Domstolens dom (sjätte avdelningen) 29 juli 2024

I mål C‑286/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Curtea de Apel Braşov (Appellationsdomstolen i Brașov, Rumänien) genom beslut av den 10 april 2023, som inkom till domstolen den 3 maj 2023, i målet

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden T. von Danwitz samt domarna P.G. Xuereb (referent) och A. Kumin, generaladvokat: J. Richard de la Tour, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Asociaţia Crescătorilor de Vaci Bălţată Românească Tip Simmental, genom N.-G. Comşa-Fulga, avocată, Genetica din Transilvania Cooperativă Agricolă, genom A.-A. Arseni, D. Dobrev och L. Dobrinescu, avocaţi, Rumäniens regering, genom E. Gane och L. Ghiţă, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom L. Radu Bouyon, B. Rechena och F. Thiran, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Rumänsk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Upptagande till prövning

Prövning i sak

Den andra, den tredje och den fjärde frågan

Upptagande till prövning

Prövning i sak

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.3 b, artiklarna 8, 10 och 13 samt del 1 avsnitt A punkt 4 i bilaga I och del 1 avsnitt B punkt 2 a i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel) (EUT L 171, 2016, s. 66), mot bakgrund av skälen 21 och 24 i denna förordning.

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Asociaţia Crescătorilor de Vaci Bălţată Românească Tip Simmental, en förening för nötkreatursuppfödare Bălțată Românească av typen Simmental (nedan kallad BR-föreningen) och Agenția Națională pentru Zootehnie Prof. dr. G.K. Constantinescu (Nationella myndigheten för avelsteknik Prof. dr. G.K. Constantinescu, Rumänien) (nedan kallad myndigheten för avelsteknik) och Genetica din Transilvania Cooperativă Agricolă (jordbrukskooperativet Genetik i Rumänien) (nedan kallat GT). Målet rör erkännandet av GT som avelsorganisation för att genomföra ett avelsprogram för nötkreatursrasen Bălțată Românească.

3 Skälen 1, 20, 21, 24, 31, 32 och 34 i förordning nr 2016/1012 har följande lydelse:

4 Artikel 1 i förordningen har rubriken Syfte och tillämpningsområde. I punkt 1 b i den artikeln föreskrivs följande:

5 I artikel 2 i förordningen, med rubriken Definitioner, föreskrivs följande i leden 5, 8, 9, 12 och 26:

6 Kapitel II i samma förordning, med rubriken Erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter i medlemsstaterna samt godkännande av avelsprogram, innehåller artiklarna 4–12.

7 Artikel 4 i förordning 2016/1012, med rubriken Erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter, har följande lydelse:

8 Artikel 8 i förordningen, med rubriken Godkännande av avelsprogram som genomförs av avelsorganisationer och avelsverksamheter, har följande lydelse:

9 I artikel 10 i förordningen, med rubriken Undantag från artikel 8.3 vad gäller godkännande av avelsprogram, föreskrivs följande:

10 Artikel 13 i samma förordning, med rubriken Rättigheter för uppfödare som deltar i avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.3 …, har följande lydelse:

11 I artikel 18.2 i förordning 2016/1012 föreskrivs följande:

12 Bilaga I till denna förordning, med rubriken Erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter och godkännande av de avelsprogram som avses i kapitel II, består av tre delar.

13 I del 1 i denna bilaga, med rubriken Krav för erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter som avses i artikel 4.3 b, föreskrivs följande:

14 Del 2 i nämnda bilaga, med rubriken Krav för godkännande av avelsorganisationers och avelsverksamheters avelsprogram som avses i artikel 8.3 …, har följande lydelse:

15 I artikel 7 i Legea zootehniei nr.°32/2019 (lag om uppfödning nr 32/2019) av den 16 januari 2019 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 53 av den 21 januari 2019), i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, föreskrivs följande:

16 Artikel 21 i samma lag föreskriver följande:

17 I artikel 24 i nämnda lag föreskrivs följande:

18 I artikel 1.1 i Hotărârea Guvernului nr.° 1188/2014 privind organizarea și funcționarea Agenției Naționale pentru Zootehnie Prof. dr. G.K. Constantinescu (regeringsbeslut nr 1188/2014 om organisation och drift av den nationella myndigheten för avelsteknik Prof. dr. G.K. Constantinescu), av den 29 december 2014 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 21 av den 12 januari 2015), i dess lydelse vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, föreskrevs följande:

19 I artikel 5 i detta regeringsbeslut föreskrevs följande i leden a och i:

20 Genom beslut av den 24 november 2020 erkände myndigheten för avelsteknik GT som avelsorganisation enligt artikel 4.3 i förordning 2016/1012 i syfte att genomföra ett avelsprogram för renrasiga avelsdjur av nötkreatur Bălțată Românească (nedan kallat GT:s avelsprogram). Genom beslut av den 2 december 2020 (nedan tillsammans med beslutet av den 24 november 2020 gemensamt kallade de berörda besluten) godkände denna myndighet programmet.

21 Föreningen BR, i egenskap av avelsorganisation som erkänts av myndigheten för avelsteknik, vars avelsprogram för samma nötkreatursras Bălțată Românească, vilket hade godkänts år 2011, fortfarande pågick, väckte talan mot de berörda besluten vid Curtea de Apel Braşov (Appellationsdomstolen i Braşov, Rumänien), som är den hänskjutande domstolen.

22 Till stöd för sin talan gjorde föreningen i huvudsak gällande att GT:s avelsprogram – som avsåg samma ras av avelsdjur inom samma geografiska område, det vill säga Rumäniens territorium, och vars syfte var att förbättra den berörda rasen var detsamma som föreningens eget avelsprogram – kunde äventyra sistnämnda program, eftersom godkännandet av programmet hade medfört att ett stort antal uppfödare drog sig tillbaka från föreningens avelsprogram och orsakat en allvarlig ekonomisk skada.

23 Den hänskjutande domstolen har inledningsvis preciserat att enligt slutsatsen i en expertrapport som utfärdats av den interna avdelningen vid myndigheten för avelsteknik skulle [BR-föreningens] avelsprogram äventyras genom [GT:s] avelsprogram, på grund av att den population som valts ut splittras upp, eftersom ju mindre denna population är, desto oftare kommer det att ske inavel vilket medför att det genetiska framåtskridandet reduceras. De två programmen är vidare inte identiska, de genomförs till stor del i samma geografiska område i Rumänien och de överlappar varandra, vilket innebär att ett enda avelsprogram för samma ras är effektivare än flera program av nämnda slag.

24 Den hänskjutande domstolen har även påpekat att föreningen BR har lämnat in en begäran om uppskov med verkställigheten av de berörda besluten till nämnda domstols avdelning för förvaltnings- och skattemål och att denna begäran avslogs genom beslut av den 4 juni 2021, med motiveringen att i motsats till vad föreningen hade hävdat var förfarandena för erkännande av en avelsorganisation och godkännande av dess avelsprogram inte sammanfallande då det andra av dessa förfaranden, enligt artikel 8.1 i förordning 2016/1012, ska ske före det första och vidare att GT:s avelsprogram uppfyllde kraven i del 1, avsnitt A punkt 4 i bilaga I till denna förordning att det ska finnas ett tillräckligt antal avelsdjur i det geografiska område som omfattas av programmet vilket i förevarande fall styrkts av den omständigheten att GT hade tillhandahållit myndigheten för avelsteknik en förteckning över djur avseende vilka uppfödarna önskade skulle delta i GT:s avelsprogram. Det framgår även av beslutet om hänskjutande att föreningens överklagande av detta beslut till Înalta Curte de Casație şi Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) ogillades av denna domstol genom dom av den 5 april 2022.

25 Den hänskjutande domstolen har emellertid understrukit att i ett mål som liknar det som är aktuellt i det nationella målet har avdelningen för förvaltnings- och skattemål vid den hänskjutande domstolen intagit en motsatt ståndpunkt, genom att bifalla ansökningar från samma förening i vilken denna bestred erkännandet av en annan avelsförening för nötkreatur som avelsorganisation samt godkännandet av föreningens avelsprogram. Ett överklagande till Înalta Curte de Casație şi Justiție (Högsta domstolen) i detta mål är för närvarande anhängigt.

