Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 12 december 2024

I mål C‑419/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Győri Törvényszék (Domstolen i Győr, Ungern) genom beslut av den 21 juni 2023, som inkom till domstolen den 6 juli 2023, i målet

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad ordförande på fjärde avdelningen, ordföranden på tredje avdelningen C. Lycourgos (referent) samt domarna S. Rodin, N. Jääskinen och O. Spineanu-Matei, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Ungerns regering, genom Zs. Biró-Tóth, M.Z. Fehér och K. Szíjjártó, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom M. Mataija, A. Tokár och G. von Rintelen, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 11 juli 2024 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Ungersk rätt

Civillagen

Regeringsdekret 171/1991

1994 års lag om jordbruksmark

2013 års lag nr CXXII om försäljning av jordbruks- och skogsbruksmark

2013 års lag om övergångsåtgärder

Lag om fastighetsregistret

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Tolkningsfrågan

Upptagande till prövning

Prövning i sak

Inledande synpunkter

Huruvida det föreligger en restriktion för den fria rörligheten för kapital

Huruvida åtgärden kan motiveras

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 63 FEUF och artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan CN och Nemzeti Földügyi Központ (den nationella fastighetsregistreringsmyndigheten, Ungern). Målet rör lagenligheten av denna myndighets beslut att på nytt registrera GW:s nyttjanderätt till ett jordbruksskifte som ägs av CN i fastighetsregistret.

3 I artikel 63.1 FEUF föreskrivs följande:

4 I artikel 17.1 i stadgan föreskrivs följande:

5 I 5:147 § punkt 1 i Polgári Törvénykönyvről szóló 2013. évi V. törvény (lag nr V av år 2013 om införande av civillagen) föreskrivs att nyttjanderätten ger nyttjanderättshavaren rätt att nyttja, använda, bruka och få avkastningen av egendom som ägs av tredje man.

6 Genom 1 § punkt 5 i 171/1991 Korm. rendelet (regeringsdekret nr 171/1991) av den 27 december 1991, som trädde i kraft den första januari 1992, avskaffades möjligheten för personer som inte har ungerskt medborgarskap, med undantag för personer som har permanent uppehållstillstånd och personer med flyktingstatus, att förvärva jordbruksmark.

7 Genom termőföldről szóló 1994. évi LV. Törvény (1994 års lag nr LV om jordbruksmark, nedan kallad 1994 års lag om jordbruksmark) upprätthölls det i föregående punkt avsedda förvärvsförbudet och utvidgades samtidigt till att även avse juridiska personer, oavsett om de var etablerade i Ungern eller ej.

8 Denna lag ändrades, med verkan från och med den första januari 2002, genom termőföldről szóló 1994. évi LV. törvény módosításáról szóló 2001. évi CXVII. törvény (2001 års lag nr CXVII om ändring av 1994 års lag nr LV om jordbruksmark), för att även avskaffa möjligheten att genom avtal upplåta nyttjanderätt till jordbruksmark till förmån för fysiska personer som inte var ungerska medborgare eller för juridiska personer.

9 Till följd av dessa ändringar föreskrevs i 11 § punkt 1 i 1994 års lag om jordbruksmark att [f]ör avtalsenlig upplåtelse av nyttjanderätt ska bestämmelserna i kapitel II om inskränkning av förvärv av egendom tillämpas. ….

10 11 § punkt 1 i 1994 års lag om jordbruksmark ändrades sedermera genom egyes agrár tárgyú törvények módosításáról szóló 2012. évi CCXIII. törvény (2012 års lag nr CCXIII om ändring av vissa lagar om jordbruk). I 11 § punkt 1 i 1994 års lag om jordbruksmark, i dess lydelse efter nyssnämnda ändring, som trädde i kraft den 1 januari 2013, föreskrevs att [e]n nyttjanderätt som upplåtits enligt avtal är ogiltig, såvida den inte har upplåtits till en nära anhörig.

11 Genom 2012 års lag nr CCXIII om ändring av vissa lagar om jordbruk infördes även en ny 91 § punkt 1 i 1994 års lag om jordbruksmark, i vilken det föreskrivs att [d]en 1 januari 2033 upphör de nyttjanderätter som förelåg den 1 januari 2013 och som upplåtits enligt avtal mellan personer som inte är nära anhöriga, både vad gäller avtal på obestämd tid och tidsbestämda avtal som sträcker sig längre än den 30 december 2032.

