Tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) den 18 september 2024

I mål T‑528/22,

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning), sammansatt av ordföranden R. da Silva Passos och domarna S. Gervasoni, N. Półtorak (referent), I. Reine och T. Pynnä, justitiesekreterare: handläggaren M. Zwozdziak-Carbonne,

med beaktande av beslut av den 11 november 2022, Belaruskali/rådet (T‑528/22 R, ej publicerat, EU:T:2022:709), genom vilket tribunalens ordförande avslog ansökan om interimistiska åtgärder och förordnade att frågan om rättegångskostnader skulle anstå,

med beaktande av det skriftliga förfarandet,

efter förhandlingen den 10 april 2024,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten och omständigheter som inträffat efter det att talan väckts

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Huruvida de handlingar som framlagts efter det att förfarandets skriftliga fas har avslutats kan tas upp till prövning

Yrkandet om delvis ogiltigförklaring av de ursprungliga rättsakterna

Den femte grunden, vilken avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Den första grundens femte del, vilken avser ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen

Den andra grunden, vilken avser en oriktig bedömning

– Den första delgrunden, vilken avser att det inte har visats att sökanden drar nytta av Lukasjenkoregimen eller stöder denna

– Den andra delgrunden, vilken avser att det inte har visats att sökanden bär ansvar för förtryck av det civila samhället

– Den första grundens andra del, vilken avser åsidosättande av internationella rättsinstrument

Den första grundens första, tredje och fjärde del, vilka avser åsidosättande av de grundläggande rättigheterna, åsidosättande av de mål som har angetts i unionens rättsliga grunder respektive ett åsidosättande av principen att åtgärderna ska vara riktade samt den fjärde grunden, vilken avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Den tredje grunden, vilken avser ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen

Yrkandet om delvis ogiltigförklaring av rättsakterna om bibehållande

1 Sökanden Belaruskali AAT har genom sin talan med stöd av artikel 263 FEUF i första hand yrkat om ogiltigförklaring av rådets genomförandebeslut (Gusp) 2022/881 av den 3 juni 2022 om genomförande av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 153, 2022, s. 77) samt av rådets genomförandeförordning (EU) 2022/876 av den 3 juni 2022 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 153, 2022, s. 1) (nedan tillsammans kallade de ursprungliga rättsakterna) och i andra hand av rådets beslut (Gusp) 2023/421 av den 24 februari 2023 (EUT L 61, 2023, s. 41) om ändring av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina och av rådets genomförandeförordning (EU) 2023/419 av den 24 februari 2023 om genomförande av artikel 8a i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 61, 2023, s. 20) (nedan tillsammans kallade rättsakterna om bibehållande), i den del dessa rättsakter rör sökanden.

2 Sökanden är den enda producenten av kaliumgödselmedel i Belarus och en av de största kaliumgödselmedelsproducenterna i världen.

3 Förevarande mål avser de restriktiva åtgärder som Europeiska unionen sedan år 2004 har vidtagit på grund av situationen i Belarus beträffande demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter samt på grund av Belarus medverkan till Rysslands aggression mot Ukraina.

4 Europeiska unionens råd antog den 18 maj 2006 på grundval av artiklarna [75 och 215 FEUF] förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot president [Lukasjenko] och vissa tjänstemän i Vitryssland (EUT L 134, 2006, s. 1) samt, den 15 oktober 2012 på grundval av artikel 29 FEU beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 285, 2012, s. 1).

5 I de versioner som var gällande vid tidpunkten för de ursprungliga rättsakterna föreskrevs i artikel 4.1 b i beslut 2012/642 samt i artikel 2.1 och 2.5 i förordning nr 765/2006 att alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av bland annat fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som drar nytta av Lukasjenkoregimen eller stöder denna ska frysas.

6 Dessutom ska enligt artikel 4.1 a i beslut 2012/642 och artikel 2.4 i förordning nr 765/2006 också alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer, enheter eller organ som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller förtryck av det civila samhället och den demokratiska oppositionen, eller vars verksamhet på annat sätt allvarligt undergräver demokratin eller rättsstatsprincipen i Belarus, eller alla fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dessa, liksom även juridiska personer, enheter eller organ som ägs eller kontrolleras av dessa, frysas.

7 Den 24 juni 2021 antog rådet beslut (Gusp) 2021/1031 om ändring av beslut 2012/642 (EUT LI 224, 2021, s. 15) och förordning (EU) 2021/1030 om ändring av förordning nr 765/2006 (EUT LI 224, 2021, s. 1).

8 Enligt artikel 2g i beslut 2012/642, i dess lydelse enligt beslut 2021/1031, ska inköp, import eller överföring från Belarus av kaliumkloridprodukter (pottaska) vara förbjudet. Enligt artikel 1i i förordning 765/2006, i dess lydelse enligt förordning 2021/1030, ska det vara förbjudet att direkt eller indirekt importera, köpa eller överföra kaliumkloridprodukter som förtecknas i bilaga VIII från Belarus, oavsett om de har sitt ursprung i Belarus eller inte (nedan tillsammans kallade de sektorsvisa restriktiva åtgärderna).

9 Den 24 februari 2022 tillkännagav Ryska federationens president en militär insats i Ukraina, och samma dag anföll den ryska krigsmakten Ukraina på flera fronter.

10 Den 24 februari 2022 offentliggjorde unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik en förklaring i vilken han på unions vägnar fördömde den oprovocerade invasion av Ukraina som företagits av Ryska federationens krigsmakt och förklarade att Belarus deltagande i det … oprovocerade och oberättigade militära angreppet mot Ukraina [skulle få ett] högt pris samt att man med restriktiva åtgärder riktar sig mot de personer i Belarus som [samarbetat] med de ansvariga för attackerna mot Ukraina och att handeln [skulle begränsas] inom ett antal viktiga sektorer.

11 Såsom framgår av skäl 2 och angivelserna i de ursprungliga rättsakterna antogs dessa med hänsyn till den allvarliga situationen i Belarus och de fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna samt det fortsatta förtrycket av det civila samhället och den demokratiska oppositionen. Angivelserna i de ursprungliga rättsakterna hänför sig också till Belarus medverkan till Rysslands aggression mot Ukraina.

12 Genom de ursprungliga rättsakterna uppfördes sökanden i rad 28 i tabell B i förteckningen över de personer, enheter och organ som är föremål för de restriktiva åtgärderna, vilka återfinns i bilaga till beslut 2012/642 samt i bilaga I till förordning nr 765/2006 (nedan tillsammans kallade de berörda förteckningarna).

13 I de ursprungliga rättsakterna motiverade rådet uppförandet av sökanden i de berörda förteckningarna på följande sätt:

14 Den 7 juni 2022 offentliggjorde rådet i Europeiska unionens officiella tidning ett meddelande till de personer som är föremål för restriktiva åtgärder som föreskrivs i [de ursprungliga rättsakterna] (EUT C 221, 2022, s. 2). De fysiska och juridiska personer som berördes av detta meddelande kunde i enlighet med meddelandet före den 30 november 2022 till rådet inkomma med en begäran om omprövning av beslutet att föra upp dem på de ovannämnda förteckningarna.

15 Genom skrivelse av den 22 juni 2022 begärde sökanden att få tillgång till de uppgifter och den bevisning som detta uppförande grundade sig på.

16 Den 22 juli 2022 översände rådet till sökanden arbetsdokumenten WK 5532/2022 INIT, WK 5532/2022 ADD 1 och WK 6656/2022 INIT, vilka innehöll de sakuppgifter som beaktats vid upptagandet av detta företag i förteckningarna.

17 Genom skrivelse av den 30 november 2022 inkom sökanden till rådet med en begäran om omprövning av upptagandet i de berörda förteckningarna genom de ursprungliga rättsakterna (nedan kallad begäran om omprövning).

18 Genom skrivelse av den 21 december 2022 underrättade rådet sökanden om sin avsikt att bibehålla de restriktiva åtgärderna mot detta företag och översände till detta det kompletterande arbetsdokumentet 17500/2022 INIT daterat den 13 december 2022.

19 Den 12 januari 2023 översände sökanden sina synpunkter till rådet.

20 Den 24 februari 2023 tillställde rådet sökanden som svar på en begäran om omprövning en formell skrivelse där rådet upprepade samma påståenden som i den ursprungliga motiveringen. I denna skrivelse förklarade rådet att det hade beslutat att bibehålla sökanden i de berörda förteckningarna.

21 Genom rättsakterna om bibehållande förlängdes åtgärderna mot sökanden fram till den 28 februari 2024, med samma motivering som i de ursprungliga rättsakterna (se punkt 13 ovan).

22 De sektorsvisa restriktiva åtgärderna ändrades genom rådets beslut (Gusp) 2022/356 av den 2 mars 2022 om ändring av beslut 2012/642 (EUT L 67, 2022, s. 103) och genom rådets förordning (EU) 2022/355 av den 2 mars 2022 om ändring av förordning nr 765/2006 (EUT L 67, 2022, s. 1) samt förlängdes genom rättsakterna om bibehållande.

23 Sökanden har yrkat att tribunalen ska

24 Rådet har yrkat att tribunalen ska

25 Konungariket Belgien och Republiken Lettland har yrkat att talan ska ogillas.

26 Genom en särskild handling ingiven den 8 april 2024 lade sökanden fram nya bevis och upprepade därvid sina synpunkter från den 29 november 2023 om förlängningen av rättsakterna om bibehållande och bestred därigenom de argument som framlagts av rådet i dess duplik.

27 Rådet har med stöd av Konungariket Belgien och Republiken Lettland bestritt att de nya bevis som anges i punkt 26 ovan kan tas upp till prövning med motiveringen att de med hänvisning till artikel 85.3 i tribunalens rättegångsregler inkom för sent.

28 I enlighet med artikel 85.1 i rättegångsreglerna ska den som vill ge in bevis eller inkomma med bevisuppgift göra detta i samband med den första skriftväxlingen. Enligt artikel 85.2 i desamma får parterna även i samband med repliken och dupliken ge in bevis eller inkomma med bevisuppgift, under förutsättning att de anger godtagbara skäl till att detta inte har gjorts tidigare. I enlighet med artikel 85.3 i desamma får parterna undantagsvis ge in bevis eller inkomma med bevisuppgift innan den muntliga delen av förfarandet har avslutats eller innan tribunalen har beslutat att avgöra målet utan att inleda den muntliga delen av förfarandet, under förutsättning att de anger godtagbara skäl till att detta inte har gjorts tidigare.

29 Enligt rättspraxis har tribunalen rätt att inte ta upp den bevisning som inkommit för sent om den anser att denna försening är otillräckligt motiverad eller ogrundad, och dessutom krävs genom artikel 85.3 i rättegångsreglerna att det visas att ett undantagsfall föreligger (dom av den 23 november 2023, Ryanair och Airport Marketing Services, C‑758/21 P, EU:C:2023:917, punkt 49). I förevarande fall har sökanden inte ingett några nya uppgifter som kan rättfärdiga det försenade ingivandet av den berörda kompletterande bevisningen den 8 april 2024, det vill säga två dagar före förhandlingen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 september 2021, Ryanair m.fl./kommissionen, T‑448/18, ej publicerad, EU:T:2021:626, punkt 58).

30 Mot denna bakgrund finner tribunalen att sökanden inte i tillräcklig utsträckning, enligt artikel 85.3 i rättegångsreglerna, har motiverat det försenade ingivandet av bevisning den 8 april 2024. Därmed kan denna inte tas upp till prövning och kommer inte att beaktas av tribunalen vid prövningen av förevarande talan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 september 2021, Ryanair m.fl./kommissionen, T‑448/18, ej publicerad, EU:T:2021:626, punkt 63).

