Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 30 maj 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 2013, s. 60) (nedan kallat direktiv 2013/32).

3 Se den information som finns tillgänglig på engelska på adress: https://whoiswho.euaa.europa.eu/Pages/safe-country-concept.aspx.

4 Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades den 4 november 1950 (ETS nr 005) och trädde i kraft den 3 september 1953, ändrad genom protokoll nr 11, 14 och 15 och kompletterad genom protokoll nr 1, 4, 6, 7, 12, 13 och 16.

5 Protokoll (nr 24) om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater (EUT C 83, 2010, s. 305), som bilagts EUF-fördraget (nedan kallat protokoll nr 24).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9) (nedan kallat direktiv 2011/95).

7 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll noterar jag att detta territoriella undantag förefaller ha tagits bort med verkan från och med den 1 oktober 2023 genom Vyhláška č. 289/2023 Sb, kterou se mění vyhláška č. 328/2015 Sb. (dekret nr 289/2023 om ändring av dekret nr 328/2015) (nedan kallat dekret nr 289/2023). Se information om detta som finns tillgänglig på engelska på adress: https://whoiswho.euaa.europa.eu/Pages/safe-country-concept.aspx.

8 Vidare ska ministeriet enligt 85b § punkt 1 i lagen om asyl, efter ett beslut om att avslå en ansökan om internationellt skydd såsom uppenbart ogrundad, såvida inte beslutet har upphävts av domstol, eller efter ett beslut av en regional domstol att inte bevilja uppskov med verkställigheten, ex officio utfärda ett utvisningsbeslut mot den utländska medborgaren med en tidsfrist på högst en månad.

9 I begäran om förhandsavgörande hänvisas till två handlingar betitlade Évaluation de la Moldavie comme pays d’origine sûr, situation en juillet 2021, av den 28 juli 2021 respektive Informations du Bureau fédéral de la Migration et des Réfugiés de juin 2021.

10 Se fotnot 7 ovan.

11 Note Verbale No. FRA-CoE/352.6/410110 (Verbalnot nr FRA-CoE/352.6/410110) från Republiken Moldaviens ständiga representation, daterad den 11 april 2024, registrerad vid generalsekretariatet den 11 april 2024, tillgänglig på engelska på adress: rm.coe.int/0900001680af4f7e.

12 Se fotnot 7 ovan.

13 Enligt fast rättspraxis presumeras en begäran om förhandsavgörande som framställs till EU-domstolen vara relevant. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den. Se, exempelvis, dom av den 7 mars 2024, Roheline Kogukond m.fl. ( C‑234/22, EU:C:2024:211, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

14 Se artiklarna 36 och 37 i (och bilaga I till) direktiv 2013/32 (säkert ursprungsland), respektive artikel 38 (säkert tredjeland) och artikel 39 (europeiskt säkert tredjeland) i direktiv 2013/32. För en förklaring av dessa olika begrepp, se Europeiska unionens asylbyrå (nedan kallad EUAA), Applying the Concept of Safe Countries in the Asylum Procedure (Tillämpning av begreppet säkra länder i asylförförfarandet), december 2022. Se även Goldner Lang, I. och Nagy, B., External border control techniques in the EU as a challenge to the principle of non-refoulement, European Constitutional Law Review, vol. 17, 3.e uppl., 2021, s. 442–470.

15 Såsom rapporteras i Martenson, H. och McCarthy, J., In General, no serious risk of persecution”: Safe country of origin practices in nine European States, Journal of Refugee Studies, vol. 11, nr 3, 1998, s. 304–325, särskilt på s. 306. Se även van Selm J., Access to Procedures Safe Third Countries, Safe Countries of Origin and Time Limits, 2001, tillgänglig på engelska på adress: https://www.unhcr.org/media/access-procedures-safe-third-countries-safe-countries-origin-and-time-limits

16 Beträffande dessa båda aspekter, se, exempelvis, Goodwin-Gill, G.S., Safe country? Says who?, International Journal of Refugee Law, vol. 4, 2:a uppl., april 1992, s. 248–250; Costello, C., Safe country? Says who?, International Journal of Refugee Law, vol. 28, 4:a uppl., 2016, s. 601–622. Se även, analogt, dom av den 28 juli 2011, Samba Diouf ( C‑69/10, EU:C:2011:524, punkt 65) (nedan kallad domen i målet Samba Diouf).

17 Se bilaga I första stycket till direktiv 2013/32.

18 Se, för en interaktiv karta som inbegriper förteckningen över säkra ursprungsländer, https://whoiswho.euaa.europa.eu/Pages/safe-country-concept.aspx.

19 Rådets direktiv av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, 2005, s. 13). Detta direktiv upphävdes genom direktiv 2013/32.

20 Dom av den 6 maj 2008, parlamentet/rådet ( C‑133/06, EU:C:2008:257). Samma idé återkom senare i olika lagstiftningsförslag. Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU och om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd och om ändring av direktiv 2013/32/EU (COM(2015) 452 final) och förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (COM(2016) 467 final), s. 17 och 18. För det senaste inslaget i lagstiftningsprocessen som var tillgängligt när detta förslag till avgörande utarbetades, se artikel 61.2 i Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och upphävande av direktiv 2013/32/EU, dokument PE 16 2024 REV 1, av den 15 maj 2024.

