Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 14 december 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Europadomstolen, 29 april 2014, Natsvlishvili och Togonidze mot Georgien, CE:ECHR:2014:0429JUD000904305, § 90.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

5 DV nr 86, av den 28 oktober 2005

6 Rådets rambeslut av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel (EUT L 335, 2004, s. 8).

7 Rådets rambeslut av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet (EUT L 300, 2008, s. 42).

8 Dom av den 22 mars 2022, Prokurator Generalny m.fl. (Avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen – Tillsättning) ( C‑508/19, EU:C:2022:201, punkt 59).

9 Dom av den 24 februari 2022, Viva Telecom Bulgaria ( C‑257/20, EU:C:2022:125, punkt 123).

10 Beslut av den 18 april 2023, Vantage Logistics ( C‑200/22, EU:C:2023:337, punkt 27).

11 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 32 och 33) (nedan kallad dom Miasto Łowicz).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom Miasto Łowicz (punkterna 34–36).

13 Avseende rambeslut 2004/757, se dom av den 11 juni 2020, Prokuratura Rejonowa w Słupsku ( C‑634/18, EU:C:2020:455, punkt 32).

14 Dom av den 10 juli 2014, Julián Hernández m.fl. ( C‑198/13, EU:C:2014:2055, punkt 34).

15 Dom av den 11 juni 2020, Prokuratura Rejonowa w Słupsku ( C‑634/18, EU:C:2020:455, punkt 39).

16 Avseende rambeslut 2004/757, se dom av den 11 juni 2020, Prokuratura Rejonowa w Słupsku ( C‑634/18, EU:C:2020:455, punkt 41).

17 Se, analogt, beslut av den 24 september 2019, Spetsializirana prokuratura (Oskuldspresumtionen) ( C‑467/19 PPU, EU:C:2019:776, punkt 34).

18 Beslut av den 24 september 2019, Spetsializirana prokuratura (Oskuldspresumtionen) ( C‑467/19 PPU, EU:C:2019:776, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

19 Se, analogt, beslut av den 24 september 2019, Spetsializirana prokuratura (Oskuldspresumtionen) ( C‑467/19 PPU, EU:C:2019:776, punkterna 34 och 35).

20 Se, analogt, beslut av den 24 september 2019, Spetsializirana prokuratura (Oskuldspresumtionen) ( C‑467/19 PPU, EU:C:2019:776, punkt 36).

21 Se, exempelvis, dom av den 9 mars 2017, Milkova ( C‑406/15, EU:C:2017:198, bland annat punkt 52), och dom av den 21 december 2011, N.S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 64–69).

22 Dom av den 10 juli 2014, Julián Hernández m.fl. ( C‑198/13, EU:C:2014:2055, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

23 Jag vill påpeka att i beslutet om hänskjutande omnämns artikel 4.1 i rambeslut 2004/757 och artikel 3 i rambeslut 2008/841.

24 Dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 37).

25 Den första och den tredje tolkningsfrågan är visserligen formulerade på olika sätt, men ger ändå uttryck för samma frågeställning om vilken domstol som är behörig att pröva de tilltalades straffrättsliga ansvar, inbegripet genom godkännande av den överenskommelse om att erkänna sig skyldig som ingåtts av en av de tilltalade.

26 Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia, Bulgarien) underrättade genom skrivelse av den 5 augusti 2022 EU-domstolen om att Spetsializiran nakazatelen sad (Särskilda brottmålsdomstolen), till följd av en lagändring som trädde i kraft den 27 juli 2022, hade upplösts och att vissa brottmål som anhängiggjorts vid sistnämnda domstol, däribland det aktuella nationella målet, från och med det datumet hade överflyttats till Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia). Det framgår således att den sakprövningsförutsättning som avser att ett mål är anhängigt vid den nationella domstolen fortfarande är uppfyllt.

27 Dom Miasto Łowicz (punkterna 44–46).

28 Se dom Miasto Łowicz (punkterna 49–51).

29 Dom av den 19 november 2019, ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982).

30 Dom Miasto Łowicz (punkt 51).

31 Dom av den 13 juli 2023, YP m.fl. (Upphävande av immunitet och avstängning av en domare) ( C‑615/20 och C‑671/20, EU:C:2023:562, punkterna 46 och 47).