31 I första hand måste ansökan om delvis ogiltigförklaring av de ursprungliga rättsakterna vara föremål för tribunalens prövning och därefter, i andra hand, ansökan om delvis ogiltigförklaring av rättsakterna om bibehållande.

32 Till stöd för sitt yrkande om delvis ogiltigförklaring av de ursprungliga rättsakterna har sökanden anfört fem grunder. Den första grunden avser ett åsidosättande av legalitetsprincipen och består av fem delar, varvid den första delen avser ett åsidosättande de grundläggande mänskliga rättigheterna, den andra ett åsidosättande av internationella rättsinstrument, den tredje ett åsidosättande av de mål som har angetts i unionens rättsliga grunder, den fjärde åsidosättande av principen att åtgärderna ska vara riktade och den femte åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen. Den andra grunden avser en oriktig bedömning. Som tredje grund har sökanden gjort gällande åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen. Den fjärde grunden avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Den femte grunden avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

33 Det är lämpligt att först bedöma den femte grunden, därefter den första grundens femte del, därefter den andra grunden, sedan den första grundens andra del och därefter den första grundens första, tredje och fjärde del tillsammans med den fjärde grunden samt till sist den tredje grunden.

34 Sökanden har gjort gällande att de skäl som rådet angett i bilagan till beslut 2022/881 endast är en upprepning av de kriterier som användes för att motivera upptagandet i förteckningen och att det genom dem på intet sätt anges hur sökanden stöder Lukasjenkos regim, drar nytta av denna eller bär ansvar för förtrycket av det civila samhället i Belarus. Det följer emellertid av berörd rättspraxis att ett sådant påstående utan uppgifter med hjälp av vilka detta kan bekräftas inte kan utgöra en tillräcklig motivering från rådets sida.

35 Rådet har med stöd av Republiken Lettland bestritt denna argumentation.

36 Det ska erinras om att skyldigheten att motivera en rättsakt som går någon emot, vilken är en naturlig följd av principen om iakttagande av rätten till försvar, enligt fast rättspraxis syftar till att dels tillhandahålla vederbörande tillräckligt underlag för att få svar på om rättsakten är väl underbyggd eller om den är behäftad med ett fel som gör det möjligt att bestrida dess giltighet vid unionsdomstolen, dels möjliggöra för vederbörande att kontrollera om rättsakten är lagenlig (se dom av den 23 september 2014, Ipatau/rådet, T‑646/11, ej publicerad, EU:T:2014:800, punkt 92 och där angiven rättspraxis).

37 I den motivering som krävs i enlighet med artikel 296 FEUF ska det klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (se dom av den 23 september 2014, Ipatau/rådet, T‑646/11, ej publicerad, EU:T:2014:800, punkt 93 och där angiven rättspraxis).

38 Motiveringen av en av rådet antagen rättsakt, varigenom en restriktiv åtgärd införs, ska inte endast innehålla den rättsliga grunden för denna åtgärd, utan också behandla de specifika och konkreta skäl som föranlett rådet att inom ramen för dess utrymme för skönsmässig bedömning anse att den berörda personen ska bli föremål för en sådan åtgärd (se dom av den 24 maj 2023, Lyubetskaya/rådet, T‑556/21, ej publicerad, EU:T:2023:283, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

39 Svaret på huruvida det krav på motivering som ställs genom artikel 296 FEUF är uppfyllt ska emellertid anpassas till den berörda rättsaktens art och till det sammanhang i vilket den antogs, Kravet på motivering ska bedömas i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig ska göras inte bara mot bakgrund av motiveringens lydelse utan även mot bakgrund av dess sammanhang och samtliga de rättsregler som reglerar det berörda området (se dom av den 23 september 2014, Ipatau/rådet, T‑646/11, ej publicerad, EU:T:2014:800, punkt 95 och där angiven rättspraxis).

40 En rättsakt som går någon emot ska särskilt anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att vederbörande har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (se dom av den 23 september 2014, Ipatau/rådet, T‑646/11, ej publicerad, EU:T:2014:800, punkt 96 och där angiven rättspraxis).

41 När det i motiveringen anges drar nytta av [Lukasjenko]regimen och stöder denna och förtryck av det civila samhället hänvisas det uttryckligen till de kriterier för det omtvistade upptagande som anges i punkterna 5 och 6 ovan, av vilka det framgår att de personer, enheter eller organ i fråga om vilka det har fastställts att de drar nytta av Lukasjenkoregimen eller stöder denna, eller är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller förtryck av det civila samhället och den demokratiska oppositionen, eller vars verksamhet på annat sätt allvarligt undergräver demokratin eller rättsstatsprincipen i Belarus ska föras upp i de berörda förteckningarna. Sålunda kunde sökanden lätt förstå enligt vilka kriterier som detta företag hade förts upp i de berörda förteckningarna.

42 Såsom framgår av den motivering som anges i punkt 13 ovan är skälen för upptagandet av sökanden i de berörda förteckningarna att detta bolag förts upp i dessa på grund av att det är ett statsägt företag och en av de största producenterna av kaliumklorid i världen, vilket står för 20 procent av den globala exporten av kaliumklorid. Företaget är i denna egenskap en av de främsta intäktskällorna för utländsk valuta för Lukasjenkos regim, som beskrivit företaget som en nationell skatt, stolthet, en av pelarna i den belarusiska exporten. Följaktligen drar sökanden nytta av Lukasjenkoregimen och stöder denna. Vidare har de av dess anställda som deltog i strejkerna och de fredliga demonstrationerna dagen efter det riggade presidentvalet i Belarus i augusti 2020 hotats och sagts upp av företagsledningen. President Lukasjenko hotade själv med att ersätta de strejkande med gruvarbetare från Ukraina. Sålunda har det i de ursprungliga rättsakterna angetts specifika och konkreta skäl i enlighet med den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 38 ovan, genom vilka sökanden anses bära ansvar för det förtryck som utövades mot det civila samhället i Belarus och anses stödja Lukasjenkos regim, nämligen de skäl av vilka sökanden är föremål för restriktiva åtgärder.

43 Tribunalen finner sålunda mot bakgrund av ovanstående att de ursprungliga rättsakterna är motiverade i tillräcklig utsträckning och att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den femte grunden.

44 Sökanden har gjort gällande att kravet i artikel 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om att begränsningar i utövandet av de rättigheterna och friheterna ska vara föreskrivna i lag förutsätter att det finns exakta och förutsebara bestämmelser. Dock skulle inte de formuleringar som används i de relevanta kriterier som legat till grund för uppförandet av sökanden i de berörda förteckningarna vara tydliga. Närmare bestämt skulle följande ord inte vara tydliga: Lukasjenkoregimen, stöd, dra nytta, det civila samhället och förtryck.

45 Rådet har med stöd av Konungariket Belgien och Republiken Lettland bestritt denna argumentation.

46 Tribunalen erinrar om att kriterierna för uppförande i de berörda förteckningarna är att det ska gälla personer, enheter eller organ som [är] ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller förtryck av det civila samhället vilka fastställts dra nytta av eller stödja Lukasjenkoregimen och om att dessa kriterier föreskrivs i artikel 4.1 a och b i beslut 2012/642. Sökandens påstående gäller således i grunden denna bestämmelse i beslut 2012/642.

47 Det kan enligt rättspraxis anses att en invändning om rättsstridighet har gjorts implicit, om det i ansökan framgår tillräckligt tydligt att sökanden har avsett att inkomma med en sådan anmärkning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, Yanukovych/rådet, T‑346/14, EU:T:2016:497, punkt 56, dom av den 15 september 2016, Yanukovych/rådet, T‑348/14, EU:T:2016:508, punkt 57, och dom av den 22 september 2021, Al-Imam/rådet, T‑203/20, EU:T:2021:605, punkt 39 (ej publicerad)).

48 Det framgår emellertid av den rättsliga bedömningen av ansökan, i synnerhet av punkt 104 i denna, att sökanden inom ramen för de yrkanden som avser ogiltigförklaring av de ursprungliga rättsakterna, men utan att formellt ha gjort en invändning om rättsstridighet i enlighet med artikel 277 FEUF, har gjort gällande att de ovannämnda kriterierna som anges i artikel 4.1 a och b i beslut 2012/642 är olagliga.

49 Tribunalen framhåller att rättssäkerhetsprincipen, som utgör en av unionsrättens allmänna principer, i enlighet med fast rättspraxis bland annat kräver att rättsregler ska vara klara och precisa samt att det ska kunna förutses hur de kommer att tillämpas, i synnerhet om de kan få negativa konsekvenser för enskilda och för företag. En påföljd får, även om den inte är straffrättslig, utmätas endast om den vilar på klar och tydlig grund. Rättssäkerhetsprincipen innebär bland annat att all unionslagstiftning, särskilt sådan där det föreskrivs eller möjliggörs ett utfärdande av påföljder, ska vara klar och precis så att de berörda på ett otvetydigt sätt kan få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter och vidta åtgärder i enlighet därmed. Kravet på en rättslig grund som är klar och precis har också angetts i fråga om restriktiva åtgärder (se dom av den 4 september 2015, NIOC m.fl./rådet, T‑577/12, ej publicerad, EU:T:2015:596, punkterna 131 och 132 samt där angiven rättspraxis).

50 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. Bakgrunden till en unionsbestämmelse kan även ge relevanta upplysningar om tolkningen av densamma (se dom av den 2 september 2021, CRCAM, C‑337/20, EU:C:2021:671, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

51 Det ankommer dessutom på unionsdomstolen att i sin prövning av restriktiva åtgärder tillerkänna rådet ett stort skönsmässigt utrymme vid fastställelsen av de allmänna kriterierna för avgränsning av en personkrets som kan bli föremål för restriktiva åtgärder (dom av den 13 september 2018, Vnesheconombank/rådet, T‑737/14, ej publicerad, EU:T:2018:543, punkt 94).

52 Vaga formuleringar i en bestämmelse innebär inte nödvändigtvis ett åsidosättande av de grundläggande friheterna, och den omständigheten att det i en lag tillerkänns ett skönsmässigt utrymme är i sig inte oförenlig med kravet på förutsebarhet, under förutsättning att omfattningen och de närmare villkoren för utövandet har fastställts med tillräcklig exakthet med tanke på det berörda legitima syftet för att ge enskilda ett adekvat skydd mot godtycke. Vidare hindrar inte det krav på förutsebarhet som åtföljer legalitetsprincipen (inget straff utan lag) – vilken innebär att brotten och de påföljder som de leder till tydligt måste definieras i lag – att det i lagstiftningen ges ett utrymme för skönsmässig bedömning vars omfattning och de närmare villkoren för utövandet har fastställts med tillräcklig exakthet. Dessa rättsprinciper är tillämpliga också på restriktiva åtgärder som, även om de i princip inte syftar till att beivra brott utan är förebyggande, hårt drabbar berörda personers fri- och rättigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2014, National Iranian Oil Company/rådet, T‑578/12, ej publicerad, EU:T:2014:678, punkterna 116 och 117, och dom av den 4 september 2015, NIOC m.fl./rådet, T‑577/12, ej publicerad, EU:T:2015:596, punkterna 135 och 136 samt där angiven rättspraxis).

53 Mot bakgrund av ovanstående konstaterar tribunalen för det första att den vida formuleringen av omtvistade kriterier som ger rådet ett utrymme för skönsmässig bedömning kan vara förenlig med proportionalitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2016, Tose’e Ta’avon Bank/rådet, T‑435/14, ej publicerad, EU:T:2016:531, punkt 39).

