Förslag till avgörande av generaladvokaten Jean Richard de la Tour föredraget den 9 november 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

3 C‑71/11 och C‑99/11, nedan kallad domen Y och Z, EU:C:2012:518. Den domen rör bedömningen av en ansökan om internationellt skydd grundad på en risk för förföljelse på grund av sökandens religion. Se även dom av den 4 oktober 2018, Fathi ( C‑56/17, EU:C:2018:803).

4 C‑199/12–C‑201/12, EU:C:2013:720. Den domen rör bedömningen av en ansökan om internationellt skydd grundad på en risk för förföljelse på grund av sökandens homosexualitet.

5 Rådets direktiv av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, 2004, s. 12).

6 Se det svenska Migrationsverkets pressmeddelanden av den 7 december 2022 med rubriken Kvinnor från Afghanistan ska få asyl i Sverige respektive Att vara kvinna från Afghanistan tillräckligt för att få skydd.

7 Se pressmeddelandet Flygtningenævnet giver asyl til kvinder og piger fra Afghanistan av den 30 januari 2023 från Flygtningenævnet (flyktingmyndigheten, Danmark), som finns på följande webbadress: https://fln.dk/da/Nyheder/Nyhedsarkiv/2023/30012023.

8 Se det finländska Migrationsverkets pressmeddelande Flyktingstatus för afghanska kvinnor och flickor av den 15 februari 2023.

9 Rådets direktiv av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 2001, s. 12). Se även den resolution som Europaparlamentet den 16 september 2021 antog om situationen i Afghanistan (2021/2877(RSP), punkt 41) med anledning bland annat av det uttalande som den 19 augusti 2021 hade gjorts av Josep Borrell, Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och tillika kommissionens vice ordförande.

10 Se EUAA, Country Guidance: Afghanistan, januari 2023, bland annat punkt 3.15 (s. 23) liksom s. 86 och följande sidor.

11 Se UNHCR, Statement on the concept of persecution on cumulative grounds in light of the current situation for women and girls in Afghanistan, issued in the context of the preliminary ruling reference to the Court of Justice of the European Union in the cases of AH and FN v. Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl (C‑608/22 and C‑609/22), punkt 5.1.11.

12 Nedan kallad stadgan.

13 Undertecknad i Rom den 4 november 1950; nedan kallad Europakonventionen.

14 Som undertecknades i Genève den 28 juli 1951 (United Nations Treaty Series, vol. 189, s. 150, nr 2545 (1954)) och trädde i kraft den 22 april 1954.

15 Som ingicks i New York den 31 januari 1967 och trädde i kraft den 4 oktober 1967.

16 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

17 Se fotnot 10 ovan.

18 Jag hänvisar till mitt förslag till avgörande i målet Intervyuirasht organ na DAB pri MS (Kvinnor som utsätts för våld i hemmet) ( C‑621/21, EU:C:2023:314, fotnot 17).

19 Se punkt 68 i domen. Mina kursiveringar.

20 Jag anser inte att användningen av konjunktionen eller i artikel 9.1 i direktiv 2011/95 utgör hinder för en sådan tolkning.

21 Begreppet förföljelse definieras inte i den konventionen, utan det anges endast i artikel 1 A 2 första stycket att uttrycket flykting avser den som i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd (min kursivering).

22 Se, såvitt avser direktiv 2004/83, kommissionens kommentarer till artikel 11, med rubriken Förföljelsens natur (sedermera artikel 9 i direktiv 2004/83), i dess den 12 september 2001 framlagda förslag till rådets direktiv om miniminormer för när medborgare i tredjeland och statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning (KOM(2001) 510 slutlig).

23 Se domen Y och Z (punkt 57).

24 Dessa rättigheter avses i artiklarna 2, 3, 4.1 respektive 7 i Europakonventionen samt i artiklarna 2, 4, 5.1 respektive 49 i stadgan.

25 Gemensam ståndpunkt av den 4 mars 1996 antagen av rådet på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen om harmoniserad användning av uttrycket flykting i artikel 1 i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (EGT L 63, 1996, s. 2).

26 Se punkt 4 i den gemensamma ståndpunkten. Jag vill också påpeka att när rådet – i egenskap av unionslagstiftare – i sitt arbete med det förslag till direktiv som har nämnts i fotnot 22 ovan hänvisade till de grundläggande mänskliga rättigheterna, framhöll det först liv, frihet eller … fysisk integritet men utpekade sedan, efter det att vissa medlemsstater hade reserverat sig, de rättigheter som enligt artikel 15.2 i Europakonventionen inte får begränsas (se handlingar på rådets webbplats med numren 13620/01, 11356/02, 12620/02 och 13648/02).

