Tribunalens dom (sjätte avdelningen) den 9 juli 2025

I mål T‑1171/23

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen) sammansatt av ordföranden M.J. Costeira samt domarna M. Kancheva (referent) och E. Tichy-Fisslberger, justitiesekreterare: handläggaren R. Ūkelytė,

med beaktande av den skriftliga delen av förfarandet,

efter förhandlingen den 15 november 2024,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Inledande anmärkningar

Det omtvistade varumärkets typ

Det tekniska resultatet av det omtvistade varumärket

Den enda grundens första del: felaktig bedömning vid identifieringen av det omtvistade varumärkets väsentliga egenskaper

Det inledande påståendet avseende det omtvistade varumärkets väsentliga egenskaper

Huvudanmärkningen att differentieringen i sex färger inte kan anses utgöra en integrerad del av det omtvistade varumärkets form

Den enda grundens andra del: felaktig bedömning vid prövningen av det omtvistade varumärkets funktionalitet

Den enda grundens tredje del: felaktig bedömning när det gäller pussel

Rättegångskostnader

1 Genom förevarande överklagande har klaganden, Spin Master Toys UK Ltd, med stöd av artikel 263 FEUF, yrkat ogiltigförklaring av det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 20 oktober 2023 (ärende R 850/2022-1) (nedan kallat det överklagade beslutet).

2 Den 25 januari 2013 ingav intervenienten, Verdes Innovations SA, en ansökan om ogiltighetsförklaring till EUIPO av det EU-varumärke som hade registrerats den 9 januari 2008 under nummer 5696232, till följd av en ansökan som ingavs den 6 februari 2007 av Seven Towns Ltd, klagandens rättsliga föregångare, för följande tredimensionella kännetecken:

3 Återgivningen av det omtvistade varumärket åtföljdes av följande beskrivning:

4 Det omtvistade varumärket innehöll även ett anspråk på följande färger:

5 De varor som omfattades av det omtvistade varumärket och beträffande vilka ansökan om ogiltighetsförklaring ingavs, ingick i klass 28 i Niceöverenskommelsen av den 15 juni 1957 om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken, i dess reviderade och ändrade lydelse, och motsvarade följande beskrivning: Leksaker, spel och pussel, tredimensionella pussel; elektroniska spel; bärbara elektroniska spelenheter.

6 Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopades den grund som avses i artikel 52.1 a i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), jämförd med artikel 7.1 a, b, c och e i den förordningen.

7 Annulleringsenheten vilandeförklarade förfarandet den 4 juni 2014 i avvaktan på ett slutgiltigt beslut i fråga om den ansökan om ogiltighetsförklaring som Simba Toys hade ingett med avseende på det tredimensionella EU-varumärket nr 162784, som i svartvitt återger ett tredimensionellt pussel kallat Rubiks kub:

8 Tribunalen meddelade domen av den 25 november 2014, Simba Toys/harmoniseringskontoret – Seven Towns (formen på en Kub med sidor som har en gallerstruktur) ( T‑450/09, EU:T:2014:983). EU‑domstolen upphävde tribunalens dom och överklagandenämndens beslut i domen av den 10 november 2016, Simba Toys/EUIPO ( C‑30/15 P, EU:C:2016:849). Genom beslut R 452/2017–1 av den 19 juni 2017 ogiltighetsförklarade överklagandenämnden det tredimensionella EU‑varumärket nr 162784 med stöd av artikel 51.1 a i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), jämförd med artikel 7.1 e ii) i den förordningen. Tribunalen fastställde det beslutet i sin dom av den 24 oktober 2019, Rubik’s Brand/EUIPO – Simba Toys (Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur) ( T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765). EU-domstolen biföll inte överklagandet av tribunalens dom (beslut av den 23 april 2020, Rubik’s Brand/EUIPO, C‑936/19 P, ej publicerat, EU:C:2020:286).

9 Förfarandet för ogiltighetsförklaring av det omtvistade varumärket återupptogs den 22 januari 2021.

10 Den 25 mars 2022 biföll annulleringsenheten ansökan om ogiltighetsförklaring av det omtvistade varumärket i sin helhet med stöd av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 207/2009.

11 Klaganden överklagade annulleringsenhetens beslut till EUIPO den 16 maj 2022.

12 Överklagandenämnden avslog överklagandet genom det överklagade beslutet. Överklagandenämnden ansåg i synnerhet att färgerna på rutorna på vardera sidan av kuben utgjorde en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket och en integrerad del av det varumärkets form. Överklagandenämnden konstaterade att kombinationen av dessa sex olika färger krävdes för att uppnå ett tekniskt resultat. Överklagandenämnden fann, i huvudsak, att varumärket hade registrerats i strid med artikel 7.1 e ii) i förordning nr 207/2009 beträffande alla de varor som omfattades av registreringen.

13 Klaganden har yrkat att tribunalen ska

14 EUIPO har yrkat att tribunalen ska

15 Intervenienten har yrkat att tribunalen ska

16 Med hänsyn till det datum då den aktuella ansökan om registrering ingavs, nämligen den 6 februari 2007, som är avgörande för vilken materiell rätt som är tillämplig, ska de materiella bestämmelserna i förordning nr 40/94 tillämpas på omständigheterna i förevarande mål (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 5 oktober 2004, Alcon/harmoniseringskontoret, C‑192/03 P, EU:C:2004:587, punkterna 39 och 40, och dom av den 23 april 2020, Gugler France/Gugler och EUIPO, C‑736/18 P, ej publicerad, EU:C:2020:308, punkt 3 och där angiven rättspraxis).

17 Vad gäller de materiella reglerna i förevarande mål ska överklagandenämndens hänvisningar i det överklagade beslutet och parternas hänvisningar i sina inlagor till artikel 7.1 e ii) i förordning nr 207/2009 och till artikel 52.1 a i den förordningen följaktligen anses avse artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 respektive artikel 51.1 a i den förordningen, vilka i allt väsentligt är identiska vad gäller förevarande tvist.

18 Eftersom handläggningsregler i allmänhet anses vara tillämpliga vid tidpunkten för reglernas ikraftträdande (se dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien, C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 45 och där angiven rättspraxis), regleras dessutom förevarande tvist av de processuella bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU‑varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

19 Klaganden har åberopat en enda grund till stöd för sitt överklagande, nämligen åsidosättande av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94, jämförd med artikel 51.1 a i den förordningen. Denna grund består av tre delar, varav den första avser en felaktig bedömning vid identifieringen av det omtvistade varumärkets väsentliga den andra en felaktig bedömning vid prövningen av varumärkets funktionalitet och den tredje en felaktig bedömning vad gäller pussel. Klaganden har, i huvudsak, gjort gällande att det omtvistade tredimensionella varumärket har väsentliga egenskaper, nämligen kombinationen av sex specifika färger och sammansättningen av dessa på kubens sex sidor, vilka inte uteslutande utgörs av formen och i alla händelser inte krävs för att uppnå ett tekniskt resultat.

20 Det framgår bland annat av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94 att efter ansökan till EUIPO ska ett EU-varumärke förklaras ogiltigt om detta varumärke har registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 7 i den förordningen.

21 I artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 föreskrivs att kännetecken som endast består av en varas form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat inte får registreras.

22 Det ska erinras om att det omedelbara syftet med förbudet mot registrering av de former som avses i artikel 7.1 e i förordning nr 40/94 är att förhindra att den exklusiva och permanenta rätt som ett varumärke förlänar kan användas för att se till att andra rättigheter som Europeiska unionens lagstiftare har velat begränsa giltighetstiden för blir bestående, utan någon begränsning i tiden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2023, BB Services/EUIPO – Lego Juris (Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet), T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

23 Det allmänintresse som ligger till grund för artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 är att förhindra att varumärkesrätten leder till att ett företag ges ensamrätt på tekniska lösningar eller funktionella egenskaper hos en vara (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 43 och där angiven rättspraxis, och dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

24 En korrekt tillämpning av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 förutsätter att de väsentliga särdragen för det aktuella tredimensionella kännetecknet identifieras på vederbörligt sätt. Begreppet väsentliga egenskaper ska förstås så, att det avser kännetecknets viktigaste beståndsdelar (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 68 och 69, dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 47, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 102).

25 Identifieringen av de väsentliga särdragen hos ett kännetecken ska göras från fall till fall, utan någon systematisk hierarki mellan de olika typerna av beståndsdelar i ett kännetecken. Identifieringen kan göras antingen direkt på grundval av helhetsintrycket av kännetecknet eller genom att det först görs en successiv genomgång av de olika beståndsdelar som kännetecknet utgörs av (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 70, dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 48, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 103).

26 Identifieringen av ett tredimensionellt känneteckens väsentliga egenskaper kan, beroende på omständigheterna och särskilt mot bakgrund av hur svårt det är att identifiera dem, följaktligen göras genom en enkel visuell bedömning av kännetecknet eller, tvärtom, genom en fördjupad prövning inom ramen för vilken hänsyn tas till omständigheter som kan vara till hjälp vid bedömningen, såsom undersökningar och expertutlåtanden, eller uppgifter om immateriella rättigheter som tidigare beviljats med avseende på samma vara (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 71, dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 49, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 104).

27 Den behöriga myndigheten får således göra en fördjupad prövning inom ramen för vilken det, utöver den grafiska återgivningen och eventuella beskrivningar som lämnades när ansökan om registrering ingavs, ska tas hänsyn till uppgifter som är användbara för att korrekt identifiera de väsentliga egenskaperna hos ett kännetecken (dom av den 6 mars 2014, Pi-Design m.fl./Yoshida Metal Industry, C‑337/12 P–C‑340/12 P, ej publicerad, EU:C:2014:129, punkt 54, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 105).