54 För det andra erinrar tribunalen om att fastställandet av betydelsen av och räckvidden för sådana uttryck som inte definierats i unionsrätten ska ske i enlighet med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som de ingår i, samt om att tolkningen av en unionsbestämmelse inte får leda till att bestämmelsens klara och precisa lydelse förlorar all ändamålsenlig verkan (dom av den 18 oktober 2023, MAZ-upravljajusaja kompanija holdinga Belavtomaz/rådet, T‑532/21, ej publicerad, EU:T:2023:656, punkt 52).

55 Tribunalen erinrar också om att en förordning genom vilken det föreskrivs restriktiva åtgärder ska tolkas mot bakgrund inte endast av det beslut som antagits inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vilken avses i artikel 215.2 FEUF, utan också utifrån det historiska sammanhang i vilket de bestämmelser som antagits av unionen ingår och bland vilka förordningen ingår. Detsamma gäller för ett beslut som antas inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vilket ska tolkas med beaktande av det sammanhang i vilket det ingår (dom av den 18 oktober 2023, MAZ-upravljajusaja kompanija holdinga Belavtomaz/rådet, T‑532/21, ej publicerad, EU:T:2023:656, punkt 53).

56 Mot bakgrund av den rättspraxis som anges i punkt 55 ovan påpekar tribunalen att kriterierna nytta av Lukasjenkoregimen och stöd för denna regim inom ramen för de restriktiva åtgärder som sedan år 2004 vidtagits mot Belarus infördes genom artikel 1.1 och 1.2 i rådets beslut 2012/36/Gusp av den 23 januari 2012 om ändring av beslut 2010/639/Gusp om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 19, 2012, s. 31).

57 Det framgår av skälen 3 och 4 i beslut 2012/36 att det med hänsyn till den allvarliga situationen i Belarus borde antas kompletterande restriktiva åtgärder mot detta land, bland annat mot personer och enheter som drar nytta av Lukasjenkoregimen eller stöder denna, och särskilt mot personer och enheter som finansiellt eller materiellt stöder denna.

58 Artikel 2 i förordning nr 765/2006 ändrades till följd härav genom artikel 1 i rådets förordning (EU) nr 114/2012 av den 10 februari 2012, om ändring av förordning nr 765/2006 (EUT L 38, 2012, s. 3).

59 Den 1 november 2012 upphävdes rådets beslut 2010/639/Gusp av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland (EUT L 280, 2010, s. 18) och ersattes med beslut 2012/642.

60 Såsom framgår av skälen 1–5 samt 8 i beslut 2012/642 vidtogs och förlängdes de restriktiva åtgärderna mot Belarus på grund av bristen på respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen och därför riktade sig mot bland annat personer som är ansvariga för bedrägerier och överträdelser av internationella normer för genomförande av val i samband med vissa val eller folkomröstningar i Belarus samt mot personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och för repressalier mot fredliga demonstranter efter dessa val och omröstningar.

61 Tribunalen erinrar härvid dessutom om att syftet vad avser de personer och enheter som drar nytta av eller stöder Lukasjenkoregimen, såsom framgår av skäl 6 i beslut 2012/642, är att rikta åtgärder mot alla personer eller enheter som stöder regimen, särskilt, men inte endast, personer och enheter som tillhandahåller finansiellt eller materiellt stöd till regimen.

62 Av det ovan angivna följer att rådet genom att besluta att den omständigheten att det dras nytta av Lukasjenkoregimen samt att stöd tillhandahålls denna utgör kriterier för ett uppförande i de berörda förteckningarna med hänsyn till att åsidosättandet av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten samt förtrycket av det civila samhället är allvarligt och fortgående och den demokratiska oppositionen i Belarus avsåg att öka påtryckningarna mot denna regim genom att utvidga personkretsen och det antal enheter som är föremål för unionens restriktiva åtgärder. Rådet har för ändamålet angett en möjlighet att frysa penningmedel och ekonomiska resurser för bland annat personer och enheter som drar nytta av Lukasjenkoregimen och stöder denna, särskilt men inte endast dem som stöder denna finansiellt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2023, MAZ-upravljajusaja kompanija holdinga Belavtomaz/rådet, T‑532/21, ej publicerad, EU:T:2023:656, punkt 60).

63 I fråga om personer, enheter eller organ som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller förtryck av det civila samhället och den demokratiska oppositionen framgår av det sammanhang i vilket formuleringen ansvariga för förtryck används, och särskilt av användningen i artikel 4.1 a i beslut 2012/642, samt av användningen i artikel 2.4 i förordning nr 765/2006 av formuleringen personer, enheter eller organ som … har fastställts som ansvariga för … förtryck av det civila samhället och den demokratiska oppositionen, eller vars verksamhet på annat sätt allvarligt undergräver demokratin och rättsstatsprincipen i Vitryssland, att den normativa avsikten var att med detta kriterium på ett allmänt sätt rikta sig mot de personer, enheter eller organ vars verksamhet allvarligt undergräver demokratin eller rättsstatsprincipen i Belarus. Vidare visar användningen av frasen på annat sätt i den andra delen av dessa bestämmelser på en avsikt att i regleringshänseende betrakta förtryck av det civila samhället och den demokratiska oppositionen som en form av verksamhet som allvarligt undergräver demokratin eller rättsstatsprincipen i Belarus. Slutligen är användningen av ordet verksamhet en indikation på en avsikt att i regleringshänseende rikta sig mot personer, enheter eller organ vars verksamhet allvarligt undergräver demokratin eller rättsstatsprincipen i Belarus genom att denna verksamhet bidrar till detta undergrävande, oberoende av om det finns en avsikt i detta hänseende (dom av den 15 februari 2023, Belaeronavigatsia/rådet, T‑536/21, EU:T:2023:66, punkt 27).

64 För det tredje hänför sig inte sökandens påståenden om tolkningen av de formuleringar som används i kriterierna för upptagande i förteckningarna, nämligen i förevarande fall formuleringen Lukasjenkoregimen, ordet stöd, att dra nytta, frasen det civila samhället och ordet förtryck inte till iakttagande av rättssäkerhetsprincipen utan till rådets tillämpning av dessa kriterier, vilket är föremålet för den andra grunden.

65 Genom de argument som anförts av sökanden ifrågasätts inte lagenligheten av de kriterier som införts genom artikel 4.1 a och b i beslut 2012/642, vilka är tillräckligt tydliga och precisa. Därmed är dessa bestämmelser förenliga med rättssäkerhetsprincipen.

66 Talan kan därmed inte vinna bifall såvitt avser den första grundens femte del.

67 Den andra grunden består av två delar. Den första delen avser att det inte har visats att sökanden drar nytta av Lukasjenkoregimen eller stöder denna. Den andra delen avser att det inte har visats att sökanden bär ansvar för förtrycket av det civila samhället i Belarus.

68 Tribunalen förklarar inledningsvis att den andra grunden ska anses avse en oriktig bedömning och inte en uppenbart felaktig bedömning. Visserligen har rådet ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att i det enskilda fallet fastställa om de rättsliga kriterier på vilka de berörda restriktiva åtgärderna grundar sig är uppfyllda, men unionsdomstolarna är skyldiga att säkerställa en i princip fullständig kontroll av lagenligheten av samtliga unionsrättsakter (se dom av den 6 september 2023, Pumpyanskiy/rådet, T‑291/22, ej publicerad, EU:T:2023:499, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

69 Tribunalen erinrar vidare om att det för att det ska vara fråga om en sådan effektiv domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bland annat krävs att unionsdomstolen, vid sin laglighetsprövning av de skäl som legat till grund för beslutet att uppta eller behålla en person eller en enhet i en förteckning över personer som ska bli föremål för restriktiva åtgärder, förvissar sig om att det föreligger faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut, vilket har en individuell innebörd för denna person eller enhet. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen och som ligger till grund för nämnda beslut, vilket betyder att domstolskontrollen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan gäller huruvida det föreligger ett tillräckligt klart och konkret stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem som i sig anses räcka som grund för beslutet (dom av den 13 september 2023, Synesis/rådet, T‑97/21 och T‑215/22, ej publicerad, EU:T:2023:531, punkt 35).

70 Det är nämligen den behöriga unionsmyndigheten som, vid ett eventuellt bestridande, ska visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen, och inte den berörda personen som ska bevisa motsatsen, det vill säga att det saknas grund för skälen (se dom av den 13 september 2023, Synesis/rådet, T‑97/21 och T‑215/22, ej publicerad, EU:T:2023:531, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

71 Om relevant information och bevisning inges av den behöriga unionsmyndigheten ska unionsdomstolen pröva huruvida de omständigheter som har åberopats kan anses styrkta genom nämnda uppgifter eller bevisning och uppskatta bevisvärdet därav med beaktande av omständigheterna i målet och mot bakgrund av eventuella yttranden beträffande dessa omständigheter som har ingetts av, bland annat, den berörda personen (se dom av den 13 september 2023, Synesis/rådet, T‑97/21 och T‑215/22, ej publicerad, EU:T:2023:531, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

72 Tribunalen erinrar om att uppförandet av sökanden i de berörda förteckningarna motiverades av de skäl som anges i punkt 13 ovan. Som ett första steg ska det således prövas om de omständigheter som anges i motiveringen till beslutet att uppföra sökanden i de berörda förteckningarna föreligger och i ett andra steg om de faller under artikel 4.1 a och b i beslut 2012/642.

73 Sökanden bestrider skälet för företagets uppförande i de berörda förteckningarna, nämligen att det drar nytta av Lukasjenkoregimen eller stöder denna.

74 För det första bekräftar sökanden i fråga om utsagan att detta företag är ett statsägt företag, att dess kapital innehas av Republiken Belarus. Emellertid är inte Republiken Belarus regering föremål för någon restriktiv åtgärd och tycks inte omfattas av Lukasjenkoregimen. Dessutom anger inte det förhållandet att företagets aktier innehas av Republiken Belarus i sig att sökanden skulle ha stött Lukasjenkoregimen eller ha dragit nytta av den.

75 Vad, för det andra, avser utsagan att sökanden är en av världens största kaliumkloridproducenter, som står för 20 procent av den globala kaliumkloridexporten och att detta företag i denna egenskap [utgör] en viktig källa till inkomster och utländsk valuta för Lukasjenkoregimen bekräftar denna bara att sökanden är en av de största producenterna av kaliumklorid i världen.

76 Sökanden anger att företaget i likhet med alla andra bolag i Belarus måste bidra finansiellt till statsbudgeten på grund av sin ekonomiska verksamhet, såsom detta krävs i den belarusiska lagstiftningen. De skatter som inbetalas utgör dock därmed, såsom framgår av rättspraxis, inte en form av finansiering av regimen. Samma slutsats torde gälla för bolagets inbetalningar till statens särskilda budgetfond för nationell utveckling och utdelningar från avkastningen.

77 Vad för det tredje avser uppgiften att [Lukasjenko] har beskrivit sökanden som en nationell skatt, stolthet, en av pelarna i den belarusiska exporten förklarar detta företag att det endast rör sig om sätt att uttrycka sig som inte anger att företaget innehar en särskild ställning.

78 Rådet har med stöd av Konungariket Belgien och Republiken Lettland bestritt denna argumentation.

79 För det första står det klart att sökanden ägs av staten eftersom hela aktiekapitalet innehas av Republiken Belarus. Sökanden har för övrigt förklarat att statens förvaltningsnämnd var dess yttersta faktiska mottagare.