12 Mező- és erdőgazdasági földek forgalmáról szóló 2013. évi CXXII. törvény (2013 års lag nr CXXII om försäljning av jordbruks- och skogsbruksmark) antogs den 21 juni 2013 och trädde i kraft den 15 december 2013.

13 I 37 § punkt 1 i denna lag kvarstår bestämmelsen om att en nyttjanderätt till jordbruksmark som upplåtits enligt avtal är ogiltig såvida den inte har upplåtits till en nära anhörig.

14 Mező- és erdőgazdasági földek forgalmáról szóló 2013. évi CXXII. törvénnyel összefüggő egyes rendelkezésekről és átmeneti szabályokról szóló 2013. évi CCXII. törvény (2013 års lag nr CCXII om övergångsbestämmelser och andra bestämmelser avseende 2013 års lag nr CXXII om försäljning av jordbruks- och skogsbruksmark) (nedan kallad 2013 års lag om övergångsbestämmelser) antogs den 12 december 2013 och trädde i kraft den 15 december 2013.

15 I den lydelse av denna lag som är relevant i det nationella målet föreskrevs följande i 108 § punkt 1:

16 Genom 2021 års lag nr CL om ändring av vissa lagar om jordbruk infördes ett underavsnitt 20/F i 2013 års lag om övergångsbestämmelser. Detta underavsnitt innehåller de nya paragraferna 108/B och 108/F, och har rubriken Särskilda bestämmelser som antagits för att följa [domen av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432)], vilken meddelades i det mål som anhängiggjorts vid EU-domstolen till följd av upphävande ex lege av nyttjanderätter till jordbruksmark. Det trädde i kraft den 1 januari 2022.

17 I 108/B § punkt 1 i 2013 års lag om övergångsbestämmelser, i dess lydelse enligt 2021 års lag nr CL om ändring av vissa lagar om jordbruk, föreskrivs följande:

18 I 108/F § punkterna 6–8 i samma lag, i dess lydelse enligt 2021 års lag nr CL om ändring av vissa lagar om jordbruk, föreskrivs följande:

19 94 § i ingatlan-nyilvántartásról szóló 1997. évi CXLI. törvény (1997 års lag nr CXLI om fastighetsregistret), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lagen om fastighetsregistret), hade följande lydelse:

20 Den 30 december 2001 ingick bolaget Readiness Kft. och GW ett avtal om nyttjanderätt till ett jordbruksskifte som tillhörde detta bolag och som var beläget i Kőszegs kommun (Ungern). GW:s nyttjanderätt registrerades i fastighetsregistret genom beslut av den 29 januari 2002. Beslutet överklagades inte.

21 Den 18 maj 2012 registrerades CN i fastighetsregistret som ägare av detta jordskifte.

22 Den 27 juli 2015 strök Vas Megyei Kormányhivatal Szombathelyi Járási Hivatal (förvaltningsmyndighet i provinsen Vas, distriktskontoret i Szombathely, Ungern) GW:s nyttjanderätt ur fastighetsregistret, i enlighet med 108 § punkt 1 i 2013 års lag om övergångsbestämmelser och 94 § punkterna 1 och 3 i lagen om fastighetsregistret, med motiveringen att GW inte var nära anhörig till ägaren av det berörda jordbruksskiftet.

23 Genom dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157), slog EU-domstolen fast att artikel 63 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär att nyttjanderätt till jordbruksmark vars innehavare inte är nära anhöriga till ägaren av denna mark automatiskt upphör att gälla och därför stryks ur fastighetsregistret.

24 Genom dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432), slog domstolen fast att Ungern hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF, jämförd med artikel 17 i stadgan, genom att anta 108 § punkt 1 i 2013 års lag om övergångsbestämmelser och på så sätt ex lege upphäva nyttjanderätter till jordbruks- och skogsbruksmark i Ungern som direkt eller indirekt innehades av medborgare i andra medlemsstater.