28 Av detta följer att även om den behöriga myndigheten vid identifieringen av det aktuella kännetecknets väsentliga egenskaper i princip först ska undersöka den grafiska återgivningen av kännetecknet, så kan den även beakta andra relevanta uppgifter som gör det möjligt att korrekt fastställa dessa egenskaper, såsom omsättningskretsens uppfattning (dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkterna 30, 31 och 37, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 106).

29 Vidare är varken särskiljningsförmågan hos de beståndsdelar av ett kännetecken eller särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av en användning av ett kännetecken av relevans för att fastställa dess väsentliga egenskaper vid tillämpningen av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 (dom av den 24 september 2019, Roxtec/EUIPO – Wallmax (Återgivning av en svart kvadrat som innehåller sju blå koncentriska cirklar), T‑261/18, EU:T:2019:674, punkt 64, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 108).

30 Den aktuella formens väsentliga egenskaper, inom ramen för artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94, ska fastställas med det specifika syftet att den formens funktionalitet ska kunna prövas (dom av den 24 september 2019, Återgivning av en svart kvadrat som innehåller sju blå koncentriska cirklar, T‑261/18, EU:T:2019:674, punkt 55, dom av den 30 mars 2022, Établissement Amra/EUIPO – eXpresio, estudio creativo (Formen på studsskor), T‑264/21, ej publicerad, EU:T:2022:193, punkt 41, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 109). Detta fastställande ska således göras objektivt, mot bakgrund av det tekniska resultat som uppnås med hjälp av den formen.

31 När ett känneteckens väsentliga egenskaper väl har identifierats, ankommer det på EUIPO att pröva huruvida dessa egenskaper svarar mot den aktuella varans tekniska funktion (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 72, dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 28 och där angiven rättspraxis, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 110), det vill säga göra en bedömning av kännetecknets funktionalitet.

32 För att kunna bedöma ett känneteckens funktionalitet i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 ska de väsentliga egenskaperna hos den form som krävs för ett uppnå ett tekniskt resultat, i möjligaste mån, bedömas med hänsyn till den tekniska funktionen hos den återgivna faktiska varan. En sådan bedömning kan inte göras utan att hänsyn tas till eventuella ytterligare beståndsdelar som avser den konkreta varans art, även om de inte är synliga i den geografiska återgivningen (dom av den 10 november 2016, Simba Toys/EUIPO, C‑30/15 P, EU:C:2016:849, punkterna 46 och 48, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 111).

33 Vid bedömningen av ett känneteckens funktionalitet i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 är unionsdomstolen således inte bunden enbart av de funktioner som är synliga utifrån varumärkets grafiska återgivning, utan den ska även beakta de andra beståndsdelarna hos den faktiska varan, såsom rotationsmekanismen i fallet med Rubiks kub (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkterna 85 och 86), undersidan på klossen i fallet med Lego-klossen (dom av den 12 november 2008, Lego Juris/harmoniseringskontoret – Mega Brands (Röd Lego-kloss), T‑270/06, EU:T:2008:483, punkt 78) och, i fråga om ett plåster, dess verkningssätt (dom av den 31 januari 2018, Novartis/EUIPO – SK Chemicals (Återgivning av ett transdermalt plåster), T‑44/16, ej publicerad, EU:T:2018:48, punkt 37). Unionsdomstolen får emellertid inte lägga till beståndsdelar i den faktiska varans form som inte utgör en del av denna (dom av den 3 juni 2021, Yokohama Rubber och EUIPO/Pirelli Tyre, C‑818/18 P och C‑6/19 P, ej publicerad, EU:C:2021:431, punkterna 62–66, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 112).

34 Även om uppgifter som inte framgår av den grafiska återgivningen av kännetecknet kan beaktas vid bedömningen av om dessa egenskaper svarar mot en teknisk funktion hos varan i fråga, måste dessa uppgifter likväl härröra från objektiva och tillförlitliga källor och får inte avse omsättningskretsens uppfattning (dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 37, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 113).

35 Rekvisitet att ansökan om registrering som EU-varumärke av formen på en vara endast kan avslås enligt artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 om det är fråga om en form som krävs för att uppnå det tekniska resultat som åsyftas innebär inte att den aktuella formen måste vara den enda form med hjälp av vilken det tekniska resultatet kan uppnås (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 53, dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 46, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 114).

36 Förekomsten av andra former med hjälp av vilka samma tekniska resultat kan uppnås utgör, med avseende på tillämpningen av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94, inte en omständighet som medför att registreringshindret inte ska tillämpas (se dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 58 och 83 och där angiven rättspraxis, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 115).

37 Artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 utgör med andra ord hinder för registrering av varje form som uteslutande, såvitt avser formens väsentliga egenskaper, består av varans form, som tekniskt sett utgör en tillräcklig betingelse för att det avsedda tekniska resultatet ska uppnås, även om detta resultat kan uppnås genom andra former som utnyttjar samma tekniska lösning eller en annan teknisk lösning (dom av den 12 november 2008, Röd Lego-kloss, T‑270/06, EU:T:2008:483, punkt 43, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 116).

38 Vid bedömningen av funktionaliteten hos ett kännetecken som utgörs av formen på en vara ska det endast bedömas, efter det att kännetecknets väsentliga egenskaper har identifierats, huruvida dessa egenskaper svarar mot den aktuella varans tekniska funktion. Denna bedömning ska göras genom att det kännetecken som omfattas av registreringsansökan eller som är omstritt undersöks, och inte genom att de kännetecken som utgörs av andra former av varan undersöks. Den tekniska funktionen av en forms egenskaper kan bland annat bedömas mot bakgrund av handlingar avseende tidigare patent vari den berörda formens funktionella beståndsdelar beskrivs (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 84 och 85, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 117).

39 Varumärkesregistrering är endast förbjuden avseende sådana former på en vara som endast inkorporerar en teknisk lösning och för vilka registreringen som varumärke faktiskt skulle försvåra andra företags användning av denna tekniska lösning. Registrering som varumärke av formen på en vara vilken uteslutande har funktionella egenskaper kan göra det möjligt för innehavaren av varumärkesregistreringen att förbjuda andra företag att inte endast använda samma form, utan även att använda liknande former (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 48 och 56, dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkterna 45 och 46, och dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 118).

40 För frågan huruvida ett kännetecken endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, saknar det betydelse att det kännetecknet, vars väsentliga beståndsdelar följer av den tekniska lösning som kännetecknet ger uttryck för, innehåller ett eller flera mindre inslag av godtycklighet, varvid förekomsten av egenskaper som inte är väsentliga och som inte fyller någon teknisk funktion saknar relevans i detta sammanhang (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 51 och 52 och där angiven rättspraxis, dom av den 11 maj 2017, Yoshida Metal Industry/EUIPO, C‑421/15 P, EU:C:2017:360, punkt 27 och där angiven rättspraxis, och dom av den 6 december 2023, Formen av en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 119).

41 Den omständigheten att en väsentlig beståndsdel i det omtvistade varumärket, vilken krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, dessutom är av estetiskt värde eller av ovanlig karaktär utgör inte hinder för att tillämpa artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 (dom av den 5 juli 2023, Wajos/EUIPO (Formen på en flaska), T‑10/22, ej publicerad, EU:T:2023:377, punkt 45).

42 Vidare utgör inte den omständigheten att kombinationen av enbart funktionella beståndsdelar tillför ett allmänt estetiskt värde eller bidrar till att ge ett dekorativt intryck av det omtvistade varumärket hinder för att tillämpa det registreringshinder som anges i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2012, Reddig/harmoniseringskontoret – Morleys (Manche de couteau), T‑164/11, ej publicerad, EU:T:2012:443, punkt 40, och dom av den 5 juli 2023, Formen på en flaska, T‑10/22, ej publicerad, EU:T:2023:377, punkt 49).

43 Artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 kan däremot inte tillämpas när det sökta eller omtvistade varumärket avser en form på en vara som innehåller en icke-funktionell beståndsdel, såsom en dekorativ eller fantasifull beståndsdel, av stor betydelse. De konkurrerande företagen kan i sådant fall lätt få tillgång till alternativa former med motsvarande funktion, vilket innebär att det inte föreligger någon risk för att den tekniska lösningen inte är tillgänglig. Den tekniska lösningen skulle i ett sådant fall utan svårighet kunna inkorporeras av varumärkesinnehavarens konkurrenter i former av en vara som inte innehåller samma icke-funktionella beståndsdel som den form som nämnda innehavares vara har, vilka former således varken är identiska eller liknar den sistnämnda formen (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 52 och 72, dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 50, och dom av den 6 december 2023, Formen av en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkterna 119 och 120).

44 För att en icke-funktionell beståndsdel ska kunna betecknas som en större godtycklig beståndsdel måste den vara tillräckligt betydande (dom av den 13 november 2024, Boehringer Ingelheim Pharma/EUIPO – Glenmark Pharmaceuticals Europe (Formen på en inhalator), T‑524/23, ej publicerad, överklagad, EU:T:2024:809, punkt 54).

45 Av det ovan anförda följer att det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 endast kan tillämpas om vart och ett av det aktuella kännetecknets väsentliga egenskaper krävs för att uppnå ett tekniskt resultat som den aktuella varan är avsedd för. Detta registreringshinder kan däremot inte tillämpas då det finns en betydande icke-funktionell beståndsdel, såsom en dekorativ eller fantasifull beståndsdel, som utgör en väsentlig egenskap hos detta kännetecken, men som inte krävs för att uppnå ett sådant tekniskt resultat (dom av den 6 december 2023, Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet, T‑297/22, EU:T:2023:780, punkt 121). Förekomsten av icke‑väsentliga särdrag, även icke-funktionella sådana, innebär emellertid inte att nämnda hinder inte får tillämpas.