27 Se domen Y och Z (punkt 57).

28 Se domen Y och Z (punkt 58).

29 Se dom av den 7 november 2013, X m.fl. ( C‑199/12–C‑201/12, EU:C:2013:720, punkt 53), och dom av den 19 november 2020, Bundesamt für Migration und Flüchtlinge (Militärtjänst och asyl) ( C‑238/19, EU:C:2020:945, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

30 Se dom av den 4 oktober 2018, Fathi ( C‑56/17, EU:C:2018:803, punkt 94 och där angiven rättspraxis).

31 Se domen Y och Z, där EU-domstolen exempelvis angav att [h]andlingar som innebär begränsningar i utövandet av den grundläggande rätten till religionsfrihet i den mening som avses i artikel 10.1 i stadgan, som är föreskrivna i lag, utan att därvid kränka denna rätt, är … direkt uteslutna, då de omfattas av artikel 52.1 i stadgan (punkt 60).

32 Se domen Y och Z, där EU-domstolen angav att handlingar som visserligen innebär en kränkning av de rättigheter som föreskrivs i artikel 10.1 [i stadgan] men som inte är tillräckligt allvarliga för att de ska utgöra en överträdelse av de grundläggande mänskliga rättigheter i vilka det enligt artikel 15.2 i Europakonventionen inte får göras inskränkningar, kan inte heller anses utgöra förföljelse i den mening som avses i artikel 9.1 i [direktiv 2004/83] och artikel 1 A i Genèvekonventionen (punkt 61, min kursivering).

33 Se domen Y och Z, där EU-domstolen angav att man, vid fastställande av huruvida en handling kan anses utgöra förföljelse på grund av sitt inneboende allvar i kombination med allvaret i de konsekvenser som den får för den drabbade personen, inte ska utgå från vilken beståndsdel av religionsfriheten som begränsas utan i stället ska utgå från beskaffenheten av det förtryck som den berörda personen utsätts för och konsekvenserna av detta förtryck (punkterna 65 och 66).

34 C‑56/17, EU:C:2018:803.

35 Se domen Y och Z (punkt 67) och dom av den 4 oktober 2018, Fathi ( C‑56/17, EU:C:2018:803, punkt 95 och där angiven rättspraxis).

36 Se EUAA, Qualification for International Protection: Judicial Analysis. Second edition, januari 2023 (särskilt avsnitt 1.4.3, som rör artikel 9.1 b i direktiv 2011/95).

37 Se den rättsliga analys som hänvisas till i fotnot 36 ovan, där EUAA påpekar att en mindre gynnsam behandling som härrör från skillnader i behandling av olika grupper inte i sig utgör förföljelse. Diskriminerande lagstiftning eller lagtillämpning kan anses utgöra förföljelse endast om det föreligger allvarliga försvårande omständigheter, exempelvis konsekvenser som är i betydande grad skadliga för sökanden. EEAA anser också att allvarliga inskränkningar i rätten att förvärvsarbeta, utöva sin religion eller få tillträde till utbildningsinrättningar – beroende på omständigheterna – antingen i sig eller genom den kumulerade effekten av dessa och andra inskränkningar kan vara likvärdiga med förföljelse om de påverkar den enskilde på ett liknande sätt som en allvarlig kränkning av en grundläggande mänsklig rättighet i den mening som avses i artikel 9.1 a i direktiv 2011/95. I detta sammanhang måste alla enskilda omständigheter beaktas, i synnerhet den effekt som ackumulationen av diskriminerande handlingar och/eller åtgärder får på en persons levnadsvillkor (mina översättningar) (avsnitt 1.4.4.3).

38 Se HCR, Handbook on Procedures and Criteria for Determining Refugee Status and Guidelines on International Protection under the [Geneva Convention], februari 2019 (punkterna 53–55).

39 Se HCR, Handbook on Procedures and Criteria for Determining Refugee Status and Guidelines on International Protection under the [Geneva Convention], februari 2011 (punkterna 53–55), och HCR, Guidelines on International Protection No. 1: Gender-Related Persecution within the Context of Article 1A(2) of the [Geneva Convention], 8 juli 2008 (punkt 14).

40 I domen Y och Z fann EU-domstolen att en kränkning av rätten till religionsfrihet kunde utgöra förföljelse i den mening som avsågs i artikel 9.1 a i direktiv 2004/83, om den asylsökande på grund av utövandet av denna frihet i sitt ursprungsland löpte en verklig risk bland annat för att en sådan aktör som avsågs i artikel 6 i det direktivet skulle åtala honom eller henne eller utsätta honom eller henne för behandling eller straff av omänsklig eller förnedrande beskaffenhet (punkt 67). Se även dom av den 4 oktober 2018, Fathi ( C‑56/17, EU:C:2018:803, punkt 95).

41 Den särskilt höga allvarlighetsgrad som åsyftas i artikel 4 i stadgan är enligt EU-domstolen uppnådd när den berörda personen befinner sig i en situation av extremt materiellt armod som gör det omöjligt för honom eller henne att tillgodose sina mest grundläggande behov, såsom att äta, tvätta sig och ha tak över huvudet, och som skadar hans eller hennes fysiska eller mentala hälsa eller utsätter honom eller henne för en förnedring som är oförenlig med mänsklig värdighet. I sin dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 92), hänvisade EU-domstolen till Europadomstolens dom av den 21 januari 2011, M.S.S. mot Belgien och Grekland (CE:ECHR:2011:0121JUD003069609, §§ 252–263).