25 Den 30 november 2022 beslutade den nationella fastighetsregistreringsmyndigheten, med stöd av 108/B och 108/F §§ i 2013 års lag om övergångsbestämmelser, såsom de införts i denna lag genom 2013 års lag nr CL om ändring av vissa lagar om jordbruk, att GW:s nyttjanderätt skulle registreras i fastighetsregistret på nytt, varvid myndigheten förtydligade att CN inte kunde anses vara i god tro, i den mening som avses i 108/F § punkt 7 i denna lag, eftersom hon var ägare till det aktuella jordbruksskiftet vid den tidpunkt då nyttjanderätten ströks ur fastighetsregistret.

26 CN väckte talan vid den hänskjutande domstolen och yrkade ogiltigförklaring av beslutet att på nytt registrera GW:s nyttjanderätt, på den grunden att den rättsstridigt hade registrerats i fastighetsregistret den 29 januari 2002. Enligt 11 § punkt 1 i 1994 års lag om jordbruksmark, i den lydelse som var tillämplig vid det datumet, var det nämligen inte möjligt att i fastighetsregistret registrera en nyttjanderätt till ett jordbruksskifte efter den 1 januari 2002, när nyttjanderätten upplåtits till förmån för en fysisk person som inte var ungersk medborgare.

27 Den nationella fastighetsregistreringsmyndigheten och GW yrkade att talan skulle ogillas på den grunden att det inte förelåg något rättsligt hinder för att på nytt registrera den aktuella nyttjanderätten i fastighetsregistret och att det enligt 2013 års lag om övergångsbestämmelser, i dess lydelse enligt 2021 års lag nr CL om ändring av vissa lagar om jordbruk, inte krävs någon prövning av lagenligheten av den ursprungliga registreringen av nyttjanderätten i ett sådant register för att kunna registrera nyttjanderätten på nytt.

28 Inledningsvis har den hänskjutande domstolen angett att CN är bosatt i Tyskland och att investeringar i fastigheter som görs i en medlemsstat av personer som inte är bosatta i den medlemsstaten omfattas av tillämpningsområdet för artikel 63 FEUF. Den hänskjutande domstolen har vidare understrukit att GW:s nyttjanderätt till det i det nationella målet aktuella jordbruksskiftet inte uppläts av CN, utan av skiftets tidigare ägare, och att CN följaktligen inte kan anses ha handlat i ond tro. Den hänskjutande domstolen har slutligen påpekat att CN, på grund av att GW:s nyttjanderätt ströks ur fastighetsregistret, fick full äganderätt till nämnda jordbruksskifte fram till dess att nyttjanderätten på nytt registrerades i fastighetsregistret. Efter det att GW:s nyttjanderätt strukits ur fastighetsregistret kunde CN med fog anse sig ha rätt att fritt bruka det aktuella jordbruksskiftet och förvänta sig en ökning av dess värde.

29 Mot bakgrund av dessa förtydliganden har den hänskjutande domstolen understrukit att det genom 11 § punkt 1 i 1994 års lag om jordbruksmark infördes ett förbud, från och med den 1 januari 2002, mot att upplåta en nyttjanderätt till jordbruksmark till förmån för personer som inte är ungerska medborgare. Enligt nationell rättspraxis utgjorde denna bestämmelse dessutom hinder för att registrera en sådan nyttjanderätt i fastighetsregistret efter detta datum, även om avtalet om nyttjanderätt hade ingåtts tidigare.

30 I förevarande fall uppläts GW:s nyttjanderätt till det jordbruksskifte som är aktuellt i det nationella målet i enlighet med ett avtal som ingicks den 30 december 2001, men nyttjanderätten registrerades först den 29 januari 2002. Enligt den hänskjutande domstolen var det således rättsstridigt att registrera nyttjanderätten i fastighetsregistret. Registreringsbeslutet har emellertid vunnit laga kraft, eftersom det inte har överklagats.

31 Vidare har den hänskjutande domstolen påpekat att beslutet att på nytt registrera GW:s nyttjanderätt i fastighetsregistret fattades med stöd av 108/B och 108/F §§ i 2013 års lag om övergångsbestämmelser, i dess lydelse enligt 2021 års lag nr CL om ändring av vissa lagar om jordbruk. Dessa paragrafer antogs i syfte att följa domen av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432).

