Ludwig-Bölkow-Systemtechnik/kommissionen ( T‑53/14, ej publicerad, EU:T:2016:88, punkt 41), och dom av den 9 december 2020, Adraces/kommissionen ( T‑714/18, ej publicerad, EU:T:2020:591, punkt 36). Se även Borchardt, K.-D., Art. 272 AEUV I. Begründung der Zuständigkeit durch Schiedsklausel, i Lenz, C., O., och Borchardt, K.-D., EU-Verträge Kommentar, sjätte upplagan, Bundesanzeiger Verlag, Cologne, 2013, särskilt punkt 12.

109 Se punkterna 99 och 100 i den överklagade domen, varav den sistnämnda avser unionsrätten. Vidare är, om parterna i sina avtal med stöd av en skiljedomsklausul beslutar att ge unionsdomstolen behörighet att pröva tvister som hänför sig till det avtalet, är denna domstol behörig, oberoende av tillämplig lag enligt avtalet, att pröva åsidosättanden av stadgan och de allmänna principerna i unionsrätten (se dom av den 16 juli 2020, Inclusion Alliance for Europe/kommissionen ( C‑378/16 P, EU:C:2020:575, punkt 81). Av dessa skäl anser jag, i övrigt, att den tredje grundens andra del, som avser punkterna 99–101 i den överklagade domen, är ogrundad.

110 Se punkt 102 i den överklagade domen.

111 Se, för ett exempel på inspiration till de rättsliga bestämmelser som är tillämpliga på behörighetsområdet, dom av den 18 december 1986, kommissionen/Zoubek ( 426/85, EU:C:1986:501, punkt 11). Se, angående denna princip, Cremer, W., AEUV Art. 272 (ex-Art. 238 EGV) [Zuständigkeit auf Grund einer Schiedsklausel], i Calliess, C., och Ruffert, M., EUV/AEUV, sjätte upplagan, C. Beck, Munich, 2022, särskilt punkterna 7–9, särskilt punkt 9, fotnot 18, och Borchardt, K.-D., a.a., punkt 12.

112 Se, beträffande användningen av Rom I-förordningen, dom av den 18 februari 2016, Calberson GE/kommissionen ( T‑164/14, EU:T:2016:85, punkt 25). I de mål som hade lett till de domar som denna punkt hänför sig till, hade parterna valt tysk rätt (se dom av den 11 oktober 2001, kommissionen/Oder-Plan Architektur m.fl. ( C‑77/99, EU:C:2001:531, punkt 4), och dom av den 17 mars 2005, kommissionen/AMI Semiconductor Belgium m.fl. ( C‑294/02, EU:C:2005:172, punkt 3). Däremot uttalade sig domstolen, vid sin prövning av huruvida yrkandet kunde tas upp till sakprövning, i punkt 28 i den förstnämnda domen och punkt 60 i den andra domen, enligt en princip om utseende av den lag som är allmänt erkänd inom den internationella privaträtten). Domstolen hänvisade även till denna dom av den 18 februari 2016, Calberson GE/kommissionen ( T‑164/14, EU:T:2016:85), i domen av den 13 juli 2022, JC/EUCAP Somalia ( T‑165/20, EU:T:2022:453, punkt 40), och domen av den 13 juli 2022, JF/EUCAP Somalia ( T‑194/20, EU:T:2022:454, punkt 55). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Jenkinson/rådet m.fl. ( C‑43/17 P, EU:C:2018:231, fotnot 18, med hänvisning till Kohler, C., La Cour de justice des Communautés européennes et le droit international privé, Droit international privé: travaux du Comité français de droit international privé, 12e année, 1993–1995, Éditions A. Pedone, Paris, 1996, sidorna 71–95). Se sidorna 77–79 i denna artikel, särskilt s. 78, sista stycket, preciseringar avseende artikel 6 i konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 266, 1980, s. 1, nedan kallad Romkonventionen), vars bestämmelser avseende tillämplig lag för avtalsförpliktelser i huvudsak återgavs i artikel 8 i Rom I-konventionen. Se vidare Lenaerts, K., Maselis, I., och Gutman, K., Jurisdiction of the Union Courts to give judgement Pursuant to an Arbitration Clause or a Special Agreement, EU Procedural Law, Oxford University Press, Oxford, 2014, sidorna 686–699, särskilt s. 695.