46 Sammanfattningsvis ska registreringshindret i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 tillämpas om alla väsentliga egenskaper hos den aktuella formen är funktionella, såvida det inte finns minst en icke‑funktionell väsentlig egenskap, och det saknar betydelse om en icke-väsentlig egenskap inte är funktionell.

47 Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen kommer att göra två inledande anmärkningar och därefter pröva huruvida överklagandet kan vinna bifall på den enda grund som klaganden har åberopat.

48 I punkt 51 i det överklagade beslutet påpekade överklagandenämnden att det var ostridigt mellan parterna att det omtvistade varumärket motsvarade formen av ett tredimensionellt pussel som uppfunnits av Ernő Rubik och som sedan 1980-talet framgångsrikt har sålts under namnet Rubiks kub.

49 Det ska inledningsvis understrykas att det omtvistade varumärket presenterades och registrerades som ett tredimensionellt varumärke eller 3-d-märke, och inte som ett tvådimensionellt varumärke eller ornamentmärke som applicerats på en forms yta, vare sig som ett positionsmärke som har anbringats eller fästs på en form eller som färgmärke i sig, oberoende av form. Det omtvistade varumärket är, i huvudsak, en 3 × 3-version av det tredimensionella pussel som är känt som Rubiks kub.

50 Det framgår emellertid av rättspraxis att sökanden, genom att ansöka om registrering av ett EU-varumärke hos EUIPO, gör ett val som avgränsar omfattningen av det skydd som ges beroende på vilken typ av varumärke som ansökan avser. EUIPO ska således beakta det val som sökanden har gjort i sin ansökan och dra lämpliga slutsatser av detta. Det krav på klarhet och precision som följer av artikel 4 i förordning nr 40/94, i enlighet med den analoga tolkning som gjordes av det kravet i domen av den 12 december 2002, Sieckmann ( C‑273/00, EU:C:2002:748, punkterna 46–55), har dessutom som främsta syfte att upprätthålla rättssäkerheten, genom att säkerställa att ändamålet med det skydd som EUIPO ger är tydligt fastställt gentemot behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer, i synnerhet sökandens konkurrenter. Detta krav är ännu mer tvingande när det, i enlighet med det allmänintresse som skyddas genom artikel 7.1 e ii) i nämnda förordning, är fråga om att undvika att det uppstår ett eventuellt permanent monopol på en teknisk lösning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2017, Flamagas/EUIPO – MatMind (CLIPPER), T‑580/15, ej publicerad, EU:T:2017:433, punkterna 35 och 36).

51 I förevarande fall måste således hänsyn tas till klagandens (eller dess rättsliga föregångares) val att registrera det omtvistade varumärket som ett tredimensionellt varumärke eller 3-d-märke.

52 I punkterna 53 och 54 i det överklagade beslutet har överklagandenämnden hänvisat till sitt beslut R 452/2017-1 av den 19 juni 2017 (nedan kallat det nämnda beslutet), i vilket överklagandenämnden hade prövat ett varumärke som motsvarade en Rubiks kub i svartvitt med små rutor i rader om 3 × 3 på varje sida. Överklagandenämnden beskrev det tekniska resultat som eftersträvades med det tredimensionella pusslet i fråga som ett spel som består i att återskapa ett tredimensionellt pussel i färg och i kubform genom att sätta samma sex sidor i olika färger. Överklagandenämnden påpekade att detta syfte uppnås genom att rader av mindre kuber i olika färger vrids runt en axel, lodrätt och vågrätt, till dess att de nio rutorna på varje sida av kuben har samma färg (punkt 32 i det nämnda beslutet).

53 Tribunalen anser att det finns fog för att fastställa överklagandenämndens bedömning av det tekniska resultatet – vilken tribunalen fastställde redan i domen av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur ( T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkterna 80–83), såsom överklagandenämnden har påpekat och att utan att detta har bestritts av klaganden – och att överföra den bedömningen i tillämpliga delar på den färgade 3 × 3‑versionen av Rubiks kub, som är det omtvistade varumärket i det här aktuella fallet.

54 Genom den enda grundens första del har klaganden gjort gällande att överklagandenämnden har åsidosatt artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 genom att tillämpa den bestämmelsen på det omtvistade varumärket, trots att varumärket inte endast består av en form. En av dess väsentliga egenskaper är, såsom överklagandenämnden har medgett, den särskilda sammansättningen av sex specifika färger på kubens sex sidor. Denna sammansättning utgör emellertid inte en integrerad del av varans form och kan inte likställas med denna. Klaganden har kritiserat överklagandenämnden för att inte ha medgett att färg inte kan likställas med form, i strid med definitionen av begreppet form i EU-domstolens praxis.

55 Den första grunden är närmare bestämt indelad i ett inledande påstående och en huvudanmärkning.

56 Genom ett inledande påstående, som utgör grunden för klagandens huvudanmärkning, har klaganden gjort gällande att ytmönstret i sex olika färger utgör en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket, såsom överklagandenämnden, efter annulleringsenhets avgörande, bekräftade. Klaganden har gjort gällande att varumärkets tredje väsentliga egenskap, utöver kubformen och gallerstrukturen, korrekt definierades av överklagandenämnden i punkt 52 i det överklagade beslutet som den specifika sammansättningen av de sex aktuella färgerna.

57 Klaganden har härvidlag även hävdat att den grafiska återgivningen av det omtvistade varumärket inte lämnar något tvivel om att dess föremål huvudsakligen var de sex specifika färger som var sammansatta på ett specifikt sätt, eftersom färgerna tydligt anges med hjälp av Pantone‑koder och deras placering på kuben preciseras genom de tredimensionella återgivningarna samt i den beskrivning som det hänvisas till i punkt 3 ovan. Den omständigheten att klaganden (eller dess rättsliga föregångare) inte försökte skydda framför allt formen som sådan utan ytmönstret, det vill säga de specifika färgerna och deras sammansättning på kuben, framgår mycket tydligt av nämnda beskrivning.

58 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

59 Det ska erinras om att en korrekt tillämpning av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 förutsätter att de väsentliga egenskaperna hos det aktuella tredimensionella kännetecknet identifieras på vederbörligt sätt (se punkt 24 ovan).

60 I punkt 52 i det överklagade beslutet slog överklagandenämnden fast att det var ostridigt mellan parterna att återgivningen av det omtvistade varumärket hade följande väsentliga egenskaper:

61 Vad beträffar ovannämnda tredje väsentliga egenskap hos det omtvistade varumärket, finns det anledning att underkänna klagandens inledande påstående att den specifika sammansättningen av de sex specifika färgerna utgör en väsentlig egenskap hos det varumärket, såsom överklagandenämnden hade fastställt i punkt 52 i det överklagade beslutet. Tribunalen anser nämligen, i likhet med EUIPO, att en sådan identifiering av varumärkets tredje väsentliga egenskap inte har gjorts i det överklagade beslutet och att den för övrigt är felaktig.

62 För det första ska det påpekas att överklagandenämnden inte har hänvisat till någon specifik sammansättning av specifika färger som en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket, utan att den snarare har betonat att de färgerna är olika och att dessa olika färger förekommer på varje sida av kuben. Den omständigheten att överklagandenämnden har räknat upp sex färger (rött, grönt, blått, orange, gult och vitt) är endast en beskrivning av de färger som förekommer på kubens sidor i det varumärket. En sådan uppräkning kan inte tolkas så, att överklagandenämnden ansåg att de specifika färgerna och den specifika sammansättningen av dem utgjorde en väsentlig egenskap hos varumärket.

63 Detta bekräftas av den omständigheten att överklagandenämnden dels definierade de sex olika färgerna som en enda och samma väsentliga egenskap och inte som sex olika väsentliga egenskaper, dels inte har hänvisat till någon specifik sammansättning av de färgerna, i motsats till vad klaganden har hävdat. Överklagandenämnden konstaterade helt enkelt att de färgerna var olika på varje ruta på vardera sidan av kuben och begränsade sig till att beskriva dessa färger så enkelt som möjligt.

64 För det andra ska det erinras om att den aktuella formens väsentliga egenskaper, inom ramen för artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94, ska fastställas objektivt, mot bakgrund av det tekniska resultat som erhålls med hjälp av den formen, och med det specifika syftet att den formens funktionalitet ska kunna prövas (se punkt 30 ovan). Dessutom ska begreppet väsentliga egenskaper förstås så, att det avser kännetecknets viktigaste beståndsdelar (se punkt 24 ovan), i motsats till mindre inslag av godtycklighet (se punkt 40 ovan).

65 I förevarande fall kan det konstateras att såväl en prövning av de enskilda beståndsdelarna av det omtvistade tredimensionella varumärket som det helhetsintryck som varumärket ger, särskilt med hänsyn till att en sådan prövning ska göras mot bakgrund av det tekniska resultat som erhålls med hjälp av den aktuella formen och med det specifika syftet att den formens funktionalitet ska kunna prövas, leder till slutsatsen att de sex specifika färger (rött, grönt, blått, orange, gult och blått) som har anbringats på kubens sidor och den påstådda specifika sammansättningen av dem inte utgör en väsentlig egenskap hos det varumärket.

66 De sex specifika färgerna och deras påstådda specifika sammansättning ska nämligen av nedanstående skäl anses vara av mindre och underordnad betydelse i förhållande till kubens form, gallerstrukturen och differentieringen av kubens sidor, det vill säga den omständigheten att de kan skiljas från varandra.