32 Enligt 108/F § punkt 6 i 2013 års lag om övergångsbestämmelser kan en nyttjanderätt, som tidigare upphävts, på nytt registreras i fastighetsregistret om ägaren eller nyttjanderättshavaren inte kan anses vara i god tro i den mening som avses i 108/F § punkt 7.

33 I enlighet med nyssnämnda bestämmelse anses nyttjanderättshavaren vara i ond tro endast när nyttjanderätten till den fasta egendomen har upplåtits genom avtal eller genom förordnande om kvarlåtenskap efter den 6 mars 2018, eller när nyttjanderättshavaren, vid överlåtelse av sin äganderätt till den fasta egendomen efter detta datum, har förbehållit sig nyttjanderätten. Nyttjanderättshavaren ska däremot inte anses vara i ond tro om nyttjanderätten har registrerats i fastighetsregistret i strid med den nationella lagstiftning som var tillämplig vid tidpunkten för registreringen.

34 Den hänskjutande domstolen anser att EU-domstolen, i punkterna 112, 117 och 122 i domen av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157), krävde att det skulle inrättas ett nationellt förfarande som omfattade en prövning från fall till fall av lagenligheten av nyttjanderättsregistreringen.

35 Den hänskjutande domstolen anser dessutom att det följer av domen av den 10 mars 2022, Grossmania ( C‑177/20, EU:C:2022:175), att ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut, såsom registreringen av GW:s nyttjanderätt i fastighetsregistret, inte kan hindra den behöriga nationella domstolen från att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa unionsrättens ändamålsenliga verkan, när iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen skulle äventyra den unionsrättsliga effektivitetsprincipen och principen om lojalt samarbete.

36 I förevarande fall anser den hänskjutande domstolen att den, med hänsyn till principen att nyttjanderätten endast kan upphävas om de behöriga nationella domstolarna kan göra en prövning från fall till fall av den ursprungliga registreringens lagenlighet, ska slå fast att den ursprungliga registreringen av GW:s nyttjanderätt i fastighetsregistret är rättsstridig och således att registreringen på nytt av denna nyttjanderätt är felaktig. Genom 108/F § punkt 7 i 2013 års lag om övergångsbestämmelser, i dess lydelse enligt 2021 års lag nr CL om ändring av vissa lagar om jordbruk, förbjuds den hänskjutande domstolen emellertid att göra en sådan prövning.

37 Mot denna bakgrund beslutade Győri Törvényszék (domstolen i Győr, Ungern) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

38 Den ungerska regeringen har gjort gällande att tolkningsfrågan inte kan tas upp till prövning, eftersom de unionsrättsliga bestämmelser som den hänskjutande domstolen har begärt tolkning av saknar samband med det mål som är anhängigt vid den. Den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är således tillämplig utan åtskillnad och avskräcker inte personer utan hemvist i Ungern från att investera i Ungern eller från att behålla sina investeringar där. Dessutom har klaganden i det nationella målet handlat i ond tro, medan unionsrätten inte kan åberopas för att rättfärdiga missbruk.

39 EU-domstolen erinrar härvid om att när det inte på ett uppenbart sätt framgår att tolkningen av en bestämmelse i unionsrätten helt saknar samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, har invändningen att denna bestämmelse inte är tillämplig i det nationella målet inte något att göra med huruvida begäran om förhandsavgörande kan prövas i sak, utan rör tvärtom tolkningsfrågorna i sak (dom av den 24 juli 2023, Lin, C‑107/23 PPU, EU:C:2023:606, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

40 Det är emellertid inte uppenbart att artikel 63 FEUF och artikel 17 i stadgan inte är tillämpliga i det nationella målet. Av begäran om förhandsavgörande framgår att det jordbruksskifte som är aktuellt i det nationella målet ägs av CN, som är bosatt i en annan medlemsstat än Ungern. Omständigheterna i det nationella målet är således inte begränsade till en enda medlemsstat.

41 Den omständigheten, om den antas vara styrkt, att klaganden i det nationella målet i själva verket avser att åberopa unionsrätten för att rättfärdiga ett rättsligt agerande som utgör missbruk avser dessutom en aspekt av saken i målet och kan inte på något sätt påverka frågan huruvida den ställda frågan kan tas upp till prövning.

