Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 28 september 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12). Det direktivet omarbetades och upphävdes med verkan från och med den 13 februari 2023 genom rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (EUT L 58, 2020, s. 4).

3 Ordinarie tillägg till GURI (Republiken Italiens officiella tidning) nr 279 av den 29 november 1995 (dekret nr 504/1995).

4 GURI nr 75 av den 31 mars 2010.

5 Dom av den 18 december 2007 ( C‑314/06, nedan kallad domen i målet SPMR, EU:C:2007:817).

6 Dom av den 18 maj 2017 ( C‑154/16, nedan kallad domen i mål Latvijas Dzelzceļš, EU:C:2017:392).

7 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till punkt 40 i domen i målet SPMR. Den första tolkningsfrågan ska in fine tolkas mot bakgrund av det citatet.

8 Girelli har hänvisat till artikel 7.4 andra stycket i direktiv 2008/118 och till artikel 4.5 i dekret nr 504/1995.

9 Dom av den 13 oktober 2022, Baltijas Starptautiskā Akadēmija och Stockholm School of Economics in Riga ( C‑164/21 och C‑318/21, EU:C:2022:785, punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis).

10 Den frågans ordalydelse grundar sig, i huvudsak, på de formuleringar som domstolen använde i punkterna 23 och 33 i domen i målet SPMR för att definiera begreppet force majeure inom ramen för rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, 1992, s. 1), i dess lydelse enligt rådets direktiv 94/74/EG av den 22 december 1994 (EGT L 365, 1994, s. 46). Se även punkt 36 i förevarande förslag till avgörande.

11 Unionsrättsliga begrepp definieras i princip inte med hänvisning till en eller flera nationella rättsordningar, om inte annat uttryckligen anges. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet SPMR (punkt 21 och där angiven rättspraxis).

12 Ibidem.

13 Se artikel 7.4 i direktiv 2008/118.

14 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet SPMR (punkt 22).

15 Direktiv 2008/118 upphävde och ersatte direktiv 92/12 med verkan från och med den 1 april 2010. I artikel 14.1 första meningen i direktiv 92/12 föreskrivs att [g]odkända [upplagshavare] skall befrias från skatt som avser förluster som uppkommer under punktskatteuppskov och är hänförliga till oförutsebara händelser eller force majeure och konstaterats av dem som bemyndigats av medlemsstaten i fråga.

16 Exempelvis jordbruksbestämmelser eller bestämmelser om tidsfrister för väckande av talan som fastställs i artikel 45 i domstolens stadga.

17 Det följer av fast rättspraxis att begreppet force majeure inte har samma innebörd inom unionsrättens olika tillämpningsområden och att begreppets betydelse därför ska bestämmas mot bakgrund av det rättsliga sammanhang i vilket det ska få verkningar (se domen i målet SPMR, punkt 25 och där angiven rättspraxis). Såsom generaladvokaten Kokott påpekade i sina förslag till avgörande i målet SPMR ( C‑314/06, EU:C:2007:457, punkt 31) och i målet kommissionen/Italien ( C‑334/08, EU:C:2010:187, punkt 21), är definitionen av force majeure allmänt tillämplig.

18 Domen i målet SPMR (punkterna 25–31).

19 Domen i målet SPMR (punkt 23 och där angiven rättspraxis).

20 Domen i målet SPMR (punkt 24 och där angiven rättspraxis).

21 Domen i målet SPMR (punkterna 31–33).

22 Jämför vad som anges i punkt 27 i domen i målet SPMR.

23 Enligt artikel 1.1 b i direktiv 2008/118 innefattar punktskattepliktiga varor alkohol.

24 Se slutsatserna i punkt 28 i domen i målet SPMR.

25 I artikel 7.4 andra stycket i direktiv 2008/118 anges villkoren för när varor ska anses vara fullständigt förstörda eller ha gått oåterkalleligen förlorade, och i tredje stycket i den bestämmelsen anges villkoren för att en sådan förstörelse eller förlust ska kunna påvisas.

26 Se slutsatserna i punkt 30 i domen i målet SPMR. Se även skäl 9 i direktiv 2008/118, där det hänvisas till vissa omständigheter.

27 Se punkterna 35 och 36 i förevarande förslag till avgörande.

28 Dom av den 9 juni 2022, IMPERIAL TOBACCO BULGARIA ( C‑55/21, EU:C:2022:459, punkt 37).

29 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 (EUT L 117, 2005, s. 13) (nedan kallad tullkodexen). I artikel 206.1 i tullkodexen föreskrivs bland annat att utan hinder av artiklarna 204.1 däri ska ingen tullskuld vid import anses uppkomma i fråga om en viss vara, om den berörda personen styrker att underlåtelsen att uppfylla de förpliktelser som uppkommer till följd av användning av det tullförfarande varorna hänförts till beror på att varorna blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått förlorade på grund av varans egen beskaffenhet, oförutsebara omständigheter eller force majeure.

30 Domen i målet Latvijas Dzelzceļš (punkt 61). Se, även, på det tullrättsliga området, dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International and Puma ( C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 192).