26 Mot bakgrund av det ovan anförda vill den hänskjutande domstolen få klarhet i villkoren för erkännande av avelsorganisationer. Den hänskjutande domstolen vill särskilt få klarhet i huruvida bestämmelserna i artikel 4.3 b i förordning 2016/1012, jämförda med skäl 21 och del 1 avsnitt A punkt 4 i bilaga I till denna förordning, ska tolkas så, att en enhet kan erkännas som en avelsorganisation om den, vid tidpunkten för ansökan om erkännande, endast driver projektet genom att skaffa deltagare till det genom att uppfödare som deltar i ett annat godkänt avelsprogram i en annan avelsorganisation undertecknar ansökningar eller åtaganden att delta eller om erkännande endast kan erhållas om dessa uppfödare rent faktiskt ingår i portföljen hos den enhet som ansöker om erkännande vid tidpunkten för nämnda ansökan.

27 Vidare vill den hänskjutande domstolen få klarhet i villkoren för godkännande av avelsprogrammen. Med stöd av bestämmelserna i artikel 13 i förordning nr 2016/1012, jämförda med skäl 24 och del 1 avsnitt B punkt 2 a i bilaga I till denna förordning, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det står renrasiga djuruppfödare fritt att välja att lämna ett redan godkänt avelsprogram för att delta i ett annat avelsprogram som håller på att godkännas. För det fall denna frihet existerar, ska det fastställas i vilken utsträckning den eventuellt kan begränsas av det behov att inte äventyra ett redan pågående avelsprogram som föreskrivs i artikel 10.1 i förordning nr 2016/1012, jämförd med skäl 21 i denna förordning.

28 Den hänskjutande domstolen önskar dessutom få klarhet i hur uttrycket besluta att inte godkänna i artikel 10.1 ska tolkas. Den hänskjutande domstolen vill särskilt få klarhet i huruvida detta uttryck innebär att den behöriga nationella myndigheten har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid godkännandet av avelsprogram, eller om denna myndighet är skyldig att inte godkänna ett nytt avelsprogram om detta kan äventyra ett pågående program.

29 Den hänskjutande domstolen önskar slutligen få klarhet i huruvida det är möjligt att ha flera avelsprogram för samma ras av avelsdjur och samma geografiska område, som har liknande mål att förbättra den berörda rasen.

30 Mot denna bakgrund beslutade Curtea de Apel Brașov (Appellationsdomstolen i Brașov) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

31 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.3 b i förordning nr 2016/1012, jämförd med del 1 i bilaga I till denna förordning och skäl 24 i samma förordning, ska tolkas så, att den utgör hinder för att en sökande – som, i syfte att styrka att vederbörande förfogar över en tillräckligt stor population avelsdjur och ett tillräckligt stort antal uppfödare, åberopar åtaganden om deltagande som undertecknats av uppfödare som redan är inskrivna i ett avelsprogram hos en annan godkänd avelsorganisation – erkänns som avelsorganisation.

32 Den rumänska regeringen har i första hand gjort gällande att den första frågan inte kan tas upp till sakprövning, eftersom ett svar på denna fråga inte är nödvändigt för att avgöra det nationella målet. Enligt denna regering ankommer det endast på den hänskjutande domstolen att kontrollera de faktiska omständigheterna och den har dessutom tillgång till relevanta uppgifter för att bedöma huruvida kraven i förordning 2016/1012 avseende det antal uppfödare och djur som krävs för att en avelsorganisation ska erkännas har iakttagits. Nämnda regering anser dessutom att denna fråga är överflödig i förhållande till den tredje och den fjärde tolkningsfrågan.

33 Domstolen erinrar om att av fast rättspraxis framgår att det, enligt det förfarande för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som införts genom artikel 267 FEUF, uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. Domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts av den nationella domstolen avser tolkningen eller giltigheten av en unionsbestämmelse (dom av den 18 april 2024, Girelli Alcool, C‑509/22 EU:C:2024:341, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

34 Av detta följer att frågor som rör unionsrätten ska presumeras vara relevanta. En fråga som en nationell domstol hänskjutit till EU-domstolen kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen eller giltighetsprövningen av en unionsbestämmelse inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 18 april 2024, Girelli Alcool, C‑509/22 EU:C:2024:341, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

35 I förevarande fall kan det konstateras att den första frågan avser tolkningen av förordning 2016/1012 och syftar till att klargöra de beviskrav som följer av denna för att erkännas som avelsorganisation.

