Förslag till avgörande av generaladvokat NICHOLAS EMILIOU föredraget den 4 september 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 2014, s. 1).

3 Dom av den 22 februari 2022, Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl. ( C‑160/20, EU:C:2022:101, punkt 33) (nedan kallad domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl.).

4 Ibidem, punkterna 48 och 52.

5 Ibidem, punkterna 74 och 79 samt punkt 5 i domslutet.

6 Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 2011, s. 24).

7 Nationella standardiseringsorgan verkar utgöra en av de tre kategorierna av ISO-medlemskap enligt beskrivningen i artikel 3.1 i ISO-stadgarna, 21:a upplagan, 2025, engelsk version, SBN 978‑92-67‑02042-6 (nedan kallade ISO-stadgarna), tillgängliga på https://www.iso.org/files/live/sites/isoorg/files/archive/pdf/en/statutes.pdf.

8 Förslag till avgörande av generaladvokat Saugmandsgaard Øe i målet Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl. ( C‑160/20, EU:C:2021:618) (nedan kallat förslaget till avgörande i målet Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl.), punkt 31 med ytterligare hänvisningar.

9 ISO/IEC Directives, Part 1, Procedures for the technical work – Consolidated ISO Supplement – Procedures specific to ISO, upplaga 01/2024, engelsk version (nedan kallat ISO/IEC-riktlinjerna, Del 1), s. 146.

10 Artikel 22.1 i ISO-stadgarna.

11 Artikel 2.1 i ISO-stadgarna och ISO/IEC-riktlinjerna, Del 1, s. 146, punkt b fastställer att ISO och IEC har åtagit sig att utveckla internationella standarder som är marknadsrelevanta, går alla relevanta intressenters behov och farhågor till mötes, även offentliga myndigheters i förekommande fall, utan att försöka etablera, driva eller påverka offentlig politik, förordningar eller sociala och politiska agendor (IEC står för Internationella elektrotekniska kommissionen).

12 Artikel 14.2 ISO-stadgarna och https://www.iso.org/developing-standards.html .

13 Using and referencing ISO and IEC standards to support public policy, ISO, 2015, s. 3 och 23. Se även ISO/IEC-riktlinjerna, Del 1, s. 146.

14 Se punkt 16 ovan. Den offentliga informationen antyder att dessa versioner har ersatts. Se, för NEN-ISO 4387:2000/A1:2008 https://www.nen.nl/en/nen-iso-4387‑2000-a1‑2008-en-127640, för NEN-ISO-10315:2013 https://www.nen.nl/en/nen-iso-10315‑2013-en-182020, för NEN-ISO 8454:2007/A1:2009 https://www.nen.nl/nen-iso-8454‑2007-a1‑2009-en-140295, och för NEN-ISO 8243:2006 https://www.nen.nl/en/nen-iso-8243‑2006-en-113052.

15 ISO/IEC-riktlinjerna, Del 1, s. 49. I noterar att Kungliga nederländska standardiseringsorganet (NEN), där de nationella genomförandestandarder kan köpas, lämnar följande information: Denna publikation [som innehåller respektive standard] är upphovsrättsligt skyddad och är endast avsedd för personligt bruk. Se källorna som citeras i föregående fotnot.

16 Beträffande de senaste tillgängliga versionerna av dessa standarder.

17 Using and referencing ISO and IEC standards to support public policy, ISO, 2015, sidorna 34–36. Se https://www.iso.org/structure.html och https://www.iso.org/about.

18 Artikel 21.1 i ISO-stadgarna och https://www.iso.org/structure.html.

19 ISO-stadgarna finns på dessa tre språk på ISO:s webbplats.

20 Artikel 23.1, 23.2 och 23.3 i ISO-stadgarna.

21 Se respektive länk för de tillgängliga alternativen https://www.iso.org/standard/76549.html, https://www.iso.org/standard/79002.html, https://www.iso.org/standard/85345.html och https://www.iso.org/standard/60154.html.

22 För den relevanta informationskällan, se fotnot 14 ovan.

23 Dom av den 27 oktober 2016, James Elliott Construction (C‑613/14, nedan kallad domen James Elliott, EU:C:2016:821, punkt 40). När det gäller särdragen i CEN-systemet, se – det senaste – förslaget till avgörande av generadvokat Medina i Public.Resource.Org and Right to Know mot kommissionen (C‑588/21 P, EU:C:2023:509, punkterna 23–31).

24 Domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl., punkterna 31 och 33.

25 Ibidem, punkterna 39–47.

26 Ibidem, punkt 40 och där angiven rättspraxis.

27 Ibidem, punkt 48. Min kursivering.

28 Ibidem, punkt 52.

29 I punkt 79 i domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl. Jag går in på dessa egenskaper mer i detalj senare.

