Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 15 juni 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 2016, s. 89).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1) (nedan kallad den allmänna dataskyddsförordningen).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkterna 61–67). I dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkt 61), preciserade domstolen att målet att skydda den nationella säkerheten motsvarar det grundläggande intresset av att skydda statens väsentliga funktioner och samhällets grundläggande intressen och inbegriper förebyggande och beivrande av verksamhet som allvarligt kan störa de grundläggande konstitutionella, politiska, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land och i synnerhet direkt hota samhället, befolkningen eller staten som sådan, såsom bland annat terrorverksamhet.

5 Det är riktigt att en sådan kontroll kan verka svår att genomföra i praktiken när det gäller ett enda polisregister som innehåller allt och registreringen och lagringen av uppgifterna är både bakåtblickande och framåtblickande och det inte nödvändigtvis är möjligt att objektivt skilja mellan behandlingarna i fråga på basen av ett mycket precist ändamål.

6 Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 135). Det ska påpekas att domstolen först hade svarat på en fråga om huruvida artikel 52.1 i stadgan är förenlig med bulgarisk lagstiftning som har den egenheten att det i den hänvisas till den allmänna dataskyddsförordningen och till en bestämmelse i nationell rätt genom vilken artikel 10 i direktiv 2016/680 har införlivats, utan att det formellt hänvisas till sistnämnda direktiv. Domstolen slog fast att polismyndigheternas behandling av biometriska och genetiska uppgifter i sin utredningsverksamhet, för att bekämpa brott och upprätthålla allmän ordning, är tillåten enligt en medlemsstats nationella rätt, i den mening som avses i artikel 10 a i direktivet, om denna nationella rätt innehåller en tillräckligt klar och tydlig rättslig grund för att tillåta denna behandling, eftersom de båda ovannämnda hänvisningarna inte i sig kan påverka förekomsten av ett sådant tillstånd, förutsatt att det på ett tillräckligt klart, precist och otvetydigt sätt framgår av tolkningen av samtliga tillämpliga bestämmelser i nationell rätt att behandlingen av de aktuella biometriska och genetiska uppgifterna omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv och inte av tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen.

7 Dom av den 8 maj 2019, PI ( C‑230/18, EU:C:2019:383, punkt 42).

8 Huruvida artikel 4.1 b i direktiv 2016/680, enligt vilken personuppgifterna ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte får behandlas på ett sätt som står i strid med dessa ändamål, har iakttagits har inte föranlett någon diskussion i förevarande fall, eftersom syftet med lagringen av uppgifterna, som är en senare behandling som sker efter insamlingen, är det samma som för insamlingen.

9 I artikel 26 ZMVR anges att tidsgränserna för lagring av personuppgifter eller för periodisk översyn av behovet av att lagra personuppgifter ska fastställas av inrikesministeriet. Vid förhandlingen angav den bulgariska regeringen att en sådan översyn äger rum var tredje månad.

10 Dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 105).

11 Det ska påpekas att artikel 18 i direktiv 2016/680, enligt vilken medlemsstaterna får föreskriva att de rättigheter som avses i bland annat artikel 16 ska utövas i enlighet med medlemsstaternas nationella rätt, om personuppgifterna ingår i ett domstolsbeslut eller ett rättsligt protokoll eller ärende som behandlas i samband med brottsutredningar och straffrättsliga förfaranden, inte förefaller att vara relevant i förevarande mål, eftersom registret i fråga utgör ett verktyg som syftar till att underlätta de utredande myndigheternas operativa verksamhet, som inrikesministeriet ansvarar för, och inte utgör ett rättsligt instrument i egentlig mening av de slag som nämns ovan.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Spanien (Direktivet om personuppgifter – Straffrättsliga området) ( C‑658/19, EU:C:2021:138, punkt 75), och dom av den 1 augusti 2022, Vyriausioji tarnybinės etikos komisija ( C‑184/20, EU:C:2022:601, punkt 61).

13 Se, analogt, dom av den 1 augusti 2022, Vyriausioji tarnybinės etikos komisija ( C‑184/20, EU:C:2022:601, punkterna 62 och 69).

14 Se, analogt, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 98).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 2009, Rijkeboer ( C‑553/07, EU:C:2009:293, punkt 33), och dom av den 13 maj 2014, Google Spain och Google ( C‑131/12, EU:C:2014:317, punkt 92).

