Förslag till avgörande av generaladvokat ATHANASIOS RANTOS föredraget den 10 juli 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts fiktiva namn. Dessa namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1, och rättelse i EUT L 124, 2017, s. 37), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24) (nedan kallat rambeslut 2002/584).

4 Dom av den 5 april 2016 ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198) (nedan kallad domen Aranyosi och Căldăraru).

5 Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27, och rättelse i EUT L 124, 2015, s. 16).

6 Moniteur belge av den 22 december 2003, s. 60075.

7 Artikel 3 i Europakonventionen avser förbudet mot tortyr.

8 Moniteur belge av den 8 juni 2012, s. 32117. I denna bestämmelse föreskrivs att när Chambre du conseil (Rådskammaren) tillämpar artikel 6 led 4 i [lagen av den 19 december 2003] innebär dess beslut erkännande och verkställighet av det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som avses i det rättsliga beslut som är föremål för den europeiska arresteringsordern. Straffet ska därefter verkställas i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Den allmänna åklagare som är lokalt behörig ska begära att den myndighet som utfärdat den europeiska arresteringsordern ska översända domen tillsammans med intyget och om nödvändigt anpassa straffet i enlighet med artikel 18.

9 Dom av den 17 december 2020 ( C‑354/20 PPU och C‑412/20 PPU, EU:C:2020:1033, punkt 62).

10 Dom av den 29 juni 2017 (C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 43) (nedan kallad domen Popławski I).

11 Artikel 5 i Europakonventionen avser rätten till frihet och säkerhet.

12 Se dom av den 21 december 2023, GN (Barnets bästa som skäl för avslag) ( C‑261/22, EU:C:2023:1017, punkterna 35–37 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen GN).

13 Dom av den 6 juni 2023, O.G (Europeisk arresteringsorder utfärdad mot en tredjelandsmedborgare) ( C‑700/21, EU:C:2023:444, punkt 34 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen O.G.).

14 Se domen GN (punkterna 33 och 34 samt där angiven rättspraxis).

15 Se, för ett liknande resonemang, domen GN (punkt 43 och där angiven rättspraxis).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkterna 52–54 och där angiven rättspraxis).

17 I denna bestämmelse föreskrivs att [o]m den verkställande rättsliga myndigheten anser att de uppgifter som den utfärdande medlemsstaten har meddelat inte är tillräckliga för att myndigheten skall kunna besluta om överlämnandet, skall den begära att utan dröjsmål få nödvändiga kompletterande uppgifter, i synnerhet sådana som rör artiklarna 3–5 och 8, och får dessutom fastställa en tidsfrist inom vilken de skall inkomma, med beaktande av nödvändigheten att iaktta den tidsfrist som anges i artikel 17.

18 Se, för ett liknande resonemang, domen GN (punkt 49 och där angiven rättspraxis).

19 Förslag till avgörande i målet E.D.L (Skäl för att vägra verkställighet grundat på sjukdom) ( C‑699/21, EU:C:2022:955, punkt 60).

20 Den franska regeringen har i sitt skriftliga yttrande i mål C‑91/24 även anfört att det inte framgår av beslutet om hänskjutande att överlämnandet har skjutits upp tillfälligt med stöd av artikel 23.4 i rambeslut 2002/584, där det föreskrivs att [ö]verlämnandet kan i undantagsfall skjutas upp tillfälligt, av allvarliga humanitära skäl, till exempel om det finns godtagbara skäl att anta att verkställigheten uppenbart skulle innebära en fara för den eftersöktes liv eller hälsa, eller att det har skett ett effektivt samarbete som fullt ut har använt de instrument som föreskrivs i detta rambeslut för att få garantier.

21 Dom av den 9 november 2023, Všeobecná úverová banka ( C‑598/21, EU:C:2023:845, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

22 Dom av den 8 maj 2025, Zimir ( C‑662/23, EU:C:2025:326, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

23 Se dom av den 31 januari 2023, Puig Gordi m.fl. ( C‑158/21, EU:C:2023:57, punkterna 78 och 79).

24 Se, för ett liknande resonemang, domen O.G (punkterna 46 och 47 samt där angiven rättspraxis).

25 Se domen O.G (punkt 48 och där angiven rättspraxis).

26 Se domen O.G (punkt 49 och där angiven rättspraxis).

27 Enligt denna regering är utgångspunkten för denna stratifiering att den europeiska arresteringsordern ska verkställas i enlighet med artikel 1.2 i rambeslut 2002/584, såvida inte i) det finns en obligatorisk eller fakultativ vägransgrund med stöd av artikel 3 respektive artikel 4 i rambeslutet, eller ii) verkställighet ska vägras med stöd av artikel 1.3 i rambeslutet.

28 Se dom av den 18 april 2023, E.D.L (Skäl för att vägra verkställighet grundat på sjukdom) ( C‑699/21, EU:C:2023:295, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 82 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen Popławski II).

