Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 3 april 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 2009, s. 94).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 2009, s. 36).

4 Kommissionens förordning av den 16 mars 2017 om fastställandet av nätföreskrifter för harmoniserade tariffstrukturer för överföring av gas (EUT L 72, 2017, s. 29).

5 Latvijas Vēstnesis, 2000, nr 394.

6 Latvijas Vēstnesis, 2018, nr 161.

7 I beslutet om hänskjutande anges också att avkastningen på kapital för en operatör som enligt uppgifterna i den senaste tillgängliga årsredovisningen tillhörde kategorin mikroföretag eller småföretag var 4,37 procent.

8 Den lettiska tillsynsmyndigheten har uppgett att denna skyldighet följer av artikel 67.2 i Administratīvā procesa likums (förvaltningsprocesslagen).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė ( C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2019, Slovenské elektrárne ( C‑376/18, EU:C:2019:1068, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

11 Till skillnad från fråga 10, som uteslutande avser systemansvariga för lagringsanläggningar och som den hänskjutande domstolen har ställt för att få klarhet i huruvida de tariffbestämmelser som föreskrivs i artikel 13.1 i förordning nr 715/2009 även är tillämpliga på lagringsanläggningar för naturgas, avser frågorna 7 och 9 både systemansvariga för naturgasnäten och systemansvariga för lagringsanläggningar för naturgas.

12 Se artikel 1.1 i direktiv 2009/73. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, GRDF ( C‑236/18, EU:C:2019:1120, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

13 Den omständigheten att unionslagstiftaren har föreskrivit olika regelverk för lagringsanläggningar och för gasnät kan förklaras av överväganden avseende de tekniska egenskaper som skiljer sig åt mellan dessa två typer av infrastruktur och de konkurrensvillkor som kännetecknar dem. Medan gasöverföringsnät i allmänhet kan betraktas som naturliga monopol, råder nämligen i princip konkurrens mellan lagringsanläggningar för naturgas och andra lagringsanläggningar eller flexibilitetsverktyg.

14 Se skälen 23, 25 och 32 i direktiv 2009/73.

15 Det ankommer alltså på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av nationell rätt och omständigheterna i det nationella målet, pröva huruvida det fanns objektiva skäl att genom det omtvistade beslutet tillämpa samma avkastning på kapital på Conexus Baltic Grid i egenskap av systemansvarig för överföringssystemet och samtidigt i egenskap av systemansvarig för lagringsanläggningar för naturgas.

16 Såsom framhålls ovan i punkt 25 härrör dessa frågor från den hänskjutande domstolens mer allmänna tvivel i frågan om artikel 41.8 i direktiv 2009/73 har införlivats korrekt i den lettiska rättsordningen. Den hänskjutande domstolen anser nämligen att målen inom ramen för fastställandet av tariffer enligt artikel 41.8 i direktivet är mer omfattande än vad som föreskrivs i lettisk rätt och i synnerhet i artikel 20.1 i lagen om tillsynsmyndigheter för allmännyttiga tjänster.

17 Min kursivering.

18 Som jag ser det måste de behöriga myndigheterna inom ramen för sin befogenhet att göra en egen bedömning och fastställa tariffer beakta en mängd olika faktiska omständigheter och ekonomiska och tekniska parametrar (vilka till antalet kan bli synnerligen omfattande), utan att varje enskild omständighet kan bedömas eller mätas eller kvantifieras i förhållande till kriteriet lämpliga incitament.

19 Den hänskjutande domstolen har närmare bestämt ställt frågorna 3–9 för att få klarhet i huruvida den tillämpliga unionsrätten i fråga om fastställande av tariffer förpliktar de nationella tillsynsmyndigheterna att använda specifika metoder för beräkning av tarifferna, såsom metoden för genomsnittlig vägd kapitalkostnad eller genomsnittlig kapitalavkastning (WAAC), vilka tillämpas i den finansiella sektorn (frågorna 3 och 4), eller om det är möjligt att avvika från dessa metoder (fråga 5), jämföra kapitalkostnaden med kapitalkostnaden för andra oreglerade bolag (fråga 6), göra justeringar för att beakta inflationen (fråga 7) och beakta den systemansvariges prestanda (fråga 9). Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i huruvida och i vilken utsträckning det är möjligt för en oberoende tredje part att ingripa i fastställandet av den genomsnittliga avkastningen på kapital för det fall en systemansvarig bestrider den avkastning som föreslagits av tillsynsmyndigheten (fråga 8).