21 Konvention angående flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967 (nedan kallad Genèvekonventionen).

22 I direktivtexten hänvisas till Easo (Europeiska stödkontoret för asylfrågor), som dock har blivit Europeiska unionens asylbyrå (EUAA). Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2303 av den 15 december 2021 om Europeiska unionens asylbyrå och om upphävande av förordning (EU) nr 439/2010 (EUT L 468, 2021, s. 1).

23 Artikel 37.3 i direktiv 2013/32.

24 Dom av den 25 juli 2018, A ( C‑404/17, EU:C:2018:588, punkt 25) (nedan kallad domen i målet A). Se även artikel 36.1 i direktiv 2013/32.

25 Artikel 31.9 i direktiv 2013/32.

26 Min kursivering. Se artikel 32.2 i direktiv 2013/32 jämförd med artikel 31.8 b i samma direktiv, samt domen i målet A, punkt 26. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att ministeriet gjorde denna kvalificering med avseende på CV:s ansökan.

27 Såsom även noterades i domen i målet A, punkt 27, med hänvisning till artikel 46.5 och 46.6 i direktiv 2013/32. Jag erinrar om att den hänskjutande domstolen, på CV:s begäran, beviljade uppskov med verkställigheten av avslagsbeslutet i avvaktan på resultatet av hans överklagande. Se punkt 29ovan.

28 I förevarande mål anser jag det inte vara nödvändigt att diskutera kommissionens ståndpunkt att artikel 16 i lagen om asyl, som återges i punkt 18 i förevarande förslag till avgörande, är oförenlig med direktiv 2013/32, eftersom den undantar sökande från säkra ursprungsländer från en individuell prövning av behovet av internationellt skydd. Om så skulle vara fallet skulle jag instämma jag med kommissionen. Med detta sagt framgår det inte av begäran om förhandsavgörande att bedömningen av CV:s ansökan inte innefattade en prövning av hans behov av internationellt skydd.

29 Europadomstolens dom av den 21 september 2021, Dareskizb mot Armenien, CE:ECHR:2021:0921JUD006173708, § 59 och där angiven rättspraxis (nedan kallad Europadomstolens dom i målet Dareskizb).

30 Ibidem.

31 Såsom följer direkt av artikel 15.1 i Europakonventionen.

32 Se artiklarna 1 och 3 i protokoll nr 6 till Europakonventionen, artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 13 till Europakonventionen och artikel 4.1 och 4.3 i protokoll nr 7 till Europakonventionen.

33 Se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 26 september 2023, Yüksel Yalçınkaya mot Turkiet, CE:ECHR:2023:0926JUD001566920, § 348 och där angiven rättspraxis (nedan kallad Europadomstolens dom i målet Yüksel Yalçınkaya).

34 Se Europadomstolens dom i målet Dareskizb, § 62.

35 I det avseendet tycks Europadomstolen ha godtagit att det exceptionella läge som en fördragsslutande part åberopar för att utlösa artikel 15 i Europakonventionen kanske inte kan beskrivas som tillfälligt. Se Europadomstolens dom av den 19 februari 2009, A. m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2009:0219JUD000345505, § 178 (nedan kallad Europadomstolens dom i målet A. m.fl. mot Förenade kungariket), där Europadomstolen dock konstaterade att frågan om responsens proportionalitet kan vara kopplad till nödlägets varaktighet.

36 Europadomstolens dom i målet i Yüksel Yalçınkaya, §§ 349 och 350 och där angiven rättspraxis.

37 Se Europadomstolens dom i målet A. m.fl. mot Förenade kungariket, § 184 och där angiven rättspraxis.

38 Se Europadomstolens dom i målet A. m.fl. mot Förenade kungariket, § 161 och där angiven rättspraxis.

39 Såsom även bekräftas i Europadomstolen, Guide on Article 15 of the European Convention on Human Rights – Derogation in time of emergency (Vägledning om artikel 15 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – Avvikelse från konventionsförpliktelse vid nödläge), februari 2022, s. 5, punkt 4.

40 Se den särskilda sida som Europarådet har dedikerat åt förteckningen över anmälda avvikelser som finns tillgänglig på engelska på adress: https://www.coe.int/en/web/conventions/derogations-covid-19

41 Se Steering Committee for Human Rights (CDDH), Drafting Group on Human Rights in Situations of Crisis (CDDH-SCR), Draft Explanatory Memorandum to the draft Recommendation of the Committee of Ministers on the effective protection of human rights in situations of crisis (styrkommittén för de mänskliga rättigheterna (CDDH), beredningsgruppen för mänskliga rättigheter i krislägen (CDDH-SCR), Utkast till motivering till utkastet till rekommendation från ministerkommittén om ett effektivt skydd för mänskliga rättigheter i krislägen), CDDH-SCR(2024)02, den 10 januari 2024, punkt 46.

42 Den underrättelse som Moldavien lämnade in i samband med covid-19-pandemin är inte aktuell här. För återkallelsen av denna underrättelse, se Note Verbale No FRA-CoE/352/175 (Verbalnot nr FRA-CoE/352/175) från Republiken Moldaviens ständiga representation, daterad den 29 april 2021, registrerad vid generalsekretariatet den 29 april 2021, tillgänglig på engelska på adress: rm.coe.int/1680a24f55.

43 Se bilaga I första stycket till direktiv 2013/32.

44 Steering Committee for Human Rights (CDDH), Drafting Group on Human Rights in Situations of Crisis (CDDH-SCR), Draft Recommendation of the Committee of Ministers on the effective protection of human rights in situations of crisis (styrkommittén för de mänskliga rättigheterna (CDDH), beredningsgruppen för mänskliga rättigheter i krislägen (CDDH-SCR), Utkast till rekommendation från ministerkommittén om ett effektivt skydd för mänskliga rättigheter i krislägen), CDDH-SCR(2024)01, den 10 januari 2024, skäl 8.

