Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 24 oktober 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Vad gäller skadelidandes tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt, se Cauffman, C., The Interaction of Leniency Programmes and Actions for Damages, The Competition Law Review, vol. 7, nr 2, 2011, s. 200–203.

3 Se dom av den 14 juni 2011, Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2011:389, punkterna 20–24), och dom av den 6 juni 2013, Donau Chemie m.fl. ( C‑536/11, EU:C:2013:366).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) av den 11 december 2018 om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad (EUT L 11, 2019, s. 3).

6 Se, vad gäller direktiv 2014/104, Massa, C., The Disclosure of Leniency Statements and Other Evidence under Directive 2014/104/EU: An Undue Prominence of Public Enforcement?, Market and Competition Law Review, vol. 2, nr 1, 2018, s. 161 och 162.

7 Se artikel 6.5 c i direktiv 2014/104 och artikel 31.5 c i direktiv 2019/1.

8 Se punkt 18 i förevarande förslag till avgörande.

9 Se artikel 6.8 i direktiv 2014/104.

10 Min kursivering.

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 april 2023, Repsol Comercial de Productos Petrolíferos ( C‑25/21, EU:C:2023:298, punkt 31).

12 Se, bland annat, artikel 6.10 i direktiv 2014/104, där det föreskrivs att [m]edlemsstaterna ska se till att nationella domstolar begär att konkurrensmyndigheten lämnar ut bevis som finns i dess ärendeakt endast om ingen part eller tredje part rimligen kan tillhandahålla de bevisen (min kursivering).

13 Se artikel 6.6 i direktiv 2014/104.

14 Se artikel 7.1 i direktiv 2014/104.

15 Se skäl 72 i direktiv 2019/1.

16 Se artikel 16a.2 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, 2004, s. 18), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2015/1348 av den 3 augusti 2015 (EUT L 208, 2015, s. 3).

17 Se Commission Staff Working Document, Impact Assessment, Accompanying the document Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council to empower the competition authorities of the Member States to be more effective enforcers and to ensure the proper functioning of the internal market, Bryssel, av den 22 mars 2017, SWD(2017) 114 final, https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:8c6800cb-0fb6–11e7–8a35–01aa75ed71a1.0001.02/DOC_1&format=PDF, s. 65.

18 I skäl 4 i direktiv 2019/1 anges bland annat att det direktivet också bör omfatta tillämpningen av nationell konkurrensrätt på fristående grund när det gäller skydd för svartlistade dokument.

19 Se förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad (COM(2017) 142 final), s. 7.

20 Se, för ett liknande resonemang, Kowalik-Bańczyk, K., Challenges of Decentralisation of Competition Law Enforcement: A Retrospective Overview in Case Law, i A. Claici, A. Komninos, D. Waelbroeck (utg.), The Transformation of EU Competition Law: Next Generation Issues, Wolters Kluwer, Alphen aan den Rijn, 2023, s. 100, och Rizutto, F., The ECN plus Directive: The Harmonization of National Procedural Rules Governing the Parallel Enforcement of European Union Competition Law in the Internal Market, European Competition Law Review, vol. 40, nr 12, 2019, s. 575.

21 Arsenidou, E., Capiau, J., Sinclair, A. och Stanciute, J., Cooperation Within the ECN and Strengthening of National Competition Authorities, i E. Rousseva (utg.), EU Antitrust Procedure, Oxford University Press, Oxford, 2020, s. 710. Se, för ett liknande resonemang, Botta, M., The Draft Directive on the Powers of National Competition Authorities: The Glass Half Empty and Half Full, European Competition Law Review, vol. 38, nr 10, 2017, s. 474.

22 Se punkt 52 i förevarande förslag till avgörande.

23 Se punkt 53 i förevarande förslag till avgörande.

24 Kommissionens tillkännagivande om reglerna för tillgång till kommissionens handlingar i ärenden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget, enligt artiklarna 53, 54 och 57 i EES-avtalet och enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (EUT C 325, 2005, s. 7), punkterna 2, 3 och 15). I detta tillkännagivande görs en åtskillnad mellan tillgång till handlingar och skriftväxling med andra offentliga myndigheter.

25 Se punkt 50 i förevarande förslag till avgörande.

26 Rådets förordning av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

27 Angående samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaternas nationella konkurrensmyndigheter, med stöd av artikel 4.3 FEU, se Dudzik, S., Współpraca Komisji Europejskiej z organami ochrony konkurencji w sprawach kontroli koncentracji przedsiębiorstw, Wolters Kluwer, Warszawa, 2010, s. 632.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 april 2017, FSL m.fl./kommissionen ( C‑469/15 P, EU:C:2017:308, punkt 34).