113 Detta självständiga begrepp har av domstolen tolkats så, att det utesluter tvister mellan en offentlig myndighet och en privatperson i den mån denna myndighet utövar offentliga maktbefogenheter, när det gäller tillämpningsområdet för bestämmelserna om fastställande av medlemsstaternas domstolars behörighet, som föreskrivs i artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUR L 351, 2012, s. 1). Se dom av den 25 mars 2021, Obala i lučice ( C‑307/19, EU:C:2021:236, punkterna 62–64). Mig veterligen har domstolen inte haft tillfälle att uttala sig avseende tolkningen av detta begrepp inom ramen för tillämpningen av Rom I. Se, för en erinran om frågan, Gaudemet-Tallon, H., Convention de Rome du 19 juin 1980 et règlement Rome I du 17 juin 2008. – Champ d’application. – Clauses générales, JurisClasseur Europe Traité, LexisNexis, Paris, 1 mars 2020, häfte 3200, punkt 43.

114 Se Gaudemet-Tallon, H., a.a., punkterna 46 och 47. Vidare ska, enligt artikel 2 i Rom I-förordningen, den lag som anvisas i denna förordning … tillämpas även om det är lagen i en icke-medlemsstat.

115 Se punkt 75 ovan.

116 Se punkterna 103–106 i den överklagade domen.

117 Tribunalen hänvisade, i detta hänseende, till förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Jenkinson/rådet m.fl. ( C‑43/17 P, EU:C:2018:231, punkt 49) för att motivera analysen av de två senaste avtal som ingåtts inom ramen för uppdraget Eulex Kosovo.

118 Liam Jenkinson har hänvisat till domen av den 14 september 2017, Nogueira m.fl. ( C‑168/16 och C‑169/16, EU:C:2017:688).

119 T‑165/20, EU:T:2022:453, punkterna 37 och 38.

120 Se punkt 83 i den överklagade domen.

121 Se punkterna 108–111 i den överklagade domen. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 1985, kommissionen/CO.DE.MI. ( 318/81, EU:C:1985:467, punkterna 21 och 23), i vilken domstolen angav att de avtalsbestämmelser som uttrycker parternas gemensamma vilja ska ha företräde framför varje annat kriterium som endast får användas om inget annat anges i avtalet och att det, vid sakprövningen av tvisten, i första hand ska hänvisas till relevanta avtalsbestämmelser. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2022, JC/EUCAP Somalia ( T‑165/20, EU:T:2022:453, punkterna 37 och 45). Se även dom av den 12 april 2018, PY/EUCAP Sahel Niger ( T‑763/16, EU:T:2018:181, punkt 66), och dom av den 13 juli 2022, JF/EUCAP Somalia ( T‑194/20, EU:T:2022:454, punkt 59), för situationer då avtalet hänvisar till en uppförandekod eller till standardrutiner vars bestämmelse kan vara tillräckliga. Se även Lenaerts, K., Maselis, I., och Gutman, K., a.a., sidorna 696 och 697, punkterna 19.17 och 19.19.

122 Se punkterna 92–101 i den överklagande domen.

123 Se punkterna 105 och 106 i den överklagade domen.

124 Se punkt 127 i den överklagade domen.

125 Se punkt 128 i den överklagade domen.

126 Se dom av den 12 september 2013, Schlecker ( C‑64/12, nedan kallad domen Schlecker, EU:C:2013:551, punkterna 32 och 39), avseende artikel 6 i Romkonventionen (se fotnot 112, slutet, ovan). Domstolen angav i punkt 38 i domen Schlecker, att denna tolkning är förenlig med ordalydelsen i den nya bestämmelsen innehållande lagvalsregler för anställningsavtal i Rom I‑förordningen, vilken dock med avseende på det tidsmässiga tillämpningsområdet (ratione temporis) inte var tillämplig i det nationella målet. Beträffande kriteriet anställningsortens subsidiära karaktär, se analogt dom av den 15 december 2011, Voogsgeerd ( C‑384/10, EU:C:2011:842, punkt 47). Liam Jenkinsons argument i detta hänseende är således ogrundat.

127 Se domen Schlecker (punkt 35).

128 Se punkt 129 i den överklagade domen.

129 Se punkterna 132 och 133 i den överklagade domen.

130 Se punkt 138 i den överklagade domen.

131 Se, för ett liknande resonemang, artikel 8.1 i Rom I-förordningen och domen Schlecker (punkterna 33–36).

132 Se, i detta hänseende, domen Schlecker (punkt 34).

133 Se domen Schlecker (punkt 40).

134 Domen Schlecker (punkt 41).

135 Se, för en illustration nyligen av tillämpningen av artikel 8.4 i Rom I-förordningen, dom av den 13 juli 2022, JC/EUCAP Somalia ( T‑165/20, EU:T:2022:453, punkt 44).

136 Tribunal prövade klagandens argument avseende giltigheten av hans samtycke i punkterna 193–195 i den överklagade domen.