80 Vidare fastställer Belaruskali å ena sidan själv, såsom framgår av handlingarna i målet, att företaget är en av världens största producenter av kaliumklorid[, som] år 2019 producerade 12045920 ton kaliumklorid, år 2020 12479064 ton och år 2021 13798250,39 ton, att den andel kaliumgödselmedel som producerats av [detta företag] utgör cirka 20 procent av omsättningen på världsmarknaden, att [d]e belarusiska kaliumgödselmedlen har exporterats till mer än 110 länder runt om i världen samt att företaget är en av de största arbetsgivarna i landet [och] sysselsätter 17622 anställda. Å andra sidan bestrider inte Belaruskali den omständighet som redovisats av rådet att president Lukasjenko har beskrivit företaget som en nationell skatt, stolthet, en av pelarna i den belarusiska exporten.

81 Sökanden har vidare inte bestritt att företagets generaldirektör utses av president Lukasjenko och att Republiken Belarus ministerkabinett har utsett landets förste vicepresident samt finansministern till företrädare för staten inom företaget.

82 Slutligen har sökanden heller inte bestritt de uppgifter som lämnats av rådet om att företaget år 2019 gjorde en nettovinst på över 4797 miljarder belarusiska rubel (BYN) (cirka 1,8 miljarder euro). Dessutom bekräftar sökanden dels att företaget har utbetalat utdelning till staten, som är dess aktieinnehavare, dels att det dessutom har betalat skatt och gjort obligatoriska inbetalningar till statens särskilda budgetfond för nationell utveckling.

83 Rådet har därmed inte begått något fel när det fann att sökanden var ett offentligt företag och en av de största producenterna av kaliumklorid i världen, stod för 20 procent av världshandeln på exportmarknaderna för kaliumklorid och i denna egenskap var en av de främsta källorna för Lukasjenkoregimens intäkter och utländsk valuta.

84 För det andra har sökanden gjort gällande att ovannämnda förhållanden inte kan anses utgöra ett stöd till regimen och heller inte kan anses innebära att sökanden skulle ha dragit nytta av denna i den mening som avses i artikel 4.1 b i beslut 2012/642.

85 Enligt den rättspraxis som anges i punkt 54 ovan ska innebörden och räckvidden av berörda termer fastställas i enlighet med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som de ingår i och tolkningen av en unionsbestämmelse får inte leda till att bestämmelsens klara och precisa lydelse förlorar all ändamålsenlig verkan.

86 Inledningsvis framhåller tribunalen att det såväl av den klara och precisa lydelsen av artikel 4.1 b i beslut 2012/642, vilken åsyftar personer och enheter som drar nytta av eller stöder Lukasjenkoregimen, som av det syfte som eftersträvas med denna bestämmelse, som är att öka påtryckningarna mot nämnda regim, att det är de förbindelser som vissa personer och enheter upprätthåller med regimen som motiverar antagandet av restriktiva åtgärder, eftersom förbindelserna utgör ett stöd, och i synnerhet ett finansiellt stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2023, MAZ-upravljajusaja kompanija holdinga Belavtomaz/rådet, T‑532/21, ej publicerad, EU:T:2023:656, punkt 65).

87 Rådet har i fråga om stödet för regimen gjort gällande att sökanden tillhandahåller ett stöd i form av intäkter, särskilt utdelningar, skatter på vinsterna, mervärdesskatt och punktskatter från slutanvändarna av dess produkter samt inkomstskatter och sociala avgifter för de anställda.

88 Det framgår nämligen av handlingarna i målet att det ekonomiska stödet i form av skatter från sökanden och på sökandens exporträttigheter utgör 8–10 procent av Belarus samlade budget. Statens intäkter uppgick år 2019 – 4797 miljarder BYN (cirka 1,8 miljarder euro). Den utdelning som belarusiska staten det året uppbar har uppskattats till 64,03 BYN (cirka 24 euro) per aktie.

89 Rådet har likaså fastställt bland annat att sökanden var en av de största producenterna av kaliumklorid i världen och stod för 20 procent av världshandeln på exportmarknaderna för kaliumklorid, att företaget var en av Lukasjenkoregimens främsta källor till inkomster och utländsk valuta, att president Lukasjenko hade förklarat att regeringen alltid skulle understödja Belaruskali och beskrivit företaget som en nationell skatt, stolthet, en av pelarna i den belarusiska exporten, vilket inte har bestritts av sökanden.

90 Belaruskali har dessutom gjort gällande att företaget i enlighet med belarusisk lagstiftning måste bidra finansiellt till statsbudgeten på grund av sin ekonomiska verksamhet och att de penningmedel som uppburits därför har använts i strikt efterlevnad av den belarusiska lagstiftningen.

91 Enligt resolution nr 772, som den 18 november 2019 utfärdades av Republiken Belarus ministerkabinett, skulle sökanden för första halvåret 2019 från den överskjutande vinstandelen överföra över 46 miljoner BYN (ungefär 17,6 miljoner euro) till statens särskilda budgetfond för nationell utveckling i enlighet med punkterna 3–2 i kungörelse nr 637 från Republiken Belarus president av den 28 december 2005 om förfarande för upptagande i budgeten av en del av vinsterna från statsägda företag och statliga organisationer som drivs kommersiellt samt av inkomster i form av utdelning (delar av aktiekapitalet) från bolag som ägs av staten eller kommunerna till inrättandet av en särskild statlig budgetfond för nationell utveckling (Republiken Belarus nationella register över rättsakter nr 1/7075 av den 29 december 2005) (nedan kallad kungörelse nr 637).

92 Tribunalen framhåller att själva lydelsen av artikel 4.1 b i beslut 2012/642, i vilken det hänvisas till artikel 2.5 i förordning nr 765/2006, avser stöd för Lukasjenkoregimen. Den omständigheten att sökanden ger utdelning till den belarusiska staten, vilken därigenom står till Lukasjenkoregimens förfogande liksom de obligatoriska inbetalningarna till statens särskilda budgetfond för nationell utveckling, räcker sålunda i sig för att fastställa att det föreligger ett finansiellt stöd.

93 Visserligen fastslog tribunalen i det mål som avgjordes genom domen av den 6 oktober 2015, Chyzh m.fl./rådet ( T‑276/12, ej publicerad, EU:T:2015:748, punkt 169), att rådet inte av endast inbetalning av skatter kunde dra slutsatsen att ett stöd för regimen förelåg, eftersom en sådan inbetalning är en lagstadgad skyldighet för alla beskattningsbara personer i Belarus.

94 I förevarande fall kan dock inte sökandens argument avseende likställighet mellan utdelning och skatter i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 93 ovan godkännas.

95 Det framgår nämligen av punkt 1–1 i kungörelse nr 637 att de företag som är skyldiga att betala en del av sin vinst till staten eller till enheter inom denna är de i fråga om vilka staten eller nämnda enheter har beslutsfunktion. Denna skyldighet berör sålunda endast en avgränsad kategori av ekonomiska aktörer och inte samtliga beskattningsbara personer i Belarus.

96 Enligt punkt 1–2 i kungörelse nr 637 ska dessutom den andel av de berörda företagens vinst som måste inbetalas till de belarusiska myndigheterna beräknas utifrån skillnaden mellan vinsten och bland annat de avgifter som är förbundna med skatter och avgifter. Följaktligen är den inbetalning som det här rör sig om i formellt hänseende skild från skatter och tillkommer utöver dessa. Såsom framgår av punkt 3–1 i kungörelse nr 637 faller sålunda uppbörden av denna del av vinsten under skattemyndighetens behörighet och genomförs i enlighet med relevanta skatteförfaranden, och kan inte ifrågasätta ovannämnda konstaterande.

97 Tribunalen konstaterar därmed att den omständigheten att sökanden i enlighet med kungörelse nr 637 ska inbetala en del av sin vinst till staten bekräftar bedömningen att sökanden finansiellt stöder Lukasjenkoregimen eftersom denna regim genom samma kungörelse ökade den kontroll som den i egenskap av enda aktieägare utövar över sökandens resurser och därigenom förvissar sig om att fortlöpande disponera en del av den vinst som sökanden gjorde.

98 Sökanden har vidare gjort gällande att president Lukasjenkos yttrande att bolaget är en nationell skatt, stolthet, en av pelarna i den belarusiska exporten inte tyder på att detta bolag har en särskild ställning.

99 Tribunalen konstaterar härvid å ena sidan att sökanden inte har bestritt den omständigheten att det uttalande som anges i punkt 98 ovan faktiskt har gjorts av president Lukasjenko. Även om det, å andra sidan, genom detta uttalande inte i sig fastställs ett stöd från sökandens sida för president Lukasjenkos regim ger det en indikation på den centrala roll som bolaget har inom det belarusiska näringslivet.

100 I fråga om att dra nytta av Lukasjenkoregimen framgår det dessutom att sökanden är den enda producenten av kaliumgödselmedel i Belarus.

101 Vad avser sektorn för kaliumgödselmedel framgår det, såsom sökanden själv uppger, av den bevisning som rådet har framlagt att den utöver att det är en starkt reglerad sektor i Belarus är en betydelsefull inkomstkälla. Det räcker härvid med att erinra om att sökanden år 2019 gjorde en nettovinst på mer än 4797 miljarder BYN (cirka 1,8 miljarder euro) (se punkt 88 ovan).

102 Flera av de bevis som lagts fram av rådet angående den ekonomiska situationen i Belarus, bland annat den artikel som den 8 december 2021 publicerades på webbplatsen cepa.org, den artikel som den 15 oktober 2015 publicerades på webbplatsen naviny.belsat.eu, den artikel som den 13 december 2016 publicerades på webbplatsen news.tut.by, den artikel som den 9 juli 2020 publicerades på webbplatsen en.belapan.by samt den artikel som den 22 mars 2016 publicerades på webbplatsen russian.rt.com, visar nämligen att den belarusiska ekonomin under president Lukasjenkos regim kännetecknas av den kontroll som regimen utövar över såväl den offentliga som den privata sektorn samt av ett system som belönar lojalitet med regimen.

103 Den bevisning som anges i punkt 102 ovan samt sökandens monopolställning i egenskap av statsägt företag på en marknad som är lika viktig för hela den belarusiska ekonomin som för marknaden för kaliumgödselmedel föranledde således rådet att sluta sig till att sökanden har dragit nytta av Lukasjenkoregimen.

104 Tribunalen finner att rådet mot bakgrund av ovanstående inte begick något fel när det vid antagandet av de ursprungliga rättsakterna bedömde att sökanden understödde regimen och drog nytta av denna i den mening som avses i artikel 4.1 b i beslut 2012/642.

105 Sökanden har bestritt skälen för att detta företag uppfördes i de berörda förteckningarna i den del dessa visar på att det är ansvarigt för förtryck av det civila samhället i Belarus och stöder Lukasjenkoregimen.

106 Vad för det första avser hävdandet att [a]nställda vid Belaruskali som deltog i strejker och fredliga protester efter det riggade presidentvalet i augusti 2020 i Belarus hotades och avskedades av företagsledningen, har sökanden gjort gällande att strejkrätten inte är en absolut rättighet. Den kan på vissa rättsliga villkor begränsas. Sålunda föreskrivs i den belarusiska arbetsrätten att en uppmaning till strejk måste uppfylla vissa formella villkor. Vad avser den strejk som genomfördes hos sökanden i augusti 2021 var emellertid inget av dessa villkor uppfyllt.

107 Vidare var de krav som framlades av den självutnämnda statjkom (strejkkommittén), bestående av fjorton personer, till förkrossande övervikt av politisk art.