45 Se punkt 61 ovan.

46 Vid förhandlingen hänvisade den tjeckiska regeringen till exemplet med covid-19-pandemin, under vilket tre medlemsstater beslutade att åberopa artikel 15 i Europakonventionen, såsom har påpekats i punkt 63 ovan, medan de övriga medlemsstaterna inte gjorde det, trots att, såsom jag förstår detta argument, den underliggande situation som pandemin medförde inte i grunden skilde sig åt mellan dessa medlemsstater.

47 Jag förstår det som att denna underrättelse motsvarar Note Verbale No FRA-CoE/352/81 (verbalnot nr FRA-CoE/352/81) från Republiken Moldaviens ständiga representation vid Europarådet, daterad den 25 februari 2022, registrerad hos generalsekretariatet den 25 februari 2022, tillgänglig på engelska på adress: https://rm.coe.int/0900001680a5a421. Även om aktuell status för denna avvikelse inte står helt klar för mig baserat på allmänt tillgängliga källor, förstår jag det, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, som att det undantagstillstånd som Moldavien åberopade senare upphävdes eftersom det tycks följa av andra stycket i Note verbale No FRA-CoE/352/96 (verbalnot nr FRA-CoE/352/96) från Republiken Moldaviens ständiga representation vid Europarådet, daterad 3 mars 2022, registrerad hos generalsekretariatet den 3 mars 2022, tillgänglig på engelska på adress: https://rm.coe.int/0900001680a5b630, som den hänskjutande domstolen också hänvisar till.

48 Se Note Verbale No FRA-CoE/352/96” (verbalnot nr FRA-CoE/352/96) till vilken det hänvisas i föregående fotnot. Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll verkar den avvikelse som anmäldes i underrättelse av den 3 mars 2022 ha förlängts successivt till den 31 december 2023 och förefaller ha återkallats den 11 april 2024 genom den underrättelse som nämns i fotnot 11 ovan, såsom noterats i punkt 33. För en fullständig förteckning över underrättelser se https://www.coe.int/en/web/conventions/cets-number-/-abridged-title-known?module=declarations-by-treaty&numSte=005&codeNature=0.

49 För en fullständig förteckning över åtgärder, se Note verbale No FRA-CoE/352/96 (verbalnot nr FRA-CoE/352/96), till vilken det hänvisas i fotnot 47 ovan.

50 Se Note verbale No FRA-CoE/352/96 (verbalnot nr FRA-CoE/352/96), till vilken det hänvisas i fotnot 47 ovan.

51 Se, exempelvis Note verbale No. FRA-CoE/352.2/410 (verbalnot nr FRA-CoE/352.2/410) från Republiken Moldaviens ständiga representation vid Europarådet, daterad den 29 november 2023, registrerad hos generalsekretariatet den 29 november 2023, tillgänglig på engelska på adress: https://rm.coe.int/0900001680ad80c6, och de tidigare underrättelser som finns tillgängliga på den webbplats till vilken det hänvisas i fotnot 48 ovan.

52 Note verbale No. FRA-CoE/352/124 (verbalnot nr FRA-CoE/352/124) från Republiken Moldaviens ständiga representation vid Europarådet, daterad den 2 april 2021.

53 Se punkt 47 ovan. I skäl 48 i direktiv 2013/32 anges, bland annat, att [o]m en medlemsstat får kännedom om en betydande förändring av människorättssituationen i ett land som det betecknat som säkert bör medlemsstaten säkerställa att en översyn av situationen genomförs så snart som möjligt och att beteckningen som säkert land ändras vid behov.

54 De andra undantagen är, i enlighet med vad som föreskrivs i led b) och c) i den enda artikeln i protokoll nr 24, knutna till inledandet respektive slutförandet av det förfarande som avses i artikel 7.1 och 7.2 FEU, och som rör att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter värden som anges i artikel 2 [FEU]. Det fjärde undantaget är tillämpligt när en medlemsstat beslutar att pröva en viss ansökan på särskilda villkor, i enlighet med led d i den enda artikeln i protokoll nr 24.

55 Se artikel 33 i direktiv 2013/32.

56 Genom Amsterdamfördraget fogades protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater till EG‑fördraget (EGT C 340, 1997, s. 103).

57 Se, mer allmänt, yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014 (EU:C:2014:2454, punkterna 191 och 192).

58 I det fjärde skälet i protokoll nr 24 erinras det om att varje europeisk stat som ansöker om medlemskap i unionen i enlighet med artikel 49 [FEU] måste respektera de värden som anges i artikel 2 [FEU]. Se även det tredje skälet i det ursprungliga protokollet.

59 Se det sjätte skälet i protokoll nr 24 och det femte skälet i det ursprungliga protokollet.

60 Det åttonde skälet i båda protokollen. Det ursprungliga protokollets existens har förklarats med fallet med en ansökan om internationellt skydd som lämnades in i Belgien av en spansk medborgare som anklagades för att ha deltagit i terroristverksamhet, där den belgiska domstolen gick med på att inte betrakta Spanien som säkert. Martenson, H. och McCarthy, J., In general, no serious risk of persecution: Safe country of origin practices in nine European States, Journal of Refugee Studies, vol. 11, nr 3 (1998), s. 311. Se även van Selm J., Access to Procedures Safe Third Countries, Safe Countries of Origin and Time Limits, 2001, punkt 93, tillgänglig på engelska på adress: https://www.unhcr.org/media/access-procedures-safe-third-countries-safe-countries-origin-and-time-limits Jag noterar att Belgien avgav en förklaring (förklaring nr 5 om protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 340, 1997, s. 144) som fogades till Amsterdamfördraget) om att landet i enlighet med sina skyldigheter enligt Genèvekonventionen skulle göra en individuell prövning av varje asylansökan från en medborgare i en annan medlemsstat.

