Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 16 januari 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Paulsson, J., Arbitration of International Sports Disputes, Arbitration International, vol. 9(4), 1993, s. 359.

3 Enligt bolagsordningen är dess ändamål bland annat att a) göra inköp av fotbollsspelare, tränare och ledare, b) representera fotbollsspelare, tränare och ledare, c) sköta överföring av spelare, tränare och ledare mellan olika klubbar, d) representera klubbar, e) dra nytta av fotbollsklubbar eller spela en aktiv roll i den dagliga förvaltningen av dessa, under förutsättning att Fifas regler och andra relevanta nationella eller internationella regler iakttas, och f) bevilja lån till fotbollsklubbar.

4 Reglementet finns tillgängligt på följande adress: https://digitalhub.fifa.com/m/69b5c4c7121b58d2/original/Regulations-on-the-Status-and-Transfer-of-Players-June-2024-edition.pdf.

5 Fotbollsspelare har tre typer av rättigheter: federativa rättigheter, arbetstagarrättigheter och ekonomiska rättigheter. De federativa rättigheterna avser en spelares rätt och skyldighet att registrera sig hos det ledande förbundet (till exempel United States Soccer Federation (Förenta staternas fotbollsförbund)) i det land där spelarens klubb ligger. … Den andra typen av rättigheter som en fotbollsspelare har är arbetstagarrättigheter, vilka syftar på ett anställningsavtal. … Den tredje och sista typen av rättigheter som en fotbollsspelare har är ekonomiska rättigheter. … De federativa rättigheterna och arbetstagarrättigheterna är exklusiva för klubbar och spelare, medan spelarnas ekonomiska rättigheter inte är det, vilket har gjort det möjligt för tredje part att ingå avtal med spelare om överlåtelse av deras ekonomiska rättigheter, så att tredje part kan kassera in de övergångsavgifter som klubbarna betalar för spelarna. Williams, B., The fate of third party ownership of professional footballers’ rights: Is a complete prohibition necessary, Texas Review of Entertainment & Sports Law, vol. 10, 2008, s. 79, se särskilt s. 83.

6 Reglementet, Definitioner’, punkt 14.

7 Den version av Fifas stadgar som är tillämplig i förevarande mål är den från år 2016, som finns tillgänglig på följande adress: https://www.icsspe.org/system/files/FIFA%20Statutes.pdf. Fifas stadgar ändrades år 2024, och finns tillgängliga på följande adress: https://digitalhub.fifa.com/m/16d1f7349fa19ade/original/FIFA-Statutes-2024.pdf.

8 Dessa ansågs utgöra tvingande bestämmelser i utländsk rätt i den mening som avses i artikel 19 i Loi fédérale du 18 décembre 1987 sur le droit international privé (den schweiziska federala lagen av den 18 december 1987 om internationell privaträtt).

9 Det överklagandet ingavs därför efter det att klaganden hade ingett ett överklagande till Cas, men innan Cas meddelade skiljedom.

10 Se, i det avseendet, även Maduro, M.P., och Weiler, J.H.H., Integrity, independence and the internal reform of FIFA. A view from the trenches i Geeraert, A., och van Ekeren, F. (red.), Good Governance in Sport. Critical Reflections, Routledge, 2022, s. 129–136.

11 I ett mål nyligen uppgav generaladvokaten Szpunar följande: Det är ofta svårt att förneka att vissa privata enheter agerar på ett sätt som ligger nära hur en stat agerar, antingen genom sin ekonomiska makt eller också genom sitt sätt att anta regler … Förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Fifa ( C‑650/22, EU:C:2024:375, punkt 33). Detta fick honom att dra slutsatsen att Fifa faktiskt omfattas av bestämmelserna om fri rörlighet. Som ett ytterligare exempel på Fifas statsliknande roll och normgivningskompetens, publicerade Fifa år 2017 sin egen policy för mänskliga rättigheter. För en bedömning av policyns blandade framgångar, se Mercado Jaén, P.J., Bistaraki, A., och Schubert, M., Between rhetoric and reality: Effects of FIFA’s human rights policy on its organisational structures and procedures, International Journal of Sport Policy and Politics, vol. 16(3), 2024, s. 499.

12 EU-domstolen ansåg att så var fallet så långt tillbaka som i dom av den 12 december 1974, Walrave och Koch ( 36/74, EU:C:1974:140, punkt 4). Se dom av den 4 oktober 2024, Fifa ( C‑650/22, EU:C:2024:824, punkt 75), och dom av den 21 december 2023, European Superleague Company ( C‑333/21, EU:C:2023:1011, punkt 83).

