Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Michael Collins föredraget den 16 november 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 351, 2012, s. 1. Bryssel Ia-förordningen ersatte rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) (nedan kallad Bryssel I-förordningen), vilken i sin tur hade ersatt konvention av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 304, 1978, s. 36), i dess lydelse enligt de efterföljande konventionerna om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention (nedan kallad Brysselkonventionen).

3 BOE nr 180 av den 25 juli 2014, s. 59193.

4 Maersk Line Perú S.A.C. är ett peruanskt dotterbolag till Maersk. I detta förslag till avgörande kallar jag dotterbolaget Maersk.

5 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att talan väcktes före den 31 december 2020.

6 Dom av den 16 mars 1999 ( C‑159/97, EU:C:1999:142).

7 Den hänskjutande domstolen har angett att syftet med LNM är att säkerställa att avtal om domstols behörighet och skiljeförfarande endast binder parterna om de har varit föremål för individuell och separat förhandling. Det är nödvändigt för att skydda inhemska mottagares intressen i situationer där de är innehavare av ett konossement, i vilket en prorogationsklausul som avtalats mellan de ursprungliga parterna ingår, och där denne mottagare är den svagaste parten i avtalsförhållandet, i synnerhet när det är fråga om avtal om linjesjötransport. Att tvinga inhemska företag, avsändare och mottagare att driva mindre mål inför utländska domstolar kan i praktiken försvaga deras rättsliga skydd.

8 Dom av den 19 juni 1984 ( 71/83, EU:C:1984:217, punkt 24) (nedan kallad domen Russ).

9 Dom av den 9 november 2000 ( C‑387/98, EU:C:2000:606, punkt 23) (nedan kallad domen Coreck).

10 Dom av den 3 juli 1997 ( C‑269/95, EU:C:1997:337).

11 Dom av den 18 november 2020 ( C‑519/19, EU:C:2020:933) (nedan kallad domen DelayFix).

12 Den hänskjutande domstolen hänvisar till punkt 23 i domen Coreck och till förslaget till avgörande av generaladvokat Alber i målet Coreck ( C‑387/98, EU:C:2000:157).

13 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att talan väcktes före den 31 december 2020.

14 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att talan väcktes före den 31 december 2020.

15 EUT L 29, 2020, s. 7.

16 Dessa kallas ofta avtal om domstols behörighet eller prorogationsklausuler.

17 Domen DelayFix (punkt 38 och där angiven rättspraxis).

18 Det enda återstående kravet är att parterna måste välja en domstol i en medlemsstat.

19 Det framgår av motiveringen till kommissionens förslag till förordning (KOM(2010) 748 slutlig, s. 9) att lagstiftaren avsåg att harmonisera texten i nämnda bestämmelse med artikel 5 i Haagkonvention av den 30 juni 2005 om avtal om val av behörig domstol i syfte att ge EU förutsättningar att ingå denna konvention i framtiden (se texten till konventionen i EUT L 133, 2009, s. 3). Enligt artikel 5 första stycket ska [d]en eller de domstolar i en konventionsstat som utsetts genom ett exklusivt avtal om val av domstol … vara behöriga att avgöra en tvist som omfattas av avtalet, förutsatt att avtalet inte är ogiltigt enligt gällande rätt i den staten. Den nya lagvalsregeln ska således tolkas i ljuset av motsvarande bestämmelse i konventionen om avtal om val av behörig domstol. Se, i detta sammanhang, den förklarande rapporten till konventionen om avtal om val av behörig domstol, som tagits fram av professorerna Trevor Hartley och Masato Dogauchi och kan hämtas på https://assets.hcch.net/upload/expl37final.pdf.

20 Se Nuyts, A., La refonte du règlement Bruxelles I, Rev. Crit. DIP, 2013, s. 56. Om prorogationsklausulernas materiella giltighet skulle ha ifrågasatts i de nationella förfarandena – vilket inte tycks ha skett – skulle det ankomma på de spanska domstolarna att avgöra denna fråga med tillämpning av Förenade kungarikets lagstiftning, inbegripet den sistnämnda statens lagvalsregler. Domstolarna i den medlemsstat i vilken talan väckts i strid med en prorogationsklausul kan emellertid pröva huruvida en sådan klausul är materiellt giltig, så länge talan inte väckts vid den domstol som anges i avtalet. När en part väcker talan vid en domstol i den stat som anges i avtalet föreskriver artikel 31.2 i Bryssel Ia-förordningen att varje domstol i en annan medlemsstat ska låta handläggningen av målet vila.

21 Sådana avtal ansågs redan som separata enligt domstolens praxis, se dom av den 3 juli 1997, Benincasa ( C‑269/95, EU:C:1997:337, punkt 25).

22 Se, för ett liknande resonemang, punkt 40 i domen DelayFix, enligt vilken det … inte heller [preciseras] i artikel 25.1 i förordning nr 1215/2012 huruvida en prorogationsklausul kan anses gälla fler än avtalsparterna på så sätt att prorogationsklausulen överförs till en tredje man som är part i ett senare avtal och som, helt eller delvis, har övertagit de rättigheter och skyldigheter som tillkommer någon av parterna i det ursprungliga avtalet.

23 Domen DelayFix (punkt 42 och där angiven rättspraxis).

24 Dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 64 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen CDC Hydrogen Peroxide).