32 Punkt 34 i begäran om förhandsavgörande.

33 Även om den hänskjutande domstolen har hänvisat till artikel 19.1 andra stycket FEU, i samband med en formulering som visserligen är relativt oklar, åsyftar den även vid flera tillfällen artikel 47 i stadgan som EU-domstolen har slagit fast ska beaktas vid tolkningen av den förstnämnda bestämmelsen.

34 Dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkt 52).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 37).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkterna 57 och 58 och där angiven rättspraxis).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkterna 121–123).

38 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 128).

39 Dom av den 19 februari 2009, Gorostiaga Atxalandabaso/parlamentet ( C‑308/07 P, EU:C:2009:103, punkterna 43–45).

40 Dom av den 5 september 2019, AH m.fl. (Oskuldspresumtion) ( C‑377/18, EU:C:2019:670, punkt 44).

41 I artikel 4.1 i direktiv 2016/343 föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det i offentliga uttalanden från myndigheter och i rättsliga avgöranden, utöver dem som avser frågan om skuld, inte hänvisas till en misstänkt eller tilltalad som om den personen vore skyldig så länge denne inte har bevisats vara skyldig enligt lag.

42 Dom av den 5 september 2019, AH m.fl. (Oskuldspresumtion) ( C‑377/18, EU:C:2019:670, punkt 50). Det ska noteras att i det mål som avgjordes genom den domen hade överenskommelsen som ingåtts mellan åklagaren och en av de tilltalade hänskjutits för godkännande till den hänskjutande domstolen, motsvarande den särskilda dömande avdelningen, vilket framgår av punkt 22 i nämnda dom.

43 I artikel 3 i direktiv 2016/343 föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att misstänkta och tilltalade betraktas som oskyldiga till dess att deras skuld har fastställts enligt lag.

44 Beslut av den 28 maj 2020, UL och VM ( C‑709/18, EU:C:2020:411, punkt 35).

45 Europadomstolen, 25 november 2022, Mucha mot Slovakien, (CE:ECHR:2021:1125JUD006370319, § 49)

46 Europadomstolen, 25 november 2022, Mucha mot Slovakien (CE:ECHR:2021:1125JUD006370319).

47 Dom av den 5 september 2019 ( C‑377/18, EU:C:2019:670).

48 Avsaknaden av anonymisering är ett viktigt övervägande, framför allt inom ramen för diskussionen om huruvida oskuldspresumtionen har iakttagits.

49 Se punkterna 31 och 32 i beslutet om hänskjutande.

50 Dom av den 5 september 2019, AH m.fl. (Oskuldspresumtion) ( C‑377/18, EU:C:2019:670, punkterna 45 och 49). I sitt svar på EU-domstolens frågor uppgav den hänskjutande domstolen att en sådan uppgift omfattades av behörigheten för den dömande avdelningen, som är behörig att godkänna överenskommelsen, att föreslå ändringar i överenskommelsen.

51 Se punkterna 31 och 32 i beslutet om hänskjutande.

52 Se. för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkt 60).

53 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 2012, s. 57).

54 Dom av den 29 juli 2019, Gambino och Hyka ( C‑38/18, EU:C:2019:628, punkterna 43 och 44).

55 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Baustahlgewebe/kommissionen ( C‑185/95 P, EU:C:1998:37, punkterna 82 och 83), och förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Komisia za zashtita ot diskriminatsia ( C‑824/19, EU:C:2021:324, punkt 62). Jag vill även erinra om att det i artikel 32.2 i domstolens rättegångsregler föreskrivs att [n]är en muntlig förhandling har hållits, ska endast de domare som deltagit i denna … delta i överläggningen.

56 Europadomstolen, 29 april 2014, Natsvlishvili och Togonidze mot Georgien, CE:ECHR:2014:0429JUD000904305, §§ 91 och 92.