108 Dessutom skulle flertalet påföljder för de anställda ha varit påföljder för arbetsfrånvaro och inte avskedanden. Det skulle också vara av vikt att notera att sökanden mellan den 30 november 2020 och den 20 januari 2021 hade upphävt samtliga disciplinära åtgärder mot berörda anställda. Följaktligen skulle uppgiften att anställda hade avskedats på grund av att de hade deltagit i protestyttringar vara felaktigt.

109 Slutligen var rådets påstående att arbetstagare som hade deltagit i strejken hade hotats inte styrkt av något bevis.

110 Vad för det andra avser påståendet att Lukasjenko [personligen] hotade … att byta ut strejkdeltagarna mot gruvarbetare från Ukraina har sökanden konstaterat att det ord för ord tycks vara taget ur en artikel från BBC. Sökanden har härvidlag dock angett att tribunalen har bekräftat att framläggande av en enda handling inte kan anses vara tillräckligt för att fastställa ett faktum.

111 Dessutom utgjorde detta uttalande av president Lukasjenko inte något hot.

112 Rådet har med stöd av Konungariket Belgien och Republiken Lettland bestritt denna argumentation.

113 Tribunalen konstaterar att det i förevarande fall är ostridigt mellan parterna att strejkerna och de fredliga protestyttringarna tilldrog sig dagarna efter presidentvalet i Belarus i augusti 2020.

114 Även om sökanden inte har bestritt de faktiska omständigheterna angående strejkerna och demonstrationerna dagarna efter presidentvalet i augusti 2020 framlägger detta företag en annan tolkning än den som rådet gjorde. Sökanden tillbakavisar nämligen påståendet att nämnda protester, såsom rådet anger, skulle ha föranlett hot mot företagets anställda eller avskedanden.

115 Det framgår av den bevisning som lagts fram av rådet att 6300 personer under fredliga former samlades hos sökanden den 17 och den 18 augusti 2020 för att protestera mot polisvåldet. Sökanden svarade med att avskeda anställda som deltagit i strejken, krävde förklaringar och berövade dem deras bonusar, ofta för ett helt år. Efter presidentvalet den 9 september 2020 företog de anställda vid ett stort antal företag, däribland sökanden, en strejk till stöd för demonstranternas krav och krävde Lukasjenkos avgång samt rättvisa nya val och rättvisa för offren för polisvåldet. Strejken pågick i två dagar innan den förklarads olaglig och medförde en omedelbar repression. Enligt företrädarna för den strejkkommitté som bildades redan vid strejkens utbrott utövade företagsledningen och säkerhetsstyrkorna en repression utan motstycke mot dem som opponerade sig mot president Lukasjenko, varvid dessa skulle ha torterats, misshandlats och frihetsberövats under ett dygn och hotats med att deras barn skulle fråntas dem. Några av medlemmarna i strejkkommittén ådömdes långa fängelsestraff. Flertalet av strejkkommitténs medlemmar avskedades.

116 Tribunalen anser att denna bevisning inte med framgång kan ifrågasättas av sökandens argument, vilka för det första är att bevisningen saknar relevans och är subjektiv vad avser det sätt på vilket de belarusiska myndigheterna behandlade sina strejkande arbetstagare, för det andra att påståendet att företagets generaldirektör skulle vara gudfar till en politikers barn inte är påvisat, för det tredje att det i några av artiklarna talas om smuggling av cigaretter med godsvagnar tillhörande sökanden, för det fjärde att arbetsförhållandena vid företaget i några av artiklarna beskrivs på ett alltför negativt sätt och för det femte att påståendena om valfusk saknar relevans och inte är bevisade. Sökandens påståenden avser nämligen inte de skäl som låg till grund för företagets upptagande i de berörda förteckningarna, varför de saknar relevans för prövningen av huruvida skälen är välgrundade och rör andra personer och enheter.

117 Vad, för det första, avser de hot som riktats mot företagets anställda har sökanden gjort gällande att företaget endast hade tillämpat den belarusiska arbetsrätten där denna inte tillerkände en strejkrätt. Dessutom skulle de påstådda hoten mot de anställda, i enlighet med vad dessa uppgivit, ha utgjorts av meddelanden från företagsledningen med en varning till arbetstagarna om att strejken var olaglig och om att deltagande i denna skulle kunna medföra avsked på grund av arbetsfrånvaro.

118 Tribunalen noterar härvid att de påstådda hoten härrörde både från sökanden och från myndigheterna. I fråga om sökandens hot gav hotet om uppsägningar i samband med de anställdas deltagande i en fredlig strejk rimligtvis upphov till rädsla hos dessa. Sökanden använde för ändamålet avskedanden som ett verktyg för att avskräcka sina anställda från att delta i varje form av ifrågasättande.

119 Vad vidare gäller det hot som utövades av myndigheterna finner tribunalen att deltagande i strejken förde med sig ett stort antal fall av våld mot och gripanden av sökandens anställda. I de vittnesmål och rapporter som återfinns i den bevisning som framlagts av rådet anges godtyckliga gripanden, fysiska och psykiska våldshandlingar och andra former av systematiska hot. Med tanke på sökandens ovannämnda nära band till president Lukasjenkos regim (se punkt 104 ovan) kan man i detta sammanhang inte betvivla en samfälld medverkan i nämnda repression.

120 President Lukasjenkos uttalande om att de strejkande skulle kunna ersättas med ukrainska gruvarbetare är, i motsats till vad sökanden har gjort gällande, av relevans i sammanhanget. Detta uttalande ingår i ett kraftspel som består i hot och skrämsel från myndigheternas sida. Det visar nämligen på en föraktfull attityd från president Lukasjenkos sida mot strejkrätten och på den oro som sökandens anställda hyser.

121 Vad, för det andra, avser avskedandena av anställda efter strejken hävdar sökanden att bolaget endast följt den belarusiska arbetsrätten och anförde att det efter att ha bedömt att strejken var olaglig avskedade personal enbart på grundval av arbetsfrånvaro. En strikt tillämpning av den belarusiska lagen kan emellertid inte berättiga alla de former av repression som förekommit mot anställda vilka gett uttryck för sina politiska åsikter. Tanken att en särskild åtgärds överenstämmelse med en nationell lag av detta enda skäl skulle kunna inhibera ett uppförande i berörda förteckningarna skulle innebära att kriterierna för upptagande i förteckningarna skulle mista sin verkan, eftersom detta skulle frånta rådet dess vida utrymme för en skönsmässig bedömning härvidlag.

122 Vidare har sökanden gjort gällande att företaget efter fastställelse av att strejken var olaglig avskedade anställda enbart på grund av arbetsfrånvaro.

123 Även om det i handlingarna i målet inte föreligger uppgifter som direkt tyder på att det verkliga motivet för avskedande av anställda var arbetsfrånvaro vittnar åtgärderna, som helhet betraktade, uppenbart på en avsiktlig vilja att vidta sanktionsåtgärder mot de anställda för deras deltagande i aktioner som gav uttryck för deras opposition mot president Lukasjenko.

124 Härav följer att rådet utan att ha begått något fel vid antagandet av de ursprungliga rättsakterna bedömde att hoten samt avskedandena av de anställda hos sökanden som hade deltagit i strejkerna och de fredliga protesterna efter presidentvalet i augusti 2020 var tillräckligt för att anse att sökanden utövade förtryck av det civila samhället i Belarus och stödde president Lukasjenkos regim i den mening som avses i artikel 4.1 a i beslut 2012/642.

125 Talan kan därmed inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden i dess helhet.

126 Sökanden har gjort gällande att de ursprungliga rättsakterna åsidosatte olika multilaterala internationella avtal och internationella bestämmelser, såsom det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), avtalet om förenklade handelsprocedurer och Förenta nationernas havsrättskonvention, som ingicks i Montego Bay den 10 december 1982 (United Nations Treaty Series, vol. 1833, 1834 och 1835, s. 3, nedan kallad havsrättskonventionen), i fråga om bland annat extraterritoriell verkan av de restriktiva åtgärder som antagits mot sökanden.

127 Rådet har med stöd av Konungariket Belgien och Republiken Lettland bestritt sökandens argumentation.

128 För det första ska det argument som avser ett påstått åsidosättande av territorialitetsprincipen underkännas eftersom de ursprungliga rättsakterna endast är tillämpliga på penningmedel och ekonomiska resurser inom gemenskapen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2007, Minin/kommissionen, T‑362/04, EU:T:2007:25, punkt 106, och dom av den 13 september 2023, Venezuela/rådet, T‑65/18 RENV, EU:T:2023:529, punkt 111).

129 När det för det andra är fråga om huruvida de restriktioner som införs genom de ursprungliga rättsakterna är förenliga med Gatt och avtalet om förenklade handelsprocedurer konstaterar tribunalen att Världshandelsorganisationens (WTO) avtal emligt fast rättspraxis, med hänsyn till sin beskaffenhet och systematik, i princip inte ingår bland de regler som unionsdomstolen ska beakta när den prövar lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter. Det är endast om unionen har avsett att fullgöra en särskild förpliktelse, vilken den har åtagit sig inom ramen för WTO, eller om en unionsrättsakt uttryckligen hänvisar till vissa bestämmelser i WTO-avtalen, som det åvilar EU-domstolen att pröva lagenligheten av unionsrättsakten i fråga med hänsyn till WTO:s regler (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2023, Venezuela/rådet, T‑65/18 RENV, EU:T:2023:529, punkt 107 och där angiven rättspraxis).

130 Dels innehåller de ursprungliga rättsakterna inte någon hänvisning till nämnda avtal (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2023, Venezuela/rådet, T‑65/18 RENV, EU:T:2023:529, punkt 105).

131 Dels har sökanden inte heller angett genom vilka rättsakter eller vid vilket tillfälle företaget menar att unionen avsåg att genom den angripna förordningen fullgöra en särskild förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för WTO (dom av den 13 september 2023, Venezuela/rådet, T‑65/18 RENV, EU:T:2023:529, punkt 106).

132 Tribunalen konstaterar att Belarus i alla händelser inte är part i Gatt och heller inte i avtalet om förenklade handelsprocedurer. Således har unionen ingen avtalsförpliktelse mot Belarus på grundval av dessa avtal.

133 Vad, för det tredje, avser det påstådda åsidosättandet av havsrättskonventionen konstaterar tribunalen att även om det genom artiklarna 89 och 125 i denna ges rätt till tillträde till och från havet för en kustlös stat garanterar dessa artiklar inte i varje situation tillträde till och från ett visst hav eller valfri hamn. I vart fall är det inte de ursprungliga rättsakterna i den del dessa gäller frysning av sökandens penningmedel utan de sektorsvisa restriktiva åtgärder som eventuellt skulle kunna påverka Belarus rätt till tillträde till och från havet.

134 Talan kan därför inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

135 Genom den första grundens första, tredje och fjärde del samt den fjärde grunden, vilka bör prövas tillsammans, har sökanden gjort gällande att de ursprungliga rättsakterna åsidosätter legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen, eftersom de hade en ytterst negativ inverkan på sökandens och tredje parts grundläggande rättigheter.

136 Genom den första grundens första del anför sökanden att de ursprungliga rättsakterna åsidosätter rätten till mat, rätten till liv och rätten till utbildning, vilka föreskrivs i ett stort antal internationella rättsinstrument, nämligen i artikel 11 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 16 december 1966 och trädde i kraft den 3 januari 1976 (United Nations Treaty Series, vol. 993, s. 3), i artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 10 december 1948, i ingressen till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 18 december 1979, och trädde i kraft den 3 september 1981 (United Nations Treaty Series, vol. 1249, nr I‑20378, s. 13), i artikel 24 i konventionen om barnets rättigheter, som antogs den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990 (United Nations Treaty Series, vol. 1577, s. 3), i artiklarna 25 och 28 i Förenta nationernas konvention om funktionshindrades rättigheter, som godkändes på Europeiska unionens vägnar genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 (EUT L 23, 2010, s. 35), samt i artikel 31 i Wiendeklarationen och -handlingsprogrammet, som antogs den 25 juni 1993 vid världskonferensen om mänskliga rättigheter.