31 Se punkt 35 i förevarande förslag till avgörande.

32 Till stöd för sitt konstaterande i punkt 61 i domen i målet Latvijas Dzelzceļš, har domstolen bland annat hänvisat till domen i målet SPMR. Såsom förklaras i punkt 35 i förevarande förslag till avgörande har domstolen, vad gäller begreppet force majeure i den mening som avses i artikel 14.1 första meningen i direktiv 92/12, antagit den sedvanliga definitionen av det begreppet även på andra unionsrättsliga områden.

33 Domen i målet Latvijas Dzelzceļš (punkterna 58 och 62).

34 Se punkterna 39–41 i förevarande förslag till avgörande.

35 Dom av den 29 april 2010, Dansk Transport og Logistik ( C‑230/08, EU:C:2010:231, punkt 84).

36 I sitt förslag till avgörande i de förenade målen C & J Clark International och Puma ( C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2015:620), gick generaladvokat Bot så långt att han konstaterade att [b]egreppet oförutsebar omständighet har i själva verket mycket gemensamt med begreppet force majeure (punkt 135). I sitt förslag till avgörande i målet RF/kommissionen ( C‑660/17 P, EU:C:2019:67), intog generaladvokat Wahl ett mer nyanserat synsätt när han påpekade att [ä]ven om domstolen … aldrig har dragit en tydlig gräns mellan de båda begreppen, förefaller det rimligt att anta att de inte har exakt samma tillämpningsområde (punkt 33). Enligt honom avses med force majeure en mer begränsad uppsättning extrema händelser och en yttre kraft som hindrar parten från att fullgöra en skyldighet och lämnar parten utan något alternativ (punkt 35), medan begreppet oförutsebara omständigheter är något mer flexibelt och kan täcka in en vidare uppsättning omständigheter som inte omfattas av begreppet force majeure (punkt 36). Han ansåg emellertid att [i] viss mån utgör definitionen av dessa begrepp i förhållande till varandra en fråga om personligt omdöme, att de … till och med [kan] överlappa varandra och att [v]ar man än drar gränsen mellan de båda begreppen är det … uppenbart att de har en mycket nära koppling till varandra och identifierar en uppsättning extrema omständigheter (punkt 37). Generaladvokat Wahl konstaterade att förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure ska bedömas som en helhet, en begreppssamling (punkt 41).

37 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet SPMR ( C‑314/06, EU:C:2007:457, punkt 27). Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet RF mot kommissionen ( C‑660/17 P, EU:C:2019:67, punkt 30).

38 Dom av den 19 juni 2019, RF/kommissionen ( C‑660/17 P, EU:C:2019:509, punkt 37). Se, även, beslut av domstolens ordförande den 30 september 2014, Faktor B. i W. Gęsina/kommissionen ( C‑138/14 P, EU:C:2014:2256, punkt 19).

39 Se, exempelvis, beslut av den 21 september 2012, Noscira/harmoniseringsbyrån ( C‑69/12 P, EU:C:2012:589, punkt 39).

40 Det ska noteras att enligt EU-domstolens praxis är det just följderna och inte omständigheterna som inte hade kunnat undvikas, i motsats till vad som anges i den första tolkningsfrågan in fine.

41 I det målet hade olja läckt ut från en oljeledning genom vilken oljan transporterades under punktskatteuppskov. Näringsidkaren hävdade att läckorna och det faktum att oljeledningen sprack berodde på ett frätnings- och sprickbildningsfenomen. Näringsidkaren ansökte om befrielse från punktskatt för den olja som gått förlorad. Myndigheten avslog ansökan eftersom den ansåg att näringsidkaren inte uppfyllde villkoren för att kunna åberopa force majeure.

42 Domen i målet Latvijas Dzelzceļš (punkt 63).

43 Se punkt 41 i förevarande förslag till avgörande.

44 Dom av den 17 september 2020, Compagnie des pêches de Saint-Malo ( C‑212/19, EU:C:2020:726, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

45 Ibidem, punkt 28.

46 I punkt 52 i domen av den 24 februari 2021, Silcompa ( C‑95/19, EU:C:2021:128), konstaterade domstolen följande: Unionslagstiftaren har således gett den godkända [upplagshavaren] en central roll inom ramen för flyttningsförfarandet av punktskattepliktiga varor som omfattas av uppskovsreglerna, vilket tar sig uttryck i bestämmelser om ansvar för samtliga risker som är förenade med denna flyttning. [Upplagshavaren] anses således vara skyldig att betala punktskatt då en oegentlighet eller överträdelse har begåtts i samband med flyttning av sådana varor. Ansvaret är dessutom strikt och grundar sig inte på att det finns bevis eller en presumtion för att [upplagshavaren] har gjort sig skyldig till oaktsamhet, utan på [upplagshavarens] deltagande i en ekonomisk verksamhet.

47 I synnerhet kan det inte utgöra de behöriga myndigheternas medgivande enligt artikel 7.4 i direktiv 2008/118 eftersom ett sådant medgivande måste ges på förhand för att det ska tillåta en framtida händelse, såsom förklaras i punkt 67 i förevarande förslag till avgörande.