67 Det ska för det första konstateras att de sex specifika färgerna, enligt vad som påstås, är basfärger, vilket tyder på att de är av mindre och underordnad betydelse i förhållande till formen. Med hänsyn till att färgerna är basfärger, fyller de färgerna endast funktionen att de skiljer kubens olika sidor åt genom vad tribunalen har kallat en kontrasterande effekt (dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 88). I den mån sådana basfärger inte anses funktionella är de inte heller tillräckligt betydelsefulla för att kunna kvalificeras som större inslag av godtycklighet (se punkt 44 ovan).

68 Härav följer att de sex färgernas specifika art inte utgör en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket, till skillnad från deras differentiering och den kontrasterande effekt som denna differentiering ger upphov till.

69 Vid förhandlingen gjorde klaganden gällande att det inte framgick av det överklagade beslutet att de sex aktuella färgerna var basfärger. EUIPO svarade att detta uttryckligen framgick av en bedömning som annulleringsenheten hade gjort i sitt beslut och som överklagandenämnden hade anslutit sig till genom att fastställa den. Det faktum att överklagandenämnden har fastställt beslutet från den lägre instansen vid EUIPO i sin helhet innebär att det beslutet, liksom motiveringen till det, utgör en del av bakgrunden till överklagandenämndens beslut. Parterna känner till denna bakgrund och den gör det möjligt for rätten att till fullo utöva sin lagenlighetskontroll vad gäller frågan huruvida överklagandenämndens bedömning är befogad (dom av den 9 juli 2008, Reber/harmoniseringskontoret – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli (Mozart), T‑304/06, EU:T:2008:268, punkt 47). I förevarande fall ska det påpekas att annulleringsenheten faktiskt betecknade dessa sex färger som basfärger vid två tillfällen på sida 20 i sitt beslut.

70 För det andra ska påpekas, i likhet med vad EUIPO har gjort, att den påstådda specifika sammansättningen av färgerna på kubens sidor, vilken klaganden har åberopat, inte tydligt framgår av den grafiska återgivningen av det omtvistade varumärket. Det framgår visserligen av den grafiska återgivningen att färgerna gult, grönt och rött, å ena sidan, och färgerna blått, vitt och orange, å andra sidan, är intilliggande, men det är emellertid oklart vilka andra färger var och en av dessa färger ligger intill och även vilken specifik sammansättning av färgerna på kubens sidor som klaganden har åberopat, eftersom en sådan särskild sammansättning inte otvetydigt framgår av den grafiska återgivningen av det omtvistade varumärket och beskrivningen av det. Klaganden kan i själva verket inte åberopa någon särskild sammansättning av färgerna genom en klar och otvetydig återgivning och beskrivning av alla de färger som ligger intill varandra, vilket tyder på att det främsta föremålet för det tredimensionella varumärket är kubformen, gallerstrukturen och differentieringen av färgerna på vardera sidan av kuben.

71 Den påstådda specifika sammansättning som klaganden har åberopat utgör följaktligen inte en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket, i motsats till den kontrasterande effekt som differentieringen av färgerna ger upphov till.

72 För det tredje framgår det inte mycket tydligt av beskrivningen av det omtvistade varumärket, i motsats till vad klaganden har hävdat, huruvida klaganden (eller dess rättsliga föregångare) framför allt har försökt att skydda formen som sådan eller ytmönstret, eller båda. Vare sig det omtvistade varumärkets typ (tredimensionell) som klaganden (eller dess rättsliga föregångare har valt) eller beskrivningen av det varumärket, som inleds med sex ytor som är geometriskt anordnade i tre par parallella ytor, varvid varje par är placerat vinkelrätt till de två andra paren och där det därefter anges, efter identifieringen av färgerna, att var och en av dessa ytor har en gallerstruktur bestående av svarta linjer som är indelad i nio lika stora segment. Den grafiska återgivningen av varumärket visar två tredimensionella vyer av varumärket sett från sidan och framifrån för var och en av de sex sidorna, tyder på att skydd söktes framför allt för ytmönstret, det vill säga de specifika färgerna och deras sammansättning på kuben, i motsats till vad klaganden har hävdat. I beskrivningen nämns särskilt kubformen (tre par parallella ytor, varvid varje par är placerat vinkelrätt till de två andra paren) och den omständigheten att var och en av dessa ytor har en gallerstruktur bestående av svarta linjer som är indelad i nio lika stora segment. För övrigt framgår det inte heller av handlingarna i målet att klaganden (eller dess rättsliga föregångare) enbart har åberopat sin rätt till det omtvistade varumärket med avseende på de sex specifika färgerna och en specifik sammansättning.

73 Av det ovan anförda följer att klaganden inte har visat att de sex basfärgerna på sidorna av Rubiks kub som har återgetts i det omtvistade varumärket eller sammansättningar av dem, som dessutom är oklar, utgjorde en väsentlig egenskap hos det varumärket – eftersom en sådan egenskap inte är funktionell enligt klagandens mening. Den enda viktiga beståndsdelen, och därmed den enda väsentliga egenskapen hos varumärket vad gäller färgerna, är differentieringen mellan de små rutorna på vardera sidan av kuben, vilken gör det möjligt att skilja dem åt och ger upphov till en kontrasterande effekt.

74 Det ska således konstateras att det omtvistade varumärket har följande väsentliga egenskaper:

75 Denna bedömning av det omtvistade varumärkets väsentliga egenskaper motsvarar, i huvudsak, överklagandenämndens bedömning i punkt 52 i det överklagade beslutet, där det för övrigt inte nämns något om någon specifik sammansättning. Den tolkning som klaganden har förespråkat är däremot inte förenlig med den allmänna systematiken i det överklagade beslutet, där funktionaliteten vare sig har bedömts utifrån de specifika färgerna eller någon specifik sammansättning av dessa. Mot bakgrund av den allmänna systematiken i detta beslut, ska beslutet således förstås så, att det med rätta inte har kvalificerat de sex specifika färgerna som sådana eller den påstådda specifika sammansättningen av dem som väsentliga egenskaper, utan enbart deras särskiljningsförmåga genom en kontrasterande effekt.

76 Överklagandenämnden gjorde således ingen felaktig bedömning när den fann att differentieringen i sex färger som gör det möjligt att särskilja de små rutorna på vardera sidan av kuben genom en kontrasterande effekt utgör en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94.

77 Klagandens inledande påstående kan därför inte godtas.

78 Genom sin huvudanmärkning har klaganden, i huvudsak, hävdat att en färg inte utgör en form i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94. Klaganden har klandrat överklagandenämnden för att ha åsidosatt den artikeln genom att anse att färgerna utg[jorde] en integrerad del av formen på den aktuella varan och av detta dra slutsatsen att det omtvistade varumärket endast bestod av varans form.

79 Klaganden har närmare bestämt anfört fem argument. Klaganden har för det första hävdat att saluföringen av Rubiks kub inte är ett relevant kriterium för att dra slutsatsen att färgerna utgör en integrerad del av formen. Klaganden har dessutom gjort gällande att, när en väsentlig egenskap godtyckligt kan ersättas med vilka grafiska medel som helst (till exempel bokstäver eller siffror) utan att detta påverkar den form som definieras av dess konturer, utgör en sådan egenskap inte en integrerad del av formen. För det andra har klaganden gjort gällande att artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94, i den lydelse som är tillämplig i förevarande mål, enbart avser kännetecken som endast består av en form på en vara, i motsats till den lagändring som gjordes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av förordning (EG) nr 40/94 samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EUT L 341, 2015, s. 21), i syfte att även inkludera an[dra] egenskap[er]. För det tredje har klaganden åberopat EU-domstolens definition av begreppet form på en vara, nämligen dess konturer, av vilken det följer att ytmönster inte kan likställas med form i den mening som avses i den artikeln. Överklagandenämnden gjorde således en felaktig bedömning när den fann att ytmönstret, som en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket, utgjorde en integrerad del av formen, i stället för att, i enlighet med EU-domstolens praxis, medge att formen i den mening som avses i den bestämmelsen definierades av de linjer eller konturer som avgränsade den tredimensionella varan, medan färgen, såsom alla andra möjliga ytmönster, är en separat beståndsdel. För det fjärde har klaganden åberopat andra domar och avgöranden som klaganden anser vara relevanta. För det femte har klaganden hävdat att klagandens tolkning av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 inte gör den artikeln verkningslös, i motsats till överklagandenämndens något alarmistiska uttalanden.

80 Enligt klaganden måste det i slutändan konstateras att de sex färgerna och deras specifika sammansättning på kubens sidor, som utgör en väsentlig egenskap hos det tredimensionella kännetecknet, inte utgör en integrerad del av formen i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94. Den bestämmelsen är således inte tillämplig på det omtvistade varumärket, eftersom varumärket inte uteslutande består av varans form.

81 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

82 I punkterna 61–63 i det överklagade beslutet och vad gäller färgerna på rutorna på vardera sidan av kuben, underkände överklagandenämnden klagandens argument att de färgerna inte kan anses utgöra en form i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94. Enligt överklagandenämnden framgick det tydligt av bevisningen att det omtvistade varumärkets form motsvarade en vara som salufördes i färg, vilket exempelvis bekräftades av en bild som hade hämtats från webbplatsen Wikipedia och som båda parterna hade åberopat (se punkt 108 nedan). Färgerna utgjorde följaktligen en integrerad del av formen och kunde inte uteslutas enbart på den grunden att en färg i sig inte hade någon form. Överklagandenämnden ansåg att om klagandens argument var korrekt skulle tillägget av en färg, oavsett om färgen är väsentlig eller enbart dekorativ, till en funktionell beståndsdel av ett 3-d-märke vara tillräckligt för att kännetecknet inte skulle omfattas av tillämpningsområdet för den artikeln enbart av det skälet att kännetecknet inte kan anses endast bestå av en form. Tillämpningen av den bestämmelsen skulle i praktiken vara begränsad till varumärken som registrerats i svartvitt och skulle inte längre säkerställa det bakomliggande allmänintresset.