137 De mänskliga rättigheterna är ömsesidigt avhängiga av varandra samt oupplösligen och nära förbundna med varandra. Detta innebär att ett åsidosättande av rätten till mat skulle kunna inkräkta på utövandet av andra mänskliga rättigheter, särskilt rätten till hälsa, rätten till utbildning eller rätten till liv, vilket också gäller i fråga om dessa sinsemellan. Om människor inte kan livnära sig och riskerar att dö av svält, undernäring eller relaterade sjukdomar hotas även deras rätt till liv.

138 På grund av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot sökanden skulle detta företags förmåga att saluföra en i samhälleligt perspektiv viktig produkt med humanitära funktioner ha inskränkts.

139 Till stöd för sin argumentation framhåller sökanden att dess del av världsmarknaden för kaliumklorid uppgår till 20 procent. Produkten levereras till över 130 olika länder. Några av dessa länder är starkt, eller till och med helt, hänvisade till den kaliumklorid som produceras av sökanden.

140 Det finns dessutom för närvarande ingen hamn som kan ersätta hamnen i Klaipėda (Litauen) för exporten av sådana volymer av kaliumgödselmedel från Belarus.

141 De restriktiva åtgärder som rådet fastställt för sökanden skulle därmed genom sin gränsöverskridande verkan åsidosätta rätten till näring för miljoner, eller till och med miljarder, människor i hela världen.

142 Rådet skulle inom ramen för sin behörighet kunna införa tillfälliga restriktiva åtgärder som skulle få preventiv verkan. De restriktiva åtgärderna mot sökanden är dock av bestraffande art.

143 Genom den första grundens tredje del har sökanden gjort gällande att de ursprungliga rättsakterna åsidosätter de syften som anges i artiklarna 3 och 21 FEU genom att de får dramatiska konsekvenser med återverkningar inte bara inom unionen utan också i hela världen.

144 Genom den första grundens fjärde del har sökanden gjort gällande att de ursprungliga rättsakterna åsidosätter principen om att åtgärderna ska vara riktade, eftersom de drabbar civilbefolkningen inte endast i Belarus utan i hela världen.

145 Genom sin fjärde grund har sökanden gjort gällande att de ursprungliga rättsakterna begränsar dess fria transitering genom att på ett flagrant sätt åsidosätta internationella bestämmelser. Dessutom skulle sökandens näringsfrihet, en grundläggande rättighet som skyddas av unionsrätten och internationell rätt, också ha åsidosatts på flagrant sätt.

146 De ursprungliga rättsakterna skulle sålunda till fullo ha hindrat sökanden från att över hela världen exportera kaliumklorid.

147 Sökanden har tillagt att de berörda restriktiva åtgärderna åsidosätter tredje mans rättigheter och därmed är oproportionerliga på grund av att de har drabbat ett stort antal tredjeländer och deras medborgare.

148 I sin till rådet ställda begäran om omprövning föreslog sökanden alternativa, mindre restriktiva åtgärder som kan ses som en alternativ lösning eller väljas för att mildra den inverkan som upptagandet i förteckningarna har.

149 Rådet har med stöd av Konungariket Belgien och Republiken Lettland bestritt denna argumentation.

150 Tribunalen framhåller inledningsvis, utan att formellt föregripa en fastställelse av att den fjärde grunden inte kan tas upp till prövning, att rådet har gjort gällande att denna är alltför vag och allmänt hållen för att det ska vara begripligt vilken räckvidd som det påstådda åsidosättandet av proportionalitetsprincipen har.

151 Sökanden har inte kommenterat detta påstående från rådets sida.

152 Tribunalen erinrar härvid om att talan i enlighet med artikel 21, första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, som enligt artikel 53 första stycket i samma stadga är tillämplig på förfarandet vid tribunalen samt, i enlighet med artikel 76 d i tribunalens rättegångsregler, bland annat ska innehålla uppgift om saken samt en kortfattad framställning av de grunder som åberopas. Det framgår av rättspraxis att denna framställning ska vara tillräckligt tydlig och preciserad för att motparten ska kunna förbereda sitt försvar och för att tribunalen ska kunna utöva sin kontroll Det följer härav att de väsentliga faktiska och rättsliga omständigheter på vilka talan grundas på ett konsekvent och begripligt sätt ska framgå av innehållet i själva ansökan. Det ska i ansökan därför uttryckligt förklaras på vilken grund talan vilar, varför ett teoretiskt tillkännagivande inte uppfyller kraven i rättegångsreglerna (beslut av den 18 september 2018, eSlovensko/kommissionen, T‑664/17, ej publicerat, EU:T:2018:559, punkt 29).

153 Enligt rättspraxis ska ansökan dessutom tolkas i syfte att ge den en ändamålsenlig verkan, genom att göra en helhetsbedömning av ansökan (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 28 juni 2011, Verein Deutsche Sprache/rådet, C‑93/11 P, ej publicerat, EU:C:2011:429, punkterna 20 och 21).

154 Såsom framgår av framställningen av de argument som sökanden gjort inom ramen för den fjärde grunden (se punkt 145 ovan) konstaterar tribunalen, i motsats till vad rådet har gjort gällande, att den fjärde grunden i förevarande mål är tillräckligt tydlig och preciserad för att motparten ska kunna förbereda sitt försvar och för att tribunalen ska kunna utöva sin kontroll.

155 Rådets påståenden angående avsaknad av tydlighet i den fjärde grunden ska därför underkännas.

156 Vad avser frågan huruvida de restriktiva åtgärderna är välgrundade ingår proportionalitetsprincipen bland de allmänna principerna i unionsrätten och innebär att de medel som föreskrivs i en unionsbestämmelse är ägnade att säkerställa att de legitima mål som eftersträvas i den berörda lagstiftningen uppnås och att de inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål (dom av den 15 november 2012, Al-Aqsa/rådet och Nederländerna/Al-Aqsa, C‑539/10 P och C‑550/10 P, EU:C:2012:711, punkt 122, och dom av den 1 juni 2022, Prigozhin/rådet, T‑723/20, ej publicerad, EU:T:2022:317, punkt 133).

157 Vad gäller domstolskontrollen av att proportionalitetsprincipen har iakttagits ska unionslagstiftaren ges ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på områden där lagstiftaren ställs inför val av politisk, ekonomisk och social karaktär och där denne måste göra komplicerade bedömningar. Det är således endast om en åtgärd som vidtas inom dessa områden är uppenbart olämplig, med hänsyn till det mål som den behöriga institutionen avser att uppnå, som åtgärdens lagenlighet kan påverkas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2016, Rotenberg/rådet, T‑720/14, EU:T:2016:689, punkt 179 och där angiven rättspraxis).

158 Vad avser de syften som eftersträvas genom beslut 2012/642 och förordning nr 765/2006 erinrar tribunalen om att i enlighet med artikel 21.2 b FEU är konsolidering av och stöd för demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och folkrätten på den internationella arenan ett av unionens syften inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp).

159 I förevarande fall antogs de restriktiva åtgärderna mot Belarus på grund av den allvarliga situationen i Belarus, bestående åsidosättanden av de mänskliga rättigheterna, systematiskt förtryck av det civila samhället och den demokratiska oppositionen samt Belarus medverkan till den ryska aggressionen mot Ukraina.

160 Sökandens argument att de ursprungliga rättsakterna åsidosätter syftena med artiklarna 3 och 21 FEU kan härvid inte vinna bifall.

161 Enligt artikel 3.5 FEU ska unionen bidra till fred, säkerhet … och skydd för de mänskliga rättigheterna … samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga.

162 Det följer av artiklarna 24 och 29 FEU att som huvudregel ska rådet enhälligt anta beslut om föremålet för de restriktiva åtgärder som unionen vidtar på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Eftersom målen och syftena med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – såsom de anges i artikel 3.5 FEU och artikel 21 FEU samt i de särskilda bestämmelser som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, bland annat artiklarna 23 och 24 FEU – har så stor räckvidd, förfogar rådet över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det fastställer nämnda föremål (dom av den 28 mars 2017, Rosneft, C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 88).

163 Såsom framgår av skäl 1 i beslut 2012/642 antogs i förevarande fall de restriktiva åtgärderna mot Belarus på grund av den fortsatta bristen på respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen i Belarus. Åtgärderna syftar till att utöva påtryckningar mot Lukasjenkoregimen så att denna ska upphöra med åsidosättandena av de mänskliga rättigheterna och förtrycket av det civila samhället och den demokratiska oppositionen. Som framgår av skäl 2 och vad som anges i de ursprungliga rättsakterna antogs dessa på grund av den allvarliga situationen i Belarus samt som en reaktion mot de bestående åsidosättandena av de mänskliga rättigheterna och det systematiska förtrycket av det civila samhället och den demokratiska oppositionen. I skälen till de ursprungliga rättsakterna hänvisas det också till Belarus medverkan till Rysslands aggression mot Ukraina.

164 Det kan emellertid konstateras att en åtgärd som riktas mot personer, enheter eller organ vars ageranden och/eller verksamhet bidrar till repression mot det civila samhället och den demokratiska oppositionen, på ett samstämmigt sätt, svarar mot det ovan i punkt 61 nämnda syftet och att den under alla omständigheter inte kan anses vara olämplig med beaktande av det eftersträvade syftet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2023, Belaeronavigatsia/rådet, T‑536/21, EU:T:2023:66, punkt 30).

165 Vad avser frågan huruvida de ursprungliga rättsakterna är lämpliga har sökanden inledningsvis gjort gällande att de till fullo har hindrat detta företag från att exportera kaliumklorid.

166 Detta argument kan inte vinna bifall.

167 I de ursprungliga rättsakterna anges till skillnad från vad som anges i de sektorsvisa restriktiva åtgärderna, vilka inte har bestritts i förevarande mål, inte något förbud från unionens sida mot import av kaliumklorid. Varken genom de ursprungliga rättsakterna eller genom de sektorsvisa restriktiva åtgärderna förbjuds därmed export av belarusisk kaliumklorid till tredjeländer.

168 Vidare är det i artiklarna 2g i beslut 2012/642 och 1g i förordning 765/2006, vilka infördes genom beslut 2021/1031 och förordning 2021/1030 av den 24 juli 2021, som det uttryckligen föreskrivs att det ska vara förbjudet att köpa, importera eller överföra kaliumkloridprodukter med ursprung i Belarus. Följaktligen misstar sig sökanden när detta företag hävdar att de ursprungliga rättsakterna, vilka antogs efter de sektorsvisa restriktiva åtgärderna och bestod i frysning av penningmedel, hindrade export eller överföring av kaliumklorid inom unionen. Dessutom har sökanden vid förhandlingen som svar på en fråga medgett att detta företag redan mellan införandet av de sektorsvisa restriktiva åtgärderna och antagandet av de ursprungliga rättsakterna inte kunde exportera kaliumklorid till unionen och inte heller transitera sina produkter genom unionen.

169 Sökanden har vidare gjort gällande att antagandet av de ursprungliga rättsakterna tillfogade näringsfriheten för detta företag, det belarusiska samhället och den globala livsmedelstryggheten oproportionerlig skada.