42 Se Europadomstolens dom av den 9 juni 2009, Opuz mot Turkiet (CE:ECHR:2009:0609JUD003340102, § 176).

43 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i de förenade målen Y och Z ( C‑71/11 och C‑99/11, EU:C:2012:224, punkt 56).

44 Se dom av den 25 januari 2018, F ( C‑473/16, EU:C:2018:36, punkt 36).

45 Se skäl 12 i direktiv 2011/95. Se även dom av den 30 januari 2014, Diakité ( C‑285/12, EU:C:2014:39, punkt 33), dom av den 18 december 2014, M’Bodj ( C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkt 37), dom av den 25 januari 2018, F ( C‑473/16, EU:C:2018:36, punkt 34), och dom av den 10 juni 2021, Bundesrepublik Deutschland (Begreppet allvarligt och personligt hot) ( C‑901/19, EU:C:2021:472, punkt 44). Jag vill erinra om att beaktandet av sökandens personliga förhållanden också ska ge den behöriga myndigheten möjlighet att dels bedöma huruvida sökanden är i behov av särskilda förfarandegarantier i enlighet med artikel 24 i direktiv 2013/32, dels i förekommande fall slå fast fördelar som den som beviljas internationellt skydd ska ges i enlighet med artikel 20.3 och 20.4 i direktiv 2011/95.

46 Min kursivering. Se EUAA, Judicial analysis: Evidence and credibility assessment in the context of the Common European Asylum System, 2018, där EUAA påpekar att den kombinerade effekten av diskriminerande åtgärder ska bedömas mot bakgrund av sökandens personliga förhållanden och med hänsyn tagen till samtliga handlingar som sökanden har utsatts för eller riskerar att utsättas för (avsnitt 4.3.1, s. 67).

47 Se skälen 18 och 20 i direktiv 2013/32.

48 I linje med detta följer det av artikel 18.1 i direktiv 2013/32 att den behöriga myndigheten, om den finner detta relevant för bedömningen i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95 av en ansökan och förutsatt att sökanden lämnar sitt medgivande, kan låta genomföra en läkarundersökning av sökanden med avseende på tecken som skulle kunna tyda på tidigare förföljelse eller allvarlig skada.

49 C‑148/13–C‑150/13, EU:C:2014:2406.

50 C‑473/16, EU:C:2018:36.

51 Se dom av den 2 december 2014, A m.fl. ( C‑148/13–C‑150/13, EU:C:2014:2406, punkt 54), och dom av den 25 januari 2018, F ( C‑473/16, EU:C:2018:36, punkt 36).

52 Se dom av den 25 januari 2018, F ( C‑473/16, EU:C:2018:36, punkt 37). De metoder som används måste vara förenliga med bestämmelserna i direktiven 2011/95 och 2013/32 liksom – såsom framgår av skäl 16 respektive skäl 60 i dessa direktiv – med de grundläggande rättigheter som garanteras genom stadgan, däribland rätten till människans värdighet (artikel 1 i stadgan) och rätten till respekt för privatlivet och familjelivet (artikel 7 i stadgan). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2014, A m.fl. ( C‑148/13–C‑150/13, EU:C:2014:2406, punkt 53).

53 C‑465/07, EU:C:2009:94.

54 Se dom av den 17 februari 2009, Elgafaji ( C‑465/07, EU:C:2009:94, punkt 43), och dom av den 10 juni 2021, Bundesrepublik Deutschland (Begreppet allvarligt och personligt hot) ( C‑901/19, EU:C:2021:472, punkt 28).

55 Detta är också den åsikt som UNHCR har gett uttryck för i sin förklaring med anledning av de förevarande målen om förhandsavgörande: I vissa fall där en ansökan har samband med könstillhörighet riskerar sökanden förföljelse på grund av sina särskilda omständigheter – exempelvis att straffas för brott mot samhällsmoralen eller att utsättas för våld i hemmet – medan en sådan risk i andra fall föreligger på grund av den allmänna situationen i ett land när det gäller diskriminering och könsrelaterat våld (min översättning) (punkt 5.2.4).

56 Se FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC), Situation of human rights in Afghanistan – Report of the Special Rapporteur on the situation of human rights in Afghanistan, 9 september 2022: Det finns inget annat land där kvinnor och flickor så snabbt har försvunnit från alla delar av det offentliga livet eller där de i så hög grad missgynnas i varje aspekt av sitt liv (punkt 21).

57 Se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 25 februari 2020, A.S.N. med flera mot Nederländerna (CE:ECHR:2020:0225JUD006837717, § 107 och där angiven rättspraxis).

58 C‑91/20, EU:C:2021:898.

59 Se punkterna 39 och 40 i domen, samt där angiven rättspraxis. EU-domstolen erinrade om att det i synnerhet råder förbud mot bestämmelser med innebörden att flyktingstatus kan beviljas tredjelandsmedborgare som befinner sig i en situation helt utan samband med den logiska grunden för internationellt skydd (punkt 40 och där angiven rättspraxis).