16 Se, analogt, dom av den 20 oktober 2022, Digi ( C‑77/21, EU:C:2022:805, punkt 54).

17 Denna problematik förutses också i skäl 26 och artikel 4.3 i direktiv 2016/680, varav det framgår att unionslagstiftaren har föreskrivit en möjlighet till långvarig lagring av uppgifter för arkivändamål av allmänt intresse och vetenskaplig, statistisk eller historisk användning för de ändamål som anges i artikel 1.1 i direktivet under förutsättning att det finns lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter. Detta är inte situationen i förevarande fall, eftersom lagringen av personuppgifter i polisregistret har ett rent operativt ändamål, det vill säga att underlätta de utredande myndigheternas verksamhet i syfte att klarlägga brott.

18 Man kan fråga sig om artikel 5 i direktiv 2016/680 inte innehåller en sorts logisk motsägelse. Enligt denna bestämmelse kan det nämligen finnas personuppgifter som behandlas av de brottsbekämpande myndigheterna och avseende vilka det inte är lämpligt att föreskriva tidsgränser för deras radering, utan krävs att det, i en sådan situation med obestämd lagringstid, föreskrivs att de behöriga myndigheterna ska göra en periodisk översyn av behovet av att lagra dessa personuppgifter samt att det ska vara möjligt att erhålla radering av dem, om lagringen inte längre är motiverad med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Man kan emellertid förstå och medge att det legitima syftet är att föreskriva en korrigeringsmekanism som är avsedd att förhindra missbruk vid genomförandet av en åtgärd som innebär ett ingrepp.

19 Förevarande mål avser en fullständig vägran att radera personuppgifter och den registrerade ska således underrättas om skälen för vägran i enlighet med artikel 16.4 i direktiv 2016/680, där det emellertid också föreskrivs att medlemsstaterna får anta lagstiftningsåtgärder som helt eller delvis begränsar denna skyldighet, bland annat för att undvika menlig inverkan på förebyggande, förhindrande, upptäckt, utredning eller lagföring av brott.

20 Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkterna 116–118). Ska man av dessa överväganden förstå att domstolen kräver, som ett villkor för att behandlingen av känsliga personuppgifter inom ramen för direktiv 2016/680 ska vara laglig, att ett kriterium uppfylls som går utöver det kriterium som domstolen vanligen godtagit för olika typer av personuppgifter i sin praxis inom området för skydd av personuppgifter, enligt vilket behandlingen ska respektera gränserna för vad som är strikt nödvändigt? Som svar på ett påpekande från den franska regeringen om att det i vissa språkversioner av artikel 10 i direktiv 2016/680 hänvisas till fall där behandlingen av personuppgifter är strikt nödvändig svarade domstolen (punkt 119 i den domen) att denna variation i terminologin inte påverkar arten av det kriterium som därmed åsyftas eller nivån på de krav som ställs. Även i dessa språkversioner fastställs nämligen strängare villkor för att behandling av känsliga uppgifter ska tillåtas, vilket innebär en striktare bedömning av behovet än i de fall när de behandlade uppgifterna inte omfattas av tillämpningsområdet för nämnda artikel. Kvarstår att denna konceptuella åtskillnad kan ifrågasättas när det gäller storleken på behovet av behandling och svårigheten att tillämpa den i ett givet ärende.

21 Se, bland annat, dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791), och dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258).

22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 2002, s. 37).

23 Yttrande 1/15 (PNR-avtalet mellan EU och Kanada) av den 26 juli 2017 ( EU:C:2017:592), och dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491).

24 Yttrande 1/15 (PNR-avtalet mellan EU och Kanada), av den 26 juli 2017 ( EU:C:2017:592, punkterna 132, 204 och 205)).

25 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 27 april 2016 om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet (EUT L 119, 2016, s. 132).

26 Dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkterna 35–37). Det samma gäller vid en jämförelse med de regler som föreskrivs i den allmänna dataskyddsförordningen.

27 Tinière, R., Jurisprudence de la CJUE 2020, décisions et commentaires, Bruylant, Bryssel, 2021, s. 130–139.

28 Dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkterna 56–59), och dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 148).

29 Dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 148).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2022, Inspektor v Inspektorata kam Visshia sadeben savet (Ändamålen med behandlingen av personuppgifter – Brottsutredning) ( C‑180/21, EU:C:2022:967, punkterna 57 och 58).

31 Dom av den 8 december 2022, Google (Borttagande av påstått felaktigt innehåll) ( C‑460/20, EU:C:2022:962, punkt 59).

32 Europadomstolen, 22 juni 2017, Aycaguer mot Frankrike (CE:ECHR:2017:0622JUD000880612, §§ 33, 34 och 38), 18 september 2014, Brunet mot Frankrike (CE:ECHR:2014:0918JUD002101010, § 35).

33 Europadomstolen, 4 juni 2013, Perruzo och Martens mot Tyskland (CE:ECHR:2013:0604DEC000784108, § 46), och den 13 februari 2020, Gaughran mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2020:0213JUD004524515, § 88).