170 Vad för det första avser argumentet rörande potentiella skador för näringsfriheten och det belarusiska samhället har sökanden inte lagt fram några specifika argument eller bevis som kan styrka detta påstående. Sökanden har därmed inte visat att de ursprungliga rättsakterna tillfogade dess näringsfrihet och det belarusiska samhället oproportionerlig skada.

171 Vad för det andra avser argumentet rörande potentiella skador för den globala livsmedelstryggheten anför sökanden till stöd för sin argumentation ett visst antal omständigheter som enligt detta företag skulle innebära att upptagandet av detta i de berörda förteckningarna skulle ha en negativ inverkan på priserna på kaliumgödselmedel i hela världen, vilket skulle kunna förvärra livsmedelskrisen.

172 Rådet har med stöd av Konungariket Belgien och Republiken Lettland, hävdat att detta argument inte kan tas upp till prövning eftersom sökanden inte har påvisat ett personligt och tillräckligt direkt berättigat intresse av att få saken prövad, eftersom detta företag åberopar ett påstått åsidosättande inte av sina egna rättigheter utan av mänskliga rättigheter för icke specificerade grupper, vilka på ett allmänt och hypotetiskt plan omfattar miljoner människor.

173 Oberoende av frågan om sökandens intresse av att hävda tredje parts grundläggande rättigheter bör det, vilket rådet med rätta framhöll vid förhandlingen, konstateras att den bevisning som anförts av sökanden inte berörde de ursprungliga rättsakterna om frysning av penningmedel, utan i princip hänförde sig till handeln med gödselmedel, inbegripet kaliumgödselmedel, på världsmarknaden. Det rör sig således om bevis som gäller de sektorsvisa restriktiva åtgärdernas potentiella inverkan på världsmarknaden för kaliumgödselmedel, vilket inte är föremålet i förevarande mål. Vidare kunde sökanden som svar på en fråga vid förhandlingen inte ange vilka bevis som detta företag inkommit med, vilka kunde visa att den globala livsmedelskrisen hade förvärrats genom de ursprungliga rättsakterna.

174 Dels hänvisas det i en analys med titeln Kaliumklorid: En analys av inverkan på försörjningstryggheten från april 2022 direkt till den potentiella inverkan av sektorsvisa restriktiva åtgärder.

175 Dels innefattar, för det första, den bevisning som lagts fram av sökanden bland annat artiklar, rapporter och politiska uttalanden om inverkan av kriget i Ukraina på livsmedelskrisen. För det andra innehåller dessa handlingar allmänna uppgifter om den globala livsmedelssäkerheten. För det tredje återfinns där artiklar och rapporter om jordbrukspolitiken och om de företag som är verksamma på marknaden för gödselmedel. För det fjärde omfattar bevisningen analyser av marknaden för gödselmedel och kaliumklorid.

176 Även om det i nämnda handlingar hänvisas till den globala livsmedelskrisen berör de inte de ursprungliga rättsakternas inverkan på denna globala livsmedelskris.

177 Dessutom avser några av de bevis som åberopats av sökanden sådana förhållanden som inte har bestritts rörande detta företags verksamhet. Dels utgör exporten av kaliumklorid från Ryssland och Belarus 40 procent av världshandeln med kaliumklorid enligt kommissionens meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med rubriken Säkra livsmedelsförsörjningen och stärka motståndskraften i livsmedelssystemen av den 23 mars 2022, (COM/2022/133 final). Dels har sökanden i maj 2022 lagt fram uppgifter om sin produktion och export för åren 2018–2021, vilka omfattar den statistiska rapporten från International Fertiliser Industry Association (IFA) av år 2021.

178 Med tanke på bedömningen av den bevisning som lags fram av sökanden och oberoende av huruvida sökanden har berättigat intresse av att åberopa tredje parts grundläggande rättigheter (se punkt 173 ovan) finner rådet därmed att sökanden inte har lagt fram uppgifter som kan påvisa att de ursprungliga rättsakterna skulle skada den globala livsmedelstryggheten.

179 Vidare har sökanden gjort gällande att rådet borde ha valt den minst ingripande åtgärden och anger exempel på mindre restriktiva alternativa åtgärder som kan väljas för att mildra den verkan som upptagandet i de berörda förteckningarna medför. Sökanden har föreslagit dels att det skulle fastställas villkor för att medlemsstaternas nationella myndigheter ska få bevilja personer och ekonomiska aktörer inom union tillstånd för att få utföra transaktioner med sökanden avseende import, inköp och överföring av kaliumgödselmedel samt för att få tillhandahålla anknutna finansiella tjänster, dels att det skulle fastställas kvoter för leverans av berörda gödselmedel till unionen.

180 Till stöd för sin argumentation grundar sig sökanden på bevis för att det för transport av kaliumgödselmedel skulle krävas stor lastkapacitet samt tillträde till en hamn. Sökanden anger härvid att de ursprungliga rättsakterna genom att frånta företaget tillträdet till hamnen i Klaipėda berövar det möjligheten att exportera sina produkter, trots att andra, mindre ingripande åtgärder var tänkbara.

181 Tribunalen konstaterar att denna argumentation egentligen inte hänför sig till de ursprungliga individuella rättsakterna utan till de sektorsvisa generella restriktiva åtgärderna, såsom framgår av punkt 167 ovan, eftersom det är genom de sistnämnda som import, köp eller överföring, direkt eller indirekt, av kaliumkloridprodukter är förbjudna.

182 För det första visar denna argumentation i alla händelser inte att sökanden är helt förhindrad att exportera sina produkter. Det är nämligen inte uteslutet att företaget kan transportera sina produkter till hamnar i andra länder utanför unionen.

183 För det andra gäller de alternativa åtgärder som föreslagits av sökanden möjligheterna att exportera kaliumgödselmedel till unionen och skulle därmed inte effektivt kunna leda fram till de mål som eftersträvas, nämligen sanktioner riktade mot personer eller enheter som stöder regimen, och således särskilt personer och enheter som stöder Lukasjenkoregimen finansiellt eller materiellt (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 20 september 2023, Mordashov/rådet, T‑248/22, ej publicerad, EU:T:2023:573, punkt 165 och där angiven rättspraxis). Rådet har nämligen med rätta funnit att nödvändigheten av att öka Belarus ekonomiska kostnader för deltagandet i Rysslands aggression mot Ukraina så mycket att det blir omöjligt för detta land att fortsätta härmed, också skulle utgöra ett intresse som väger tyngre än sökandens privata intressen.

184 Mot bakgrund av ovanstående kan talan inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grunden samt den första grundens första, tredje och fjärde del.

185 För det första har sökanden gjort gällande att detta företag har behandlats på annat sätt än bolaget A, som dock är jämförbart med sökanden när det gäller produktion och export av kaliumklorid och som borde ha blivit föremål för restriktiva åtgärder.

186 Ett av de skäl som åberopades till stöd för införandet av restriktiva åtgärder mot sökanden var faktiskt att sökanden var en huvudkälla för Belarus budgetintäkter. Sökanden och A skulle således befinna sig i jämförbar situation. Jämförbara situationer, i förevarande fall i fråga om producenterna av kaliumklorid i Ryssland och Belarus, borde emellertid behandlas lika.

187 Sökanden har härvidlag gjort gällande att rådets beslut inte får föra med sig mer allvarliga konsekvenser för belarusierna än för ryssarna.

188 För det andra har sökanden i sak gjort gällande att detta företag hade behandlats på annat sätt än bolaget B, som avförts från de berörda förteckningarna med motiveringen att de restriktiva åtgärderna mot detta hade fått avsedd verkan. Detta skulle emellertid vara fallet även för sökanden.

189 Sanktionerna mot sökanden skulle nämligen ha införts för ett agerande som var lagenligt men som dessutom i vart fall hade upphört i mars månad 2021, varför sanktionen skulle ha införts mer än ett år efter det att agerandet hade upphört.

190 Vidare förefaller inte rådet finna det nödvändigt att införa sanktioner mot europeiska företag som har avskedat anställda som deltagit i olagliga strejker.

191 Rådet har med stöd av Konungariket Belgien och Republiken Lettland bestritt denna argumentation.

192 Tribunalen erinrar om att likabehandlingsprincipen, som är en grundläggande rättsprincip, enligt rättspraxis innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 31 maj 2018, Kaddour/rådet, T‑461/16, EU:T:2018:316, punkt 152 och där angiven rättspraxis).

193 I fråga om den av sökanden påstådda skillnaden i behandling i förhållande till bolag A bör det, i likhet med vad rådet gjort, framhållas att sökanden och de ryska enheterna omfattas av olika ordningar av restriktiva åtgärder.

194 För det första föreskrivs i artikel 4.1 i beslut 2012/642 och i artikel 2 i förordning nr 765/2006 frysning av alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer, enheter eller organ som befunnits ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller förtryck av det civila samhället och den demokratiska oppositionen, eller vars verksamhet på annat sätt allvarligt undergräver demokratin eller rättsstatsprincipen i Belarus eller fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dessa, samt juridiska personer, enheter eller organ som ägs eller kontrolleras av dessa samt fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har fastställts dra nytta av eller stödja Lukasjenkoregimen, liksom även juridiska personer, enheter och organ som ägs eller kontrolleras av dessa.

195 För det andra ska i enlighet med artikel 2.1 i rådets beslut 2014/145/Gusp av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16) alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av fysiska personer som är ansvariga för åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, samt fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem, och som förtecknas i bilagan till detta beslut, frysas.

196 Sökanden befinner sig således i en annan situation än det bolag som den hänvisar till, eftersom sökanden omfattas av restriktiva åtgärder som grundar sig på andra kriterier för upptagande i förteckningarna än dem som det andra bolaget omfattades av.

197 Även om rådet skulle ha underlåtit att anta restriktiva åtgärder mot andra företag eller andra branscher kan denna omständighet slutligen inte åberopas av sökanden, eftersom likabehandlingsprincipen måste sammanjämkas med det vida utrymme för skönsmässig bedömning som rådet har när det fastställer föremål för restriktiva åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 mars 2017, Rosneft, С-72/15, EU:C:2017:236, punkt 132, dom av den 6 mars 2024, BSW – management company of BMC holding/rådet, T‑258/22, ej publicerad, EU:T:2024:150, punkt 90, och dom av den 6 mars 2024, Mostovdrev/rådet, T‑259/22, ej publicerad, EU:T:2024:151, punkt 81).

198 Vad avser den skillnad i behandling i förhållande till B som gjorts gällande av sökanden framhåller tribunalen att kriterierna för de båda upptagandena var olika även om det sistnämnda uppfördes i förteckningar som var grundade på beslut 2012/642, det vill säga det beslut som utgjorde den rättsliga grunden för upptagandet av sökanden. Sålunda avsåg kriteriet för upptagande av B i förteckningarna ett underlättande av olaglig passage av unionens yttre gränser, vilket inte är detsamma som kriterierna för upptagandet av sökanden i de berörda förteckningarna.

199 Tribunalen konstaterar därmed att sökanden befinner sig i en annan situation än B.

200 Tribunalen erinrar om att de restriktiva åtgärderna är av säkerhetskaraktär och, per definition, tillfälliga, samt att deras giltighet alltid är beroende av att vissa faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när åtgärden beslutades fortfarande föreligger och att det är nödvändigt att bibehålla åtgärden för att uppnå det angivna målet. Vid den regelbundna översynen av dessa restriktiva åtgärder ankommer det på rådet att göra en uppdaterad bedömning av situationen och att göra en bedömning av effekterna av dessa åtgärder, i syfte att fastställa om de har gjort det möjligt att uppnå målen med det ursprungliga upptagandet av de berörda personerna och enheterna i den omtvistade förteckningen eller om det fortfarande är möjligt att dra samma slutsats avseende dessa personer och enheter (dom av den 12 februari 2020, Amisi Kumba/rådet, T‑163/18, EU:T:2020:57, punkterna 58 och 59).