25 Dom av den 20 februari 1997, MSG ( C‑106/95, EU:C:1997:70, punkterna 15 och 17), dom av den 16 mars 1999, Castelletti ( C‑159/97, EU:C:1999:142, punkterna 19 och 34), och dom av den 7 februari 2013, Refcomp ( C‑543/10, EU:C:2013:62, punkterna 26–29) (nedan kallad domen Refcomp).

26 Beträffande artikel 23.1 i Bryssel I-förordningen, se, för ett liknande resonemang, domen Refcomp (punkt 26).

27 Domen DelayFix (punkt 41 och där angiven rättspraxis). Bryssel Ia-förordningen reglerar den formella giltigheten av prorogationsklausuler. Medlemsstaterna får varken införa ytterligare formella krav eller ändra eller underlåta att tillämpa de krav som anges i artikel 25.1 i nämnda förordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 1981, Elefanten Schuh, 150/80, EU:C:1981:148, punkt 26).

28 Det finns inga omständigheter i de förevarande målen som tyder på att prorogationsklausulerna skulle vara ogiltiga i förhållandet mellan lastaren och transportören.

29 Domen Russ (punkt 24), dom av den 16 mars 1999, Castelletti ( C‑159/97, EU:C:1999:142, punkt 41), och domen Coreck (punkt 23).

30 Domen Coreck (punkt 25 och där angiven rättspraxis).

31 Domen Coreck (punkt 26).

32 Domen Refcomp (punkt 35).

33 I punkt 37 i domen Refcomp konstaterade domstolen följande: I en kedja av avtal om äganderättsövergång är förhållandet mellan den ursprunglige köparen och en senare köpare – nämligen den tredje part som förvärvar varorna i slutet på en kedja av avtal – inte sådant att det är fråga om en övergång av ett bestämt avtal eller av alla de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs däri. Parternas avtalsförpliktelser kan variera från ett avtal till ett annat på så sätt att de rättigheter som den senare köparen kan göra gällande gentemot sin säljare inte nödvändigtvis är desamma som dem som tillverkaren har avtalat om i sitt förhållande till den första köparen. I punkt 38 i nämnda dom konstaterade domstolen att rättsverkningarna av en överlåtelse av ett konossement till en tredje part inte återfinns när det gäller avtal om äganderättsövergång av varor, eftersom förhållandet mellan en tillverkare och en senare köpare regleras på olika sätt i medlemsstaternas lagstiftning.

34 Domen CDC Hydrogen Peroxide (punkt 65).

35 Dom av den 20 april 2016 ( C‑366/13, EU:C:2016:282, punkt 37).

36 Under förutsättning att prorogationsklausulen är giltig i förhållandet mellan transportören och lastaren, vilket inte ifrågasatts i de nu aktuella målen.

37 Domarna Coreck (punkt 30) och CDC Hydrogen Peroxide (punkt 65).

38 För en kritik av domen DelayFix, se Larribère, L., Note sous CJUE, 18 novembre 2020, Ryanair DAC c. DelayFix, aff. C‑519/19, Journal du droit international, 2021, s. 1043, och Wołodkiewicz, B., The Enforceability of a Jurisdiction Clause against an Assignee, Journal of European Consumer and Market Law, 2021, s. 206.

39 Se punkt 44 i detta förslag till avgörande.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 2022, Tilman ( C‑358/21, EU:C:2022:923, punkt 34). Domstolen gjorde motsvarande konstaterande med avseende på artikel 17 i Brysselkonventionen och artikel 23.1 i Bryssel I-förordningen som är nästan identiska (se bland annat domen Refcomp, punkterna 18 och 19).

41 Se, bland andra, Ahmed, M., The Validity of Choice of Court Agreements in International Commercial Contracts under the Hague Choice of Court Convention and the Brussels Ia Regulation, i Furmston, M. (red.), The Future of the Law of Contract, Informa Law, Routledge 2020, nr 4, s. 217; Fallon, M., and Francq, S., L’incidence de l’entrée en vigueur de la Convention de La Haye de 2005 sur les accords d’élection de for sur l’article 25 du règlement Bruxelles Ibis, J.T., 2016, nr 22, s. 169; Hartley, T., Choice-of-court agreement under the European and international instruments, Oxford University Press, Oxford, 2013, nr 7.05, s. 130–131; Musseva, B., Opposability of choice-of-court agreements against third parties under the Hague choice-of-court Convention and Brussels Ibis Regulation, s. 76, tillgänglig på https://www.prf.unze.ba/Docs/Anali/Analibr18god9/4.pdf; Ratković, T., och Zgrabljić Rotar, D., Choice-of-Court Agreements under the Brussels I Regulation (Recast), Journal of Private International Law, vol. 9, 2013, s. 253–255.

42 Se fotnot 19 i detta förslag till avgörande, förklarande rapporten, punkt 126.

43 Detta begrepp innefattar inte heller tolkningen av en prorogationsklausul (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 1997, Benincasa, C‑269/95, EU:C:1997:337, punkt 31 och där angiven rättspraxis). När det gäller de formella kraven för att en sådan klausul ska vara giltig definieras dessa i artiklarna 25.1 och 25.2 i Bryssel Ia-förordningen på ett sådant sätt att det inte finns något utrymme för att tillämpa nationell rätt, inbegripet lagvalsregler.

44 Allianz och Mapfre delar denna uppfattning. Maersk har gjort gällande att lagvalsreglerna i spansk rätt hänvisar till peruansk rätt.

45 Se även punkt XI i inledningen till LNM som citeras ovan i punkt 6 i detta förslag till avgörande.