36 I detta avseende förefaller den begärda tolkningen av unionsrätten ha ett samband med saken i det nationella målet, som rör erkännandet av GT som avelsorganisation enligt denna förordning. Den fråga som ställts syftar just till att klargöra de krav som uppställs i nämnda förordning. Det framgår vidare inte på något sätt av de handlingar som ingetts till domstolen att frågan är hypotetisk. Begäran om förhandsavgörande innehåller för övrigt de uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att domstolen ska kunna besvara den ställda frågan. Den omständigheten att samma fråga är överflödig i förhållande till andra frågor som ställts i samma begäran om förhandsavgörande saknar slutligen betydelse för huruvida den kan tas upp till sakprövning. Under dessa omständigheter kan den presumtion om relevans som det erinrats om i punkt 34 i förevarande dom inte ifrågasättas.

37 Härav följer att den första frågan kan tas upp till prövning.

38 Domstolen erinrar om att enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. Även en unionsbestämmelses tillkomsthistoria kan ge relevanta upplysningar om tolkningen av densamma (dom av den 11 januari 2024, Inditex, C‑361/22, EU:C:2024:17, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

39 Enligt artikel 4.3 andra meningen i förordning 2016/1012 ska de behöriga myndigheterna erkänna sökande som avelsorganisation om de uppfyller kraven i leden a–d i denna bestämmelse.

40 I artikel 4.3 b i nämnda förordning föreskrivs att sökanden i ansökan ska visa att den uppfyller kraven i del 1 i bilaga I till samma förordning för de avelsprogram för vilka den avser ansöka om godkännande.

41 Enligt del 1 avsnitt A punkt 4 i bilaga I i samma förordning ska sökanden ha en tillräckligt stor population av avelsdjur inom de geografiska områden som ska omfattas av avelsprogrammen. Enligt del 1 avsnitt B punkt 1 a i bilaga I ska sökanden dessutom ha ett tillräckligt stort antal uppfödare som deltar i vart och ett av avelsprogrammen. Det ska i detta sammanhang erinras om att det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida dessa krav är uppfyllda i varje enskilt fall.

42 Ordalydelsen i artikel 4.3 i förordning 2016/1012 utgör således inte hinder för att bevis för att det finns ett tillräckligt stort antal avelsdjur och ett tillräckligt stort antal uppfödare grundar sig på åtaganden om deltagande som undertecknats av uppfödare som redan är inskrivna i ett avelsprogram hos en annan erkänd avelsorganisation och som således inte formellt har anslutit sig till den sökande organisationen som medlemmar.

43 Vad gäller det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår, ska det påpekas att enligt skäl 24 i förordning 2016/1012 bör sökande endast erkännas som avelsorganisation om de har uppfödare som deltar i sina avelsprogram. Det framgår emellertid av artikel 8.5 i denna förordning att det är möjligt att genomföra ett avelsprogram som godkänts av den behöriga nationella myndigheten under minst 24 månader utan att något djur deltar i programmet.

44 Det framgår dessutom av skäl 34, artikel 13.3 och punkt 1 b iv i del 1 avsnitt B i bilaga I till nämnda förordning att det inte nödvändigtvis är ett villkor för uppfödares deltagande att de är medlemmar i en avelsorganisation, vilket innebär att en sådan formell anknytning till en avelsorganisation inte kan vara avgörande för bedömningen av huruvida organisationen uppfyller de villkor för erkännande som föreskrivs i nämnda förordning.

45 Slutligen kan det även konstateras att det framgår av skäl 32 i förordning 2016/1012 att erkännandet av avelsorganisationen bör ske separat från godkännandet av dess avelsprogram.