30 Punkt 79 och punkt 5 i domslutet i domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl.

31 Dom av den 11 december 2007, Skoma-Lux ( C‑161/06, nedan kallad domen Skoma-Lux, EU:C:2007:773).

32 Ibidem, särskilt punkterna 51 och 59.

33 En aspekt som tidigare betonats i dom av den 20 september 1990, Sevince ( C‑192/89, nedan kallad domen Sevince, EU:C:1990:322, punkt 24).

34 Domen Skoma-Lux, punkt 60.

35 Dom av den 10 mars 2009, Heinrich ( C‑345/06, EU:C:2009:140, nedan kallad domen Heinrich), punkt 63.

36 Domen Skoma-Lux, punkt 38 och där angiven rättspraxis.

37 Ibidem, punkt 42 och där angiven rättspraxis.

38 Även om de två domarna ovan båda avsåg en ej publicerat förordning (eller del av den) tillämpas den i domarna fastställda lösningen på skyldigheter som är fastställda i detta direktiv, liksom domstolen kommenterade i punkt 42 i den diskuterade domen.

39 Domen Skoma-Lux, punkterna 47–51.

40 Ibidem, punkt 52.

41 Punkt 5 i domslutet i domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl. lyder enligt följande: För det fall artikel 4.1 i direktiv 2014/40 inte kan göras gällande mot enskilda ska den metod som används vid tillämpningen av artikel 3.1 i direktivet, mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen eller internationellt överenskomna standarder, vara lämplig för att mäta de nivåer av utsläpp som avges när en cigarett används som avsett, och ha en hög skyddsnivå för folkhälsan, särskilt för ungdomar … Min kursivering.

42 Ett undantag, i artikel 24.2 som handlar om ytterligare krav som kan införas när det gäller förpackningen av tobaksvaror, och det andra (artikel 24.3) avser införandet av möjligheten att förbjuda en viss tobakskategori eller relaterade produkter med hänvisning till specifika förhållanden i denna medlemsstat; sådana nationella bestämmelser ska anmälas till kommissionen. Det senare undantaget åberopades i en av frågorna som ledde till den kommenterade domen och domstolen avfärdade det, i punkterna 80–85, som otillåtligt eftersom sakförhållandena inte inbegrep dess genomförande.

43 Vilket syftar till att undvika att olika mätmetoder tillämpas i medlemsstaterna som domstolen kommenterade i punkt 32 i domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl.

44 Det skulle återigen inträffa om en aktör som stiftelsen skulle tillåtas att framgångsrikt argumentera för att cigaretterna ska tas bort från marknaden på grund av att de inte iakttar de högsta tillåtna utsläppsnivåerna när de mäts med en metod som inte avsetts av lagstiftaren, fastän de iakttar dessa nivåer när de mäts med en metod som föreskrivs i artikel 4.1 i direktiv 2014/40.

45 Domen Skoma Lux, punkt 42 och där angiven rättspraxis.

46 Se domen Sevince (punkt 24), där domstolen ansåg att avsaknaden av offentliggörandet av beslut som antagits av associeringsrådet som fastställts genom associationsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet kan utgöra hinder för att ålägga den enskilde skyldigheter, [men det] innebär … inte att den enskilde fråntas möjligheten att gentemot en offentlig myndighet göra gällande de rättigheter som besluten tillerkänner denne.

47 I den nederländska versionen av domen talas det om particulieren in het algemeen (vilket betyder enskilda i allmänhet eller allmänheten i generell mening, medan den franska versionen av domen omnämner particuliers en général.

48 Termerna enskilda i allmänhet förekommer även i punkt 49 och 73 i domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl., men på de ställena endast utvecklas eller upprepas det som redan sagts.

49 Den hänskjutande domstolen hänvisar till olika språkversioner av ovannämnda dom för att förklara sina tvivelsmål om huruvida begreppet enskilda i allmänhet betyder allmänheten (i motsats till företagen, som jag förstår argumentet) eller om det syftar på tanken att de berörda ISO-standarderna inte kan göras gällande mot enskilda i allmänhet, det vill säga i princip (och – återigen min förståelse – oavsett om respektive aktör har tillgång till dem).

50 Se även förklaringen i punkt 41 ovan.

51 Det förefaller mig som om den hänskjutande domstolen anser det andra stycket i artikel 24 i stadgan vara särskilt relevant där det står att vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, ska barnets bästa komma i främsta rummet. När det gäller artikel 35 i stadgan noterar jag att det i den andra meningen står att [e]n hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.

