Domstolens dom (nionde avdelningen) 4 oktober 2024
I mål C‑412/22, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Högsta förvaltningsdomstolen, Portugal) genom beslut av den 18 maj 2022, som inkom till domstolen den 21 juni 2022, i målet
DOMSTOLEN (nionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden O. Spineanu-Matei, samt domarna S. Rodin (referent) och L.S. Rossi, generaladvokat: A.M. Collins, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: NT, genom A. Côrte-Real Neves, C. Vieira Peres och J. Vieira Peres, advogados, Portugals regering, genom P. Barros da Costa, A. Rodrigues och N. Vitorino, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom G. Braga da Cruz och G. Luengo, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/278 av den 26 februari 2016 om upphävande av den slutgiltiga antidumpningstullen på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, utvidgad till att även omfatta import av vissa fästdon av järn eller stål som avsänts från Malaysia, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia eller inte (EUT L 52, 2016, s. 24) (nedan kallad upphävandeförordningen).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Autoridade Tributária e Aduaneira (skatte- och tullmyndigheten, Portugal) (nedan kallad tullmyndigheten) och NT, angående uppbörd i efterhand av antidumpningstullar, konventionella tullar och mervärdesskatt, jämte kompensationsränta, för import till Europeiska unionen av vissa fästdon av stål.
3 Genom beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 3), godkände Europeiska unionens råd avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994, samt de avtal som återges i bilagorna 1–3 till detta avtal, bland vilka återfinns avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 105) (nedan kallat WTO:s antidumpningsavtal).
4 Den 26 januari 2009 antog rådet förordning (EG) nr 91/2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 29, 2009, s. 1).
5 Den 18 juli 2011 antog rådet genomförandeförordning (EU) nr 723/2011 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som genom förordning nr 91/2009 införts på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, till att även omfatta import av vissa fästdon av järn eller stål som avsänts från Malaysia, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia eller inte (EUT L 194, 2011, s. 6), vilken senare ändrades genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 693/2012 av den 25 juli 2012 (EUT L 203, 2012, s. 23).
6 Den 28 juli 2011 antog Världshandelsorganisationens (WTO) tvistelösningsorgan (nedan kallat tvistelösningsorganet) överprövningsorganets rapport samt panelens rapport, i dess ändrade lydelse enligt överprövningsorganets rapport, i ärendet Europeiska gemenskaperna – Slutgiltiga antidumpningsåtgärder avseende vissa fästdon av järn eller stål från Kina (WT/DS 397) (nedan kallat tvistelösningsorganets beslut av den 28 juli 2011). I dessa rapporter konstaterades det bland annat att unionen hade handlat i strid med vissa bestämmelser i WTO:s antidumpningsavtal.
7 Efter detta beslut från tvistelösningsorganet antog rådet den 4 oktober 2012 genomförandeförordning nr 924/2012 om ändring av förordning nr 91/2009 (EUT L 275, 2012, s. 1), och sänkte i denna bland annat den antidumpningstull som föreskrevs i sistnämnda förordning.
8 Efter en översyn vid den tidpunkt när fristen för de åtgärder som vidtagits med stöd av artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51) löpte ut förlängde Europeiska kommissionen – genom genomförandeförordning (EU) 2015/519 av den 26 mars 2015 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, som utvidgats till att även omfatta import av vissa fästdon av järn eller stål som avsänts från Malaysia, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia eller inte, efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 82, 2015, s. 78) – den antidumpningstull som införts och ändrats genom förordning nr 91/2009 respektive genomförandeförordning nr 924/2012 i ytterligare fem år.
9 Genom beslut av den 12 februari 2016 antog tvistelösningsorganet nya rapporter där det fann att de åtgärder som unionen hade vidtagit genom genomförandeförordning nr 924/2012 var oförenliga med vissa bestämmelser i WTO:s antidumpningsavtal (nedan kallat tvistelösningsorganets beslut av den 12 februari 2016).
10 Till följd av tvistelösningsorganets beslut av den 12 februari 2016 antog kommissionen upphävandeförordningen den 26 februari 2016.
11 Genom artikel 1 i denna förordning upphävdes den antidumpningstull som infördes genom förordning nr 91/2009 i dess ändrade lydelse enligt genomförandeförordning nr 924/2012 och som förlängts genom genomförandeförordning 2015/519.
