Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 30 november 2023

1 Originalspråk: tyska.

2 ECB/SSM/2017–213800JENPXTUY75VSO/1 WHD-2017–0003.

3 Förslag till avgörande i målet Pilatus Bank/ECB ( C‑750/21 P och C‑256/22 P, EU:C:2023:431, punkt 59 och följande punkter).

4 Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013. s. 63).

5 ECB/SSM/2017–213800JENPXTUY75VS 07/2.

6 De rättsfrågor som ska prövas i detta mål togs även delvis upp i det mål som avgjordes genom domen av den 7 september 2023, Versobank/ECB ( C‑803/21 P, ej publicerad, EU:C:2023:630). I det målet överklagade den berörda banken emellertid även det andra beslutet till tribunalen i föreskriven form och inom den föreskrivna fristen. Beträffande en liknande situation, se tribunalens lagakraftvunna dom av den 7 september 2022, BNetzA/ACER ( T‑631/19, EU:T:2022:509, punkterna 16–28). Se även dom av den 25 juni 2020, SATCEN/KF ( C‑14/19 P, EU:C:2020:492, punkt 58 och följande punkter), och dom av den 27 april 2016, European Dynamics Luxembourg m.fl./EUIPO ( T‑556/11, EU:T:2016:248), vilka också vunnit laga kraft.

7 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målen Pilatus Bank/ECB ( C‑750/21 P och C‑256/22 P, EU:C:2023:431, punkt 59 och följande punkter).

8 Punkterna 45 och 51 i det överklagade beslutet. Se även tribunalens dom av den 6 oktober 2021, Ukrselhosprom PCF och Versobank/ECB ( T‑351/18 och T‑584/18, EU:T:2021:669, punkterna 80–92) där samma motivering anförts. Denna motivering ifrågasattes inte av domstolen i dom av den 7 september 2023, Versobank/ECB (C‑803/21 P, ej publicerat EU:C:2023:630, punkt 159 och följande punkter), eftersom den saknade relevans för utgången i målet.

9 Se även den liknande lydelsen av skäl 64 i förordning nr 1024/2013.

10 Se särskilt överklagandeförfarandena vid de av unionens oberoende byråer och organ som har egna överklagandenämnder, vilka anges i artikel 58a i stadgan för Europeiska unionens domstol (Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Gemenskapens växtsortsmyndighet, Europeiska kemikaliemyndigheten och Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet).

11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 158, 2019, s. 22).

12 Se, i detta hänseende, tribunalens slutgiltiga dom av den 7 september 2022, BNetzA/ACER ( T‑631/19, EU:T:2022:509, punkterna 16–28).

13 Enligt artikel 278 första meningen FEUF skulle en talan om ogiltigförklaring som avser det första beslutet inte heller ha suspensiv verkan. Principiellt inträder rättsverkningarna av det första beslutet omedelbart i samband med att det delges adressaterna oberoende av om det överklagats till domstol, om inte sökandena ansökt om uppskov med verkställigheten av beslutet enligt artikel 278 andra meningen FEUF eller artikel 24.8 andra meningen i förordning nr 1024/2013 och denna ansökan beviljats.

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juni 2021, Ungern/parlamentet ( C‑650/18, EU:C:2021:426, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 juli 2022, Nord Stream 2/parlamentet och rådet ( C‑348/20 P, EU:C:2022:548, punkterna 62 och 63). Se även mitt förslag till avgörande i de förenade målen EIB/ClientEarth och kommissionen/EIB ( C‑212/21 P och C‑223/21 P, EU:C:2022:1003, punkt 47).

15 Det framgår av svaret som sökandena i första instans lämnade på tribunalens skriftliga fråga som omnämns i punkt 23 att de skickat ett informellt e‑postmeddelande till tribunalens kansli, i vilket de – således utan att iaktta formföreskrifterna – ansökte om att det andra beslutet skulle ogiltigförklaras. Tribunalen reagerade emellertid inte på detta e‑postmeddelande.