61 I förevarande fall anser jag det inte vara nödvändigt att undersöka huruvida en medlemsstats åberopande av artikel 15 i Europakonventionen endast medför en möjlighet att pröva ansökningar från medborgare i den staten, såsom den tjeckiska regeringen har gjort gällande, eller om det medför en skyldighet att göra detta, såsom den hänskjutande domstolen anser. Med hänsyn till att protokoll nr 24 utgör ett undantag från den allmänna skyldigheten att pröva ansökningar om internationellt skydd, skulle jag dock vara benägen att stödja den hänskjutande domstolens tolkning.

62 Se förklaringen i fotnot 7 och punkt 34 ovan.

63 I artikel 8 i direktiv 2011/95, som ibland kallas det interna skyddsalternativet eller det interna flyktalternativet, föreskrivs följande i punkt 1: Medlemsstaterna får som ett led i bedömningen av en ansökan om internationellt skydd besluta att en sökande inte är i behov av internationellt skydd om han eller hon i en del av ursprungslandet a) inte känner någon välgrundad fruktan för förföljelse eller löper någon verklig risk för att lida allvarlig skada, eller b) har tillgång till skydd mot förföljelse eller allvarlig skada enligt definitionen i artikel 7, och han eller hon på ett säkert och lagligt sätt kan resa till och beviljas rätt till inresa i den delen av landet och rimligen kan förväntas bosätta sig där. Min kursivering.

64 FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har likaså varnat för en sammanblandning av de två begreppen, eftersom de komplexa frågor som uppkommer vid tillämpningen av det interna skyddsalternativet kräver en noggrann prövning av det enskilda fallet, vilket för övrigt, och enligt UNHCR, inte lämpar sig för en handläggning inom ramen för det påskyndade förfarandet. UNHCR, Improving Asylum Procedures: Comparative Analysis and Recommendations for Law and Practice, Key Findings and Recommendations (Förbättring av asylförfaranden: Jämförande analys och rekommendationer för lagstiftning och praxis, Centrala iakttagelser och rekommendationer), mars 2010, s. 67, se https://www.refworld.org/reference/research/unhcr/2010/en/92062. Se även UNHCR, Guidelines on International Protection No 4: Internal Flight or Relocation Alternative” Within the Context of Article 1A(2) of the 1951 Convention and/or 1967 Protocol Relating to the Status of Refugees (UNHCR:s riktlinjer för internationellt skydd nr 4: Internt flykt- eller omlokaliseringsalternativ inom ramen för artikel 1A.2 i 1951 års konvention och/eller 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning), av den 23 juli 2003, HCR/GIP/03/04, s. 8, s. 36; eller UNHCR Observations on the Law Proposal amending the Obligation to Leave and Prohibition on Entry Act, the Law Enforcement Act and the Act on Granting International Protection to Aliens (UNHCR:s kommentarer till [det estniska] lagförslaget om ändring av lagen om utreseskyldighet och inreseförbud, brottsbekämpningslagen och lagen om beviljande av internationellt skydd till utlänningar), av den 12 november 2018, punkt 22, se http://www.refworld.org/docid/5c66ceb77.html.

65 Se, exempelvis, UNHCR, Observations by the UNHCR Representation for Northern Europe on the proposal to introduce in Sweden a list of safe countries of origin (remissvar från UNHCR för de nordiska och baltiska länderna på ett svenskt lagförslag om att införa en lista över säkra ursprungsländer), av den 31 mars 2020, s. 3 punkt 8, tillgängligt på engelska på adress: www.refworld.org/docid/5e8345014.html; UNHCR, Comments on the European Commission’s Proposal for an Asylum Procedure Regulation (UNHCR:s kommentarer till Europeiska kommissionens förslag till förordning om asylförfarandet) – COM(2016) 467, april 2019, s. 43, tillgängligt på engelska på adress: www.refworld.org/docid/5cb597a27.html; UNHCR, Improving Asylum Procedures: … (Förbättring av asylförfaranden: …), det dokument som anges i fotnot 64 ovan, s. 65; UNCHR’s Summary Observations on the Amended Proposal by the European Commission for a Council Directive on Minimum Standards on Procedures in Member States for Granting and Withdrawing Refugee Status (UNHCR:s sammanfattade synpunkter på Europeiska kommissionens ändrade förslag till rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus) (KOM(2000) 326 slutlig, av den 18 juni 2002), s. 8, tillgängligt på engelska på adress: https://www.refworld.org/legal/intlegcomments/unhcr/2003/en/31802

66 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Avlägsnande – Medicinsk cannabis) (C‑69/21, EU:C:2022:913, punkt 55), och dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 82) (nedan kallad domen i de förenade målen M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus)).

