Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 14 november 2023

1 Originalspråk: italienska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (EUT L 173, 2014, s. 349).

3 MiFID är en förkortning för det engelska uttrycket Market in Financial Instruments Directive. Direktiv 2014/65 upphävde och ersatte, med verkan den 3 januari 2017, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 2004, s. 1, även kallat MiFID I).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 84).

5 Av artikel 4.1 led 55 i direktiv 2014/65 framgår att om värdepappersföretaget är juridisk person, är dess hemmedlemsstat den medlemsstat där det har sitt säte.

6 Med värdmedlemsstat avses enligt artikel 4.1 led 56 i direktiv 2014/65 den medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där ett värdepappersföretag har en filial eller tillhandahåller investeringstjänster och/eller utför investeringsverksamhet ….

7 I artikel 4.1 led 46 i direktiv 2014/65 definieras en börshandlad fond som en fond där minst en andels- eller aktieklass handlas hela dagen på minst en handelsplats och med minst en marknadsgarant som vidtar åtgärder för att säkerställa att andels- eller aktiepriset på handelsplatsen inte i betydande grad skiljer sig från dess substansvärde och, i tillämpliga fall, från dess preliminära substansvärde.

8 Såvitt avser verksamhet i fråga om mottagande och vidarebefordran samt utförande på kunders uppdrag av order beträffande ett eller flera finansiella instrument, se punkterna 1 och 2 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2014/65. De börshandlade fonder som de i det nationella målet aktuella orderna gäller är att hänföra till kategorin överlåtbara värdepapper, som avses i punkt 1 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2014/65.

9 Se dom av den 20 april 2023, Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato (Comune de Ginosa) ( C‑348/22, EU:C:2023:301, punkt 36).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, UNIC och Uni.co.pel ( C‑95/14, EU:C:2015:492, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

11 Se, särskilt, skälen 7 och 164 i direktiv 2014/65.

12 Jag vill påpeka att artikel 16.11 i direktiv 2014/65 innehåller motsvarande bestämmelser om de ytterligare organisatoriska krav som medlemsstaterna i undantagsfall kan ålägga värdepappersföretag.

13 Jag vill påpeka att det förvisso följer av artikel 3.1 och 3.3 i direktiv 2014/65 att det direktivet inte ska tillämpas på personer som omfattas av ett frivilligt undantag men att det i artikel 3.2 föreskrivs att medlemsstaterna på sådana personer ska tillämpa krav som minst motsvarar kraven enligt direktivet i fråga om de villkor och förfaranden för auktorisation och fortlöpande tillsyn, de uppföranderegler och de organisatoriska krav som fastställs i uttryckligen angivna artiklar i direktivet samt i genomförandeföreskrifterna för dessa artiklar.

14 I detta sammanhang vill jag påpeka att omständigheterna i det nu aktuella nationella målet skiljer sig från omständigheterna i det mål som föranledde domen av den 8 maj 2019, Mastromartino ( C‑53/18, EU:C:2019:380), där EU-domstolen slog fast att ett tillfälligt förbud mot att utöva verksamhet som finansiell rådgivare med rätt att tillhandahålla tjänster utanför företagets lokaler, något som var att hänföra till begreppet anknutet ombud i den mening som avses i direktiv 2004/39, inte omfattades av det direktivet, vilket därför saknade relevans för det förbudet. Som jag redan har framhållit, kan direktiv 2014/65 däremot vara relevant för det förbud som är i fråga i det nu aktuella nationella målet.

15 I synnerhet när – såsom verkar vara fallet i det nationella målet – de order som inkommer från förmedlaren avser finansiella instrument som inte handlas på någon reglerad tjeckisk marknad och den enhet med nationell auktorisation som vidarebefordrar dessa order inte får verka på utländska marknader och därför i sin tur måste vidarebefordra dem till ett värdepappersföretag som får göra detta.

16 Jag vill framhålla att en av de främsta lockelserna med sådana aktörer som DeGiro hänger samman med att deras courtage ligger på en mycket konkurrenskraftig nivå.

17 Härvidlag vill jag påpeka att Fondee i sitt skriftliga yttrande har gjort gällande att de flesta anknutna ombuden i Tjeckien samarbetar med investeringsförmedlarna och således inte är konkret tillgängliga annat än i ytterst liten utsträckning för utländska värdepappersföretag.

18 Se, analogt, dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments ( C‑384/93, EU:C:1995:126, punkt 28).

19 Se dom av den 21 januari 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑546/07, EU:C:2010:25, punkt 39).

20 Se, särskilt, skälen 3 och 70 i direktiv 2014/65.

21 I artikel 79.1 första stycket i direktiv 2014/65 föreskrivs en skyldighet för de behöriga myndigheter i de olika medlemsstaterna som har ålagts att fullgöra funktioner enligt det direktivet att samarbeta när det är nödvändigt. Se även Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU (EUT L 314, 2019, s. 64).

22 Se dom av den 6 november 2003, Gambelli m.fl. ( C‑243/01, EU:C:2003:597, punkt 58) (nedan kallad domen Gambelli). Det mål som föranledde domen Gambelli rörde tillhandahållandet av vadslagningstjänster avseende idrottsevenemang. Den som tillhandahöll tjänsterna hade sitt säte i en annan medlemsstat än den där insatserna mottogs av agenturer, vilka fungerade som förmedlare mellan tjänsteföretaget och spelarna.

23 Se, analogt, dom av den 4 februari 2016, Staatsanwaltschaft Kempten ( C‑336/14, EU:C:2016:72, punkterna 41–43). Det målet rörde en i en medlemsstat bosatt tredjelandsmedborgare som tog upp sportvadslagningsinsatser åt ett bolag med säte i en annan medlemsstat.

24 C‑678/15, EU:C:2017:451.

25 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Khorassani ( C‑678/15, EU:C:2017:100, punkt 42).

26 Se dom av den 26 februari 2020, Stanleyparma och Stanleybet Malta ( C‑788/18, EU:C:2020:110, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

27 Se dom av den 16 mars 2023, OL (Förlängning av italienska koncessioner) ( C‑517/20, ej publicerad, EU:C:2023:219, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

28 Se dom av den 2 mars 2023, PrivatBank m.fl. ( C‑78/21, EU:C:2023:137, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

29 Se dom av den 6 oktober 2021, Casa Naţională de Asigurări de Sănătate och Casa de Asigurări de Sănătate Constanţa ( C‑538/19, EU:C:2021:809, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

30 Se dom av den 3 december 2020, BONVER WIN ( C‑311/19, EU:C:2020:981, punkt 21).

31 Se domen Gambelli, punkt 58.

32 Se dom av den 27 oktober 2022, Instituto do Cinema e do Audiovisual ( C‑411/21, EU:C:2022:836, punkt 24).

33 Se dom av den 4 december 1986, kommissionen/Tyskland ( 205/84, EU:C:1986:463, punkt 54). Se även dom av den 25 juni 2009, kommissionen/Österrike ( C‑356/08, ej publicerad, EU:C:2009:401, punkt 46).