42 Tolkningsfrågan kan således tas upp till prövning.

43 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 63 FEUF och artikel 17 i stadgan ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en nyttjanderätt till ett jordbruksskifte – som är beläget i denna medlemsstat och som, efter att slutgiltigt ha registrerats i fastighetsregistret, har upphävts och strukits ur detta register till följd av en lagstiftning i nämnda medlemsstat som strider mot dessa artiklar – på begäran av den person som har berövats denna rätt, på nytt ska registreras i fastighetsregistret, även om den ursprungliga registreringen av nyttjanderätten stred mot den nationella lagstiftning som var tillämplig vid tidpunkten för denna registrering.

44 För det första ingick GW, såsom angetts i punkt 20 ovan, den 30 december 2001 ett avtal om nyttjanderätt med ett bolag bildat enligt ungersk rätt, som ägde jordbruksskiftet innan äganderätten övergick till CN. GW:s nyttjanderätt registrerades i fastighetsregistret den 29 januari 2002.

45 Den hänskjutande domstolen anser att även om det avtal om nyttjanderätt som GW ingick var lagenligt vid tidpunkten för avtalets ingående, så var registreringen i fastighetsregistret rättsstridig, eftersom den ägde rum efter den 1 januari 2002.

46 Den hänskjutande domstolen har anfört att det från och med den 1 januari 2002 var förbjudet att upplåta en nyttjanderätt till jordbruksmark till förmån för utländska medborgare, på grund av en ändring i 11 § punkt 1 i 1994 års lag om jordbruksmark som infördes genom 2001 års lag nr CXVII, vilken nämns i punkt 8 ovan. De ungerska domstolarna har tolkat denna bestämmelse så, att en nyttjanderätt till jordbruksmark till förmån en utländsk medborgare, även om den upplåtits före den 1 januari 2002, inte längre kunde registreras i fastighetsregistret från och med detta datum.

47 För det andra ska det påpekas att GW:s nyttjanderätt ströks ur fastighetsregistret den 27 juli 2015, med stöd av 108 § punkt 1 i 2013 års lag om övergångsbestämmelser, på grund av att GW inte var en nära anhörig till ägaren av jordbruksskiftet.

48 I dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432), slog domstolen emellertid fast att Ungern hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF, jämförd med artikel 17 i stadgan, genom att anta 108 § punkt 1 i 2013 års lag om övergångsbestämmelser.

49 Till följd av denna dom ändrade den ungerska lagstiftaren 2013 års lag om övergångsbestämmelser för att, under vissa förutsättningar, tillåta att nyttjanderätter som upphävts i enlighet med 108 § punkt 1 i samma lag på nytt registreras i fastighetsregistret.

50 Med stöd av denna nya lagstiftning registrerades den 30 november 2022 GW:s nyttjanderätt på nytt i fastighetsregistret.

51 Vidare förefaller det vara möjligt att av beslutet om hänskjutande dra slutsatsen att GW:s nyttjanderätt omfattas av tillämpningsområdet för artikel 63 FEUF, eftersom han är medborgare i en annan medlemsstat än Ungern. Tolkningsfrågan ska således besvaras på grundval av detta antagande, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

52 För det tredje har domstolen slagit fast att registrering på nytt i fastighetsregistret av nyttjanderätter som upphävts med åsidosättande av artikel 63 FEUF är det lämpligaste sättet att återställa, åtminstone med framtida verkan, den rättsliga och faktiska situation som den berörda personen skulle ha befunnit sig i om vederbörandes nyttjanderätt inte hade upphävts på ett rättsstridigt sätt. I vissa specifika fall kan emellertid objektiva och legitima hinder, särskilt av rättslig art, föreligga och omöjliggöra en sådan åtgärd, bland annat när en ny ägare, efter upphävandet av nyttjanderätterna i fråga, i god tro har förvärvat den mark som nyttjanderätterna hänförde sig till, eller när denna mark har varit föremål för omstrukturering. Det är endast för det fall en sådan registrering på nytt visar sig vara omöjlig som de tidigare innehavarna av de upphävda nyttjanderätterna måste tillerkännas en rätt till ekonomisk eller annan ersättning, till ett värde som kan gottgöra den ekonomiska förlust som uppstått till följd av att nyttjanderätterna upphävts, så att de otillåtna verkningarna av det aktuella åsidosättandet av unionsrätten avhjälps (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2022, Grossmania, C‑177/20, EU:C:2022:175, punkterna 66 och 68).