13 Dom av den 21 december 2023, European Superleague Company ( C‑333/21, EU:C:2023:1011, punkterna 85–88).

14 Dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 34). Se, även, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

15 Vilket EU-domstolen har slagit fast allt sedan dom av den 15 maj 1986, Johnston ( 222/84, EU:C:1986:206, punkterna 18 och 19).

16 Beträffande kravet att en domstol ska vara oavhängig, se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkterna 57, 58 och 71–77); beträffande kravet att en domstol ska ha inrättats enligt lag, se dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkterna 126–130).

17 Dom av den 6 oktober 2021, Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi ( C‑561/19, EU:C:2021:799, punkt 51), där EU-domstolen stödde sig på artikel 47 i stadgan för att motivera förekomsten av en skyldighet för domstolar i sista instans att ange skälen till att de beslutar att inte begära ett förhandsavgörande. Detta visar att EU-domstolen ser förfarandet för förhandsavgörande som ett sätt för att genomföra principen om ett effektivt domstolsskydd. Se även dom av den 23 november 2021, IS (Hänskjutandebeslutets rättsstridighet) ( C‑564/19, EU:C:2021:949, punkt 76), där EU-domstolen ansåg att [b]egränsningar av de nationella domstolarnas utövande av deras behörighet enligt artikel 267 FEUF skulle begränsa det effektiva domstolsskyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten.

18 McLaren, R.H., Twenty-five years of the Court of Arbitration for Sport: A look in the rear-view mirror, Marquette Sports Law Review, vol. 20, 2010, s. 305, se särskilt s. 306.

19 Tillgänglig på följande adress: https://www.tas-cas.org/en/general-information/history-of-the-cas.html.

20 Nafziger, J.A.R., International sports law: A replay of characteristics and trends, American Journal of International Law, vol. 86, 1992, s. 489, se särskilt s. 508.

21 Dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463). Se, i det avseendet, Duval, A., The Court of Arbitration for Sport and EU law. Chronicle of an encounter, Maastricht Journal of European and Comparative Law, vol. 22(2), 2015, s. 224, se särskilt s. 226.

22 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) förklarade i målet Mutu och Pechstein att Fifas regler från år 2001 inte utgjorde hinder för spelarnas möjlighet att väcka talan vid allmän domstol, och därför inte utgjorde ett obligatoriskt skiljeförfarande. Europadomstolen, 4 februari 2019, Mutu och Pechstein mot Schweiz, CE:ECHR:2018:1002JUD004057510, § 116.

23 Se artikel 58.1 i Fifas stadgar. Samma bestämmelse utesluter emellertid, i tredje stycket, behörighet för Cas i överklaganden som avser a) överträdelser av spelets regler, b) avstängningar i upp till fyra matcher eller upp till tre månader (med undantag av beslut avseende dopning), och c) beslut som kan överklagas till en oavhängig skiljedomstol som har inrättats i vederbörlig ordning och som erkänns enligt reglerna för ett förbund eller en sammanslutning.

24 Artikel 58.1 och 58.2 i Fifas stadgar.

25 Se dom av den 21 december 2023, International Skating Union mot kommissionen ( C‑124/21 P, EU:C:2023:1012, punkt 223).

26 Fifa gjorde samma sak i det nationella mål där beslutet om hänskjutande till EU‑domstolen resulterade i dom av den 4 oktober 2024, Fifa ( C‑650/22, EU:C:2024:824, punkt 32).

27 Dessa grunder föreskrivs i artikel 190 i Loi fédérale sur le droit international privé (den schweiziska federala lagen om internationell privaträtt), som finns tillgänglig på adressen https://www.fedlex.admin.ch/eli/cc/1988/1776_1776_1776/en. Nämnda domstol kan upphäva en skiljedom om den strider mot grunderna för rättsordningen enligt schweizisk rätt.

28 Europadomstolen, 11 juli 2023, Semenya mot Schweiz, CE:ECHR:2023:0711JUD001093421, §§ 234–240.

29 Den belgiska regeringen har i sina skriftliga yttranden och vid förhandlingen hävdat att den hänskjutande domstolen redogjorde för nationell rätt på ett felaktigt sätt och att den aktuella rätten faktiskt tillåter en prövning av en skiljedom om domstolsprövningen har utförts av en domstol i tredjeland. Jag anser inte att den fråga som har ställts är avhängig av den korrekta tolkningen av belgisk rätt, utan snarare av unionsrätten. Det ankommer sedan på den nationella domstolen, när den har fått ett svar från EU-domstolen, att tillämpa svaret på det mål som anhängigt vid den och tolka den relevanta nationella lagstiftningen i enlighet med detta.

