Förslag till avgörande av generaladvokat ANDREA BIONDI föredraget den 6 mars 2025

1 Originalspråk: franska.

2 T‑235/21, EU:T:2023:105 (nedan kallad den överklagade domen).

3 EUT L 59, 2021, s. 10 (nedan kallat det omtvistade beslutet).

4 EUT L 347, 2013, s. 549.

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 2013, s. 320).

6 EUT L 255, 2014, s. 59. Texten i artikel 34 i förordningen har ändrats flera gånger (se, bland annat, rättelsen från år 2015 (EUT L 114, 2015, s. 25) liksom texten i artikel 1.6 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/56 av den 12 januari 2018 om ändring av genomförandeförordning nr 908/2014 (EUT L 10, 2018, s. 9)).

7 Texten i artikel 40.1 i genomförandeförordning nr 908/2014 blev föremål för en rättelse år 2015 (se EUT L 114, 2015, s.25).

8 Dessa grunder räknas upp i punkt 23 i den överklagade domen.

9 Artikel 52.1 i förordning nr 1306/2013. Min kursivering. Artikel 4.1 i den förordningen innehåller en uppräkning av de utgifter som kan komma i fråga för finansiering genom EGFJ under förutsättning att de utbetalas i enlighet med unionsrätten. Artikel 5 i den förordningen rör Ejflu. Eftersom det framgår av punkt 2 i den överklagade domen att det enbart var utgifter knutna till EGFJ som berördes av det förfarande som kommissionen inledde, kommer jag att koncentrera mig på de bestämmelser som rör den fonden eller på bestämmelser till den del som de är tillämpliga på den fonden.

10 I enlighet med artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013.

11 Frågan om startpunkten för denna 18-månadersfrist tas upp inom ramen för den andra grunden för överklagandet, som inte behandlas i detta riktade förslag till avgörande. Utan att föregripa hur domstolen kommer att se på de båda rapporter från Olaf som Republiken Bulgarien erhöll (se punkterna 5 och 8 i den överklagade domen) kommer jag i min bedömning av den nu aktuella grunden att nöja mig med att utgå från att det följer av lydelsen av artikel 54.1 i förordning nr 1306/2013 att 18-månadersfristen började löpa när de bulgariska myndigheterna erhöll en kontrollrapport eller en liknande handling, där det ang[av]s att en oegentlighet ha[de] förekommit.

12 Den enda skyldighet som medlemsstaterna åläggs genom artikel 54.1 i förordning nr 1306/2013 är alltså att de ska framställa ett återbetalningskrav. Frister för när själva återbetalningen måste ha skett anges i artikel 54.2 i förordning nr 1306/2013.

13 Detta bekräftas av artikel 54.2 första stycket i förordning nr 1306/2013, där det föreskrivs att återbetalning måste ske inom åtta år om återbetalningskravet bestrids i nationell domstol, liksom av artikel 54.2 andra stycket, som grundar sig på att det längre fram kan tänkas komma att konstateras i en slutgiltig administrativ eller rättslig handling att inga oegentligheter har förekommit. Enligt förordning nr 1306/2013 ska alltså återbetalningskravet framställas utan dröjsmål, medan kontrollen av huruvida det är välgrundat uppskjuts till ett senare skede.

14 När det gäller varför denna 18-månadersfrist finns, se skäl 37 i förordning nr 1306/2013.

15 Se artikel 54.5 första stycket a respektive artikel 54.5 första stycket c i förordning nr 1306/2013. De tre fall som beskrivs i artikel 54.5 avser olika omständigheter (avsaknad av återbetalningskrav, beslut att avstå från återkrav som inte är förenligt med artikel 54.3 respektive oegentligheter eller försummelser från nationella myndigheters sida) och är alternativa. Eftersom Republiken Bulgarien inte har bestritt sin underlåtenhet att kräva återbetalning i tid, är dess situation att hänföra till artikel 54.5 första stycket a. Jag ställer mig emellertid frågande till att det i artikel 54.5 andra stycket hänvisas till artikel 54.3 trots att artikel 54.3 inte rör det förfarande som ska följas. Jag har svårt att förstå varför det i artikel 54.5 andra stycket, som ska röra de tre fall som avses i första stycket, skulle ställas krav på kontroller enbart i enlighet med artikel 54.3, vilka är relevanta uteslutande såvitt avser fall c i artikel 54.5 första stycket. Därför frågar jag mig om det inte kan röra sig om ett skrivfel av unionslagstiftaren, som i stället torde ha haft för avsikt att åter hänvisa till artikel 52.3, vars innehåll däremot är av tydligt processuell art.

16 Enligt definitionen i artikel 2.1 g i förordning nr 1306/2013, det vill säga varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för unionens allmänna budget eller budgetar som unionen förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för unionens räkning (se artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s.1).

17 Se dom av den 31 januari 2019, Grekland/kommissionen ( C‑6/18 P, EU:C:2019:83, punkt 55).

18 Se dom av den 31 januari 2019, Grekland/kommissionen ( C‑6/18 P, EU:C:2019:83, punkt 57).

19 Se punkt 36 i den överklagade domen.

20 Ett krav som erinras om i punkt 34 i den överklagade domen. Jag vill också påminna om att förvaltningen av finansieringen av EUGFJ enligt domstolens praxis grundas på ömsesidigt förtroende mellan kommissionen och de nationella förvaltningarna och myndigheterna (se, bland annat, dom av den 7 oktober 2004, Spanien/kommissionen ( C‑153/01, EU:C:2004:589, punkt 133).

