Förslag till avgörande av generaladvokat JEAN RICHARD DE LA TOUR föredraget den 13 juni 2024

1 Originalspråk: Franska.

2 EGT L 190, 2002, s. 1.

3 EUT L 327, 2008, s. 27.

4 Denna bestämmelse föreskriver att den verkställande rättsliga myndigheten får vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder om den europeiska arresteringsordern har utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd och den eftersökte uppehåller sig i, är medborgare eller bosatt i den verkställande medlemsstaten och denna stat åtar sig att själv verkställa detta straff eller denna åtgärd enligt denna medlemsstats lagstiftning.

5 I detta förslag till avgörande kommer den utfärdande medlemsstaten även att benämnas den dömande medlemsstaten.

6 Detta intyg kompletterades med ett annat, som översändes till de rumänska rättsliga myndigheterna den 14 juli 2021, vilket omfattar följande formulering: Vad gäller husarrest, väntar vi på att övervakningsdomstolen ska uttala sig om en alternativ åtgärd.

7 Enligt fast rättspraxis ansvarar den nationella domstolen för att vid en begäran om förhandsavgörande lämna en beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning. Se, bland annat, dom av den 30 november 2023, Ministero dell’Istruzione och INPS ( C‑270/22, EU:C:2023:933, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

8 Se, bland annat, dom av den 6 juni 2023, O.G. (Europeisk arresteringsorder utfärdad mot en tredjelandsmedborgare) ( C‑700/21, nedan kallad domen O. G., EU:C:2023:444, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

9 Se, bland annat, domen O.G. (punkt 32 och där angiven rättspraxis).

10 Se, bland annat, domen O.G. (punkt 33 och där angiven rättspraxis).

11 Se, bland annat, domen O.G. (punkt 34 och där angiven rättspraxis).

12 Se, bland annat, dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

13 Se, bland annat, dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

14 Se, bland annat, domen O.G. (punkt 35 och där angiven rättspraxis).

15 Se, bland annat, domen O.G. (punkt 46 och där angiven rättspraxis).

16 Se, bland annat, domen O.G. (punkt 47 och där angiven rättspraxis).

17 Se, bland annat, domen O.G. (punkt 48 och där angiven rättspraxis).

18 Se, bland annat, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

19 Se, bland annat, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 92 och där angiven rättspraxis). Som generaladvokaten Bot påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:116), innebär kravet på genomförande av principen om ömsesidigt erkännande och undanröjande av varje risk för straffrihet att en europeisk arresteringsorder måste verkställas om den verkställande medlemsstaten inte kan överta verkställigheten av straffet (punkt 57).

20 Se, bland annat, domen O.G. (punkt 49 och där angiven rättspraxis).

21 Se domen O.G. (punkt 53).

22 Se, bland annat, domen O.G. (punkterna 60 och 61 och där angiven rättspraxis).

23 Se, bland annat, domen O.G. (punkt 62 och där angiven rättspraxis).

24 Se domen O.G. (punkt 63).

25 Se även, i detta hänseende, kommissionens tillkännagivande – Handbok för utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder (EUT C/2023/1270), punkterna 2.5.2 och 5.5.2, av vilka följer att i den hypotetiska situation som avses i artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 måste rambeslut 2008/909 tillämpas för att överföra straffet till den medlemsstat där det ska verkställas.

26 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens tillkännagivande – Handbok om överförande av dömda personer och översändande av fängelsedomar i Europeiska unionen (EUT C 403, 2019, s. 2), i vilket, i dess punkt 11.1, anges att [i] artikel 25 och skäl 12 i rambeslutet anges det att den nationella genomförandelagstiftningen för rambeslut [2008/909] ska gälla vid verkställighet av påföljder i de fall där artiklarna 4.6 och 5.3 i rambeslut 2002/584 tillämpas, i tillämpliga delar och i den utsträckning detta är förenligt med rambeslut 2002/584. I samma punkt anges vidare att [den koppling som rambeslut 2008/909 har] till rambeslut 2002/584 anges i artikel 25 och i skäl 12 i [rambeslut 2008/909] och att varje vägran att verkställa en europeisk arresteringsorder enligt artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 får göras först efter att den verkställande rättsliga myndigheten har undersökt den faktiska möjligheten att verkställa straffet i enlighet med den nationella genomförandelagstiftningen för [rambeslut 2008/909] (min kursivering).