34 Se, analogt, yttrande 1/15 (PNR-avtalet mellan EU och Kanada) av den 26 juli 2017 ( EU:C:2017:592, punkterna 122 och 123) och dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkterna 94 och 95).

35 Europadomstolen, 22 juni 2017, Aycaguer mot Frankrike (CE:ECHR:2017:0622JUD000880612, § 33).

36 Se, analogt, dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkt 44).

37 Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 127).

38 Se skälen 4 och 7 i direktiv 2016/680.

39 Yttrande 1/15 (PNR-avtalet mellan EU och Kanada) av den 26 juli 2017 ( EU:C:2017:592, punkt 134).

40 Dom av den 6 oktober 2020, Privacy International ( C‑623/17, EU:C:2020:790, punkterna 63 och 64).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2020, Privacy International ( C‑623/17, EU:C:2020:790, punkt 67), och dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers ( C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 64).

42 Dom av den 6 oktober 2020, Privacy International ( C‑623/17, EU:C:2020:790, punkt 65), och dom av den 24 februari 2022, Valsts ieņēmumu dienests (Behandling av personuppgifter för skatteändamål) ( C‑175/20, EU:C:2022:124, punkterna 54–56). Det är riktigt att detta har prövats av domstolen genom en utförlig bedömning av huruvida begränsningen är proportionerlig, när prövningen inte har gjorts mot bakgrund av både legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen tillsammans (dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkterna 114 och 117)). I den här delen av mitt förslag till avgörande koncentrerar jag mig på att undersöka huruvida kravet på förutsebarhet i strikt mening är uppfyllt.

43 Dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 114).

44 Se punkterna 33–35 i den bulgariska regeringens yttranden.

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2003, Österreichischer Rundfunk m.fl. ( C‑465/00, C‑138/01 och C‑139/01, EU:C:2003:294, punkt 77).

46 Se, analogt, Yttrande 1/15 (PNR-avtalet mellan EU och Kanada) av den 26 juli 2017 ( EU:C:2017:592, punkt 150), och, e contrario, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers ( C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 51).

47 Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 99).

48 Yttrande 1/15 (PNR-avtalet mellan EU och Kanada) av den 26 juli 2017 ( EU:C:2017:592, punkt 149) och dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 123).

49 Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkterna 97 och 98). Europadomstolen har, i samband med den positiva skyldighet som följer av artikel 2 i Europakonventionen, påpekat att det allmänna intresset av att flera år efter ett brott utreda detta och eventuellt lyckas lagföra och döma gärningsmännen har erkänts fullt och fast (Europadomstolen, 12 juni 2014, Jelić mot Kroatien, CE:ECHR:2014:0612JUD005785611, § 52).

50 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkt 55).

51 Dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers ( C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 66).

52 Införandet i registret medför i allmänhet inte en positiv skyldighet för den registrerade.

53 Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 78).

54 Brott som är vanligt förekommande på vägtrafikområdet.

55 Se, analogt, dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkterna 77 och 78). Det ska påpekas att domstolen i domen av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 198), konstaterade att det av PNR-direktivet följer att de kriterier som används vid förhandsbedömningen av passagerare ska bestämmas på ett sådant sätt att de specifikt riktar in sig på de individer som skäligen kan misstänkas delta i sådana terroristbrott eller sådan grov brottslighet som avses i direktivet.

56 I det franska justitieministeriets bulletin Info stat, nr 183, av den 2 juli 2021, Mesurer et comprendre les déterminants de la récidive des sortants de prison, anges att av de som släpptes ur fängelse under 2016 fanns 86 procent i belastningsregistret redan innan de dömdes till fängelse. Återfallsgraden ökar med antalet tidigare fällande domare: av de som släpptes ur fängelse och som inte hade varit föremål för någon tidigare fällande dom de närmaste fem åren innan de dömdes till fängelse återföll endast 14 procent i brott inom ett år, jämfört med 23 procent för de som hade varit föremål för en fällande dom och 63 procent för de som hade dömts minst tio gånger.

57 Detta konstaterande visar för övrigt att denna bestämmelse respekterar artikel 6 i direktiv 2016/680, i vilken den personuppgiftsansvarige åläggs att, i tillämpliga fall och så långt det är möjligt, göra en klar åtskillnad mellan personuppgifter som rör olika kategorier av registrerade, på ett sådant sätt att de inte likgiltigt utsätts för samma ingripande i deras grundläggande rätt till skydd av sina personuppgifter oberoende av vilken kategori de tillhör (dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter), C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 83).

58 Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 126).