30 Se domen Popławski I (punkt 43).

31 Domen Popławski II (punkt 99 och där angiven rättspraxis).

32 Se dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem) ( C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

33 Se domen O.G (punkterna 34–36 och där angiven rättspraxis).

34 Se punkt 50 ovan.

35 Se, för ett liknande resonemang, domen Popławski II (punkt 92 och där angiven rättspraxis).

36 Ett sådant ansvar, när det gäller verkställighet av det straff som utdömts i den utfärdande medlemsstaten, som åligger de verkställande rättsliga myndigheterna återspeglar den välkända folkrättsliga principen aut dedere aut punire/judicare (antingen utlämna eller lagföra) som följer av traditionella utlämningsavtal som har ersatts av systemet med en europeisk arresteringsorder. Se, beträffande denna princip, i doktrinen bland annat Costa, M. J., Aut Dedere Aut Judicare, i Caeiro, P. m.fl. (red.), Elgar Encyclopedia of Crime and Criminal Justice, 2024, s. 178‑192, särskilt s. 185–187.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2024, Breian ( C‑318/24 PPU, EU:C:2024:658, punkterna 102 och 103 samt där angiven rättspraxis).

38 Se, vad gäller skillnaderna mellan nationella införlivanden av de fakultativa vägransgrunderna i rambeslut 2002/584, Bot, S., Section 2. Une transposition délicate par l’autonomie procédurale conservée aux Etats membres, i Le mandat d’arrêt européen, Larcier, Bryssel, 2009, s. 233–246.

39 Se, för ett liknande resonemang, rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (COM(2020) 270 final, särskilt s. 18).

40 Se, vad beträffar de svårigheter som de rättsliga myndigheterna stöter på vid tillämpningen av artikel 1.3 i rambeslut 2002/584, Weyembergh, A., och Pinelli, L., Detention Conditions in the Issuing Member State as a Ground for Non-Execution of the European Arrest Warrant: State of Play and Challenges Ahead, European Criminal Law Review, volym 12, nr 1, 2022, s. 25–52, särskilt s. 37–39.

41 Jag vill även påpeka att en lösning bestående i att den verkställande rättsliga myndigheten åläggs en uttrycklig skyldighet att själv verkställa straffet redan har övervägts för att undanröja de hinder som i praktiken har uppstått vid tillämpningen av artikel 1.3 i rambeslut 2002/584. Se, för ett liknande resonemang, The EAW and Prison conditions: Outcome Report of the College Thematic Discussion, Eurojust, 2017, som finns tillgänglig enbart på engelska på följande adress: https://op.europa.eu/fr/publication-detail/-/publication/9c1ffe17–8c64–11e7-b5c6–01aa75ed71a1.

42 Se punkt 45 ovan.

43 Se dom av den 9 november 2023, Staatsanwaltschaft Aachen ( C‑819/21, EU:C:2023:841, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

44 Se domen Popławski II (punkt 36).

45 Dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

46 C‑305/22, EU:C:2024:508 (punkterna 41–48) (dom i målet har ännu inte meddelats när förevarande förslag till avgörande författas).

47 Se, även, kommissionens tillkännagivande – Handbok för utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder (EUT C, C/2023/1270), särskilt punkterna 2.5.2 och 5.5.2.

48 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2023, Staatsanwaltschaft Aachen ( C‑819/21, EU:C:2023:841, punkt 20).

49 Se dom av den 15 april 2021, AV (Dom med gemensam påföljd) ( C‑221/19, EU:C:2021:278, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

50 I artikel 13 i rambeslut 2008/909 föreskrivs nämligen att [d]en utfärdande staten får, så länge verkställigheten av påföljden i den verkställande staten inte har påbörjats, återkalla intyget från den staten och ska då uppge skälen till detta. Den verkställande staten ska efter det att intyget återkallats inte längre verkställa påföljden.

51 Se punkt 54 ovan.

52 Se, i det avseendet, dom av den 5 september 2012, Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:517, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

53 Se, i detta sammanhang, dom av den 25 juli 2018, Generalstaatsanwaltschaft (Förhållanden under frihetsberövanden i Ungern) ( C‑220/18 PPU, EU:C:2018:589, punkt 85).

54 Se dom av den 29 juli 2024, Breian ( C‑318/24 PPU, EU:C:2024:658, punkt 93 och där angiven rättspraxis). Dessutom har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, vad avser europeiska arresteringsordrar, stadfäst en positiv skyldighet att samarbeta i olika förfaranden, som gäller mellan medlemsstaterna, med hänvisning till artikel 2 i Europakonventionen och artikel 2 i stadgan. Se det gemensamma faktablad som upprättats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), med titeln Mandat d’arrêt européen et droits fondamentaux – Jurisprudence de la CEDH et de la CJUE, uppdaterat den 28 februari 2025, tillgänglig på engelska och franska på följande adress: https://ks.echr.coe.int/documents/d/echr-ks/mandat-d-arret-europeen-et-droits-fondamentaux. I detta faktablad anges att dess innehåll inte är bindande för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

55 Den utfärdande rättsliga myndigheten får även framställa en sådan begäran med stöd av artikel 4.1 i rambeslut 2008/909.