83 I punkterna 64–70 i det överklagade beslutet ansåg överklagandenämnden även att klagandens hänvisning till domen av den 12 juni 2018, Louboutin och Christian Louboutin ( C‑163/16, EU:C:2018:423), och domen av den 14 mars 2019, Textilis ( C‑21/18, EU:C:2019:199), var till föga nytta. Enligt överklagandenämndens uppfattning rörde de domarna inte 3-d-märken, utan positionsmärken. Dessutom framgick det tydligt av domen av den 12 juni 2018, Louboutin och Christian Louboutin ( C‑163/16, EU:C:2018:423), att EU‑domstolen inte hade prövat frågan huruvida artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 var tillämplig på 3-d-märken som registrerats i färg. I domen av den 14 mars 2019, Textilis ( C‑21/18, EU:C:2019:199), hade EU-domstolen dessutom inte prövat en form i färg, utan ett tvådimensionellt figurmärke i färg. Enligt överklagandenämnden gav ingen av de domar eller avgöranden som klaganden hade åberopat stöd för påståendet att det vid bedömningen enligt artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 skulle göras åtskillnad mellan formen och dess färg. I förevarande fall var det omtvistade varumärket inte en färg i sig eller ett tvådimensionellt mönster som skulle appliceras på den aktuella varan (ett tredimensionellt pussel), utan bestod av den färgade formen på själva varan.

84 Tribunalen finner härvidlag, med hänsyn till det allmänintresse som ligger till grund för artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 (se punkterna 22 och 23 ovan) samt nödvändigheten av att bevara den bestämmelsens ändamålsenliga verkan, att begreppet form inte ska tolkas på ett alltför snävt sätt, som i synnerhet utesluter alla färgade former av en vara.

85 I förevarande fall ska det erinras om att det omtvistade varumärket presenterades och registrerades som ett tredimensionellt varumärke eller 3-d-märke, och inte som ett ornamentmärke, positionsmärke eller färgmärke (se punkterna 49–51 ovan). Med hänsyn till varumärkets typ och dess grafiska återgivning samt beskrivning, ska det konstateras att varumärkets tredje väsentliga egenskap, nämligen differentieringen av de små rutorna på vardera sidan av kuben i sex basfärger, som gör det möjligt att skilja dem åt och ger upphov till en kontrasterande effekt mellan dem, är inneboende i och sammanhängande med den återgivna formen och utgör en integrerad av den formen, såsom överklagandenämnden med rätta har påpekat.

86 Det ska härvidlag även konstateras, i likhet med vad EUIPO har gjort, att tillägget av sex basfärger (se punkt 67 ovan), vars sammansättning dessutom är oklar (se punkt 70 ovan), till den funktionella tredimensionella formen, som tydligt har definierats och återgetts genom gallerstrukturens funktionella linjer, inte utgör hinder för att det omtvistade varumärket är ett kännetecken som endast består av en form, i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94. Det förhållandet att andra ytor eventuellt kan göra Rubiks kub till mer än en form saknar betydelse för frågan huruvida den kontrasterande effekt som följer av differentieringen av kubens sidor (små rutor) genom basfärgerna utgör en väsentlig egenskap hos varumärket i förevarande fall.

87 Dessa konstateranden påverkas inte av klagandens argument.

88 Tribunalen erinrar för det första om, vad gäller klagandens argument att saluföringen av Rubiks kub inte är ett relevant kriterium, att väsentliga egenskaper hos den form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, i möjligaste mån, ska bedömas med hänsyn till den tekniska funktionen hos den återgivna faktiska varan (se punkt 32 ovan) och att, även om identifieringen av det aktuella kännetecknets väsentliga egenskaper i princip ska inledas med granskning av den grafiska återgivningen, kan den behöriga myndigheten även stödja sig på andra användbara upplysningar som gör det möjligt att fastställa dessa egenskaper på korrekt sätt, till exempel omsättningskretsens uppfattning (se punkt 28 ovan). Härav följer att överklagandenämnden, utöver den grafiska återgivningen av det omtvistade varumärket, även kunde beakta den omständigheten att varumärkets form motsvarade en återgiven faktisk vara som salufördes i färg och som uppfattades som sådan av omsättningskretsen.

89 Tribunalen anser vidare, vad gäller klagandens argument avseende hur överklagandenämnden skulle ha bedömt det omtvistade varumärkets form om det exempelvis hade funnits bokstäver eller siffror på ytorna, att den frågan är rent hypotetisk och att det argumentet är irrelevant och måste underkännas, eftersom identifieringen av ett känneteckens väsentliga egenskaper ska göras från fall till fall (se punkt 25 ovan). I förevarande fall smälter kubens ytmönster samman med dess form och utgör inte i sig en väsentlig egenskap hos kännetecknet (se punkterna 61–75 ovan), utan det är endast den kontrasterande effekt som ytmönstret ger upphov till som utgör en sådan väsentlig egenskap. Det är oväsentligt huruvida andra ytmönster i ett annat specifikt fall skulle kunna anses utgöra en icke-funktionell väsentlig egenskap hos ett annat varumärke.

90 Tribunalen anser för det andra, vad gäller klagandens argument att överklagandenämnden inte har beaktat den lagändring genom vilken orden annan egenskap lades till i artikel 7.1 e i förordning nr 207/2009 (som har ersatt förordning nr 40/94), att det argumentet är irrelevant och måste underkännas. Den omständigheten att varumärken som innehåller and[dra] egenskap[er] än formen kan omfattas av den artikelns tillämpningsområde, i dess lydelse enligt förordning 2015/2424, innebär inte nödvändigtvis att den artikeln, i dess tidigare lydelse, inte omfattade tredimensionella varumärken i färg.

91 I detta sammanhang ska det erinras om, i likhet med vad EUIPO har gjort, att tillägget av orden annan egenskap genom förordning nr 2015/2424 i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 207/2009 (som har ersatt förordning nr 40/94) inte gjordes för att slå fast att tredimensionella varumärken i färg framdeles inte ska omfattas av den bestämmelsen i dess tidigare lydelse på grund av att de innehåller färger. Denna lagändring var nära kopplad till avskaffandet av kravet på grafisk återgivning genom förordning 2015/2424 och till det påföljande införandet av nya typer av icke-traditionella varumärken i EU:s varumärkessystem. Tredimensionella varumärken i färg infördes inte genom nämnda lagändring, utan existerade redan tidigare, vilket innebär att tillägget av orden annan egenskap inte påverkade bedömningen av sådana varumärkens funktionalitet. Det avgörande är huruvida färgen eller färgerna hos ett sådant tredimensionellt varumärke utgör en väsentlig egenskap hos varumärket, snarare än huruvida de utgör en del av formen eller en annan egenskap.

92 Såsom EU-domstolen slog fast i domen av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret ( C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 51 och 52), i vilken artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 var tillämplig, har tillägg av icke väsentliga särdrag utan teknisk funktion inte inneburit att formen faller utanför tillämpningsområdet för detta absoluta registreringshinder, förutsatt att formens alla väsentliga egenskaper fyller en sådan funktion (se punkt 40 ovan). I det målet ansåg stornämnden och tribunalen att Lego-klossens röda färg utgjorde en icke-väsentlig egenskap (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 73 och 74). Tribunalen har dessutom i liknande mål bekräftat ogiltigheten av varumärken på grundval av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 207/2009, innan den ändrades genom förordning 2015/2424, det vill säga när det i den bestämmelsen enbart hänvisades till tecken som endast består av en form, när det var fråga om färger som inte utgjorde en form (dom av den 31 januari 2018, Återgivning av ett transdermalt plåster, T‑44/16, ej publicerad, EU:T:2018:48, punkterna 101–104, dom av den 24 september 2019, Återgivning av en svart kvadrat som innehåller sju blå koncentriska cirklar, T‑261/18, EU:T:2019:674, punkterna 70–72, och beslut av den 15 juli 2021, Roxtec/EUIPO – Wallmax (Återgivning av en orange kvadrat som innehåller sju svarta koncentriska cirklar), T‑455/20, ej publicerat, EU:T:2021:483, punkterna 51–53).

93 För det tredje anser tribunalen, i likhet med EUIPO, vad gäller klagandens åberopande av domen av den 12 juni 2018, Louboutin och Christian Louboutin ( C‑163/16, EU:C:2018:423), och domen av den 14 mars 2019, Textilis ( C‑21/18, EU:C:2019:199), att de domarna saknar relevans för förevarande mål av nedanstående skäl.

94 Det mål som gav upphov till domen av den 12 juni 2018, Louboutin och Christian Louboutin ( C‑163/16, EU:C:2018:423), är inte jämförbart med förevarande mål, eftersom det målet rörde ett kännetecken som bestod av en färg som anbringats på sulan till en sko, det vill säga ett positionsmärke, och inte ett tredimensionellt varumärke. EU-domstolen slog, i huvudsak, fast att ett varumärke som tydligt syftade till att skydda anbringandet av en viss färg på en del av en vara, genom att uttryckligen utesluta varans konturer, inte endast bestod av en form på varan i den mening som avses i artikel 3.1 e iii) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25) (dom av den 12 juni 2018, Louboutin och Christian Louboutin, C‑163/16, EU:C:2018:423, punkt 27). Detta är inte oförenligt med slutsatsen att ett varumärke som innehåller färger i ett enskilt fall ändå kan anses uteslutande bestå av varans form vid tillämpningen av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 207/2009, före ändringen genom förordning 2015/2424, eller i förordning nr 40/94 (se, för ett liknande resonemang, de domar som det hänvisas till i punkt 92 ovan).