67 Se, exempelvis, UNHCR, Observations by the UNHCR Representation for Northern Europe on the proposal to introduce in Sweden a list of safe countries of origin (remissvar från UNHCR för de nordiska och baltiska länderna på ett svenskt lagförslag om att införa en lista över säkra ursprungsländer), av den 31 mars 2020, s. 4, punkt 11, tillgängligt på engelska på adress: www.refworld.org/docid/5e8345014.html; UNCHR Observations on the Law Proposal amending the Obligation to Leave … (UNHCR:s kommentarer till [det estniska] lagförslaget om ändring av lagen om utreseskyldighet …), det dokument som anges i fotnot 64 ovan, punkt 21; Improving Asylum Procedures: … (Förbättring av asylförfaranden: …), det dokument som anges i fotnot 64 ovan, s. 65; Summary of UNHCR’s Provisional Observations on the Proposal for a Council Directive on Minimum Standards on Procedures in Member States for Granting and Withdrawing Refugee Status (Council Document 14203/04, Asile 64) (Sammanfattning av UNHCR:s preliminära synpunkter på förslaget till rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (rådets dokument 14203/04, Asile 64)), av den 9 november 2004, s. 4, slutet.

68 Enligt artikel 2 d i direktiv 2011/95 definieras begreppet flykting som en tredjelandsmedborgare som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd, eller en statslös person som av samma skäl som nämnts ovan befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit …. Min kursivering.

69 Se artikel 19.2 i stadgan, där det stadgas att [i]ngen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling. Min kursivering. Min kursivering.

70 I artikel 30.1 i direktiv 2005/85 föreskrevs att … medlemsstaterna [får] behålla eller införa lagstiftning som … gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att andra tredjeländer … är säkra ursprungsländer i samband med prövning av asylansökningar. Detta kan inbegripa att en del av ett land betraktas som säker om villkoren i bilaga II är uppfyllda med avseende på den delen.

71 I artikel 30.3 i direktiv 2005/85 angavs följande: Medlemsstaterna får också behålla lagstiftning som är i kraft den 1 december 2005 och som gör det möjligt att på nationell nivå fastställa att en del av ett land skall betraktas som säker eller att ett land eller en del av ett land skall betraktas som säkra för en särskild grupp personer i det landet om villkoren … är uppfyllda med avseende på den delen eller gruppen.

72 Se artikel 31.8 b i direktiv 2013/32. I detta direktiv fastställs det inte någon särskild tidsfrist för det påskyndade förfarandet, utan det överlåts åt medlemsstaterna att fastställa den, under förutsättning att den är rimlig, såsom redan i korthet har konstaterats i punkt 50 ovan och såsom följer av artikel 31.9 i direktiv 2013/32. Tidsfristen för standardförfarandet anges däremot i artikel 31.3 och 3.5 i samma direktiv till 6 månader från det att ansökan lämnats in, vilken kan förlängas till högst 21 månader från det att ansökan inkommit.

73 Se artikel 46.5 jämförd med artikel 46.6 i direktiv 2013/. Se, beträffande dessa bestämmelser, dom av den 17 december 2020, kommissionen mot Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑808/18, EU:C:2020:1029, punkterna 303 och 271). Se även beslut av den 5 juli 2018, C m.fl. ( C‑269/18 PPU, EU:C:2018:544, punkt 53).

74 Se artikel 36.1 andra stycket i direktiv 2013/32.

75 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd (omarbetning) BILAGA, KOM(2009) 554 slutlig, BILAGA s.15. Min kursivering.

76 I likhet med vad som föreslås i utkasten till skäl 80 och artikel 61.2 i dokument PE 16 2024 REV 1 av den 15 maj 2024, som anges i fotnot 20 ovan, där man erkänner möjligheten att fastställa ett tredjeland som säkert ursprungsland med undantag för specifika delar av dess territorium eller tydligt identifierbara kategorier av personer. Såsom tidigare nämnts utgjorde detta dokument, då detta förslag till avgörande färdigställdes, det senast tillgängliga inslaget i den pågående lagstiftningsprocessen rörande förslaget till en förordning om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och upphävande av direktiv 2013/32/EU (COM(2016) 467 final).

77 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd (omarbetning) BILAGA, KOM(2009) 554 slutlig, BILAGA s.15, punkt 15.

78 Arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd – konsekvensbedömning, SEC(2009) 1376, s. 34. Se även bilagor till arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd – konsekvensbedömning, SEC(2009) 1376 (del II), s. 66–68.

79 I skäl 4 i direktiv 2005/85 kvalificerades [m]iniminormerna i detta direktiv … [som] en första åtgärd i fråga om asylförfaranden, medan det i skäl 12 i direktiv 2013/32 anges att [h]uvudsyftet med [sistnämnda] direktiv är att ytterligare utveckla miniminormerna för medlemsstaternas förfaranden för beviljande och återkallande av internationellt skydd för att inrätta ett gemensamt asylförfarande i unionen.

80 För ett erkännande av de politiska svårigheterna i detta avseende, se bilagor till arbetsdokument från kommissionens avdelningar, som anges i fotnot 78 ovan, s. 18.

81 Se artikel 30.2 och 30.3 i direktiv 2005/85.

82 På grund av skillnaderna i fråga om förekomsten av och innehållet i förteckningarna över säkra ursprungsländer.

83 Det framgår av förklaringen i punkt 108 ovan att den tidigare ordningen faktiskt skilde mellan två huvudalternativ. Medan möjligheten att fastställa att länder delvis skulle betecknas som säkra ursprungsländer på territoriell grund godtogs i samband med fastställanden på nationell nivå som grundades på de gemensamma villkoren för att fastställa länder som säkra ursprungsländer (artikel 30.2 i direktiv 2005/85), var det, såsom framgår av den ovannämnda standstill-klausulen i artikel 30.3 i direktivet, endast möjligt att fastställa att ett land skulle betraktas som ett säkert ursprungsland för en del av befolkningen om en sådan möjlighet fanns enligt befintlig nationell lagstiftning.