12 Det framgår av ordalydelsen i artikel 2 i upphävandeförordningen att upphävandet av den antidumpningstull som avses i artikel 1 får verkan från och med dagen för ikraftträdandet och får inte utgöra någon grund för återbetalning av de tullar som har tagits ut före denna tidpunkt. Enligt artikel 3 i förordningen trädde den i kraft dagen efter det att den hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, det vill säga den 28 februari 2016.
13 Upphävandeförordningen antogs på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/476 av den 11 mars 2015 om de åtgärder som unionen får vidta till följd av rapporter som antagits av Världshandelsorganisationens tvistelösningsorgan när det gäller antidumpningsåtgärder eller antisubventionsåtgärder (EUT L 83, 2015, s. 6).
14 I artikel 1.1 i sistnämnda förordning föreskrivs att när tvistelösningsorganet antar en rapport om en åtgärd som unionen vidtagit enligt sin antidumpningslagstiftning får kommissionen, beroende på omständigheterna, upphäva eller ändra den ifrågasatta åtgärden eller vidta alla andra särskilda åtgärder som bedöms vara lämpliga i sammanhanget.
15 I artikel 3 i nämnda förordning föreskrivs att [å]tgärder som antas enligt denna förordning ska tillämpas från och med den dag de träder i kraft och får inte utgöra någon grund för återbetalning av de tullar som tagits ut före den dagen, om inget annat anges.
16 Efter en utredning utförd av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och av myndigheterna i Malaysia på Olafs begäran om omlastning i Malaysia av varor med ursprung i Kina i syfte att undvika betalning av antidumpningstullar ([Olaf CASE OF/2010/0697, AAA 2010/016-(2012) S01]), som meddelats medlemsstaterna inom ramen för mekanismen för ömsesidigt bistånd, konstaterades att vissa varor, nämligen fästdon av stål, som exporterades till unionen den 3 april och den 24 april 2010, var av icke-preferentiellt kinesiskt ursprung.
17 Det portugisiska bolaget Inemer Lda. identifierades som mottagare (importör) av varorna. De berörda importdeklarationerna, som var daterade den 12 maj och den 9 juni 2010, ingavs i enlighet med förfarandet för indirekt företrädande av NT, motparten i målet vid den nationella domstolen, för Inemers räkning, i egenskap av deklarant.
18 I dessa deklarationer, som gjordes vid tullkontoret i Leixões (Portugal), angavs att de importerade varorna hade malaysiskt ursprung, vilket innebar att ingen tull togs ut i detta skede.
19 Efter att i samband med ett kontrollförfarande ha konstaterat felaktiga ursprungsdeklarationer avseende Malaysia i stället för Kina, fann tullmyndigheten dels att den aktuella importen inte omfattades av de bestämmelser om förmånstull som föreskrivs i artikel 20.3 e i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), dels att bland annat förordning nr 91/2009 skulle tillämpas, vilken vid tidpunkten för mottagandet av de aktuella importdeklarationerna föreskrev att en slutgiltig antidumpningstull skulle tillämpas på sådana varor med ursprung i Kina.
20 Genom ett beskattningsbeslut av den 20 mars 2018, som antogs inom ramen för ett förfarande för uppbörd i efterhand, ålades Inemer och NT att betala antidumpningstullar, konventionella tullar, mervärdesskatt och kompensationsränta till ett belopp av totalt 106997,60 EUR.
21 NT begärde omprövning av detta beslut och gjorde gällande att antidumpningstullar inte längre kunde påföras med stöd av förordning 91/2009 efter det att nämnda förordning hade upphävts genom artiklarna 1 och 2 i upphävandeförordningen.
22 Begäran medförde ingen ändring. NT överklagade då detta beslut till Tribunal Administrativo e Fiscal de Porto (Förvaltnings- och skattedomstolen i Porto, Portugal), som biföll överklagandet genom dom av den 17 december 2021.
23 Tullmyndigheten överklagade denna dom till Supremo Tribunal Administrativo (Högsta förvaltningsdomstolen, Portugal), som är den hänskjutande domstolen, och hävdade att det skett en felaktig rättstillämpning i den del det i nämnda dom bland annat slogs fast att upphävandeförordningen och dess upphävandeverkan hade åsidosatts.
24 Tullmyndigheten har vid den hänskjutande domstolen särskilt framhållit att det upphävande av förordning nr 91/2009 som gjordes genom upphävandeförordningen, i motsats till vad som slogs fast i domen i första instans, inte innebär en ogiltigförklaring på grund av rättsstridighet som medför att förordning nr 91/2009 är ogiltig med retroaktiv verkan (ex tunc), utan att den får verkningar den dag då upphävandeförordningen träder i kraft, varför det var nödvändigt att säkerställa bibehållandet av de antidumpningstullar som uppkommit före detta datum för att skydda unionens finansiella intressen.