95 Det mål som gav upphov till domen av den 14 mars 2019, Textilis ( C‑21/18, EU:C:2019:199), är dessutom inte heller jämförbart med förevarande mål, eftersom EU-domstolen där prövade ett figurmärke med dekorativa mönster som hade anbringats på varor, och inte ett tredimensionellt varumärke med basfärger.

96 För det fjärde anser tribunalen att de domar och avgöranden som klaganden har åberopat saknar relevans för förevarande mål.

97 När det gäller domen från Rechtbank Gelderland (Gelderlands domstol, Nederländerna) (bilaga AP 1) är det tillräckligt att påpeka, såsom överklagandenämnden gjorde i punkt 69 i det överklagade beslutet, att de varumärken som klaganden har åberopat inte syftade till att skydda formen, utan endast anbringandet av det aktuella motivet på en särskild del av varorna (punkt 4.19 i den domen). I förevarande fall framgår det däremot inte av den grafiska återgivningen och beskrivningen av det omtvistade varumärket att varumärket endast syftar till att skydda varans ytmönster, det vill säga en specifik sammansättning av specifika färger (se punkterna 61–75 ovan), utan frågan gäller snarare en form som har registrerats i färg. Dessutom är nationella beslut inte bindande för EUIPO, såsom klaganden har medgett, och överklagandenämnden har under alla omständigheter tagit vederbörlig hänsyn till nämnda dom.

98 Vidare saknar det betydelse i förevarande fall att klaganden har åberopat de slutsatser som drogs i domen av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur ( T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765). Det ska framför allt påpekas att den domen avsåg det tredimensionella EU-varumärket 162784 för Rubiks kub i svartvitt, som beskrivs i punkt 7 ovan, och inte det omtvistade varumärket, som har registrerats i färg och som beskrivs i punkt 2 ovan. Vidare kan det inte på något sätt utläsas att tillägget av sex basfärger till Rubiks kub skulle innebära att det omtvistade varumärket inte endast kan bestå av en form i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94, på grundval av tribunalens konstaterande att den välkända egenskapen hos Rubiks kub, som hänför sig till de olika färgerna på kubens sex sidor, vilket är en beståndsdel som inte framgår av den grafiska återgivningen av varumärket [nr 162784], liksom den interna mekanismen i Rubiks kub som gör det möjligt att vrida raderna av mindre kuber lodrätt och vågrätt, med rätta kunde beaktas av överklagandenämnden vid bedömningen av funktionaliteten hos de två korrekt identifierade väsentliga egenskaperna hos det varumärket (dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 99)

99 När det gäller domen av den 24 maj 2023, Glaxo Group/EUIPO – Cipla Europe (Formen på en inhalator) ( T‑477/21, ej publicerad, EU:T:2023:280), är det dessutom tillräckligt att påpeka det målet rörde det aktuella varumärkets särskiljningsförmåga och inte dess funktionalitet, vilket innebär att det målet inte är relevant för förevarande mål. Prövningen enligt artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 omfattas nämligen inte av samma regler som prövningen av de särskilda beståndsdelarna. Identifieringen av de sistnämnda syftar nämligen till att bedöma varumärkets ursprungsangivelsefunktion ur konsumentens synvinkel, vilket skiljer sig från fastställandet av de väsentliga egenskaperna av en form (dom av den 24 september 2019, Återgivning av en svart kvadrat som innehåller sju blå koncentriska cirklar, T‑261/18, EU:T:2019:674, punkt 53, och dom av den 30 mars 2022, Formen på en hoppsko, T‑264/21, ej publicerad, EU:T:2022:193, punkt 43).

100 Vad gäller klagandens kritik mot överklagandenämndens påstående, som enligt klaganden är något alarmistiskt, nämligen att artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 i praktiken skulle förlora sin verkan om tillägget av en färg, oavsett om den är väsentlig eller enbart dekorativ, till en funktionell form skulle medföra att den bestämmelsen inte kan tillämpas, anser tribunalen, för det femte, att det kritiserade påståendet är resultatet av en generalisering från överklagandenämndens sida och är överflödigt i förevarande fall. En delgrund som innebär ett ifrågasättande av en överflödig bedömning kan emellertid inte påverka artikeldelen i det överklagade beslutet och ska därför lämnas utan avseende, eftersom den är verkningslös (se dom av den 28 juni 2023, CEDC International/EUIPO – Underberg (Formen på ett grässtrå i en flaska), T‑145/22, EU:T:2023:365, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

101 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att överklagandenämnden inte gjorde någon felaktig bedömning när den fann att det omtvistade varumärket, nämligen ett tredimensionellt varumärke som registrerats i färg, endast bestod av en form i den mening som avses i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94.

102 Klagandens huvudanmärkning kan därför inte godtas.

103 Överklagandet kan således inte vinna bifall på den enda grundens första del.

104 Genom den enda grundens andra del har klaganden hävdat att, även om de specifika färgerna och den specifika placeringen av dem utgör en del av det omtvistade varumärkets form, krävs de inte för att uppnå ett tekniskt resultat. Det är visserligen nödvändigt att kubens sex sidor kan differentieras, men hur detta ska ske är emellertid inte en teknisk fråga, utan en rent estetisk fråga.

105 Klaganden har närmare bestämt anfört fyra argument. Klaganden har för det första hävdat att det finns oändliga utformningsmöjligheter för ytmönstret som gör det möjligt att skilja mellan kubernas sex sidor och att valet inte på något sätt begränsas av tekniska hänsyn. Det omtvistade varumärket ger följaktligen inte upphov till ett monopol på någon som helst form. För det andra har klaganden hänvisat till den kreativa processen i samband med Rubiks kub. Enligt ett uttalande av Ernő Rubik den 25 november 1998 (punkt 20) hade han valt dessa starka färger för att göra kuben mer spännande, och inte för att åstadkomma en enkel differentiering. Klaganden har hävdat att spänning inte är en del av en produkts tekniska funktion. För det tredje anser klaganden att rättspraxis avseende alternativa former inte är tillämplig på rent godtyckliga ytdekorationer som inte har någon inverkan på funktionen, såsom i förevarande fall. När ytdekorationen utgör en väsentlig egenskap hos ett tredimensionellt varumärke finns det ingen risk för monopolisering av en teknisk lösning som ingår i formen, och vidare omfattar skyddet endast icke-funktionella beståndsdelar. För det fjärde har klaganden gjort gällande att de patent som skyddade Rubiks kub vid den aktuella tidpunkten inte innehöll några anspråk på eller ens innehöll några färger, utan att de endast hänvisade till sidor som kunde skiljas från varandra. Ett skydd för ytmönstret, såsom det har beskrivits i det omtvistade varumärket, skulle därför inte leda till ett permanent skydd för en viss beståndsdel som tidigare har skyddats genom patent.

106 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

107 Det saknas anledning att ifrågasätta överklagandenämndens bedömningar, som för övrigt inte har bestritts av klaganden, avseende prövningen av funktionaliteten hos gallerstrukturen och kubformen.

108 I punkterna 55–58 i det överklagade beslutet ansåg överklagandenämnden att gallerstrukturen, som består av svarta linjer som korsar varandra, horisontellt och vertikalt, på varje sida av kuben och som delar in varje sida i små kuber av samma storlek i rader om 3 × 3, krävdes för att uppnå det eftersträvade tekniska resultatet och hänvisade till det nämnda beslutet (punkterna 40–42) avseende EU‑varumärke nr 162784, vilket fastställdes genom dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur ( T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765), punkterna 86 och 87). Överklagandenämnden ansåg att den fysiska separationen mellan de små kuberna var nödvändig för att de olika raderna av dessa små kuber skulle kunna vridas vertikalt och horisontellt med hjälp av en mekanism i mitten av kuben (punkterna 40–42 i det nämnda beslutet). Överklagandenämnden angav dessutom att, inom ramen för förfarandet vid annulleringsenheten, hade båda parter hade företett en internetsida från webbplatsen Wikipedia om Rubiks kub (se bilaga 16 och bevisföremål 1), på vilken nedanstående bild fanns. Enligt överklagandenämnden framgick det tydligt av den bilden att det omtvistade varumärket avsåg en vara som, bortsett från färgerna, inte skiljde sig från den som prövades i det nämnda beslutet. Följaktligen borde slutsatserna i det beslutet avseende gallerstrukturens tekniska funktion även vara tillämpliga i det här aktuella fallet.

109 På samma sätt påpekade överklagandenämnden i punkt 59 i det överklagade beslutet, vad kubformen beträffar, att tribunalen hade bekräftat nämndens slutsatser att den formen krävdes för att uppnå det eftersträvade tekniska resultatet. Eftersom det tredimensionella pusslet bestod av små kuber som var placerade i rader om 3 × 3, som användaren skulle vrida vertikalt och horisontellt för att lösa pusslet genom att få varje sida i olika färg, var formen på varan i sin helhet med nödvändighet en kubform (dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 89). Överklagandenämnden ansåg att dessa slutsatser även var tillämpliga på det omtvistade varumärket i förevarande fall, eftersom kubformen inte kunde skiljas från gallerstrukturen.

110 Det är nu nödvändigt att analysera funktionaliteten hos den tredje väsentliga egenskapen, nämligen differentieringen av de små rutorna på vardera sidan av kuben i sex basfärger, vilken gör det möjligt att skilja dem åt och ger upphov till en kontrasterande effekt mellan dem (se punkt 74 ovan).