53 Mot bakgrund av dessa preciseringar ska domstolen fastställa huruvida artikel 63 FEUF och artikel 17 i stadgan utgör hinder för att en nyttjanderätt till ett jordbruksskifte beläget i Ungern kan registreras på nytt i fastighetsregistret, på begäran av den person som har berövats denna rätt, när ägaren av jordbruksskiftet inte är bosatt i Ungern och nyttjanderätten ursprungligen registrerades i fastighetsregistret i strid med den nationella lagstiftning som var tillämplig vid tidpunkten för registreringen.

54 Artikel 63.1 FEUF innebär ett allmänt förbud mot restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstaterna (dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth, C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

55 Transaktioner genom vilka personer utan hemvist i landet investerar i fast egendom i en medlemsstat utgör kapitalrörelser, i den mening som avses i artikel 63 FEUF. Så är fallet bland annat vad gäller investeringar i fast egendom som, såsom i förevarande fall, avser förvärv av äganderätt till jordbruksmark (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth, C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157, punkterna 56 och 57, och dom av den 18 januari 2024, JD (Bosättningskrav), C‑562/22, EU:C:2024:55, punkterna 30 och 31).

56 En nationell åtgärd som är tillämplig utan åtskillnad kan dessutom utgöra en restriktion för den fria rörligheten för kapital om den är sådan att den kan påverka en investerares situation, i synnerhet när den kan leda till att investerare från andra medlemsstater avskräcks från att göra eller behålla en investering i den berörda medlemsstaten (se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 4 juni 2002, kommissionen/Frankrike, C‑483/99, EU:C:2002:327, punkterna 38–42, dom av den 13 maj 2003, kommissionen/Spanien, C‑463/00, EU:C:2003:272, punkterna 54–62, dom av den 10 november 2011, kommissionen/Portugal, C‑212/09, EU:C:2011:717, punkt 65, och dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl., C‑197/11 och C‑203/11, EU:C:2013:288, punkterna 64–66).

57 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att CN är bosatt i Tyskland och att det enligt den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet krävs att nyttjanderätt till jordbruksskiften belägna i Ungern, däribland det som tillhör CN, ska upplåtas på nytt till förmån för tredje man, vilket minskar värdet på denna mark och begränsar möjligheterna för ägarna, inbegripet för de ägare som är bosatta i en annan medlemsstat, att nyttja egendom i vilken de har investerat kapital för att förvärva den.

58 En sådan lagstiftning utgör således en inskränkning i den grundläggande frihet som garanteras i artikel 63 FEUF (se, analogt, dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth, C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157, punkt 64).

59 En åtgärd som begränsar den fria rörligheten för kapital kan endast tillåtas under förutsättning dels att den är motiverad av de skäl som anges i artikel 65 FEUF eller av tvingande skäl av allmänintresse, dels att den är förenlig med proportionalitetsprincipen, vilket kräver att åtgärden är ägnad att säkerställa förverkligandet av det legitima mål som eftersträvas och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), C‑235/17, EU:C:2019:432, punkterna 59 och 60).

60 Domstolen erinrar även om att de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten och ska således iakttas bland annat när, såsom i förevarande fall, en nationell lagstiftning kan utgöra hinder för en eller flera grundläggande friheter som garanteras i EUF-fördraget och den berörda medlemsstaten åberopar de skäl som anges i artikel 65 FEUF eller tvingande skäl av allmänintresse för att rättfärdiga detta hinder. Enligt fast rättspraxis kan, i ett sådant fall, den berörda nationella lagstiftningen endast omfattas av sådana föreskrivna undantag om den är förenlig med de grundläggande rättigheter som domstolen ska säkerställa iakttagandet av (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), C‑235/17, EU:C:2019:432, punkterna 63 och 64 samt där angiven rättspraxis).

