Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 23 mars 2023

1 Originalspråk: polska.

2 EUT L 347, 2006, s. 1.

3 Punkt 1 i domslutet i nämnda dom.

4 Se mitt förslag till avgörande i målet Mensing ( C‑264/17, EU:C:2018:722, punkt 53).

5 Se mitt förslag till avgörande i målet Mensing ( C‑264/17, EU:C:2018:722, punkt 54).

6 BGBl. I s. 386.

7 Domslutet i domen Mensing.

8 Så är under alla omständigheter fallet för varor som omsätts sedan ett mervärdesskattesystem införts.

9 Det finns undantag från denna princip. Ett av dem avser gemenskapsinterna förvärv av varor som levereras av beskattningsbara återförsäljare (artikel 4 a i direktiv 2006/112). Så är emellertid inte fallet i förevarande mål.

10 Kommissionen har i sina yttranden tillagt att ett liknande problem uppstår när en leverans inom landets territorium är föremål för en så kallad omvänd betalningsskyldighet, det vill säga när mervärdesskatten ska betalas av förvärvaren. Det är dock värt att notera att medlemsstaterna får införa omvänd betalningsskyldighet endast i vissa kategorier av transaktioner som förtecknas särskilt i artiklarna 199, 199a och 199b i direktiv 2006/112 (och inte, som kommissionen påpekat, i artikel 205 i samma direktiv, som handlar om en helt annan fråga), varav endast vissa kan avse situationer som omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal. I vilket fall som helst omfattas detta emellertid inte av tillämpningsområdet för förevarande mål.

11 Liksom tillhandahållande av tjänster, men jag begränsar mig till varuleveranser som är i fråga i förevarande mål.

12 Enligt artiklarna 322 och 323 i direktiv 2006/112 har den beskattningsbara återförsäljaren inte rätt att dra av den mervärdesskatt som han har betalat för förvärv av varor som därefter omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal. Däremot behåller han rätten att dra av den skatt som erlagts för alla andra varor och tjänster som han använder i sin verksamhet, även om denna verksamhet beskattas i enlighet med ordningen för beskattning av vinstmarginal.

13 Se punkt 26 i detta förslag till avgörande.

14 Det är en etablerad princip i EU-domstolens fasta rättspraxis att båda dessa faktorer ska beaktas vid tolkningen av unionslagstiftning (se bland annat domen i målet Mensing, punkt 24).

15 Dom av den 21 februari 2006, Halifax m.fl. ( C‑255/02, EU:C:2006:121).

16 Dom av den 6 juli 2006, Kittel och Recolta Recycling ( C‑439/04 och C‑440/04, EU:C:2006:446).

17 Domen Mensing, punkterna 25 och 26.

18 Domen Mensing, punkterna 27–37.

19 Se punkterna 21–27 i detta förslag till avgörande.

20 Detta illustreras av de exempel som ges i kommissionens yttrande.

21 Detta illustreras av exemplet i Harry Mensings yttrande.

22 För övrigt bör det klargöras de lege ferenda huruvida artikel 316.1 c i direktiv 2006/112 kan tillämpas på konstverk som den beskattningsbara återförsäljaren förvärvat inom ramen för en gemenskapsintern varuleverans. Denna bestämmelse avser leveranser som beskattas enligt den reducerade skattesatsen, medan vad avser gemenskapsinterna transaktioner så omfattar den reducerade skattesatsen endast gemenskapsinterna förvärv, eftersom leveranser i sig undantas från skatteplikt.

23 Om till exempel den beskattningsbara återförsäljarens förvärv av ett konstverk beskattas med den reducerade skattesatsen på 5 procent och leveransen från den beskattningsbara återförsäljaren beskattas med den normala skattesatsen på 20 procent, så ökar skattebördan på själva konstverket (utan att räkna med den beskattningsbara återförsäljaren vinstmarginal) från 5 procent till 6 procent.

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2012 i målet Zimmermann ( C‑174/11, EU:C:2012:716, punkt 50).

25 Dom av den 29 november 2018.

26 Rådets direktiv (EU) 2018/1910 av den 4 december 2018 (EUT L 311, 2018, s. 3), 2018/2057 av den 20 december 2018 (EUT L 329, 2018, s. 3), 2019/475 av den 18 februari 2019 (EUT L 83, 2019, s. 42), 2019/1995 av den 21 november 2019 (EUT L 310, 2019, s. 1), 2019/2235 av den 16 december 2019 (EUT L 336, 2019, s. 10), 2020/1756 av den 20 november 2020 (EUT L 396, 2020, s. 1), 2020/2020 av den 7 december 2020 (EUT L 419, 2020, s. 1), 2021/1159 av den 13 juli 2021 (EUT L 250, 2021, s. 1), 2022/542 av den 5 april 2022 (EUT L 107, 2022, s. 1), 2022/890 av den 3 juni 2022 (EUT L 155, 2022, s. 1).

27 Se fotnot nr 10 i punkt 34 i detta förslag till avgörande.

28 Se, senast, dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkt 30).