21 Se dom av den 24 januari 2002, Finland/kommissionen ( C‑170/00, EU:C:2002:51, punkt 34), och dom av den 7 oktober 2004, Spanien/kommissionen ( C‑153/01, EU:C:2004:589, punkt 93). Såvitt avser iakttagandet av Republiken Bulgariens rätt till försvar under det administrativa förfarandet, se nedan punkt 50 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

22 Närmare bestämt två Olaf-rapporter som översändes den 19 januari 2018 respektive den 3 september 2018. Det omtvistade beslutet antogs den 17 februari 2021.

23 Det är ju inom 18 månader som återbetalningskravet måste framställas – se artikel 54.1 i förordning nr 1306/2013.

24 Se punkterna 2–14 i den överklagade domen.

25 Se punkt 10 i den överklagade domen.

26 Det rör sig om en regel med innebörden att om indrivning inte har skett inom fyra år från dagen för begäran om återbetalning, eller inom åtta år från den dagen om återbetalningskravet har bestritts i nationell domstol, ska 50 procent av följderna av den uteblivna indrivningen belasta den berörda medlemsstaten medan 50 procent ska belasta unionsbudgeten.

27 I artikel 47.1 i förordning nr 1306/2013 stadgas att kommissionen, [u]tan att det påverkar tillämpningen av de kontroller som medlemsstaterna gör enligt nationella … författningar, … får … anordna kontroller på plats i medlemsstaterna. I artikel 47.2 första stycket föreskrivs att [k]ommissionen … i god tid före kontrollen på plats [ska] underrätta den berörda medlemsstaten ….

28 Bland den senaste tidens yttringar av detta välkända krav märks exempelvis domen av den 26 september 2024, JCDecaux Street Furniture Belgium/kommissionen ( C‑710/22 P, EU:C:2024:787, punkt 33), liksom domarna av den 4 oktober 2024, Aeris Invest/kommissionen och SRB ( C‑535/22 P, EU:C:2024:819, punkt 253) respektive thyssenkrupp/kommissionen ( C‑581/22 P, EU:C:2024:821, punkt 123).

29 Se den av Republiken Bulgarien åberopade domen av den 19 december 2019, HK/kommissionen ( C‑460/18 P, EU:C:2019:1119, punkt 27). Vad som skulle kunna vara i fråga i det aktuella fallet är tribunalens påstående att det var möjligt att anpassa meddelandet om konstateranden (se punkt 42 i den överklagade domen). Således hänvisar jag även till punkt 43 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

30 Se fotnot 26 i detta förslag till avgörande.

31 … får kommissionen anordna kontroller på plats i medlemsstaterna (min kursivering). Det är endast när kommissionen beslutar att genomföra kontroller på plats som den i enlighet med artikel 47.2 i förordning nr 1306/2013 är skyldig att i god tid underrätta den berörda medlemsstaten därom.

32 Som kommissionen också med gott fog har hävdat, beskrivs dess kontroller på plats i artikel 48.1 i förordning nr 1306/2013 som en av de åtgärder – inte den enda åtgärd – som står till dess förfogande för inhämtandet av de uppgifter som den behöver för sin kontrollverksamhet.

33 Se punkt 61 i den överklagade domen.

34 Se punkt 62 i den överklagade domen.

35 Republiken Bulgarien har för övrigt i punkt 24 i överklagandet vitsordat att påståendena i punkt 40 i den överklagade domen är korrekta.

36 Se punkt 39, 40 respektive 41 i den överklagade domen.

37 Denna sammanfattande rapport överlämnade kommissionen till tribunalen i samband med att den ingav svaromål (se bilaga B.1 till det svaromålet). Kommissionen har också citerat ett utdrag ur denna rapport i punkt 16 i svaromålet i förevarande mål om överklagande. Det hänvisas till nämnda rapport i punkt 41 i den överklagade domen.

38 Se punkt 6 i den överklagade domen.

39 Detta bekräftas också av de beskrivningar av förfarandets olika steg som ges bland annat i punkterna 9, 10 och 12 i den överklagade domen.

40 Se punkt 88 i den överklagade domen och där angiven rättspraxis.

41 Se dom av den 12 december 2024, DD/FRA ( C‑680/22 P, EU:C:2024:1019, punkt 58).

42 Se dom av den 7 juni 2018, Equipolymers m.fl./rådet ( C‑363/17 P, EU:C:2018:402, punkt 45).

43 Se dom av den 12 december 2024, DD/FRA ( C‑130/22 P, EU:C:2024:1018, punkt 87 och där angiven rättspraxis).

44 Här hänvisar jag till den första grunden såsom den var formulerad i ansökan.

45 Se, exempelvis, punkt 108 i ansökan.

46 I enlighet med den precisering som Republiken Bulgarien har gjort i repliken.

47 Europaparlamentets och rådets förordning av den 23 december 2020 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 vad gäller samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten och effektiviteten i utredningar vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (EUT L 437, 2020, s. 49).

48 Se den rättspraxis som har nämnts i punkt 80 i detta förslag till avgörande.

49 Se punkt 48 i överklagandet.

50 I den artikeln anges nämligen enbart villkoren för ikraftträdandet av förordning nr 2020/2223.