61 I förevarande fall framgår det för det första av beslutet om hänskjutande att syftet med den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är att följa domen av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432), i vilken EU-domstolen slog fast att den tidigare ungerska lagstiftningen stred mot artikel 63 FEUF och artikel 17 i stadgan. Nämnda lagstiftning återställde således nyttjanderätten för de nyttjanderättshavare som, i likhet med GW, hade berövats sin rätt på ett sätt som var oförenligt med dessa artiklar.

62 Domstolen påpekar att ett sådant mål utgör ett tvingande skäl av allmänintresse.

63 Det ska i detta hänseende understrykas att om domstolen finner att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördragen, så är denna medlemsstat enligt artikel 260.1 FEUF skyldig att vidta erforderliga åtgärder för att följa domstolens dom, vars rättskraft omfattar de sak- och rättsfrågor som faktiskt eller med nödvändighet har avgjorts genom det aktuella domstolsavgörandet. Den ungerska lagstiftaren var således skyldig att ändra de bestämmelser i nationell rätt som hade funnits strida mot unionsrätten genom en sådan dom (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2022, Grossmania, C‑177/20, EU:C:2022:175, punkterna 35 och 36).

64 Vad för det andra gäller iakttagandet av proportionalitetsprincipen erinrar domstolen om att nationell lagstiftning endast är ägnad att säkerställa förverkligandet av det åberopade målet om den verkligen på ett sammanhängande och systematiskt sätt tillgodoser behovet av att uppnå detta mål (dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 61). I förevarande fall finns det inget som tyder på att den i det nationella målet aktuella lagstiftningen inte är ägnad att återställa de nyttjanderätter som de berörda nyttjanderättshavarna har enligt unionsrätten.

65 Dessutom förefaller en sådan lagstiftning inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ett sådant mål, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

66 Såsom det har erinrats om i punkt 52 ovan är det endast om det föreligger objektiva och legitima hinder för att på nytt registrera nyttjanderätten i fastighetsregistret som en ersättning till den tidigare nyttjanderättshavaren, i stället för att på nytt få nyttjanderätten registrerad i fastighetsregistret, kan anses innebära att den berörda personen återfår sin rätt enligt unionsrätten. Den omständigheten att den ursprungliga registreringen av GW:s nyttjanderätt i fastighetsregistret enligt den hänskjutande domstolen stred mot 11 § punkt 1 i 1994 års lag om jordbruksmark, i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för registreringen, utgör inte ett sådant objektivt och legitimt hinder.

67 Det följer i detta hänseende av själva beslutet om hänskjutande att det avtal om nyttjanderätt som är aktuellt i det nationella målet ingicks i enlighet med de rättsliga bestämmelser som var tillämpliga vid tidpunkten för avtalets ingående, vilket är en omständighet som ska beaktas (se, analogt, dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), C‑235/17, EU:C:2019:432, punkterna 73–75). Endast registreringen av denna nyttjanderätt i fastighetsregistret skulle kunna anses vara rättsstridig på grundval av en tolkning i rättspraxis av 11 § punkt 1 i 1994 års lag om jordbruksmark, i den lydelse som var tillämplig vid den tidpunkt då GW:s nyttjanderätt registrerades i fastighetsregistret. Det står emellertid en medlemsstat fritt att anta lagbestämmelser med stöd av vilka den beslutar att ett sådant fel, som följer av dess nationella rätt, inte längre ska leda till att någon åtgärd vidtas.

68 Domstolen erinrar vidare om att den nyttjanderätt som är aktuell i det nationella målet registrerades i fastighetsregistret den 29 januari 2002 och att denna registrering hade vunnit laga kraft. Enligt ungersk rätt fick en sådan registrering till följd att den berörda nyttjanderätten existerade till dess att motsatsen bevisats (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 79). Det är även utrett att GW utan störningar kunde åtnjuta denna rätt till och med den 27 juli 2015. Således talar även rättssäkerhetsprincipen för ett återställande av GW:s nyttjanderätt, även om dess ursprungliga registrering i fastighetsregistret skulle kunna anses vara rättsstridig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 80).

69 En sådan rättsstridighet, som begicks vid den ursprungliga registreringen av nyttjanderätten i fastighetsregistret, skulle för övrigt ha kunnat bli föremål för mindre ingripande åtgärder i nyttjanderättshavarens rätt, om de ungerska myndigheterna hade visat större omsorg genom att från början vidta åtgärder mot denna rättsstridighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 108).