30 Dom av den 23 mars 1982, Nordsee ( 102/81, EU:C:1982:107).

31 Dom av den 1 juni 1999, Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269).

32 Dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158).

33 Dom av den 21 december 2023, International Skating Union/kommissionen ( C‑124/21 P, EU:C:2023:1012).

34 Den franska regeringen gjorde vid förhandlingen gällande att skiljeförfarandet vid Cas endast avser kommersiella skiljeförfaranden i den mening som avses i domen Eco Swiss. Även om fotbollsorganisationerna inte uttryckte sig lika tydligt, gjorde de alla gällande att skiljedomar från Cas bör omfattas av de begränsningar som anges i den domen.

35 Dom av den 23 mars 1982, Nordsee ( 102/81, EU:C:1982:107, punkt 13). För en doktrin som är kritisk till denna slutsats, se Duval (ovan fotnot 21), fotnot 31. EU‑domstolen slog även fast att vissa skiljedomstolar uppfyller detta krav, när de är upprättade enligt lag, deras avgöranden är bindande för parterna och deras behörighet inte är beroende av parternas samtycke. Se, exempelvis, dom av den 17 oktober 1989, Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund i Danmark ( 109/88, EU:C:1989:383, punkterna 7–9), dom av den 12 juni 2014, Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkterna 22–35), och beslut av den 13 februari 2014, Merck Kanada ( C‑555/13, EU:C:2014:92, punkterna 16–18).

36 EU-domstolen förklarade således att … det [kan] ankomma på de ordinarie domstolarna att pröva … frågor [om unionsrätten], antingen inom ramen för den assistans de lämnar skiljedomsorganen … inom ramen för en … överprövning av skiljedomen …, ansökan om verkställighetsbeslut eller annat rättsligt förfarande som står till buds i den nationella lagstiftningen. Dom av den 23 mars 1982, Nordsee ( 102/81, EU:C:1982:107, punkt 14).

37 Dom av den 1 juni 1999, Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269, punkt 35).

38 Dom av den 1 juni 1999, Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269, punkt 36).

39 För en översikt över rättspraxis avseende grunderna för rättsordningen i unionsrätten, se förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Real Madrid Club de Fútbol ( C‑633/22, EU:C:2024:127, punkterna 71–103). För en tidig kritik mot skyldigheten för nationella domstolar att pröva grunderna för unionens rättsordning, vars innehåll är oklart, se Prechal, S., och Shelkoplyas, N., National procedures, public Policy and EC law. From Van Schijndel to Eco Swiss and beyond, European Review of Private Law, Vol. 12(5), 2004, s. 589, se särskilt s. 606–608.

40 I sin dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkterna 35 och 38), bekräftade EU-domstolen att skyldigheten att ex officio pröva oskäliga villkor i konsumentavtal avser grunderna för rättsordningen.

41 Se, i det avseendet, även förslaget till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet PL Holdings ( C‑109/20, EU:C:2021:321, punkterna 43–46).

42 Dom av den 23 mars 1982, Nordsee ( 102/81, EU:C:1982:107, punkt 11). Se även dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkt 55), där EU‑domstolen särskilde de skiljeförfaranden som avses i bilaterala investeringsavtal från kommersiella skiljeförfaranden, på grundval av att de sistnämnda har sitt ursprung i den gemensamma partsviljan. Se även dom av den 12 juni 2014, Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkt 27 och där angiven rättspraxis), där EU‑domstolen slog fast att det vid skiljeförfaranden enligt avtal varken rättsligt eller faktiskt föreligger någon skyldighet för parterna att hänskjuta sina tvister till skiljeförfarande.

43 Se även den livliga förklaringen av Paulsson: Typiskt sett fastställs idrottsmyndigheternas exklusiva behörighet i stadgarna för förbunden som beviljar tävlingslicenser för en säsong eller tillstånd att delta i särskilda evenemang. Det aktuella förbundet har vanligtvis funnits i flera decennier om inte i flera generationer och har, utan någon yttre påverkan, utvecklat ett mer eller mindre komplext och helt inavlat förfarande för att lösa tvister. Den anklagade deltagaren, å andra sidan, ställs ofta inför förfarandet på i stort samma sätt som en turist skulle uppleva en orkan på Fiji: en skrämmande och isolerad händelse i personens liv, som vederbörande är totalt oförberedd på. Paulsson (ovan fotnot 2), s. 361.