111 När det gäller färgernas tekniska funktion erinrade överklagandenämnden, i punkterna 71–74 i det överklagade beslutet, om att den i det nämnda beslutet avseende giltigheten av EU-varumärke nr 162784 hade ansett att det av de olika skrafferingarna (vertikala och diagonala linjer, prickar och så vidare) på rutorna på vardera sidan av kuben framgick olika färger och att de olika färgerna på kubens sex sidor följaktligen utgjorde den tredje väsentliga egenskapen hos kännetecknet. Med hänsyn till det tekniska resultat som eftersträvas, nämligen att vrida rader av kuber horisontellt och vertikalt till dess att varje sida av pusslet har nio rutor av samma färg, ansåg överklagandenämnden att färgerna krävdes för att uppnå det resultatet. Kuben skulle således inte fungera som ett pussel om alla de sex sidorna hade samma färg (punkterna 22 och 44 i det nämnda beslutet). Enligt överklagandenämnden hade tribunalen, i sin dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur ( T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765), underförstått bekräftat att färgerna på Rubiks kub krävdes för att uppnå ett tekniskt resultat.

112 I punkterna 75–86 i det överklagade beslutet konstaterade överklagandenämnden att ovannämnda slutsatser inte påverkades av klagandens påstående att den specifika kombinationen av de sex färger som ansökan avsåg var utmärkande och godtycklig och dessutom åtnjöt upphovsrättsligt skydd. Överklagandenämnden underkände inledningsvis argumentet att färgkombinationen gav särskiljningsförmåga åt Rubiks kub, som framgångsrikt salufördes av klaganden. Det följer av artikel 51.2 i förordning nr 40/94 att, även om en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat har uppnått särskiljningsförmåga genom dess användning, ska formen förklaras ogiltig. Överklagandenämnden avfärdade vidare påståendet att färgerna inte var den enda lösningen för att uppnå det tekniska resultatet att skilja på de olika rutorna, med motiveringen att det grundade sig på det felaktiga antagandet att färgerna skulle särskiljas från formen. Förekomsten av alternativa utformningar som kunde leda till samma tekniska resultat utgjorde nämligen inte i sig hinder för att ett varumärke kunde omfattas av artikel 7.1 e ii) i nämnda förordning. Den omständigheten att samma tekniska resultat av Rubiks kub kunde uppnås genom att mönster, symboler eller bokstäver läggs till på rutornas yta saknade således betydelse för bedömningen av de aktuella färgernas funktionella karaktär. Av samma skäl underkände överklagandenämnden dessutom argumentet att valet av de specifika färgerna hade gjorts på ett godtyckligt sätt. Överklagandenämnden påpekade, såsom Ernő Rubik själv hade förklarat i sitt skriftliga yttrande av den 26 februari 2015 (bilaga 22 till ansökan om ogiltighetsförklaring), att han ursprungligen hade fäst olika klistermärken på rutornas yta för att det skulle vara möjligt att skilja mellan de olika roterande kubernas rörelser (punkt 16 i yttrandet). Enligt överklagandenämnden var därför alla kombinationer av sex tillräckligt olika färger lämpliga för att uppnå det eftersträvade tekniska resultatet. Överklagandenämnden konstaterade att kombinationen av färgerna rött, grönt, blått, orange, gult och vitt uppfyllde det kriteriet och därför var nödvändig för att uppnå det tekniska resultatet vad Rubiks kub beträffar. Slutligen konstaterade överklagandenämnden att ett eventuellt upphovsrättsligt skydd, som den färgkombinationen eller utformningen av Rubiks kub omfattas av, inte kan påverka bedömningen av det omtvistade varumärkets giltighet enligt ovannämnda artikel.

113 Överklagandenämnden fann i punkt 87 i det överklagade beslutet att den tredje väsentliga egenskapen, nämligen de sex olika färgerna på rutorna på vardera sidan av kuben, krävdes för att uppnå ett tekniskt resultat.

114 Det ska påpekas i detta hänseende att den omständigheten att varje sida (och varje liten ruta) av kuben kan särskiljas genom sex olika färger utgör en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket som krävs för att uppnå varumärkets tekniska resultat, såsom har fastställts i punkterna 52 och 53 ovan. Den tekniska funktionen hos denna väsentliga egenskap är att göra det möjligt att, genom en kontrasterande effekt, skilja mellan varje sida av kuben och var och en av de små rutorna i gallerstrukturen på var och en av dessa sidor.

115 Det ska även konstateras att den omständigheten att det omtvistade varumärket har icke-väsentliga egenskaper som består av en palett med sex basfärger, i den mån dessa färger inte i sig är funktionella, inte påverkar slutsatsen att varumärket endast består av den form på varan som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, med hänsyn tagen till rättspraxis avseende mindre inslag av godtycklighet (se punkt 40 ovan). Men hänsyn till dessa färgers baskaraktär är klagandens påstående att spänning inte är en del av en produkts tekniska funktion dessutom verkningslöst i förevarande fall, eftersom den tekniska funktionen hos de olika färgerna inte består i att skapa spänning hos betraktaren, utan att göra det möjligt för denne att genom en kontrasterande effekt skilja mellan kubens sidor och de små rutorna på dessa.

116 Dessa konstateranden påverkas inte av klagandens argument.

117 Tribunalen anser för det första, vad gäller klagandens åberopande av de oändliga utformningsmöjligheterna för ytmönstret på Rubiks kub, att även om det är riktigt att det tekniska resultat som eftersträvas kan uppnås genom ett oändligt antal ytmönster, är frågan i förevarande fall inte huruvida det finns andra möjliga alternativ för de icke-väsentliga egenskaperna, utan orsakssambandet mellan en väsentlig egenskap och det tekniska resultatet, det vill säga huruvida det särskilda ytmönster som förekommer i det omtvistade varumärket och som gör det möjligt att skilja kubens sidor och de små rutorna i gallerstrukturen från varandra genom en kontrasterande effekt utgör en väsentlig egenskap hos det varumärket som krävs för att uppnå varumärkets tekniska resultat. Ett sådant orsakssamband har emellertid konstaterats föreligga i punkt 114 ovan. Den omständigheten att det finns andra möjliga ytmönster (grafiska element, symboler, motiv, bilder, logotyper, tecken, bokstäver, siffror, taktila eller elektroniska hjälpmedel, hologram, starka neonfärger eller metalliska färger, pastellfärger eller mörka färger) är följaktligen irrelevant i förevarande fall. Åberopandet av oändliga utformningsmöjligheter är således verkningslöst.

118 Tribunalen anser även, i likhet med EUIPO, att valet av sex basfärger för att skilja kubens sidor år är en av de mest uppenbara lösningar som kan övervägas. De färgernas baskaraktär tyder på att de är av mindre och underordnad betydelse i förhållande till formen (se punkt 67 ovan). Dessutom är sammansättningen av dem på kubens sidor oklar (se punkt 70 ovan). De viktigaste beståndsdelarna i det omtvistade varumärket är kubformen, gallerstrukturen och den omständigheten att varje sida av kuben kan skiljas från de andra genom en kontrasterande effekt. Möjligheten att andra utsmyckningar av ytan, som är mer sofistikerade och mindre grundläggande, kan upphöja dessa mönster till en väsentlig egenskap saknar betydelse för utgången i förevarande mål (se punkt 70 ovan).

119 Tribunalen anser för det andra, vad gäller klagandens argument avseende den kreativa processen med Rubiks kub, att det är tillräckligt att påpeka att överklagandenämnden i punkt 78 i det överklagade beslutet påpekade att alla kombinationer av sex … färger är lämpliga för att uppnå det eftersträvade tekniska resultatet. Klaganden har inte hänvisat till andra möjliga ytmönster, till exempel logotyper som skulle vara visuellt iögonfallande eller spännande. Även om det antas att överklagandenämnden felaktigt ansåg att alla kombinationer av sex … färger skulle vara lämpliga för att uppnå det tekniska resultatet, eftersom vissa andra specifika färgkombinationer i sig skulle kunna anses utgöra en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket, skulle detta inte vara tillräckligt för att ifrågasätta beslutets lagenlighet, eftersom förevarande kombination av sex specifika färger (vars sammansättning dessutom är oklar) inte utgör en väsentlig egenskap hos varumärket, även om kombinationen är icke-funktionell i sig. Det argumentet är därför verkningslöst.

120 För det tredje grundar sig klagandens argument om att rättspraxis avseende alternativa former inte är tillämplig på antagandet att den specifika kombinationen av sex färger utgör en väsentlig egenskap hos det omtvistade varumärket i förevarande fall. Den specifika kombinationen av sex färger (vars sammansättning dessutom är oklar) utgör emellertid inte en väsentlig egenskap hos varumärket, även om den är icke-funktionell i sig. Frågan huruvida överklagandenämnden felaktigt ansåg att denna rättspraxis var tillämplig i förevarande fall saknar således betydelse för utgången i förevarande mål. Det argumentet är således verkningslöst.

121 För det fjärde konstaterar tribunalen, vad gäller klagandens påstående att de patent som tidigare skyddade Rubiks kub vare sig innehöll några anspråk på eller ens omfattade några färger, utan endast hänvisade till sidor som kunde skiljas från varandra, att det av en sådan omständighet inte går att dra några slutsatser om skyddsomfånget för det omtvistade varumärket. Det framgår inte på något sätt av återgivningen av det varumärket, som är ett tredimensionellt varumärke och inte ett färgmärke, positionsmärke eller ornamentmärke, och inte heller av dess beskrivning, att skyddet enbart har sökts för kombinationen av de sex specifika färgerna och deras sammansättning, som dessutom är oklar. Det påståendet är således verkningslöst.