137 Se dom av den 16 november 2017, Ludwig-Bölkow-Systemtechnik/kommissionen ( C‑250/16 P, EU:C:2017:871, punkt 56).

138 Se fotnot 144 nedan.

139 Se punkterna 157–160 i den överklagade domen.

140 C‑212/04, EU:C:2006:443, punkterna 58–75.

141 43/84, EU:C:1985:328, punkterna 16 och 18.

142 C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 87, 111, 112 och 114.

143 Se punkt 62 och följande punkter ovan.

144 Av dessa skäl ska de domar som anges i bilagorna 5–8 enligt Eulex Kosovo inte tillämpas. Däremot ska den dom som meddelades av Supreme Court (Högsta domstolen, Irland) den 31 mars 2022, Maurice Power/Health Service Executive (nr 2021/94, punkt 20), vilken finns tillgänglig på följande webbplats: https://www.courts.ie/ga/view/Judgments/431fa418–32b9–48a7–92af-a1a7617c5a4a/17951cac-4583–484d-b8b9–7852cbcf3272/2022_IESC_17.pdf/pdf, anses bekräfta bedömningen i den överklagade domen.

145 Kommissionen har, beträffande omfattningen av dessa osäkra faktorer, gjort en jämförelse med domen Eulex Kosovo.

146 Kommissionen hänför till domen Eulex Kosovo.

147 Se punkt 83 ovan.

148 Domstolen har redan prövat 2003 års lag i målet som ledde fram till domen av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223), avseende bland annat klausul 4.1 och klausul 5 i ramavtalet. Domstolen konstaterade i punkt 50 i denna dom att 2003 års lag utgör den lagstiftning genom vilken Irland fullgjort sina skyldigheter enligt direktiv 1999/70.

149 Se punkt 140 i den överklagade domen.

150 Denna artikel 9 föreskriver i huvudsak att en anställd med stöd av två eller flera visstidsanställningsavtal under en fortgående period på fyra år inte får påtvingas ytterligare ett visstidsanställningsavtal, med förbehåll för objektiva grunder som berättigar ett sådant förnyande.

151 Jag drar nämligen av tolkningen av denna punkt 151 jämförd med punkterna 175 och 182 slutsatsen att tribunalen nämnde uppdraget Eulex Kosovos chefs och därefter uppdraget Eulex Kosovos val av visstidsanställningsavtalens varaktighet, vilket, enligt min uppfattning är ett svar på Liam Jenkinsons argument i punkt 11 i hans svar av den 27 september 2019. Se punkt 19 i den överklagade domen.

152 Se punkt 124 ovan.

153 Se punkt 123 ovan.

154 Se punkt 129 ovan.

155 Se punkt 80 ovan.

156 Se punkterna 125–128 ovan.

157 C‑586/10, EU:C:2012:39.

158 Denna artikels första stycke har följande lydelse: Ett överklagande till domstolen ska vara begränsat till rättsfrågor. Det kan endast grundas på bristande behörighet hos tribunalen, på rättegångsfel som kränker den överklagandes intressen eller på att tribunalen har åsidosatt unionsrätten. Se, på grundval av detta, generaladvokaten Kokotts analys i hennes förslag till avgörande i målet Commune de Millau och SEMEA/kommissionen ( C‑531/12 P, EU:C:2014:1946, punkterna 75–79), enligt domstolens praxis per den 27 februari 2014. Se, för en allmän framställning av frågan om omfattningen av domstolens prövning av tribunalens analys av nationell rätt, Prek, M., och Lefèvre, S., The EU Courts as National Courts: National Law in the EU Judicial Process, Common Market Law Review, vol. 54, nr 2, Kluwer Law International, Alphen-sur-le-Rhin, 2017, sidorna 369–402, särskilt sidan 396 och följande sidor.

159 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 2023, Spanien m.fl./kommissionen ( C‑649/20 P, C‑658/20 P och C‑662/20 P, EU:C:2023:60, punkterna 65 och 66 samt där angiven rättspraxis).

160 Se, i punkt 19 i den överklagade domen, en erinrar om Liam Jenkinsons svar av den 27 september angående den irländska lagstiftningen, att jämföra med punkt 147 i den överklagade domen, som inte har bestritts. Se även beträffande tribunalens praxis på området, Prek, M., och Lefèvre, S., a.a., särskilt 4.1, sidorna 388–390, samt sidan 394, kommentar till artikel 76 d i tribunalens rättegångsregler.

161 Se punkt 138 ovan.

162 Se punkt 149 ovan. Vidare framgår det av Liam Jenkinsons svarsinlaga av den 27 september 2019 att han, i punkt 25, hänförde till domstolens praxis.