84 Jag erinrar om att detta endast gäller om sökanden är medborgare eller tidigare hade sin hemvist i det landet och om han eller hon samtidigt inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland med hänsyn till hans eller hennes särskilda omständigheter.

85 Jag erinrar om att kommissionens ståndpunkt, som diskuteras i detta avsnitt, sammanfaller med den tjeckiska och den nederländska regeringens huvudsakliga ståndpunkt, enligt vilken territoriella undantag kan godtas mer generellt.

86 Europadomstolen hänvisade till faktisk övergripande kontroll i sin dom av den 18 december 1996, Loizidou mot Turkiet, CE:ECHR:1996:1218JUD001531889, § 56.

87 Se, särskilt, artikel 8 i Draft articles on Responsibility of States for Internationally Wrongful Acts, with commentaries, Yearbook of the International Law Commission, 2001, vol. II, del två, särskilt s. 47 och punkt 4. Talmon, S., The Responsibility of Outside Powers for Acts of Secessionist Entities, International and Comparative Law Quarterly, vol. 58, nr 3, 2009, s. 493–518, särskilt på s. 493.

88 Se, särskilt, Europadomstolens dom av den 8 juli 2004, Ilaşcu m.fl. mot Moldavien och Ryssland, CE:ECHR:2004:0708JUD004878799, §§ 335, 392 and 394; Europadomstolens dom av den 19 oktober 2012, Catan mot Moldavien och Ryssland, CE:ECHR:2012:1019JUD004337004, §§ 109–110; Europadomstolens dom av den 23 februari 2016, Mozer mot Moldavien och Ryssland, CE:ECHR:2016:0223JUD001113810, § 99; Europadomstolens dom av den 17 juli 2018, Sandu m.fl. mot Republiken Moldavien och Ryssland, CE:ECHR:2018:0717JUD002103405, §§ 34–39.

89 Det framgår av den förklaring som den tjeckiska regeringen gav vid förhandlingen att den tjeckiska förteckningen över säkra ursprungsländer innehöll samma territoriella undantag som, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, togs bort, tillsammans med det undantag som är omtvistat i förevarande mål, med verkan från och med den 1 oktober 2023. Se fotnot 7 ovan.

90 Jag noterar att Ungern har betecknat Amerikas förenta stater som ett säkert ursprungsland med undantag för de stater som utmäter dödsstraff. Se den information som EUAA tillhandahåller på engelska på adress: https://whoiswho.euaa.europa.eu/Pages/safe-country-concept.aspx

91 Samma slutsats följer mer allmänt av min roll att fullt ut bistå domstolen för det fall den skulle välja att inte följa mitt förslag vad gäller den andra frågan utan att, i motsats till vad jag föreslår med avseende på den första frågan, anse att ett tredjelands åberopande av artikel 15 i Europakonventionen automatiskt utesluter att det betecknas som ett säkert ursprungsland.

92 Se, exempelvis, dom av den 26 september 2018, Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie (Överklagandets suspensiva verkan) ( C‑180/17, EU:C:2018:775, särskilt punkterna 33 och 34). Se, mer allmänt, Prechal, S., Between effectiveness, procedural autonomy and judicial protection, Izzivi prava v življenjski resničnosti. Challenges of law in life reality. Liber amicorum Marko Ilešič, Univerza v Ljubljani, Pravna fakulteta, Ljubljana, 2017, s. 601 och 391–404, särskilt på s. 395.

93 Jag erinrar om att inom ramen för systematiken i direktiv 2013/32 får den omständigheten att en ogrundad ansökan även anses vara uppenbart ogrundad till följd att medlemsstaterna kan välja att inte automatiskt tillåta sökanden att stanna kvar på det nationella territoriet i avvaktan på ett överklagande av beslutet om avslag på hans eller hennes ansökan om internationellt skydd (såsom framgår av artikel 46.5 i direktiv 2013/32 jämförd med artikel 46.6 i samma direktiv).

94 Den nederländska regeringen påpekade vid förhandlingen att beslutet att betrakta en ansökan från en sökande från ett säkert ursprungsland som uppenbart ogrundad inte förutsätter att det dessförinnan fattas ett beslut om att betrakta samma ansökan som ogrundad eftersom båda aspekterna bedöms samtidigt.

95 Det framgår av artikel 46.1 a i) i direktiv 2013/32 att sökande har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol, såsom denna rätt definieras i artikel 46.3 i samma direktiv, mot bland annat beslut om att anse en ansökan om internationellt skydd ogrundad med avseende på flyktingstatus och/eller subsidiärt skydd.

96 Jag erinrar om att det i huvudsak följer av EU-domstolens praxis att artikel 46.3 i direktiv 2013/32, liksom artikel 47 i stadgan, är tillräcklig i sig och inte behöver tydliggöras genom unionsrättsliga eller nationella bestämmelser för att enskilda ska ges en rättighet som kan åberopas som sådan. Dom av den 29 juli 2019, Torubarov ( C‑556/17, EU:C:2019:626, punkt 56) (nedan kallad domen i målet Torubarov).