20 Tarifferna i fråga ska vara transparenta, återspegla de faktiska kostnaderna, samtidigt som en rimlig avkastning på investeringar tillgodoses och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Det ska även noteras att det föreskrivs i artikel 30.1 i förordning 2017/460, som kommissionen har hänvisat till i sitt skriftliga yttrande, inom ramen för målet om ökad insyn i de systemansvarigas tariffstruktur, att en rad uppgifter ska offentliggöras före vare tariffperiod, däribland följande: Kapitalkostnad och dess beräkningsmetod. Incitamentsmekanismer och effektivitetsmål. och Inflationsindex. I denna förordning anges emellertid inte närmare vad dessa begrepp har för innebörd, och särskilt inte vilka metoder eller förfaranden som ska eller kan används för beräkning av kapitalkostnaden eller incitamentsmekanismerna. I det nu aktuella fallet tycks den lettiska tillsynsmyndigheten under alla omständigheter ha fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 30.1 i förordning 2017/460 när metodbeslutet antogs.

21 Se, analogt, andra unionsrättsliga områden såsom konkurrensrätten där kommissionen enligt EU-domstolens fasta praxis har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i ekonomiska frågor, i synnerhet när den ska göra framåtblickande ekonomiska analyser, till exempel inom ramen för kontroll av företagskoncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 24, 2004, s. 1) eller inom ramen för tillämpningen av artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 101 och 102 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa ( C‑441/07 P, EU:C:2010:377, punkt 94) och dom av den 13 juli 2023, kommissionen/CK Telecoms UK Investments ( C‑376/20 P, EU:C:2023:561, punkt 82) och mitt förslag till avgörande i målet Orlen/kommissionen ( C‑255/22 P, EU:C:2024:466, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

22 WAAC motsvarar närmare bestämt värdet på den ersättning som en investerare bör få för sin investering, det vill säga den rimliga avkastningen på investeringen. Det motsvarar den genomsnittliga vägda kostnaden för ett företags två finansiella resurser, skulder och eget kapital. Den kan beräknas före eller efter skatt. Även om det inte finns någon motsvarande vägledning på området för naturgas, se på området för elektroniska kommunikationer kommissionsmeddelandet om beräkning av kapitalkostnad för tidigare generations infrastruktur i samband med kommissionens granskningar av nationella anmälningar inom EU-sektorn för elektronisk kommunikation (EUT C 375, 2019, s. 1).

23 Det följer av rapporter om nationell praxis vid genomförande av unionsrättsliga bestämmelser från rådet för europeiska tillsynsmyndigheter inom energiområdet (CEER) att de nationella tillsynsmyndigheterna i unionen, med hänsyn till att överförings- och distributionssystemen för naturgas är organiserade på mycket olika sätt i de olika medlemsstaterna, har använt flera olika regleringsstrategier vid fastställandet av tariffer för tillträde till överförings- och distributionssystemen för naturgas. Så är även fallet vid beräkning av avkastningstalen, där olika tillsynsmyndigheter har använt sig av olika metoder i detta hänseende. Även om WAAC förvisso är en av de metoder som tillsynsmyndigheter ofta använder sig av för att beräkna de systemansvarigas avkastning, är det således inte omöjligt för en sådan myndighet att använda en annan metod eller att anpassa den använda metoden till behoven och särdragen hos de system som ska regleras. Se rapporten från rådet för europeiska tillsynsmyndigheter inom energiområdet med rubriken Report on Regulatory Frameworks for European Energy Networks 2021, tillgänglig på engelska på dess webbplats (på följande adress: https://www.ceer.eu/documents/104400/-/-/ae4ccaa5-796d-f233-bfa4-37a328e3b2f5).

24 De systemansvariga för näten har i egenskap av monopol (eller tidigare monopol) en rättsenlig dominerande ställning i den mening som avses i artikel 102 i EUF-fördraget. Det ankommer således på dessa systemansvariga att inte agera på ett sätt som är till men för en effektiv och icke snedvriden konkurrens på deras respektive marknader.

25 Se skäl 32 i direktiv 2009/73.

26 Fråga 8 tycks med hänsyn till Conexus Baltic Grids skriftliga yttrande ha föranletts av ett sakkunnigutlåtande som detta bolag beställde av KPMG Baltics AS, en revisions- och konsultbyrå specialiserad på ekonomi och finans, för att värdera inverkan av den genomsnittliga avkastning på kapital som fastställts av den lettiska tillsynsmyndigheten.

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 september 2021, kommissionen/Tyskland (Införlivande av direktiven 2009/72 och 2009/73) ( C‑718/18, EU:C:2021:662, punkt 109 och där angiven rättspraxis).