59 Se, analogt, dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 100). Det ska även påpekas att den tid som förflutit oundvikligen är ett hinder när det gäller lokaliseringen av vittnen och deras förmåga att erinra sig händelserna.

60 I artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 2016, s. 53) föreskrivs att personuppgifter som behandlats av Europol får endast lagras av Europol så länge som det är nödvändigt för, och står i proportion till, det syfte för vilket uppgifterna behandlas. Europol ska i alla fall se över behovet av att behålla dessa senast tre år efter det att den första behandlingen av uppgifterna påbörjades och får besluta om fortsatt lagring av uppgifterna fram till nästa kontroll, som ska ske efter ytterligare en period av tre år, om fortsatt lagring fortfarande är nödvändig för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. Fattas inget beslut om fortsatt lagring, ska personuppgifterna automatiskt utplånas efter tre år.

61 I domen av den 13 februari 2020, Gaughran mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2020:0213JUD004524515, § 79–81), som avsåg lagstiftning i vilken det föreskrevs att lagringen av uppgifter skulle upphöra vid den registrerades bortgång, gjorde Europadomstolen åtskillnad mellan, å ena sidan, DNA och, å andra sidan, fingeravtryck och fotografier. Den konstaterade att endast sistnämnda uppgifter lagrades under en period som kunde likställas med lagring på obestämd tid. Det ska påpekas att i förevarande fall kan inga av dessa uppgifter användas efter den registrerades bortgång, även om lagring av DNA efter döden skulle göra det tekniskt möjligt att göra en sökning bland den registrerades nära anhöriga.

62 Bortsett från att det finns brott för vilka det inte finns någon preskriptionstid måste i vissa rättssystem frågan om lagringstiden för uppgifterna ställas i relation till preskriptionstiden för allmänt åtal, på grund av mekanismerna för preskriptionstidens upphörande eller för preskriptionsavbrott och uppskjutande av tidpunkten för när preskriptionstiden börjar löpa för vanebrott, kontinuerliga brott eller dolda brott samt för vissa brott där brottsoffren är underåriga (uppskjutande till den dag då brottsoffret blir myndigt). Det ska även beaktas att sexuellt våld tillhör de brott som avslöjas allra senast.

63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkt 62).

64 Det ska erinras om att Europadomstolen i samband med den positiva skyldighet som följer av artikel 2 i Europakonvention fullt och fast har erkänt det allmänna intresset av att utreda och eventuellt lyckas lagföra och döma gärningsmännen flera år efter händelserna (Europadomstolen, 12 juni 2014, Jelić mot Kroatien, CE:ECHR:2014:0612JUD005785611, § 52) och har angett att utredning av så kallade cold cases också är i det allmänna intresset, eftersom det allmänt syftar till att bekämpa brottsligheten (Europadomstolen, 13 februari 2020, Gaughran mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2020:0213JUD004524515, § 93).

65 Europadomstolen, 22 juni 2017, Aycaguer mot Frankrike (CE:ECHR:2017:0622JUD000880612, § 38), och Europadomstolen, 13 februari 2020, Gaughran mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2020:0213JUD004524515, § 88).

66 Det har inte preciserats under hur lång tid spåren från läsning i registret lagras.

67 Europadomstolen, 13 februari 2020, Gaughran mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2020:0213JUD004524515, § 83).

68 Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkterna 128 och 129).

69 Det franska justitieministeriets bulletin Info stat, nr 183, av den 2 juli 2021, Mesurer et comprendre les déterminants de la récidive des sortants de prison.

70 Registreringen och den efterföljande lagringen av uppgifter i registret görs de facto för varje förstagångsförbrytare och inte endast för personer som redan dömts en eller flera gånger.

71 Europadomstolen, 13 februari 2020, Gaughran mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2020:0213JUD004524515, § 89).

72 Dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 130). Domstolen tillade (punkterna 132 och 133) att det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida det enligt nationell rätt är möjligt att bedöma om det är absolut nödvändigt att samla in den berörda personens biometriska och genetiska uppgifter för att registrera dem, med hänsyn till arten och allvaret av det brott som denna person misstänks för, men också andra relevanta omständigheter såsom bland annat de särskilda omständigheterna kring brottet, det eventuella sambandet mellan brottet och andra pågående förfaranden, personens brottshistorik eller profil. Man kan fråga sig om detta krav på en detaljerad individualisering är förenligt med bestämmelser av lagkaraktär och med den systematiska karaktär och den grad av abstraktion och allmängiltighet som dessa kräver i syfte att fastställa en allmän ordning för lagring av personuppgifter i ett register.

73 Europadomstolen, 13 februari 2020, Gaughran mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2020:0213JUD004524515, § 94).