97 Och de som har återuppstått efter antagandet av det omtvistade avslagsbeslutet. Dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkterna 111–113) (nedan kallad domen i målet Alheto). Jag noterar att i den engelska språkversionen av den domen används inte uttrycket elements utan new evidence (punkterna 111 och 112) och evidence (punkt 113), medan det i den franska språkversionen talas om nouveaux éléments (punkterna 111 och 112) och éléments (punkt 113). Med hänsyn till att den fråga som förvaltningsmyndigheten i det fallet underlät att pröva var av rättslig natur, anser jag att motsvarande del av EU-domstolens resonemang måste förstås som en hänvisning till alla faktiska eller rättsliga omständigheter, såsom framgår av punkt 118 i både den engelska och den franska språkversionen av domen. Se även dom av den 3 mars 2022, Secretary of State for the Home Department (Flyktingstatus för en statslös person av palestinskt ursprung) ( C‑349/20, EU:C:2022:151, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

98 Domen i målet Torubarov, punkt 65, och dom av den 8 februari 2024, Bundesrepublik Deutschland (Upptagande till sakprövning av en efterföljande ansökan) ( C‑216/22, EU:C:2024:122, punkt 62) (nedan kallad domen i målet Bundesrepublik Deutschland (Upptagande till sakprövning av en efterföljande ansökan)).

99 Se, för ett liknande resonemang (avseende direktiv 2011/95), domen i de förenade målen M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus), punkt 74 och där angiven rättspraxis.

100 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 februari 2024, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Ömsesidigt förtroende vid överföring) ( C‑392/22, EU:C:2024:195, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

101 Se, för ett liknande resonemang, domen i de förenade målen M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus), punkt 83.

102 Domen i målet Torubarov, punkt 50 och där angiven rättspraxis.

103 Se skäl 18 och artikel 31.2 i direktiv 2013/32.

104 Det finns ingen anledning att gå närmare in på argumentet avseende bedömningens komplexitet, som anförts av den tjeckiska regeringen, och att i förekommande fall särskilja det från rättsstridigheten av det fastställande som diskuterats i föregående avsnitt i förevarande förslag till avgörande, men jag har förstått att de nationella domstolarna slutade att betrakta Ukraina som ett säkert ursprungsland efter februari 2022, trots att Ukraina ännu inte hade strukits från förteckningen över säkra ursprungsländer. Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, se dom från Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen i Republiken Tjeckien) av den 10 mars 2022, 10 Azs 537/2021–31, särskilt punkt 17 (in casu krävde sistnämnda domstol att alla berörda ansökningar skulle omprövas enligt den ordinarie ordningen). Likaså med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll avfördes Ukraina från förteckningen över säkra ursprungsländer med verkan från och med den 1 oktober 2023, genom samma dekret som anges i fotnot 7 ovan och genom vilket det omtvistade territoriella undantaget ströks. Se även https://whoiswho.euaa.europa.eu/Pages/safe-country-concept.aspx.

105 Se, för ett liknande resonemang, arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd – konsekvensbedömning, av den 23 oktober 2009, SEC(2009) 1376 av den 21 oktober 2009, punkt 4.2.7. Mot bakgrund av vad som anförts i detta avsnitt anser jag det vara överflödigt att bemöta kommissionens argument att den rättsliga prövning som föreskrivs i artikel 46.3 i direktiv 2013/32 inte omfattar beslutet att underställa en ansökan det påskyndade förfarandet. Jag anser för det första att detta påstående motsägs av domen i målet Samba Diouf, även när hänsyn tas till de särskilda omständigheterna i det målet. För det andra går rättsverkningarna av begreppet säkert ursprungsland utöver användningen av det påskyndade förfarandet. För det tredje prövades detta mål mot bakgrund av artikel 39 i direktiv 2005/85, som var den rättsliga föregångaren till artikel 46.3 i direktiv 2013/32. Den definition av rättsmedlets karaktär som ges i sistnämnda bestämmelse gör att frågan inte behöver undersökas närmare, eftersom det krävs en full prövning av såväl de faktiska som de rättsliga omständigheterna, som inte måste begränsas till en materiell bedömning. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Alheto, punkt 115, och dom av den 19 mars 2020, Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal (Tompa) ( C‑564/18, EU:C:2020:218, punkt 67).

106 Detsamma gäller, enligt min mening, när den nationella domstolen anser att överklagandet ska avvisas. Se domen i målet Alheto, punkterna 119–127. Se även dom av den 19 mars 2020, Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal (Tompa) ( C‑564/18, EU:C:2020:218, punkt 69). Ett sådant konstaterande skulle enligt min uppfattning kräva ytterligare differentiering beroende på de tillämpliga grunderna för att talan inte kan tas upp till prövning, såsom anges i artikel 33.2 i direktiv 2013/32, men denna fråga behöver inte vidareutvecklas i detta mål.

107 Jag erinrar om att det följer av formuleringen (i förekommande fall) i artikel 46.3 i direktiv 2013/32, och av EU-domstolens praxis att medlemsstaterna visserligen är skyldiga att bemyndiga de nationella domstolarna att pröva behovet av internationellt skydd, men att dessa domstolar inte nödvändigtvis är skyldiga att göra denna bedömning, eftersom de, beroende på vilka uppgifter som finns tillgängliga i målakten, kan anse att den beslutande myndigheten är bättre lämpad för denna uppgift. (se domen i målet Bundesrepublik Deutschland (Upptagande till sakprövning av en efterföljande ansökan), punkt 67.) För en hänvisning till de beslutande myndigheternas specifika resurser och personal som är specialiserad på området, se domen i målet Torubarov, punkt 64, eller dom av den 16 juli 2020, Addis ( C‑517/17, EU:C:2020:579, punkt 61).

