Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 5 juni 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Se, till exempel, dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 51).

4 Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27) (nedan kallat rambeslut 2008/909).

5 En sådan omvandling från fängelse till böter är möjlig – såsom förklaras i beslutet om hänskjutande – på grundval av artikel 45 i den portugisiska strafflagen.

6 I detta avseende hänvisas i beslutet om hänskjutande till artikel 45.2 och artikel 49.3 i den portugisiska strafflagen.

7 Den portugisiska regeringen förklarade under förhandlingen att den portugisiska domstolen i en sådan situation inte har något annat val än att återgå till det ursprungliga fängelsestraffet. Det var således inte längre möjligt för domstolen att skjuta upp verkställigheten av fängelsestraffet.

8 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1) (nedan kallat rambeslut 2002/584).

9 Denna bestämmelse ger domstolarna möjlighet att skjuta upp verkställigheten av fängelsestraff på mindre än två år i mellan två och fem år.

10 Se dom av den 29 juni 2017, Popławski, ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkterna 22 – 24).

11 Om oförenligheten beror på påföljdens längd får den anpassade påföljden således inte understiga det strängaste straff som föreskrivs för liknande brott i den verkställande statens lagstiftning (artikel 8.2 i rambeslut 2008/909). Om oförenligheten kommer sig av påföljdens art ska den anpassade påföljden eller åtgärden i möjligaste mån motsvara den påföljd som utdömts i den utfärdande staten, och den får inte i något fall omvandlas till ett bötesstraff (artikel 8.3 i rambeslut 2008/909).

12 EU-domstolen ansåg att begreppet beslut, i samband med att den förklarade begreppet förhandling som ledde till beslutet vid tillämpning av artikel 4a i rambeslut 2002/584, syftar på det rättsliga beslut varigenom en persons skuld och/eller i förekommande fall det fängelsestraff som vederbörande dömts till slutligt fastställs efter en prövning av såväl de faktiska som de rättsliga omständigheterna i målet. Se dom av den 22 december 2017, Ardic ( C‑571/17 PPU, EU:C:2017:1026, punkt 67).

13 Se dom av den 8 november 2016, ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 36). EU-domstolen bekräftade denna slutsats i ett mål som uppkom i ett liknande sammanhang gällande tillämpning av artikel 5.3 i rambeslut 2002/584, och inte av dess artikel 4.1, i domen av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 65). Se även dom av den 15 april 2021, AV (Dom med gemensam påföljd) ( C‑221/19, EU:C:2021:278, punkt 35).

14 Se dom av den 11 september 2008, CEPSA ( C‑279/06, EU:C:2008:485, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

15 Se, bland annat, dom av den 16 december 2021, AB m.fl. (Återkallande av en amnesti) ( C‑203/20, EU:C:2021:1016, punkt 46), dom av den 8 april 2025, Europeiska åklagarmyndigheten (Rättslig prövning av processuella beslut) ( C‑292/23, EU:C:2025:255, punkt 36).

16 Se artikel 4 i och bilaga I till rambeslut 2008/909.

17 Artikel 13 i rambeslut 2008/909.

18 En oklar aspekt i förevarande mål är om myndigheterna i den utfärdande staten har utfärdat ett intyg eller inte.

19 Se, i detta avseende, dom av den 3 april 2025, MA ( C‑743/24, EU:C:2025:230, punkt 26) (Alchaster II). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet SH ( C‑798/23, EU:C:2025:265, punkt 68), där han hänvisar till domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) av den 10 november 2022, Kupinskyy mot Ukraina (CE:ECHR:2022:l 1 10JUD000508418, § 49 och där angiven rättspraxis).

20 Det verkar dock som att den portugisiska domstolen, efter att ha omvandlat det alternativa bötesstraffet som inte betalades till ett fängelsestraff, var förhindrad enligt lag att skjuta upp verkställigheten av det ursprungliga fängelsestraffet (se punkt 7 och fotnot 6 i detta förslag till avgörande).

21 Detta innebär att unionslagstiftaren erkände att den utfärdande staten kan vägra verkställighet av en påföljd som har meddelats av dess domstol i en annan medlemsstat, om detta skulle leda till tidigare frigivning än vad som anges i domen och i lagstiftningen om förtida frigivning i den utfärdande staten.

22 Rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (EUT L 337, 2008, s. 102) (nedan kallat rambeslut 2008/947).

23 Kommissionen hänvisade till detta krav som principen om fullföljande av verkställighet.

24 Se, i detta avseende, Mitsilegas, V., EU Criminal Law after Lisbon: Rights, Trust and the Transformation of Justice in Europe, Hart Publishing Ltd, 2016, s. 128. Schiff Berman, P., Global Legal Pluralism. A Jurisprudence of Law Beyond Borders, Cambridge University Press, 2012, s. 16.

25 Se, i detta avseende, Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas genomförande av rambesluten 2008/909/RIF, 2008/947/RIF och 2009/829/RIF om ömsesidigt erkännande av domar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder, om övervakningsbeslut och alternativa påföljder samt om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (COM/2014/057 final, s. 8).

26 Dom av den 22 december 2017, Ardic ( C‑571/17 PPU, EU:C:2017:1026).

27 Dom av den 23 mars 2023, Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) ( C‑514/21 och C‑515/21, EU:C:2023:235).

28 Dom av den 22 december 2017, Ardic ( C‑571/17 PPU, EU:C:2017:1026, punkt 78). EU-domstolen bekräftade denna slutsats i domen av den 23 mars 2023, Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) ( C‑514/21 och C‑515/21, EU:C:2023:235, punkt 53).