57 Europadomstolen anser att en straffrättslig uppgörelse inte bara har den stora fördelen att den möjliggör ett snabbt avgörande i brottmål och lindrar arbetsbördan för domstolar, åklagarmyndigheter och advokater, utan utgör även, om den används på rätt sätt, ett effektivt verktyg för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet och kan bidra till en minskning av antalet fällandet domar och därmed antalet intagna (Europadomstolen, 29 april 2014, Natsvlishvili och Togonidze mot Georgien, CE:ECHR:2014:0429JUD000904305, § 90).

58 Den hänskjutande domstolen har i sitt svar på EU-domstolens frågor angett att i samband med domstolsgodkännandet av överenskommelsen ska den behöriga avdelningen höra den tilltalade som undertecknat överenskommelsen om de materiella aspekterna (personens erkännande av skuld) och de processuella aspekterna (avstående från ett avgörande enligt det ordinarie förfarandet) och godkänna överenskommelsen endast om detta bekräftas av den berörda personen.

59 Jag vill påpeka att den hänskjutande domstolen vidare har gjort gällande att med hänsyn till att domaren är behörig att föreslå ändringar i överenskommelsen som innebär ett hårdare straff, har försvaret alltid ett rättsligt intresse av att avgörandet meddelas av den domstol vid vilken bevisen har lagts fram i närvaro och under överinseende av försvaret. Det ska framhållas att dessa överväganden är rent spekulativa eller till och med motsägelsefulla, eftersom den hänskjutande domstolen, i punkterna 51 och 52 i beslutet om hänskjutande, har angett att den överenskommelse om att erkänna sig skyldig som ingicks av den tilltalade tar sig uttryck i en lindrigare påföljd än vad som skulle ha utdömts inom ramen för det ordinarie förfarandet.

60 Det ska preciseras att detta är den tredje gången som den hänskjutande domstolen (eller den domstol som föregick den) har ställt frågor till EU-domstolen rörande denna specifika processuella regel. I dom av den 5 september 2019, AH m.fl. (Oskuldspresumtion) ( C‑377/18, EU:C:2019:670, punkt 28), var EU-domstolen noga med att ange att tolkningsfrågan inte avsåg huruvida det kan anses förenligt med unionsrätten att nationella bestämmelser kräver att andra tilltalade som inte har erkänt sig skyldiga lämnar sitt samtycke för att domstol ska kunna godkänna en överenskommelse som innebär att gärningen erkänns i utbyte mot en mildare påföljd. Utan att invänta EU-domstolens svar i förevarande mål, har den hänskjutande domstolen på nytt bett EU-domstolen att ta ställning till huruvida en sådan bestämmelse är förenlig med unionsrätten, särskilt artikel 20 i stadgan (mål C‑398/23 som fortfarande är under handläggning).

61 Dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkt 203).

62 Den hänskjutande domstolen har uttryckligen hänvisat till artikel 52 i stadgan.

63 Beslut av den 24 september 2019, Spetsializirana prokuratura (Oskuldspresumtionen) ( C‑467/19 PPU, EU:C:2019:776, punkt 34). Det är med hänvisning till sistnämnda punkt som EU-domstolen, i punkt 42 i nämnda beslut, slog fast att unionsrätten inte ålägger någon skyldighet för medlemsstaterna att tillåta att de rättsliga myndigheterna, när dessa meddelar sitt avgörande, beaktar samarbetsviljan hos misstänkta eller tilltalade, särskilt genom överenskommelse med åklagaren, varigenom någon erkänner sin skuld i utbyte mot en nedsatt påföljd.

64 Dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkterna 63 och 72).

65 EU-domstolen har framhållit att Europadomstolen anser att även om rätten att tiga inte uttryckligen nämns i artikel 6 i Europakonventionen, utgör den en allmänt erkänd internationell norm som utgör kärnan i begreppet rättvis rättegång (dom av den 2 februari 2021, Consob ( C‑481/19, EU:C:2021:84, punkt 38 och där angiven rättspraxis)).

66 Se artikel 381.1 och 381.6 NPK.