25 NT däremot har vid den hänskjutande domstolen hävdat att de portugisiska myndigheterna, sedan upphävandeförordningen trädde i kraft, inte längre kunde fortsätta att påföra antidumpningstullar på grundval av förordning nr 91/2009, oavsett när den berörda importen ägde rum, eftersom det inte längre fanns någon rättslig grund för dessa tullar.
26 Det framgår nämligen av skälen i upphävandeförordningen att upphävandet av förordning nr 91/2009 motiverades av att tvistelösningsorganet hade konstaterat att förordningen inte var förenlig med vissa bestämmelser i WTO:s antidumpningsavtal. Detta upphävande skulle således ha karaktären av ogiltigförklaring, med retroaktiv verkan (ex tunc).
27 Den hänskjutande domstolen anser att det är nödvändigt att fastställa tillämpningsområdet och räckvidden av de upphävandeverkningar som följer av upphävandeförordningen, det vill säga att fastställa huruvida den rättsliga regleringen i förordning nr 91/2009, som har upphävts, nämligen de antidumpningstullar som föreskrivs i den, kan tillämpas på import som ägde rum under maj och juni 2010, då den sistnämnda förordningen fortfarande var i kraft, men där uppbörden av bland annat antidumpningstullar, först skedde i mars 2018, då nämnda förordning hade upphävts, även om upphävandet enligt förordning 2016/278 först fick verkan den 28 februari 2016.
28 Det är mot denna bakgrund som Supremo Tribunal Administrativo (Högsta förvaltningsdomstolen) beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
29 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 2 i upphävandeförordningen ska tolkas så, att upphävandet av de antidumpningstullar som föreskrivs i denna artikel utgör hinder för att dessa antidumpningstullar och, i förekommande fall, andra därmed sammanhängande tullar, tas ut på import av produkter som omfattas av antidumpningstullar som ägt rum före detta datum, i samband med en uppbörd i efterhand som genomförts efter detta datum. Den hänskjutande domstolen vill dessutom få klarhet i huruvida svaret på denna fråga blir annorlunda om uppbörden i efterhand har sitt ursprung i en handling som hämtats från ett straffrättsligt utredningsförfarande som grundar sig på bevisning som Olaf har lagt fram.
30 För att besvara dessa frågor erinrar domstolen inledningsvis om att det framgår av artikel 201.1 och 201.2 i förordning nr 2913/92 att en tullskuld vid import uppkommer bland annat när tullpliktiga varor övergår till fri omsättning vid den tidpunkt då tulldeklarationen i fråga tas emot.
31 I förevarande fall erinras om, såsom framgår av beslutet om hänskjutande, att importen av fästdon i det nationella målet ägde rum och därefter deklarerades för tullen under maj och juni 2010, det vill säga under en period då förordning nr 91/2009 om införande av de aktuella antidumpningstullarna var tillämplig på denna import.
32 Det är således utrett att de antidumpningstullar som införts genom förordning nr 91/2009, och andra tullar som är hänförliga till denna import skulle betalas, även om dessa tullar ursprungligen inte påfördes och togs ut på grund av de uppgifter som angavs i tulldeklarationerna, vilka senare visade sig vara felaktiga vad gäller de importerade varornas ursprung.
33 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor för att få klarhet i huruvida upphävandet av de antidumpningstullar som införts genom förordning nr 91/2009, genom artikel 2 i upphävandeförordningen, får till följd att dessa antidumpningstullar inte längre kan tas ut i samband med uppbörd i efterhand.
34 Enligt artikel 2 i upphävandeförordningen ska upphävandet av de antidumpningstullar som avses i artikel 1 i förordningen, däribland de som införts genom förordning nr 91/2009, få verkan från och med dagen då förordningen träder i kraft och inte utgöra grund för återbetalning av de tullar som tagits ut före denna tidpunkt.
35 Det framgår emellertid inte på något sätt av denna lydelse att upphävandet av antidumpningstullarna enligt artikel 1 i denna förordning skulle tillämpas retroaktivt. Tvärtom föreskrivs det, såsom domstolen redan har konstaterat, i artikel 2 i upphävandeförordningen att dessa tullar ska upphöra att gälla från och med dagen för dess ikraftträdande, vilket innebär att all retroaktiv verkan är utesluten (dom av den 18 oktober 2018, Internacional de Productos Metálicos/kommissionen, C‑145/17 P, EU:C:2018:839, punkt 57).
