Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 3 april 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Målets namn är fiktivt. Det motsvarar inte det verkliga namnet på någon av rättegångsdeltagarna.

3 EUT L 327, 2008, s. 27.

4 EUT L 81, 2009, s. 24 (nedan kallat rambeslut 2008/909).

5 EGT L 190, 2002, s. 1.

6 Nedan kallat rambeslut 2002/584.

7 Vad beträffar förhållandet mellan dessa båda rambeslut för det fall skälet i artikel 4 led 6 i rambeslut 2002/584 till att verkställighet får vägras görs gällande, hänvisar jag till mitt förslag till avgörande i målen C.J. (Verkställighet av en påföljd till följd av en europeisk arresteringsorder) och Procura generale presso la Corte d’appello di Napoli m.fl. ( C‑305/22 och C‑595/23, EU:C:2024:1030), i vilket jag hänvisar till mitt förslag till avgörande i mål C.J. (Verkställighet av en påföljd till följd av en europeisk arresteringsorder) ( C‑305/22, EU:C:2024:508).

8 Se Nederländernas förklaring av den 20 september 2012 enligt artikel 7.4 i rambeslut 2008/909, återgiven i en skrivelse av den 1 oktober 2012 från F. Teeven, Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie (statssekreterare för säkerhet och rättvisa, Nederländerna), till Rafael Fernández-Pita y González, rådets generaldirektör, rörande anmälan om Nederländernas genomförande av rambeslut 2008/909 (dokument nr 14427/12), vilken finns tillgänglig på engelska på följande webbadress: https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14427–2012-INIT/en/pdf.

9 Stb. 2004, nr 195.

10 Stb. 2021, nr 125.

11 Stb. 2000, nr 495.

12 EUT L 283, 2017, s. 1.

13 Stb. 2012, nr 333.

14 Se fotnot 9 ovan.

15 Stb. 1827, nr 20.

16 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till domen av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) (C‑314/18, nedan kallad domen SF, EU:C:2020:191, punkt 41).

17 Min kursivering.

18 C‑289/15, EU:C:2017:4.

19 Se dom av den 11 januari 2017, Grundza ( C‑289/15, EU:C:2017:4, punkt 29). Min kursivering.

20 Se, bland annat, dom av den 6 juni 2023, O.G. (Europeisk arresteringsorder utfärdad mot en tredjelandsmedborgare) ( C‑700/21, EU:C:2023:444, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

21 Se, bland annat, dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem) ( C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

22 Se dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem) ( C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 44).

23 Se dom av den 9 november 2023, Staatsanwaltschaft Aachen ( C‑819/21, EU:C:2023:841, punkt 19).

24 Se dom av den 9 november 2023, Staatsanwaltschaft Aachen ( C‑819/21, EU:C:2023:841, punkt 20).

25 Se, bland annat, dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem) (C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 39), dom av den 14 juli 2022, Procureur général près la cour d’appel d’Angers ( C‑168/21, EU:C:2022:558, punkt 40), och dom av den 6 juni 2023, O.G. (Europeisk arresteringsorder utfärdad gentemot en tredjelandsmedborgare) ( C‑700/21, EU:C:2023:444, punkt 33).

26 Se dom av den 11 januari 2017, Grundza ( C‑289/15, EU:C:2017:4, punkt 46).

27 Se dom av den 11 januari 2017, Grundza ( C‑289/15, EU:C:2017:4, punkt 51).

28 Se domen i målet SF (punkt 41).

29 Se domen i målet SF (punkt 48), och beslut av den 16 november 2023, PY (Tredjelandsmedborgare i den verkställande medlemsstaten) ( C‑636/22, EU:C:2023:899, punkt 37).

30 Se, beträffande artikel 4.6 i rambeslut 2002/584, dom av den 6 juni 2023, O.G. (Europeisk arresteringsorder utfärdad gentemot en tredjelandsmedborgare) ( C‑700/21, EU:C:2023:444, punkterna 53–68). Se, beträffande artikel 5.3 i detta rambeslut, beslut av den 16 november 2023, PY (Tredjelandsmedborgare i den verkställande medlemsstaten) ( C‑636/22, EU:C:2023:899, punkterna 42 och 43).