108 Dom av den 4 oktober 2018, Fathi ( C‑56/17, EU:C:2018:803, punkt 72).

109 Ibidem., punkterna 69–71. Det framgår av punkt 57 i samma dom att den nationella domstol som hade att pröva överklagandet av ett beslut att avslå en asylansökan enligt nationell rätt var skyldig att pröva huruvida den nationella myndigheten i första instans hade följt det korrekta förfarandet, vilket tycks vara skälet till att den hänskjutande domstolen i det målet undrade huruvida en sådan skyldighet även innefattade en kontroll av att bestämmelserna i Dublin III‑förordningen hade tillämpats på ett korrekt sätt.

110 I enlighet med artikel 43 i direktiv 2013/32.

111 Se i detta hänseende, i fotnot 73 angiven rättspraxis.

112 Jag noterar att i det fall som ledde till domen i målet Alheto avsåg den specifika rättsliga omständighet som inte beaktades av den beslutande myndigheten tillämpligheten av ordningen i artikel 12.1 a i direktiv 2013/32. Det var med avseende på denna rättsliga omständighet som EU-domstolen besvarade den tredje tolkningsfrågan i det målet som avsåg omfattningen av domstolsprövningen enligt artikel 46.3 i direktiv 2012/32 som är omtvistad här. Jag noterar att den andra tolkningsfrågan i det målet avsåg möjligheten att tillämpa artikel 12.1 a andra meningen i direktiv 2011/95 när sökanden inte hade åberopat den. Samtidigt finns det inget som tyder på att den hänskjutande domstolen i det målet skulle ha ställts inför ett hinder som liknar det som den hänskjutande domstolen har ställts inför i förevarande mål. Se domen i målet Alheto, särskilt punkterna 97 och 117.

113 Se, exempelvis, mitt förslag till avgörande i målet Bundesrepublik Deutschland (Fråga huruvida en efterföljande ansökan kan tas upp till prövning) ( C‑216/22, EU:C:2023:646, punkt 94). I likhet med vad jag tidigare har påpekat är de överväganden som följer endast relevanta om den nationella domstolen inte kan dra en annan slutsats i sak än den som den beslutande myndigheten har dragit.

114 Se, exempelvis, dom av den 9 september 2020, Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (Avvisning av en efterföljande ansökan – Överklagandefrist) ( C‑651/19, EU:C:2020:681, punkt 36) (nedan kallad domen i målet Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (Avvisning av en efterföljande ansökan – Överklagandefrist).

115 Ibidem., punkt 38 och där angiven rättspraxis.

116 Ibidem., punkt 39.

117 Ibidem., punkt 38 och där angiven rättspraxis.

118 Se, exempelvis, domen i målet Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (Avvisning av en efterföljande ansökan – Överklagandefrist), punkt 42 och där angiven rättspraxis.

119 Dom av den 7 juni 2007, van der Weerd m.fl. ( C‑222/05–C‑225/05, EU:C:2007:318, punkt 41), dom av den 11 juli 1991, Verholen m.fl. ( C‑87/90–C‑89/90, EU:C:1991:314, punkterna 11–16), dom av den 14 december 1995, van Schijndel och van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:441, särskilt punkterna 17 och 22), och dom av den 14 december 1995, Peterbroeck ( C‑312/93, EU:C:1995:437, punkterna 15–21).

120 Se mitt förslag till avgörande i målet Profi Credit Polska (Återupptagande av ett genom lagakraftvunnet domstolsavgörande avgjort mål) (C‑582/21, EU:C:2023:674, punkterna 151–154).

121 Dom av den 22 juni 2023, K.B. och F.S. (Prövning ex officio på det straffrättsliga området) ( C‑660/21, EU:C:2023:498, punkterna 52 och 53). Mer specifikt fann EU-domstolen i den domen att de berörda unionsrättsliga bestämmelserna inte utgjorde hinder för en nationell lagstiftning som innebär ett förbud för en brottmålsdomstol att ex officio pröva huruvida de behöriga myndigheterna har åsidosatt sin skyldighet att utan dröjsmål informera misstänkta eller tilltalade om deras rätt att tiga, när, i korthet, dessa personer hade en konkret och faktisk möjlighet att bistås av en försvarare och när de kunde åberopa det aktuella åsidosättandet inom skälig tid.

122 Dom av den 8 november 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid och X (Prövning av förvar ex officio) ( C‑704/20 och C‑39/21, EU:C:2022:858, punkterna 85–88 och 91–94). I det pågående målet C‑156/23, Ararat, har dessutom frågan väckts om, i korthet, den rättsliga myndighetens skyldighet att ex officio fastställa huruvida principen om non-refoulement har respekterats i ett förfarande som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

123 Se, angående skyldigheten att samarbeta, domen i målet Alheto, punkt 116, och dom av den 29 juni 2023, The International Protection Appeals Tribunal m.fl. (Attentat i Pakistan) ( C‑756/21, EU:C:2023:523, punkt 46 och följande punkter), i samband med rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, 2004, s. 12), den rättsliga föregångaren till direktiv 2011/95.

124 Se även, för ett liknande resonemang, domen i målet Bundesrepublik Deutschland (Upptagande till sakprövning av en efterföljande ansökan), punkt 47 slutet.

125 Artikel 19 i direktiv 2013/32.

126 Artikel 11.2 i direktiv 2013/32.

127 Artikel 20 i direktiv 2013/32.