29 Se punkt 47 i förevarande förslag till avgörande.

30 Se punkt 61 i förevarande förslag till avgörande.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2008, Doulamis ( C‑446/05, EU:C:2008:157, punkt 19).

32 Se punkt 62 i förevarande förslag till avgörande.

33 Se punkt 70 i förevarande förslag till avgörande.

34 Se punkt 43 i förevarande förslag till avgörande.

35 Se punkt 56 i förevarande förslag till avgörande.

36 Se punkt 73 i förevarande förslag till avgörande.

37 Se punkt 43 i förevarande förslag till avgörande.

38 Se dom av den 21 april 1993, Sonntag ( C‑172/91, EU:C:1993:144, punkterna 14–16).

39 Se artikel 2 led 1 i direktiv 2014/104.

40 Den hänskjutande domstolen har härvidlag även påpekat att en målsägande ska avge en förklaring om att vederbörande vill delta i det straffrättsliga förfarandet för att få ersättning för sin skada och att det är tillräckligt att målsäganden på ett övertygande sätt åberopar att det föreligger en rättighet som har sin grund i den straffrättsliga påföljden. Domstolens avgörande i skadeståndsfrågan följer på avgörandet i skuldfrågan.

41 Se punkt 65 i förevarande förslag till avgörande.

42 Se punkt 80 i förevarande förslag till avgörande.

43 Se dom av den 16 november 2023, Ligue des droits humains (Tillsynsmyndighetens kontroll av behandlingen av personuppgifter) ( C‑333/22, EU:C:2023:874, punkt 57).

44 Europadomstolen, 24 juni 2003, Dowsett mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2003:0624JUD003948298, § 41 och 42), Europadomstolen, 31 mars 2009, Natunen mot Finland, Ansökan nr 21022/04 (CE:ECHR:2009:0331JUD002102204, § 40), och Europadomstolen, Mirilachvili mot Ryssland, 11 december 2008 (CE:ECHR:2008:1211JUD000629304, § 203‑209).

45 Europadomstolen, Mirilachvili mot Ryssland, 11 december 2008 (CE:ECHR:2008:1211JUD000629304, § 206).

46 Se, senast, dom av den 1 augusti 2022, TL (Avsaknad av tolk och översättning) ( C‑242/22 PPU, EU:C:2022:611, punkt 39).

47 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

48 Se, senast, dom av den 1 augusti 2022, TL ( C‑242/22 PPU, EU:C:2022:611, punkt 40).

49 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 6 september 2022, Delgaz Grid ( C‑95/22, EU:C:2022:697, punkt 25).

50 Se artikel 7.2 i direktiv 2012/13.

51 Se artikel 7.4 i direktiv 2012/13.

52 Se dom av den 6 juni 2013, Donau Chemie m.fl. ( C‑536/11, EU:C:2013:366, punkt 33). Se även mitt förslag till avgörande i målet Evonik Degussa/kommissionen ( C‑162/15 P, EU:C:2016:587, punkt 119).

53 Se punkt 90 i förevarande förslag till avgörande.

54 Se punkt 92 i förevarande förslag till avgörande.

55 Se punkt 94 i förevarande förslag till avgörande.

56 Min kursivering.

57 Min kursivering.

58 Se punkt 35 i förevarande förslag till avgörande.

59 Se skäl 25 i direktiv 2014/104, där det bland annat anges att information som utarbetats av en konkurrensmyndighet i samband med dess tillämpning av unionens konkurrensrätt eller nationell konkurrensrätt och som översänts till parterna i dessa förfaranden, till exempel ett meddelande om invändningar, eller som utarbetats av en part i dessa förfaranden, till exempel svar på en konkurrensmyndighets begäran om upplysningar eller vittnesmål, därför bör kunna utlämnas vid skadeståndstalan först efter det att konkurrensmyndigheten har avslutat sitt förfarande.

60 Se dom av den 12 januari 2023, RegioJet ( C‑57/21, EU:C:2023:6, punkt 116).

61 Se artiklarna 6.5 och 7.2 i direktiv 2014/104 och artikel 31.5 i direktiv 2019/1.

62 Dom av den 14 mars 2017 ( C‑162/15 P, EU:C:2017:205, punkt 87).

63 Se punkt 37 i förevarande förslag till avgörande.