31 Se beslut av den 16 november 2023, PY (Tredjelandsmedborgare i den verkställande medlemsstaten) ( C‑636/22, EU:C:2023:899, punkt 39). Den verkställande rättsliga myndighetens prövning av huruvida det finns ett berättigat intresse av att straffverkställigheten sker i den verkställande medlemsstaten ska således göras genom en samlad bedömning av samtliga konkreta omständigheter i det fall som rör den person som begärs överlämnad som kan ge vägledning i frågan huruvida personens anknytning till den verkställande medlemsstaten är av sådant slag att den visar att han eller hon är tillräckligt integrerad i den staten och att det i artikel 5.3 i rambeslut 2002/584 eftersträvade målet om återanpassning till samhället därmed främjas om straffverkställigheten sker i den verkställande medlemsstaten. Bland dessa omständigheter ingår den efterfrågade personens familjeband samt språkliga, kulturella, sociala och ekonomiska band till den verkställande medlemsstaten samt vistelsens art, vistelsetiden och vistelsevillkoren. Se bland annat, analogt i fråga om artikel 4.6 i rambeslut 2002/584, dom av den 6 juni 2023, O.G. (Europeisk arresteringsorder utfärdad gentemot en tredjelandsmedborgare) ( C‑700/21, EU:C:2023:444, punkterna 60–62 och 65 och där angiven rättspraxis).

32 EU-domstolen har redan understrukit att intresset av den dömda personens sociala återanpassning, som eftersträvas genom artikel 5 led 3 i rambeslut 2002/584, måste vägas mot andra intressen, i synnerhet en effektiv lagföring, för att garantera att det brott som ligger till grund för arresteringsordern beivras till fullo. Se domen SF (punkt 56). Som generaladvokaten Pikamäe påpekade beträffande artikel 5.3 i rambeslut 2002/584 i sitt förslag till avgörande i målet SF (Europeisk arresteringsorder - Garanti för återsändande till den verkställande staten) (C‑314/18, EU:C:2019:427, punkt 61), [är m]ålet att underlätta den dömda personens återanpassning till samhället således inte absolut och kan vägas mot andra krav.

33 Den utfärdande medlemsstaten kan inte återsända personen i fråga förrän påföljdsbeslutet har vunnit laga kraft. Se domen SF (punkterna 52 och 53).

34 Se även, i detta hänseende, kommissionens tillkännagivande – Handbok för utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder (EUT C/2023/1270), punkterna 2.5.2 och 5.9.2, av vilka följer att i den hypotetiska situation som avses i artikel 5 led 3 i rambeslut 2002/584 måste förfarandet och villkoren i rambeslut 2008/909 tillämpas för att överföra straffet till den medlemsstat där det ska verkställas. Detta har bland annat föranlett EU-domstolen att slå fast att artikel 25 i rambeslut 2008/909 ska tolkas så, att den verkställande medlemsstaten, för det fall att verkställigheten av en europeisk arresteringsorder som utfärdats för lagföring är förenad med det villkor som uppställs i artikel 5 led 3 i rambeslut 2002/584, – för att verkställa det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som dömts ut mot den berörda personen i den utfärdande medlemsstaten – får anpassa den utdömda påföljden endast med iakttagande av de strikta villkor som uppställs i artikel 8.2 i rambeslut 2008/909. Se domen SF (punkt 68).

35 Se domen SF (punkt 51).

36 Se, bland annat, domen SF (punkt 47 och där angiven rättspraxis).

37 Se dom av den 18 april 2023, E.D. L. (Skäl för att vägra verkställighet grundat på sjukdom) ( C‑699/21, EU:C:2023:295, punkt 44).

38 Mer allmänt vill jag understryka att den verkställande rättsliga myndigheten i överlämnandeskedet inte kan vara säker på att en eventuell påföljd kommer att kunna verkställas i den verkställande medlemsstaten. Beroende på vilken typ av påföljd det rör sig om kan vissa skäl till att vägra erkännande och verkställighet bli relevanta. Detta gäller till exempel artikel 9.1 k i rambeslut 2008/909, där det fallet anges att den påföljd som ådömts omfattar en åtgärd som innebär psykiatrisk vård eller hälso- och sjukvård eller annan frihetsberövande åtgärd som, trots artikel 8.3 i detta rambeslut, inte kan verkställas av den verkställande staten i enlighet med dess rättssystem eller hälso- och sjukvårdssystem.

39 Den andra meningen i skäl 12 i rambeslut 2008/909 är av exemplifierande karaktär, som framgår av uttrycket bland annat, och anger alltså inte att artikel 9.1 d i detta rambeslut aldrig kan göras gällande i samband med ett genomförande av återsändandegarantin i artikel 5 led 3 i rambeslut 2002/584.