70 Dessutom, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 66–68 i sitt förslag till avgörande, har CN:s äganderätt inte påverkats på ett oproportionerligt sätt av den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet. Den enda följden av denna lagstiftning är nämligen att CN återfår den rätt som hon hade förvärvat från den tidigare ägaren av det jordbruksskifte som är aktuellt i det nationella målet, eftersom den nyttjanderätt som upplåtits till förmån för GW var slutgiltigt registrerad i fastighetsregistret innan CN blev ägare av jordbruksskiftet.

71 Vidare har EU-domstolen, såsom den hänskjutande domstolen har påpekat, visserligen slagit fast att en prövning från fall till fall av de förutsättningar under vilka nyttjanderätterna upplåtits skulle ha varit en mer proportionerlig åtgärd i förhållande till målet att bekämpa missbruk på området för förvärv och brukande av jordbruksmark än den ungerska lagstiftarens beslut att ex lege upphäva nyttjanderätter som innehas av andra personer än de nära anhöriga till ägaren av det berörda jordbruksskiftet (dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), C‑235/17, EU:C:2019:432, punkterna 115–119). Det följer emellertid inte på något sätt av en sådan bedömning att denna kan överföras på det fallet att lagstiftaren beslutar att på nytt registrera sådana nyttjanderätter i fastighetsregistret, inte i syfte att bekämpa sådant missbruk, utan för att säkerställa att enskildas rättigheter enligt unionsrätten iakttas.

72 För det tredje ska domstolen, såsom den erinrat om i punkt 60 ovan, även pröva huruvida rätten till egendom, såsom den garanteras i artikel 17 i stadgan, kan utgöra hinder för en sådan lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet.

73 Enligt artikel 17.1 i stadgan har var och en rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Vidare anges att ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid.

74 Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. Härtill kommer att det enligt artikel 52.1 i stadgan är tillåtet att begränsa utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i densamma, såsom rätten till egendom, under förutsättning att begränsningarna föreskrivs i lag, att de är förenliga med det centrala innehållet i dessa rättigheter och friheter och, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast görs om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller tillgodoser behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

75 Även om det inte finns något som tyder på att CN:s äganderätt till det jordbruksskifte som är aktuellt i det nationella målet inte förvärvades lagligen, i den mening som avses i artikel 17.1 i stadgan, så förhåller det sig inte på samma sätt med den transaktion genom vilken CN erhöll den oinskränkta äganderätten till jordbruksskiftet, på grund av att registreringen av GW:s nyttjanderätt till detta ströks ur fastighetsregistret. Såsom framgår av punkt 61 ovan har en sådan transaktion nämligen skett i strid med artikel 63 FEUF och artikel 17 i stadgan.

76 Av detta följer att den oinskränkta äganderätten till det jordbruksskifte som är aktuellt i det nationella målet, vilken tillföll CN när GW:s nyttjanderätt upphävdes, i enlighet med 108 § punkt 1 i 2013 års lag om övergångsbestämmelser och 94 § punkterna 1 och 3 i den lag om fastighetsregistret som var i kraft vid tidpunkten för upphävandet, inte kan anses ha förvärvats lagligen i den mening som avses i artikel 17.1 i stadgan. Den i det nationella målet aktuella lagstiftningen, genom vilken nyttjanderätten registrerades i fastighetsregistret på nytt, kan följaktligen inte anses utgöra en begränsning av de rättigheter som CN åtnjuter enligt artikel 17 i stadgan.

77 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Artikel 63 FEUF och artikel 17 i stadgan ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en nyttjanderätt till ett jordbruksskifte – som är beläget i denna medlemsstat och som, efter att slutgiltigt ha registrerats i fastighetsregistret, har upphävts och strukits ur detta register till följd av en lagstiftning i nämnda medlemsstat som strider mot dessa artiklar – på begäran av den person som har berövats denna rätt, på nytt ska registreras i fastighetsregistret, även om den ursprungliga registreringen av nyttjanderätten stred mot den nationella lagstiftning som var tillämplig vid tidpunkten för denna registrering.

78 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: ungerska.