16 I rättsordningar som den tyska, där det andra beslutet i viss mån absorberar det ursprungliga beslutet (se nedan fotnot 32) är det inte nödvändigtvis fallet. Detta illustreras väl av Bundesverwaltungsgerichts (BVerwG) dom av den 11 november 2020–8 C‑22/19, Neue Zeitschrift für Verwaltungsrecht (NVwZ) 2021, s. 564, med en kommentar av Alexander Milstein. Enligt nämnda dom är det i princip nödvändigt att iaktta fristen för att väcka talan enligt 74 § punkt 1 första meningen i Verwaltungsgerichtsordnung (VwGO) även när det är fråga om en ändring av talan till följd av att ett ändringsbeslut antagits genom vilket det ursprungliga beslutet som angripits ersätts. Förutom de särskilda bestämmelserna i 96 § punkt 1 Sozialgesetzbuch (SGG) och 68 § Finanzgerichtsordnung (FGO) finns nämligen ingen lagstadgad möjlighet att ändra talan om det ursprungliga beslutet kompletterats eller ersatts av ett nytt beslut (punkterna 21–23 i ovannämnda dom). Det gäller emellertid inte när ett ändrande eller ersättande beslut vilket innefattar det angripna beslutet, om de delar av beslutet som fortfarande ifrågasätts efter en sådan ändring eller ersättning är odelbara enligt materiell rätt. Överfört på en situation (som den förevarande) där det första beslutet ersatts med ett andra beslut med exakt samma innehåll kan en sådan odelbarhet anses föreligga enligt tysk rätt, vilket skulle innebära att det inte vore nödvändigt att iaktta fristen för en ändring av talan.

17 Se artikel 61.1 i tribunalens rättegångsregler och artikel 52.1 i domstolens rättegångsregler.

18 Se beslut av den 16 november 2010, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert/kommissionen ( C‑73/10 P, EU:C:2010:684, punkt 41), och dom av den 20 oktober 2022, Mendes de Almeida/rådet ( C‑576/21 P, ej publicerat, EU:C:2022:826, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen ( C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkt 42).

20 Se ovan fotnot 15. I punkt 32 i det överklagade beslutet påpekade tribunalen själv att sökandena klagat på att de inte fick någon information av tribunalen om att det är nödvändigt att väcka talan mot det andra beslutet. För ett liknande fall, där en begäran om justering av talan som framställdes under den muntliga förhandlingen eventuellt inte uppfyllde formkraven, se dom av den 9 november 2017, HX/rådet ( C‑423/16 P, EU:C:2017:848, punkt 18 och följande punkter).

21 Dom av den 31 januari 2019, International Management Group/kommissionen ( C‑183/17 P och C‑184/17 P, EU:C:2019:78, punkt 67 och där angiven rättspraxis); se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2014, kommissionen/Nederländerna och ING Groep ( C‑224/12 P, EU:C:2014:213, punkt 69), och dom av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen, C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkt 33).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2021, Dickmanns/EUIPO ( C‑63/20 P, ej publicerat, EU:C:2021:406, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

23 Dom av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen ( C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkt 35 och där angiven rättspraxis). Detsamma gäller för övrigt även när talan inte längre kan väckas mot det första beslutet till följd av att den motsvarande tidsfristen inte iakttagits. Innan det andra beslutet antas måste den administrativa omprövningsnämnden enligt artikel 24.1 tredje meningen i förordning nr 1024/2013 nämligen göra en ny prövning av den berörda bankens situation. Under dessa omständigheter ska en talan mot den bekräftande rättsakten tas upp till sakprövning, se dom av den 20 maj 2021, Dickmanns/EUIPO ( C‑63/20 P, ej publicerad, EU:C:2021:406, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

24 Se punkterna 45 och 51 i det överklagade beslutet.

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkterna 55–58 och där angiven rättspraxis).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2018, BPC Lux 2 m.fl./kommissionen ( C‑544/17 P, EU:C:2018:880, punkt 42 och där angiven rättspraxis), och dom av den 6 maj 2021, Bayer CropScience och Bayer/kommissionen ( C‑499/18 P, EU:C:2021:367, punkt 40); ett liknande resonemang fördes redan i domen av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkterna 69 och 70).

27 I synnerhet måste den berörda banken, med hänsyn till ECB:s skönsmässiga bedömning som låg till grund för dess beslut om återkallandet av tillståndet (se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet Pilatus Bank/ECB, C‑750/21 P och C‑256/22 P, EU:C:2023:431, punkt 106 och följande punkter), styrka att det föreligger en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter. Se dom av den 4 april 2017, Ombudsmannen/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 31 och följande punkter), dom av den 27 april 2023, Fondazione Cassa di Risparmio di Pesaro m.fl./kommissionen ( C‑549/21 P, ej publicerad, EU:C:2023:340, punkt 113), och dom av den 6 juli 2023, RQ/rådet och kommissionen ( C‑7/22 P, ej publicerad, EU:C:2023:541, punkt 55 och följande punkter).