46 Vad beträffar de mål som eftersträvas med förordning 2016/1012 ska det erinras om att förordningen, mot bakgrund av skäl 1 i förordningen, syftar till att främja uppfödning av bland annat nötkreatur genom att uppmuntra till användning av renrasiga avelsdjur. Enligt skäl 21 första och andra meningarna i denna förordning bör dessutom rätten till erkännande för en avelsorganisation eller avelsverksamhet som uppfyller de fastställda kriterierna vara en grundläggande princip i unionsrätten om djuravel och den inre marknaden. Skyddet av en befintlig erkänd avelsorganisations ekonomiska verksamhet bör inte vara ett giltigt skäl för den behöriga myndigheten att besluta att inte erkänna ytterligare en avelsorganisation för samma ras eller att överträda de principer som styr den inre marknaden. Det framgår även av skäl 31 i förordningen att den syftar till att säkerställa näringsfriheten och avskaffandet av hinder för den fria rörligheten för avelsdjur och avelsmaterial från dem.

47 Förverkligandet av målen att uppmuntra uppfödning och utveckla handeln med nötkreatur inom gemenskapen förutsätter nämligen att det i gemenskapens olika medlemsstater finns ett tillräckligt antal avelsorganisationer. Förordning 2016/1012 innebär således att erkännande av nya avelsorganisationer ska främjas (se, analogt, dom av den 11 november 2004, Zuchtverband für Ponys, C‑216/02, EU:C:2004:703, punkterna 32 och 33).

48 Om en ansökan om erkännande kunde avslås enbart på grund av att den grundades på åtaganden om deltagande som undertecknats av uppfödare som redan deltog i ett avelsprogram för samma ras hos en annan redan godkänd avelsorganisation, skulle förverkligandet av de mål som avses i skälen 1, 21 och 31 i förordning 2016/1012 kunna äventyras.

49 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 4.3 b i förordning nr 2016/1012, jämförd med del 1 i bilaga I till denna förordning och mot bakgrund av skäl 24 i samma förordning, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en sökande – som, i syfte att styrka att vederbörande förfogar över en tillräckligt stor population av avelsdjur och ett tillräckligt stort antal uppfödare, åberopar åtaganden om deltagande som undertecknats av uppfödare som redan är inskrivna i ett avelsprogram hos en annat erkänd avelsorganisation – erkänns som avelsorganisation.

50 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra, den tredje och den fjärde frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 10 i förordning 2016/1012, jämförd med artikel 13 och med del 1 avsnitt B punkt 2 a i bilaga I till denna förordning samt mot bakgrund av skälen 21 och 24 i samma förordning, ska tolkas så, att när det i en medlemsstat redan pågår ett avelsprogram som har till huvudsakligt syfte att förbättra en viss djurras, får den behöriga myndigheten i denna stat godkänna ett nytt avelsprogram som har lämnats in av en annan avelsorganisation och som avser samma djurras och samma geografiska område och som har samma syfte och inom vilket avelsdjur har valts ut bland den population som ingår i det redan pågående avelsprogrammet, och att samma myndighet, när ett sådant godkännande kan äventyra en eller flera av de aspekter som avses i artikel 10.1 a–c i förordning 2016/1012, har en skyldighet, och inte en möjlighet, att inte godkänna det nya avelsprogrammet.

51 Den rumänska regeringen har hävdat att den andra frågan inte ska prövas i sak eftersom ett svar på denna fråga inte är nödvändigt för att avgöra det nationella målet och att den dessutom är överflödig i förhållande till den tredje och den fjärde frågan.

52 Av samma skäl som angetts i punkt 36 i förevarande dom konstaterar domstolen att presumtionen att den andra frågan är relevant inte kan ifrågasättas. Frågan kan således tas upp till sakprövning.

53 Domstolen erinrar för det första om att även om den behöriga myndigheten enligt artikel 8.3 i förordning 2016/1012 ska utvärdera avelsprogrammen och godkänna dem förutsatt att de villkor som anges i leden a–c i denna punkt är uppfyllda, föreskrivs det emellertid i artikel 10 i förordningen ett undantag i detta avseende. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs att den behöriga myndighet som har erkänt en avelsorganisation får besluta att inte godkänna ett avelsprogram om detta program äventyrar ett avelsprogram som genomförs av en annan avelsorganisation för samma ras och som redan har godkänts i den medlemsstaten med avseende på åtminstone de aspekter som avses i artikel 10.1 a–c.