27 C‑314/18, EU:C:2020:191.

28 Se dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 49 och följande punkter).

29 Se, bland annat, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

30 Se dom av den 9 november 2023, Staatsanwaltschaft Aachen ( C‑819/21, EU:C:2023:841, punkt 19).

31 Se dom av den 9 november 2023, Staatsanwaltschaft Aachen ( C‑819/21, EU:C:2023:841, punkt 20).

32 Se, bland annat, dom av den 15 april 2021, AV (Dom med gemensam påföljd) ( C‑221/19, EU:C:2021:278, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

33 I denna bestämmelse föreskrivs att [d]en utfärdande staten får, så länge verkställigheten av påföljden i den verkställande staten inte har påbörjats, återkalla intyget från den staten och ska då uppge skälen till detta. Den verkställande staten ska efter det att intyget återkallats inte längre verkställa påföljden.

34 Se, i detta hänseende, den handbok som nämns i fotnot 26 i detta förslag till avgörande, i vilken det i punkt 1.1 anges att [d]en utfärdande staten måste … inte översända en dom för erkännande och verkställighet i en annan medlemsstat och att [d]en utfärdande staten har sista ordet i fråga om överföringen, om den är tillfredsställd med anpassningen av påföljden och formerna för dess verkställighet. Det preciseras dessutom, i punkt 3.1 i denna handbok, att i de båda scenarier som avses i artikel 4.5 i rambeslut 2008/909, har dock den utfärdande staten inte någon skyldighet att översända domen. Logiken bakom detta är att den utfärdande staten är den enda aktör som till följd av en straffbar gärning har avkunnat en dom, vilket den staten hade suverän behörighet att göra. Den utfärdande staten bibehåller oinskränkt utrymme att bedöma begäran från den verkställande staten och/eller den dömda personen.

35 I synnerhet har den verkställande medlemsstaten en skyldighet att lämna ett antal upplysningar till den dömande medlemsstaten, såsom dem som nämns i artiklarna 12 och 21 i rambeslut 2008/909.

36 Se dom av den 13 december 2018, Sut ( C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkt 48).

37 Se dom av den 13 december 2018, Sut ( C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkt 48).

38 Se, bland annat, dom av den 13 december 2018, Sut ( C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkterna 43 och 44 samt där angiven rättspraxis).

39 Se, bland annat, dom av den 13 december 2018, Sut ( C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkt 49).

40 Se dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

41 Se, bland annat, dom av den 13 december 2018, Sut ( C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkt 46 och där angiven rättspraxis). Som generaladvokaten Pikamäe påpekade beträffande artikel 5.3 i rambeslut 2002/584 i sitt förslag till avgörande i målet SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2019:427), [är m]ålet att underlätta den dömda personens återanpassning till samhället … således inte absolut och kan vägas mot andra krav. (punkt 61).

42 Se, i detta hänseende, den handbok som nämns i fotnot 26 i detta förslag till avgörande, i vilken det i punkt 3.1 anges att [d]et kan till exempel vara så att den utfärdande staten inte vill överföra den dömda personen om ett kortare fängelsestraff planeras i den verkställande staten, med hänsyn tagen till bestämmelserna om förtida och villkorlig frigivning i denna stat. Brottsoffrens intressen kan också beaktas vid beslut om var förövaren bör avtjäna sitt straff. En medlemsstat kan också vara motvillig till att överföra en person om överförandet skulle innebära att personen återigen hamnar i den kriminella miljön i hemstaten i stället för att återanpassas till samhället. I samma punkt preciseras att [d]en utfärdande statens fullständiga beslutsrätt framgår även av artikel 13 i [rambeslut 2008/909]. Här anges det att den utfärdande staten får återkalla intyget och ange skälen till detta, så länge som domen inte har börjat verkställas i den verkställande staten. Se även artikel 17.3 i detta avseende. Det påpekas även att [d]et finns en allt större medvetenhet runt om i medlemsstaterna om att brottsoffrens åsikter bör beaktas vid verkställighet av domar för dömda personer, inbegripet internationella överföranden mellan fängelser. Brottsoffren kan finnas både i den verkställande och i den utfärdande staten. Många medlemsstater har antagit ett förfarande där brottsoffren kan rådfrågas om överföranden och där deras åsikter beaktas. Detta innebär dock inte att brottsoffren har rätt att invända mot ett överförande.

43 Se dom av den 9 november 2023, Staatsanwaltschaft Aachen ( C‑819/21, EU:C:2023:841, punkt 39).

44 Det ska i detta hänseende påpekas att målet Fira (C‑215/24) bland annat berör frågan om huruvida den verkställande medlemsstaten, efter att ha vägrat att verkställa en europeisk arresteringsorder i syfte att verkställa ett frihetsberövande straff, enligt artikel 4.6 i rambeslut 2002/584, får skjuta upp verkställigheten av detta straff.

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2023, Puig Gordi m.fl. ( C‑158/21, EU:C:2023:57, punkt 141).

46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juli 2016, JZ ( C‑294/16 PPU, EU:C:2016:610, punkt 43).