36 I motsats till vad NT har hävdat kan preciseringen i artikel 2, enligt vilken upphävandet av de berörda antidumpningstullarna inte utgör grund för återbetalning av tullar som tagits ut innan förordningen trädde i kraft, inte förstås så, att den utgör ett enskilt undantag från upphävandets retroaktiva verkan. Detta förtydligande bekräftar nämligen avsaknaden av retroaktiv verkan.
37 NT kan inte heller vinna framgång med sitt påstående att upphävandet av de berörda antidumpningstullarna i själva verket utgör en ogiltigförklaring på grund av att det är rättsstridigt och därmed har retroaktiv verkan (ex tunc), med hänsyn till att förordning nr 91/2009 är oförenlig med WTO-avtalen, såsom konstaterats i tvistelösningsorganets beslut av den 28 juli 2011 och den 12 februari 2016. Domstolen har nämligen redan slagit fast att giltigheten av förordning nr 91/2009 inte kan bedömas mot bakgrund av de avtal som anges i bilagorna 1–3 i avtalet om inrättande av WTO, närmare bestämt mot bakgrund av tvistelösningsorganets beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2018, Rotho Blaas, C‑207/17, EU:C:2018:840, punkt 56, och dom av den 11 januari 2024, Eurobolt m.fl./kommissionen och Stafa Group, C‑517/22 P, EU:C:2024:9, punkt 88 och där angiven rättspraxis).
38 Domstolen har dessutom konstaterat att den omständigheten att en unionsrättsakts upphovsman upphäver denna rättsakt, såsom skedde genom upphävandeförordningen vad gäller förordning nr 91/2009, inte kan likställas med ett fastställande av att denna rättsakt är rättsstridig med retroaktiv verkan (ex tunc), eftersom ett sådant upphävande endast har verkan för framtiden (se, för ett likande resonemang, dom av den 11 januari 2024, Eurobolt m.fl./kommissionen och Stafa Group, C‑517/22 P, EU:C:2024:9, punkterna 88 och 89).
39 Härav följer att upphävandet, såsom föreskrivs i artiklarna 1 och 2 i upphävandeförordningen, av de antidumpningstullar som införts bland annat genom förordning nr 91/2009 inte kan tolkas som en ogiltigförklaring på grund av rättsstridighet som påverkar sistnämnda förordnings giltighet och som av denna anledning skulle kunna påverka tillämpningen av förordningen på import, såsom den import som är aktuell i det nationella målet, som ägde rum innan upphävandet trädde i kraft.
40 Eftersom upphävandet av förordning nr 91/2009 endast har verkningar med avseende på import som skett från och med den dag då upphävandeförordningen trädde i kraft, kan upphävandet följaktligen varken påverka uppkomsten av en tullskuld avseende antidumpningstullar och andra tullar som är hänförliga till import som ägde rum före denna tidpunkt enligt förordning nr 91/2009, eller uppbörden i efterhand av dessa tullar, trots att sistnämnda förordning inte längre är i kraft vid tidpunkten för uppbörden.
41 Det följer av det ovan anförda att den omständigheten att uppbörd i efterhand sker på grundval av dels en handling som hämtats från ett straffrättsligt utredningsförfarande, dels frågan om varifrån den bevisning som använts i detta förfarande härrör, i sig saknar betydelse för verkningarna i tiden av upphävandet av de antidumpningstullar som är aktuella i det nationella målet, i synnerhet vad gäller upphävandet av dessa tullar inom ramen för en uppbörd som sker efter detta upphävande.
42 Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Artikel 2 i upphävandeförordningen ska tolkas så, att upphävandet av de antidumpningstullar som föreskrivs i denna artikel inte utgör hinder för att dessa antidumpningstullar och, i förekommande fall, andra därmed sammanhängande tullar, tas ut på import av produkter som omfattas av antidumpningstullar som ägt rum före denna tidpunkt, i samband med en uppbörd i efterhand som genomförts efter nämnda förordnings ikraftträdande. Den omständigheten att denna uppbörd i efterhand har sitt ursprung i en handling som hämtats från ett straffrättsligt utredningsförfarande som grundar sig på bevisning som lagts fram av Olaf saknar i detta avseende betydelse.
43 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: portugisiska.