54 I artikel 10.2 i förordning 2016/1012 anges de kriterier som myndigheten ska ta hänsyn till vid bedömningen av huruvida det föreligger en sådan risk. Bland dessa kriterier återfinns dels antalet avelsprogram som redan godkänts för rasen i medlemsstaten, dels storleken på den population som omfattas av dessa avelsprogram.

55 För det andra kan det emellertid konstateras att det i skäl 21 i förordning 2016/1012 uttryckligen föreskrivs en möjlighet att godkänna ytterligare ett avelsprogram som avser samma ras och samma geografiska område och som har samma syfte som ett befintligt avelsprogram. Det framgår även av samma skäl att unionslagstiftaren har avsett att göra det möjligt att tänka sig ett sådant ytterligare program med avelsdjur som kan värvas från populationen i en avelsorganisation som redan genomför ett avelsprogram med den rasen.

56 I detta sammanhang anges i artikel 18.2 i nämnda förordning att [a]velsorganisationer [inte får] neka att föra in ett renrasigt avelsdjur i huvudavsnittet i sina stamböcker på grund av att djuret redan har införts i huvudavsnittet i en stambok för samma ras.

57 För övrigt framgår det otvetydigt av artikel 13.1 i samma förordning att uppfödare ska ha rätt att delta i ett avelsprogram som godkänts, förutsatt att de uppfyller de villkor som föreskrivs i leden a och b i denna bestämmelse.

58 För det tredje ska det erinras om att artikel 10.1 i förordning 2016/1012 utgör ett undantag från huvudregeln i artikel 8.3 i denna förordning, enligt vilken den behöriga myndigheten ska utvärdera avelsprogrammen och godkänna dem förutsatt att de uppfyller de villkor som anges i leden a–c i sistnämnda bestämmelse. Enligt domstolens fasta praxis ska undantag tolkas restriktivt, så att de allmänna bestämmelserna inte urholkas (dom av den 28 oktober 2022, Generalstaatsanwaltschaft München (Utlämning och ne bis in idem), C‑435/22 PPU, EU:C:2022:852, punkt 120 och där angiven rättspraxis).

59 I artikel 10.1 i förordningen används dessutom uttrycket får … besluta att inte godkänna. Skäl 21 i samma förordning behandlar för övrigt frågan om avslag på en ansökan att godkänna ett nytt avelsprogram i begränsande ordalag, eftersom den behöriga myndigheten i en medlemsstat enligt sin ordalydelse i vissa specifika fall [bör] … kunna besluta att inte godkänna ytterligare ett avelsprogram.

60 Härav följer att förordning 2016/1012 ger de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning som gör det möjligt för dem att inte godkänna ett nytt avelsprogram, även om det uppfyller de villkor som föreskrivs i bilaga I till denna förordning, när ett sådant program riskerar att äventyra ett redan befintligt avelsprogram, med avseende på en eller flera av de aspekter som uttömmande räknas upp i artikel 10.1 a–c, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Bortsett från dessa omständigheter är de behöriga myndigheterna enligt artikel 8.3 i förordning 2016/1012 skyldiga att utvärdera avelsprogrammen och godkänna dem, förutsatt att de uppfyller villkoren i artikel 8.3 a–c.

61 Mot denna bakgrund ska den andra, den tredje och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 10 i förordning nr 2016/1012, jämförd med artikel 13 och med del 1 avsnitt B punkt 2 a i bilaga I till denna förordning samt mot bakgrund av skälen 21 och 24 i samma förordning, ska tolkas så, att när det i en medlemsstat pågår ett avelsprogram som har till huvudsakligt syfte att förbättra en viss djurras, får den behöriga myndigheten i denna stat godkänna ett nytt avelsprogram som har lämnats in av en annan avelsorganisation och som avser samma djurras och samma geografiska område och som har samma syfte och inom vilket avelsdjur har valts ut bland den population som ingår i det redan pågående avelsprogrammet, och att samma myndighet, när ett sådant godkännande kan äventyra en eller flera av de aspekter som avses i artikel 10.1 a–c i förordning 2016/1012, har möjlighet att inte godkänna det nya avelsprogrammet.

62 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: rumänska.