201 Tribunalen framhåller dessutom att upptagandet av B grundade sig på ett enstaka tillfälle, nämligen en transport genom Belarus av migranter som hade för avsikt att olagligen ta sig över unionens yttre gränser. Denna verksamhet upprepades inte, varför nämnda bolag kunde avföras från förteckningen.

202 Såsom framgår av handlingarna i målet och den bevisning som lagts fram av rådet utgörs emellertid sökandens stöd för Lukasjenkoregimen av en fortgående verksamhet som inte har upphört, eftersom det rör sig om fortlöpande inbetalningar till statsbudgeten.

203 Vad för det tredje avser den särbehandling som sökanden gjort gällande i förhållande till företag i unionens medlemsstater konstaterar tribunalen att upptagandet av sökanden i de berörda förteckningarna hade ett särskilt syfte, nämligen att öka påtryckningarna mot Lukasjenkoregimen, särskilt i samband med Belarus medverkan till Rysslands aggression mot Ukraina samt förtrycket av det civila samhället och den demokratiska oppositionen i Belarus.

204 Även om detta argument inte är relevant inom ramen för ett mål som avser restriktiva åtgärder på Gusp-området, vilket således hänför sig till unionens utrikespolitik, ska det fastställas att situationen för de arbetstagare som avskedas av arbetsgivare inom unionen på intet sätt kan jämföras med situationen för de anställda som avskedats av sökanden för att ha deltagit i en strejk mot Lukasjenkoregimen.

205 Talan kan därmed inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden i dess helhet.

206 Mot bakgrund av ovanstående kan yrkandet om delvis ogiltigförklaring av de ursprungliga rättsakterna inte bifallas.

207 Genom en inlaga om justering har sökanden på grundval av artikel 86 i rättegångsreglerna ansökt om ogiltigförklaring av rättsakterna om bibehållande i den del dessa rör detta företag och har upprepat de grunder och argument som anges i ansökan.

208 Rådet anser sig redan i svaromålet och dupliken ha visat att sökanden stödde Lukasjenkoregimen och drog nytta av denna samt ha gjort gällande att den bevisning som det förfogar över motiverar att sökanden skulle kvarstå i de berörda förteckningarna.

209 Inom ramen för den tredje och den femte grunden, vilka avser ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen respektive ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten i rättsakterna om bibehållande lägger sökanden inte fram något argument som kompletterar dem som redan har framlagts avseende de ursprungliga rättsakterna.

210 Eftersom den tredje och den femte grunden redan har prövats i samband med de ursprungliga rättsakterna (se punkt 206 respektive punkt 43 ovan) ska talan följaktligen underkännas såvitt avser dessa grunder av samma skäl som de som anges för rättsakterna om bibehållande.

211 Inom ramen för den första grunden, vilken avser ett åsidosättande av legalitetsprincipen har sökanden gjort gällande att det avtal som den 3 april 2000 ingicks mellan Republiken Belarus regering och Republiken Litauens regering om villkoren för transitering av gods från Republiken Belarus med användande av Republiken Litauens hamnar och annan infrastruktur för transporter garanterade Belarus rätt till varutransporter genom Litauens territorium till Belarus hamnar, i överensstämmelse med artikel 125 i havsrättskonventionen. Sökanden har hävdat att detta avtal hotas av de restriktiva åtgärderna, vilket skulle utgöra ett åsidosättande av gällande internationella avtal. Dessutom tar sökanden upp en investering i en hamnterminal i Litauen som omfattas av ett avtal av den 5 mars 1999 om främjande av och skydd för investeringar, vilket skulle garantera sökanden ett rättsligt skydd och full säkerhet. I enlighet med artikel 351 första stycket FEUF borde inte de rättigheter och skyldigheter som följer av dessa avtal påverkas av bestämmelserna i unionsfördragen.

212 Med avseende på detta argument konstaterar tribunalen att det vid ett eventuellt åsidosättande av bilaterala avtal från en avtalsparts sida är den nationella domstolen eller den domstol som fastställts på grundval av ett sådant avtal som är behörig att pröva talan avseende åsidosättande av sådana avtal.

213 Trots att sökanden i förevarande fall kan åberopa de båda bilaterala avtal som anges i punkt 211 ovan, och att unionen i enlighet med artikel 351 första stycket FEUF måste respektera dessa, ska det här konstateras att sökanden inte har påvisat om och i vad mån som ovannämnda avtal påverkats av rättsakterna om bibehållande, vilket heller inte framgår av handlingarna i målet. Sökanden har härvid begränsat sig till allmänna utsagor om åsidosättande av de ovannämnda bilaterala avtalen utan att närmare ange på vilket sätt och på vilka grunder som bestämmelserna i de bilaterala avtalen har överträtts genom rättsakterna om bibehållande. Det ska dessutom framhållas att det i avtalen inte föreskrivs några ovillkorliga skyldigheter men olika möjligheter för att undandra sig dessa.

214 Av detta skäl samt av de skäl som anges i övervägandena avseende prövningen av berörd grund vad avser lagenligheten av de ursprungliga rättsakterna kan talan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

215 Inom ramen för den fjärde grunden, vilken avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, har sökanden gjort gällande att rådet, utöver en otillbörligt utförd prövning av sitt ursprungliga beslut, har negligerat de synpunkter som sökanden inkommit med samt de uppgifter som detta företag hade tillställt rådet före antagandet av de angripna rättsakterna.

216 Tribunalen erinrar härvid om att restriktiva åtgärder, såsom framgår av punkt 200 ovan, är av säkerhetskaraktär och, per definition, tillfälliga, samt att deras giltighet alltid är beroende av att vissa faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när åtgärden beslutades fortfarande föreligger. För att motivera att en person ska kvarstå i förteckningen är det vidare inte otillåtet för rådet att grunda sig på samma bevisning som låg till grund för det ursprungliga upptagandet, återupptagandet eller att vederbörande tidigare kvarstått i förteckningen, under förutsättning dels att skälen för upptagandet i förteckningen är oförändrade, dels att sammanhanget inte har utvecklats på ett sådant sätt att denna bevisning blivit obsolet. Detta sammanhang innefattar inte endast situationen i det land i förhållande till vilket ordningen med restriktiva åtgärder infördes utan även den särskilda situation som gäller i fråga om berörd person (se dom av den 26 oktober 2022, Ovsyannikov/rådet, T‑714/20, ej publicerad, EU:T:2022:674, punkt 78 och där angiven rättspraxis).

217 I förevarande fall saknas grund för sökandens påstående i dennes inlaga om justering att rådet skulle ha åsidosatt sin skyldighet att företa en regelbunden översyn.

218 Dels underrättade rådet sökanden genom skrivelse av den 21 december 2022 om sin avsikt att förlänga tillämpningen av de restriktiva åtgärderna mot detta företag och bifogade kompletterande bevisning som rådet åberopade inom ramen för den årliga översynen av åtgärderna, och sökanden lade genom skrivelse av den 12 januari 2023 fram synpunkter på förlängningen av åtgärderna samt ny bevisning.

219 Dels bemötte rådet genom skrivelse av den 24 februari 2023 sökandens synpunkter. Denna skrivelse innehöll utförliga argument som förklarade skälen för att rådet ansåg att sökandens argument inte var tillräckliga för att ändra rådets bedömning och det konstaterades att det var lämpligt att fortsätta att tillämpa de restriktiva åtgärderna mot sökanden.

220 Sökandeföretaget kunde således lämna sina kommentarer innan rättsakterna om bibehållande antogs och dess synpunkter har beaktats av rådet.

221 Eftersom sökanden i sak erinrar om de argument som redan avvisats i samband med de ursprungliga rättsakterna inom ramen för bedömningen av den fjärde grunden utan att tillföra nya argument angående rättsakterna om bibehållande ska argumenten avvisas även med avseende på rättsakterna om bibehållande.

222 Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den fjärde grunden.

223 Inom ramen för den andra grunden har sökanden åberopat en oriktig bedömning av de faktiska förhållandena samt ett åsidosättande av artikel 4.1 a och b i beslut 2012/642.

224 Tribunalen konstaterar härvid för det första att skälen i rättsakterna om bibehållande i den del dessa rör sökanden är identiska med skälen i de ursprungliga rättsakterna. Till stöd för yrkandet om delvis ogiltigförklaring av rättsakterna om bibehållande upprepar sökanden dessutom de argument som redan har anförts med avseende på de ursprungliga rättsakterna. Till sitt försvar har rådet upprepat samma argument som de som redan lagts fram för att motivera att de ursprungliga rättsakterna vilar på god grund.

225 Härav följer att sökanden av de skäl som redovisats i punkterna 79–104 och 113–124 ovan inte har påvisat att skälen i rättsakterna om bibehållande är behäftade med en oriktig bedömning vad avser huruvida detta företag drar nytta av Lukasjenkoregimen och bär ansvar för förtrycket av det civila samhället. Sökanden medger nämligen själv att flertalet av de bevis som lades fram av rådet den 21 december 2022 är desamma som de som användes för att motivera detta företags ursprungliga upptagande i de berörda förteckningarna. Vad avser övriga bevis konstaterar tribunalen att sökanden inte har lagt fram något argument som kan ifrågasätta skälen för att bibehålla detta företag i de berörda förteckningarna. De uppgifter som finns tillgängliga på sökandens webbplats, vilka rådet har anfört som bevisning i arbetsdokumentet 17500/22 INIT, visar att företaget genomgående beskriver sig som en av de största producenterna och exportörerna i världen av kaliumgödselmedel, vilket innebär en femtedel av den globala produktionen av kaliumklorid med för varje år ökade produktionsvolymer, som upprätthåller sin ställning på de befintliga marknaderna och etablerar sig på nya marknader och där stärker sin ställning samt tar fram och producerar nya slag av gödselmedel. Därmed har sammanhanget för upptagandet av sökanden i förhållande till det ursprungliga uppförandet i de berörda förteckningarna inte utvecklats på ett sådant sätt att den övriga bevisningen blivit obsolet, varför rådet på ett tillfredsställande sätt kunde grunda sig på skälen för upptagandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 september 2020, Kaddour/rådet, T‑510/18, EU:T:2020:436, punkt 99).

226 För det andra är de skäl som ligger till grund för bedömningen att sökanden stöder Lukasjenkoregimen, drar nytta av denna och bär ansvar för förtrycket av det civila samhället tillräckligt preciserade och konkreta, inte vidhäftade med någon oriktig bedömning av omständigheterna eller någon felaktig rättstillämpning och i sig en grund som är tillräcklig för att motivera att sökanden ska kvarstå i de omtvistade förteckningarna.

227 Tribunalen kan därmed inte bifalla talan såvitt avser den andra grunden och därmed inte yrkandet om delvis ogiltigförklaring av rättsakterna om bibehållande.

228 Av ovan anförda skäl ska talan ogillas i sin helhet utan att den åtgärd för bevisupptagning som begärts av sökanden behöver vidtas, vilken skulle bestå i ett sakkunnigutlåtande som tribunalen i enlighet med artikel 92.1 i rättegångsreglerna ska besluta om för den händelse den finner detta ändamålsenligt.

229 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska rättegångsdeltagare som har tappat målet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet ska detta företag förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader, inbegripet dem som avser det interimistiska förfarandet, i enlighet med rådets yrkande.

230 I enlighet med artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Följaktligen ska Konungariket Belgien och Republiken Lettland bära sina rättegångskostnader.

1 Rättegångsspråk: engelska.