122 Det ska härvidlag påpekas att det inte finns någon rättspraxis avseende unionens varumärkeslagstiftning som motsvarar den som är tillämplig i det särskilda sammanhanget för unionens lagstiftning om formgivningar, i vilken utseendet är av avgörande betydelse för skyddsföremålet (se dom av den 8 mars 2018, DOCERAM, C‑395/16, EU:C:2018:172, punkt 25 och där angiven rättspraxis). Det följer av denna rättspraxis att för det fall en speciell sammansättning väljs av ett annat skäl än behovet av att fylla en teknisk funktion och bland annat i utsmyckningssyfte är formgivningen giltig, men den ger endast skydd för denna särskilda sammansättning och inte för de uteslutande funktionella detaljer i produktens utseende som ingår i denna sammansättning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 november 2020, Tinnus Enterprises/EUIPO – Mystic Products och Koopman International (Utrustning för distribution av vätskor), T‑574/19, EU:T:2020:543, punkterna 25 och 26). Av unionens varumärkeslagstiftning följer däremot att den omständigheten att kombinationen av uteslutande funktionella detaljer ger det sökta varumärket ett estetiskt helhetsvärde eller bidrar till att skapa en dekorativ bild av det varumärke för vilket registrering söks inte utgör hinder för att tillämpa det registreringshinder som anges i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 (se punkt 42 ovan) och inte heller hinder för den motsvarande ogiltighetsgrunden.

123 Överklagandenämnden gjorde således ingen felaktig bedömning när den, i huvudsak, fann att den väsentliga egenskapen att varje sida (och varje liten ruta) av kuben kan skiljas från varandra genom sex olika färger som ger en kontrasterande effekt var funktionell, det vill säga nödvändig för att uppnå det tekniska resultat som eftersträvades med det omtvistade varumärket.

124 Överklagandet kan således inte vinna bifall på den enda grundens andra del.

125 Genom den enda grundens tredje del, som mer specifikt avser pussel (i den snäva bemärkelsen jigsaw puzzles på engelska) i klass 28, har klaganden klandrat överklagandenämnden för felaktig tillämpning av artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94, eftersom för det första utgör formen på Rubiks kub inte en bild och för det andra är det tekniska resultat som överklagandenämnden grundade sin bedömning på (se punkt 52 ovan), nämligen i huvudsak att vrida på redan sammansatta delar, inte ett pussel, som syftar till att lägga samman enskilda delar, som passar ihop, till en bild.

126 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

127 I punkterna 88–90 i det överklagade beslutet påpekade överklagandenämnden att annulleringsenheten hade ansett att tredimensionella pussel, med avseende på vilka de tre väsentliga egenskaperna hos det omtvistade varumärket hade ansetts vara nödvändiga för att uppnå ett tekniskt resultat, var identiska med eller ingick i de större kategorierna av leksaker, spel och pussel, tredimensionella pussel i klass 28. Vad gäller pussel (i den snäva bemärkelsen jigsaw puzzles på engelska) hade annulleringsenheten ansett att det inte kunde uteslutas att den tredimensionella formen som utgjordes av kuber i olika färger kan användas för att uppnå det tekniska resultatet, som består i att vrida på dessa kuber för att sätta ihop dem i en viss position med samma färgsekvens. Överklagandenämnden påpekade att det bara var detta resonemang om pussel som ifrågasattes i överklagandet vid den och instämde i att den förklaring som annulleringsenheten hade lämnat i detta avseende inte var begriplig. Överklagandenämnden bekräftade emellertid slutsatsen att den form som skyddades genom det omtvistade varumärket var nödvändig för att uppnå det tekniska resultatet av pussel. Pussel är enligt dess ordagranna betydelse ett spel som består i att sätta samman en mosaik av bitar, som ofta är av oregelbunden form och som passar ihop och som var och en i regel utgör en del av en bild, så att pusslets bitar utgör en fullständig bild när pusslet har lagts. Överklagandenämnden ansåg att, även om Rubiks kub kanske inte är det första exempel på pussel som kommer i åtanke, finns det inget i återgivningen av tecknet som utesluter att kuben kan tas isär och sättas ihop på nytt för att uppnå den perfekta kombinationen, eftersom gallerstrukturen är nödvändig för att separera de olika kuberna och eftersom färgerna är nödvändiga för att visa i vilken ordning kuberna ska sättas ihop.

128 Överklagandenämnden fann, i huvudsak, att det omtvistade varumärket hade registrerats i strid med artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 med avseende på alla de varor som omfattades av registreringen, inbegripet pussel.

129 Det är i detta hänseende ostridigt att förevarande del av den enda grunden inte avser tredimensionella pussel (i bemärkelsen mekaniska pussel eller mechanical puzzles på engelska), utan endast beteckningen pussel (i den snäva bemärkelsen jigsaw puzzles på engelska), det vill säga varor som typiskt sett är tvådimensionella, även om de också kan vara tredimensionella.

130 Det ska påpekas att, även om det kan förefalla förvirrande att artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94, vilken avser former och således tredimensionella varor, ska tillämpas på en sådan beteckning av typiskt sett tvådimensionella varor, beror detta ursprungligen på att klagandens (eller dess rättsliga föregångares) har valt den beteckningen.

131 Det ska emellertid erinras om att, enligt regel 2 punkt 2 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av förordning nr 40/94 (EGT L 303, 1995, s. 1), i den lydelse som är tillämplig i förevarande fall, ska förteckningen över varor och tjänster för vilka ett varumärke söks utformas på ett sådant sätt att deras art tydligt framgår.

132 Härav följer att det ankommer på den som ansöker om registrering av ett kännetecken som EU-varumärke att i sin ansökan ange en förteckning över de varor eller tjänster som avses och att, för varje sådan vara eller tjänst, tillhandahålla en beskrivning som tydligt anger dess art (se dom av den 6 april 2017, Nanu-Nana Joachim Hoepp/EUIPO – Fink (NANA FINK), T‑39/16, EU:T:2017:263, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

133 Detta krav på tydlighet har för övrigt skärpts i EU-domstolens praxis, där det anges att den sökande ska ange de varor och tjänster som det ansöks om EU-varumärke för på ett så klart och precist sätt att de behöriga myndigheterna och de ekonomiska aktörerna redan på grundval härav kan fastställa omfånget av varumärkesskyddet (dom av den 19 juni 2012, Chartered Institute of Patent Attorneys, C‑307/10, EU:C:2012:361, punkt 64).

134 I förevarande fall ska det påpekas att beteckningen jigsaw puzzles på engelska (det språk på vilket det omtvistade varumärket registrerades) för varor i klass 28 kan tolkas på två olika sätt. Den beteckningen kan, å ena sidan, tolkas restriktivt, såsom klaganden har gjort, så att den avser en tvådimensionell bild. Det framstår emellertid inte som rimligt att det ansöks om ett tredimensionellt varumärke för sådana tvådimensionella varor. Å andra sidan kan den beteckningen tolkas bredare, så att den både avser jigsaw puzzles i form av bilder (tvådimensionella) och jigsaw puzzles i rumsform (tredimensionella), vilket skulle vara mer rimligt för ett tredimensionellt varumärke, som är den typ av varumärke som klaganden (eller dess rättsliga föregångare) har valt.

135 Tribunalen konstaterar att beteckningen jigsaw puzzles är tvetydig och därför inte uppfyller det krav på tydlighet som följer av regel 2 punkt 2 i förordning nr 2868/95 och av rättspraxis, eftersom den kan tolkas på de två olika sätt som anges ovan med avseende på varor i klass 28 som omfattas av det omtvistade tredimensionella varumärket.

136 Tribunalen erinrar emellertid om att enligt rättspraxis får varumärkesinnehavaren inte dra nytta av att hans skyldighet att ange varuslagsförteckningen på ett klart och tydligt sätt har åsidosatts (se dom av den 6 april 2017, NANA FINK, T‑39/16, EU:T:2017:263, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

137 Den berörda beteckningen ska följaktligen inte tolkas till klagandens fördel så att den endast omfattar tvådimensionella jigsaw puzzles, vilket skulle innebära att den beteckningen inte kan bli föremål för det registreringshinder som anges i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 och den motsvarande ogiltighetsgrunden. Beteckningen ska tolkas så, att den även omfattar tredimensionella jigsaw puzzles.

138 Tribunalen påpekar att tredimensionella jigsaw puzzles krävs för att uppnå det omtvistade varumärkets tekniska resultat (se punkterna 52 och 53 ovan). Såsom överklagandenämnden med rätta slog fast i punkt 90 i det överklagade beslutet, finns det nämligen inget i den återgivning av varumärket som klagandens rättsliga föregångare har företett som utesluter att kuben kan tas isär och sättas ihop på nytt för att uppnå den perfekta kombinationen, eftersom gallerstrukturen är nödvändig för att separera de olika kuberna och färgerna är nödvändiga för att visa i vilken ordning kuberna ska sättas ihop.

139 Överklagandenämnden gjorde således ingen felaktig bedömning när den fann att registreringshindret i artikel 7.1 e ii) i förordning nr 40/94 även var tillämpligt på pussel (jigsaw puzzles på engelska) och följaktligen drog slutsatsen att det omtvistade varumärket omfattades av den motsvarande ogiltighetsgrunden såvitt avser alla de varor som omfattades av registreringen.

140 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall på den enda grundens tredje del.

141 Mot bakgrund av det ovan anförda ska överklagandet ogillas i sin helhet.

142 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

143 EUIPO och intervenienten har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska EUIPO:s och intervenientens yrkande bifallas. Vad vidare gäller de kostnader som intervenienten har ådragit sig vid överklagandenämnden, är det tillräckligt att påpeka att, eftersom överklagandet av det överklagade beslutet ogillas genom denna dom, är punkt 2 i domslutet i detta fortfarande tillämpligt med avseende på de kostnader som uppkommit (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2019, Lotte/EUIPO – Générale Biscuit-Glico France (PEPERO original), T‑459/18, ej publicerad, EU:T:2019:119, punkt 194).

1 Rättegångsspråk: engelska.