28 En sådan uttrycklig bestämmelse finns däremot i artikel 27.3 i tullkodexen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, EUT L 269, 2013, s.1) som tillåter att beslut upphävs retroaktivt, medan en återkallelse enligt artikel 28 i tullkodexen endast har verkan för framtiden. Sådana bestämmelser finns även i medlemsstaternas rättsordningar. Exempelvis skiljer den franska artikel 240–1 i code des relations entre le public et l’administration (lag om relationerna mellan allmänheten och förvaltningen) uttryckligen mellan upphävande (abrogation) av en rättsakt för framtiden å ena sidan och återkallande (retrait) av en rättsakt med retroaktiv verkan. Enligt 48 § punkt 1 och 49 § punkterna 1–3 i tyska Bundesverwaltungsverfahrensgesetzes (VwVfG) (förvaltningsprocesslag) kan både rättsstridiga och lagenliga förvaltningsbeslut upphävs eller återkallas med antingen retroaktiv eller framtida verkan.

29 Hittills har domstolen inte heller i andra situationer – exempelvis i fall som rör bestämmelserna om statligt stöd – medgett en retroaktiv verkan för ett beslut om återkallelse av ett tidigare beslut som antagits av kommissionen, se dom av den 31 maj 2017, DEI/Kommission ( C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkt 32 och följande punkter). Den rättspraxis från domstolen som tribunalen anförde i punkt 50 i det överklagade beslutet till stöd för den motsatta uppfattningen saknar relevans i detta sammanhang.

30 Se exempelvis dom av den 20 maj 2021, Dickmanns/EUIPO ( C‑63/20 P, ej publicerat, EU:C:2021:406, punkt 29 och följande punkter), och dom av den 3 mars 2022, WV/EAD ( C‑162/20 P, EU:C:2022:153).

31 Se artiklarna 28 och 29 i förordning 2019/942.

32 Se exempelvis 79 § punkt 1 siffran 1 i tyska Verwaltungsgerichtsordnung (VwGO) (förvaltningsprocesslagen), enligt vilken det ursprungliga förvaltningsbeslutet i dess lydelse enligt omprövningsbeslutet är föremålet för talan om upphävande vid Verwaltungsgericht. I likhet med detta föreskriver 66 § punkt 4 i österrikiska Allgemeines Verwaltungsverfahrensgesetz (AVG) (förvaltningsprocesslagen) att överklagandeinstansen själv avgör målet i sak och har behörighet – både avseende avgörandet i beslutet och skälen för beslutet – att ersätta underinstansens bedömning med sin egen och därmed ändra det överklagade beslutet såväl till för- som till nackdel för klaganden.

33 När det gäller frågan huruvida det generellt är möjligt att återkalla rättsstridiga rättsakter enligt unionsrätten, se förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Repower/EUIPO ( C‑281/18 P, EU:C:2019:426, punkt 28 och följande punkter och där angiven rättspraxis). I punkt 32 påpekar generaladvokaten bland annat att det ska ske en avvägning mellan de motstridiga kraven som följer av rättssäkerhetsprincipen och legalitetsprincipen. Det finns emellertid inga omständigheter i förevarande mål som tillåter slutsatsen att det av rättssäkerhetsskäl krävs att det andra beslutet ska fortsätta gälla även efter en ogiltigförklaring av det första beslutet med exakt samma innehåll. Beträffande möjligheten att återkalla rättsstridiga förvaltningsbeslut som inte kan överklagas, se exempelvis 48 § i tyska Verwaltungsverfahrensgesetz (VwVfG) (förvaltningsprocesslagen).

34 Dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkterna 69 och 70); dom av den 7 november 2018, BPC Lux 2 m.fl./kommissionen ( C‑544/17 P, EU:C:2018:880, punkt 42), och dom av den 6 maj 2021, Bayer CropScience och Bayer/kommissionen ( C‑499/18 P, EU:C:2021:367, punkt 40).

35 Se dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 79), och dom av den 7 november 2018, BPC Lux 2 m.fl./kommissionen ( C‑544/17 P, EU:C:2018:880, punkt 43).

36 Artikel 61 i domstolens stadga.

37 Se dom av de 1 juli 2008, Chronopost/UFEX m.fl. ( C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 44 och följande punkter), och dom av den 19 februari 2009, Gorostiaga Atxalandabaso/parlamentet ( C‑308/07 P, EU:C:2009:103, punkt 41 och följande punkter).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rået och HG/kommissionen, C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

39 Punkt 3 i beslutsdelen och punkt 59 och följande punkter i det överklagade beslutet.

40 Punkt 62 i det överklagade beslutet.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 maj 2018, EUIPO/European Dynamics Belgium m.fl. ( C‑376/16 P, EU:C:2018:299, punkterna 91 och 92 och där angiven rättspraxis); se även den rättspraxis som anges i fotnot 27.