52 Jag noterar att den bulgariska regeringen har hävdat att den första frågan inte kan tas upp till prövning, på grund av att de ISO-standarder som den berör inte är tillräckligt precisa. Jag anser att formuleringen av ovannämnda fråga och den förklaring som lämnats i begäran om förhandsavgörande gör det klart att frågan rör de ISO-standarder som avses i artikel 4.1 i direktiv 2014/40.

53 Se, till exempel, dom av den 26 juni 2025, PJ Carroll och Nicoventures Trading ( C‑759/23, EU:C:2025:477, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

54 Se särskilt skäl 8 i direktiv 2014/40 som säger att [t]obaksvaror [inte är] vanliga varor med tanke på tobakens särskilt skadliga verkningar på människors hälsa.

55 Se särskilt artiklarna 9.1 och 10.1 samt bilagorna I och II i direktiv 2014/40.

56 Vad gäller fastställandet av högsta tillåtna utsläppsnivåer kan det vid ett senare tillfälle bli nödvändigt och lämpligt att minska utsläppsnivåerna för tjära, nikotin och kolmonoxid eller att fastställa högsta tröskelvärden för utsläpp från tobaksvaror, med hänsyn till deras toxicitet och beroendeframkallande egenskaper. Min kursivering.

57 Min kursivering.

58 Min kursivering.

59 Jag erinrar om att möjligheten för domstolen att omformulera en fråga om tolkning till en fråga om giltighet finns i de fall då, kort uttryckt, den ansatsen föranleds av domstolens uppgift att att bland alla de omständigheter som den nationella domstolen redogjort för välja ut de delar av unionsrätten som med hänsyn till föremålet för tvisten kräver tolkning eller bedömning av giltigheten. Dom av den 25 januari 2022, VYSOČINA WIND ( C‑181/20, EU:C:2022:51, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

60 Se den relevanta delen av fotnot 51 ovan.

61 I det tredje stycket i artikel 114 FEUF (vilken som sådan utgör en av de rättsliga grunderna för direktiv 2014/40) står det att man ska utgå från en hög skyddsnivå i lagstiftningsförslag. Se även skäl 8 i direktiv 2014/40. Som domstolen erinrade om i samband med samma direktiv uttrycks en liknande angelägenhet i artikel 9 och 168.1 FEUF. Se dom av den 4 maj 2016, Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2016:325, nedan kallad domen Philip Morris, punkt 157).

62 I domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl. ombads domstolen bedöma giltigheten av ovannämnda bestämmelse med beaktande av att vetenskapliga studier visar att de mätmetoder som [det] hänvisas till inte återspeglar de nivåer av tjära, nikotin och kolmonoxid i cigaretter som faktiskt inandas av rökare (avsnitt 3 b). Domstolen noterade att den frågan baserades på studier av senare datum än antagandet av det berörda direktivet vilket gjorde dem irrelevanta för bedömningen ovan, eftersom – som domstolen erinrade om – giltigheten av en unionsrättsakt ska bedömas mot bakgrund av de uppgifter som unionslagstiftaren hade tillgång till när den aktuella lagstiftningen antogs. Domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl., punkt 67 och där angiven rättspraxis. Det perspektiv ur vilket giltigheten av ovannämnda bestämmelse prövades föregriper således inte den prövning som har begärts i detta mål.

63 Domen Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl., punkt 44.

64 Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2015:853, punkterna 149 och 150) och domen Philip Morris Brands m.fl., punkt 166 och där angiven rättspraxis.

65 Se även rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillämpningen av direktiv [2014/40] om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter, COM/2021/249 slutlig, punkt 3.1, fotnot 21.

66 Ibidem, punkt 3.1.

67 Dom av den 5 mars 2024, Public.Resource.Org and Right to Know mot kommissionen m.fl. ( C‑588/21 P, EU:C:2024:201) (nedan kallad domen Public.Resource.Org). I denna dom ålade domstolen kommissionen att bevilja tillgång till standarder som utarbetats av CEN, trots att upphovsrätt till dem görs gällande.

68 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

69 Se det anhängiggjorda förfarandet avseende talan som väcktes den 6 december 2024, International Electrotechnical Commission and ISO mot kommissionen (T‑631/24). Vad jag förstår vill man med talan få kommissionens respektive beslut upphävt, men man begär inte skadestånd.

70 Min kursivering. Se även punkt 37 för en liknande ordalydelse.

71 Se, när det gäller akter som är föremål för offentliggörande, diskussionen i generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i målet Skoma-Lux ( C‑161/06, EU:C:2007:525, punkt 37).

72 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Heinrich ( C‑345/06, EU:C:2008:212, punkterna 122–133).