44 Europadomstolen, den 4 februari 2019, Mutu och Pechstein mot Schweiz, CE:ECHR:2018:1002JUD004057510, §§ 103–108.

45 Dom av den 21 december 2023, International Skating Union/kommissionen ( C‑124/21 P, EU:C:2023:1012, punkt 223). Europadomstolen, 4 februari 2019, Mutu och Pechstein mot Schweiz, CE:ECHR:2018:1002JUD004057510, § 113.

46 Europadomstolen fann nämligen att Fifas regler från år 2001, till skillnad från ISU:s regler, inte utgjorde hinder för spelarnas möjlighet att väcka talan vid allmän domstol, och därför inte utgjorde ett obligatoriskt skiljeförfarande. Situationen är förvisso en annan i nuvarande artikel 59.2 i Fifas stadgar, genom en anpassning till ISU:s regler. Europadomstolen, 4 februari 2019, Mutu och Pechstein mot Schweiz, CE:ECHR:2018:1002JUD004057510, § 116.

47 Fifa bekräftade vid förhandlingen att dess befogenheter grundar sig på artikel 21 i Fifas disciplinära kod, som finns tillgänglig på följande adress: https://digitalhub.fifa.com/m/59dca8ae619101cf/original/FIFA-Disciplinary-Code-2023.pdf.

48 Dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkt 55).

49 Dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkt 34). Se även Centeno Huerta, S., och N Kuplewatzky, N., On Achmea, the autonomy of Union law, mutual trust and what lies ahead, European Papers, vol. 4(1), 2019, s. 61, se särskilt s. 65–68.

50 Dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkterna 36 och 37).

51 Dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkterna 20, 52 och 53).

52 Dom av den 26 oktober 2021, PL Holdings ( C‑109/20, EU:C:2021:875, punkt 54).

53 Detta betyder inte att det saknas kritik mot Cas i doktrinen. Till exempel har vissa kritiserat Cas för dess problematiska förflutna vad gäller mänskliga rättigheter: Cas skiljeförfarande inom idrott kan, så länge det kallas skiljeförfarande, använda skiljeförfarandets flexibilitet för att kringgå anspråk som rör mänskliga rättigheter.” Shahlaei, F., The collision between human rights and arbitration: The game of inconsistencies at the Court of Arbitration for Sport, Arbitration International, vol. 40(2), 2024, s. 169, se särskilt s. 203. Vissa har framhållit farorna med Cas för domstolsskyddet mer allmänt. I det avseendet, se Anderson, J., ”Taking Sports out of the Courts: Alternative Dispute Resolution and the International Court of Arbitration for Sport”, Journal of Legal Aspects of Sport, vol. 10, 2000, s. 123. Slutligen har Cas även kritiserats för dess brist på ett äkta engagemang i unionsrätten. Se Duval, A., Towards a transnational Solange: The Court of Arbitration for Sport and EU law i Hörnle, T., Möllers, C., och Wagner, G. (red.), Gerichte und ihre Äquivalente, Nomos, 2020, s. 33.

54 Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2012 om idrottens europeiska dimension (2011/2087(INI)), EUT C 239 E, 2013, s. 46. Det uttalandet föranledde Duval att förespråka ett Solange-liknande synsätt av nationella domstolar när de prövar skiljedomar från Cas. Duval (fotnot 53 ovan), s. 42.

55 Beträffande hur det har gått med detta, se Biondi, A., och Sangiuolo, G., Three years after Achmea: What is said, what is unsaid, and what could follow i Biondi, A., och Sangiuolo, G. (red.), The EU and the Rule of Law in International Economic Relations. An Agenda for an Enhanced Dialogue, Edward Elgar, 2021. Beträffande konsekvenser inför domstolar i investerarstaten, se Centeno Huerta och Kuplewatzky (fotnot 49 ovan), s. 68–74.

56 Dom av den 18 november 2003, Budějovický Budvar ( C‑216/01, EU:C:2003:618, punkt 169).

57 Dom av den 18 november 2003, Budějovický Budvar ( C‑216/01, EU:C:2003:618, punkt 170). Europeiska unionen gjorde så med energistadgefördraget. Se förslaget till rådets beslut om unionens frånträde från energistadgefördraget (COM/2023/447 final), som godkändes av rådet den 7 mars 2024; rådets beslut (EU) 2024/1638 av den 30 maj 2024 om unionens frånträde från energistadgefördraget ST 6509 2024 INIT (EUT L, 2024, s. 1638).