163 Se, beträffande den situation i vilken ingen nationell rättspraxis är relevant, Prek, M., och Lefèvre, S., a.a., särskilt s. 388, fotnot 84. Det ska vidare för det första påpekas att Liam Jenkinson inte anser sig ha lämnat tillräckliga preciseringar till tribunalen avseende den irländska lagstiftningen i förhållande till de särdrag som präglar uppdraget Eulex Kosovo och som tribunalen fastställde, på grundval av uppgifter som svarande parterna lämnat. Vidare lämnade Lian Jenkinson, till stöd för sitt överklagande, nya uppgifter avseende irländsk rättspraxis.

164 Se, för ett liknande resonemang, Karpenstein, U., a.a., punkt 2.

165 Se dom av den 19 februari 2016, Ludwig-Bölkow-Systemtechnik/kommissionen ( T‑53/14, ej publicerad, EU:T:2016:88, punkt 40), och dom av den 9 december 2020, Adraces/kommissionen ( T‑714/18, ej publicerad, EU:T:2020:591, punkt 36).

166 Se, bland annat, avseende direkt effekt för klausul 4.1 i ramavtalet, dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 68).

167 Enligt min uppfattning framgår det underförstått av domskälen i den överklagade domen att inget nationellt avgörande var särskilt relevant.

168 Beträffande målet att artikel 272 FEUF ska utgöra en priviligierad rättslig ram för att finna harmoniserade lösningar, se Butler, G., The EU's contractual relations and the arbitration clause: disputes at the Court of Justice of the European Union, European Law Review, vol. 46, nr 3, Sweet & Maxwell, London, 2021, sidorna 345–363, särskilt sidorna 347 och 348.

169 Denna punkt nämndes senast i domen av den 28 februari 2018, John ( C‑46/17, EU:C:2018:131, punkt 53).

170 C‑586/10, EU:C:2012:39.

171 Se, bland annat, dom av den 16 november 2017, Ludwig-Bölkow-Systemtechnik/kommissionen ( C‑250/16 P, EU:C:2017:871, punkt 39), och dom av den 20 december 2017, Comunidad Autónoma de Galicia och Retegal/kommissionen, ( C‑70/16 P, EU:C:2017:1002, punkt 50).

172 Se andra delen av kritiken i punkt 143 ovan.

173 Se punkterna 161 och 162 i den överklagade domen, som särskilt avser budgetkraven, samt punkterna 169 och 176 i denna dom.

174 Se punkterna 157–160 och 176 i den överklagade domen. Se, i detta hänseende, definitionen av visstidsanställd i klausul 3.1 i ramavtalet enligt följande: en person som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som ingåtts direkt mellan en arbetsgivare och en arbetstagare och vars längd fastställts på grundval av objektiva kriterier som att det gäller fram till ett visst datum, till dess en viss uppgift har utförts eller med anledning av en särskild händelse.

175 Se punkterna 163–168 i den överklagade domen.

176 Se punkterna 177 och 178 i den överklagade domen.

177 Se punkt 182 i den överklagade domen.

178 Se punkterna 175 och 176 i den överklagade domen.

179 Se punkt 162 i den överklagade domen.

180 Se punkt 179 i den överklagade domen.

181 Se punkterna 164–168 i den överklagade domen.

182 Se punkterna 184 i den överklagade domen och, för ett liknande resonemang, domen Eulex Kosovo (punkt 45, avseende de mål som eftersträvas med gemensam åtgärd 2008/124 och hänvisningen till skäl 6 i beslut 2014/349). Dessa uppgifter gör det även möjligt att göra gällande uppdraget Eulex Kosovos självständighet.

183 Se särskilt punkt 181, tredje meningen till och med orden de anställdas anställningsvillkor, i den överklagade domen.

184 Se särskilt tribunalens konstateranden i punkterna 186 och 187 i den överklagade domen, avseende det sista visstidsanställningsavtal som erbjöds. Se, beträffande situationer där en användning av visstidsanställningsavtal inte avsåg provisoriska, utan varaktiga, behov, bland annat dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13 – C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 120, i en situation av obegränsad förnyelse av visstidsanställningsavtal (punkt 84), dom av den 14 september 2016, Pérez López ( C‑16/15, EU:C:2016:679, situation av strukturellt underskott på fasta tjänster i den berörda verksamhetssektorn (punkt 55)), och dom av den 19 mars 2020, Sánchez Ruiz m.fl. ( C‑103/18 och C‑429/18, EU:C:2020:219, situation där arbetsgivaren inte anordnade ett urvalsförfarande för att tillsätta tjänsten definitivt (punkt 51)).

185 Se punkt 61 ovan.

186 Se fotnot 80 ovan.