58 Vilket skedde i beslut av den 21 september 2022, Romatsa m.fl. ( C‑333/19, EU:C:2022:749, punkt 43).

59 Dom av den 21 december 2023, International Skating Union/kommissionen ( C‑124/21 P, EU:C:2023:1012).

60 Dom av den 21 december 2023, International Skating Union/kommissionen ( C‑124/21 P, EU:C:2023:1012, punkt 228).

61 Dom av den 21 december 2023, International Skating Union/kommissionen ( C‑124/21 P, EU:C:2023:1012, punkt 193).

62 Dom av den 21 december 2023, International Skating Union/kommissionen ( C‑124/21 P, EU:C:2023:1012, punkt 201).

63 Fifa, Uefa och URBSFA hävdade att det fanns flera möjligheter till domstolsprövning för Royal Football Club Seraing och Doyen Sports i Belgien, vilket framgår av andra domstolsförfaranden som inleddes parallellt med det nu aktuella nationella målet (såsom talan i flera mål vid Tribunal de première instance de Liège (förstainstansdomstolen i Liège, Belgien)). Det argumentet säger i sig ingenting om huruvida regeln om rättskraft är oförenlig med kravet på ett effektivt domstolsskydd i det förfarande som denna begäran om förhandsavgörande hänförde sig till. Varje förfarande som finns tillgängligt enligt nationell rätt måste i sig vara effektivt. Det innebär att det inte är tillräckligt att ett förfarande kan inledas, utan det krävs även att den domstol som prövar målet har verklig behörighet att bedöma de krav som har framställts och ta ställning till parternas yrkanden.

64 Förenta nationernas konvention om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar (New York, den 10 juni 1958).

65 Kommissionen gjorde vid förhandlingen gällande att EU-domstolen skulle vara tvungen att tolka unionsrätten i enlighet med New York-konventionen för att undvika att medlemsstaterna tvingas åsidosätta sina internationella åtaganden, med stöd av dom av den 3 juni 2008, Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312).

66 Dom av den 3 juni 2008, Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 52). Se även dom av den 14 mars 2024, kommissionen/Förenade kungariket (Dom från Supreme Court) ( C‑516/22, EU:C:2024:231, punkt 126).

67 Konventionsstat skall erkänna skriftligt avtal genom vilket parterna förbundit sig att till skiljedom hänskjuta alla eller vissa tvister, som uppkommit eller kan uppkomma mellan dem i ett visst bestämt rättsförhållande, vare sig kontraktsrättsligt eller ej, i fråga, som kan göras till föremål för skiljedom.

68 Se även Born, G. B., International Commercial Arbitration, 3:e upplagan, Wolters Kluwer, 2020, s. 275, där det redogörs för komparativ lagstiftning och rättspraxis (till exempel från Förenta staterna, Kanada, Förenade kungariket, Japan, Frankrike och Tyskland) som intar en liknande hållning till tolkningen av denna artikel. För ett liknande argument om att konventionen endast är tillämplig på skiljeförfaranden som godtagits frivilligt, med hänvisning till artikel I.2 i New York-konventionen (Med skiljedom avses icke endast dom, som meddelats av skiljemän, utsedda för viss fråga, utan även dom, som meddelats av ständig skiljedomsorganisation, vars prövning parterna underkastat sig.), se Wolff, R., New York Convention: Article-by-Article Commentary, Bloomsbury Collections, 2019, s. 37.

69 En (om)tolkning av en internationell konvention som är bindande för en medlemsstat sågs som en möjlighet att följa dess skyldigheter enligt artikel 351 FEUF. Se dom av den 18 november 2003, Budějovický Budvar ( C‑216/01, EU:C:2003:618, punkt 169).

70 I artikel V.2 b i New York-konventionen anges följande: Erkännande och verkställighet av skiljedom får också vägras, om behörig myndighet i det land, där erkännandet och verkställigheten begäres, finner … b) att erkännande eller verkställighet av skiljedomen skulle vara oförenligt med grunderna för rättsordningen i detta land.

71 Den har kallats en bångstyrig häst i doktrinen. Chatterjee, C., och Lefcovitch, A., Recognition and enforcement of arbitral awards: How effective is Article V of the New York Convention of 1958?, International In-House Counsel Journal, vol. 9, 2016, s. 1, se särskilt s. 10.

72 På liknande sätt föreslog generaladvokaten Tizzano att rätten till försvar skulle definieras som en del av grunderna för unionens rättsordning, Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:265, punkterna 57–61).