Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 11 september 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 17 april 2019 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan (EUT L 111, 2019, s. 59).

3 Det direktivet, som det visserligen hänvisades till i de mål som ledde fram till domen av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962), och dom av den 11 mars 2021, kommissionen/Ungern (Vinstmarginaler) ( C‑400/19, EU:C:2021:194), har hittills inte tolkats av EU‑domstolen.

4 BGBl. 392/1977.

5 BGBl. I 239/2021.

6 I förevarande fall har fyra av dessa ansökningar, som avser den omständigheten att M. GmbH har uppmanat var och en av sina leverantörer att betala ett belopp på mellan 10000 och 18000 euro, överlämnats till Oberlandesgericht Wien (Regionala överdomstolen i Wien), som är den hänskjutande domstolen, och lagts till handlingarna i det nationella målet.

7 Se skäl 1 i direktiv 2019/633.

8 Se artikel 1.1 i direktiv 2019/633.

9 Se skälen 8, 34 och 39 i direktiv 2019/633.

10 Se Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Unfair Trading practices (UTP) – Overview tables on the Members States’ transposition choices and enforcement activities (inte översatt till svenska), följedokument till kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén, med rubriken Genomförande av förbudet mot otillbörliga handelsmetoder för att stärka jordbrukarnas och aktörernas ställning i jordbruks- och livsmedelskedjan – Lägesrapport, COM(2024) 176 final (nedan kallad kommissionens rapport om införlivandet av direktiv 2019/633). Denna rapport, som offentliggjordes i april 2024, vittnar om den stora mångfalden av nationella införlivandeåtgärder inom unionen, bland annat i fråga om sanktioner.

11 Se skäl 1 i direktiv 2019/633.

12 Jag vill i detta avseende precisera att det i kommissionens rapport om införlivandet av direktiv 2019/633 inte anges hur de olika medlemsstaterna har behandlat frågan avseende kvalificeringen av flera enligt direktivet förbjudna beteenden som en enda överträdelse eller flera överträdelser.

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 februari 2024, Scania m.fl./kommissionen ( C‑251/22 P, EU:C:2024:103, punkt 94 och där angiven rättspraxis).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens ( C‑441/11 P, EU:C:2012:778, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkt 27 och där angiven rättspraxis), och dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2025, Engie România ( C‑205/23, EU:C:2025:43, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2025, Engie România ( C‑205/23, EU:C:2025:43, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

18 Det har nämligen inte bestritts att GmbH totalt sett har skickat 16 betalningsuppmaningar till olika leverantörer med belopp som skiljer sig åt beroende på leverantör.

19 Jag vill härvidlag påpeka att i sin rättspraxis har EU-domstolen ansett att frågan hur omständigheterna ska kvalificeras enligt nationell rätt inte är relevant för frågan huruvida det föreligger en enda överträdelse, eftersom omfattningen av det skydd som ges i artikel 50 i stadgan inte kan variera från en medlemsstat till en annan. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkt 38), och dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 36).

20 Se skälen 1 och 14 i direktiv 2019/633.

21 I den bestämmelsen föreskrivs att tillämpningsområdet för direktiv 2019/633 ska definieras med hänvisning till förhandlingsstyrkeförhållandena mellan en viss leverantör och en viss köpare som bestäms av skillnader i omsättning.

22 En kompensation för obalansen i den enskilda relationen mellan köparen och leverantören skulle nämligen också kunna beaktas vid beräkningen av en enda sanktion.

23 Se, för ett liknande resonemang, punkterna 24 och 34 i förevarande förslag till avgörande. Se, även, skäl 1 i direktiv 2019/633.

24 Det framgår av kommissionens rapport om införlivandet av direktiv 2019/633 att det i 24 medlemsstater föreskrivs mycket varierande tak för de sanktionsavgifter som kan åläggas, från 2329,37 euro i Malta till 2500000 euro i Portugal. Även om denna gräns i vissa av dessa medlemsstater, till exempel Republiken Tjeckien, Italien, Lettland, Ungern och Nederländerna, uttrycks som en procentandel av omsättningen, motsvarar den i andra medlemsstater såsom Italien och Slovakien en procentandel av inköpspriset eller de avgifter som på ett otillbörligt sätt åläggs leverantören.

25 Jag vill även precisera att det saknar betydelse huruvida en sanktionsavgift får åläggas upp till ett visst belopp enligt nationell rätt, för att avgöra huruvida den nationella kvalificeringen av ett visst beteende som en enda överträdelse eller flera överträdelser är förenlig med direktiv 2019/633.

26 Se, analogt, dom av den 19 december 2024, SISTEM LUX ( C‑717/22 och C‑372/23, EU:C:2024:1041, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 januari 2024, Nárokuj ( C‑755/22, EU:C:2024:10, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2018, de Diego Porras ( C‑619/17, EU:C:2018:936, punkt 91 och där angiven rättspraxis).

29 Se, exempelvis, artikel 23.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 2019, s. 17), artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66), eller även artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2024, Profi Credit Bulgaria (Kompletterande tjänster till ett kreditavtal) ( C‑714/22, EU:C:2024:263). EU‑domstolen har exempelvis slagit fast att en administrativ sanktion vilken består av ett tillägg på motsvarande 50 procent av den uteblivna tullintäkt som orsakats av att det lämnats felaktiga uppgifter kan uppmuntra de ekonomiska aktörerna i unionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de har riktiga uppgifter om de varor som de importerar och att de uppgifter som de lämnar i tulldeklarationerna är riktiga och fullständiga, och att sanktionen således bidrar till att nå det mål som anges i skäl 9 i förordning nr 952/2013, nämligen att säkerställa genomförandet av på unionsnivå införda tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser inom ramen för gemensam politik som har anknytning till handeln med varor mellan unionen och länder och territorier utanför unionens tullområde. Se dom av den 23 november 2023, J.P. Mali ( C‑653/22, EU:C:2023:912, punkterna 31 och 32 och där angiven rättspraxis).

31 Se, analogt, dom av den 5 mars 2020, OPR-Finance ( C‑679/18, EU:C:2020:167, punkt 26 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 december 2024, SISTEM LUX ( C‑717/22 och C‑372/23, EU:C:2024:1041, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juni 2021, Ultimo Portfolio Investment (Luxembourg) ( C‑303/20, EU:C:2021:479, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

33 EU-domstolen har exempelvis funnit att det inte framstår som proportionerligt med en sanktion som består i en skyldighet att betala ett belopp motsvarande värdet på de varor som har undandragits från tullövervakning. En sanktion som uppgår till ett sådant belopp skulle nämligen, enligt EU-domstolen, gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa, bland annat, att de varor som omfattas av tullagerförfarandet inte undandras från tullövervakning. Se dom av den 4 mars 2020, Schenker ( C‑655/18, EU:C:2020:157, punkt 44). I ett annat mål som också rörde tolkningen av systemet med de sanktioner som har införts genom förordning nr 952/2013, ansåg EU-domstolen att även med tanke på tullöverträdelsernas särdrag, i synnerhet den omständigheten att de begås ofta och är svåra att upptäcka, förefaller de böter som föreskrivs i nationell rätt och som uppgår till 100–200 procent av varornas tullvärde inte vara anpassade till hur allvarliga de överträdelser är som beivras genom dem, särskilt vid bristande efterlevnad av de skyldigheter som är knutna till tulldeklarationerna inom ramen för tullförfarandet för extern transitering. Enligt EU-domstolen skulle en sådan sanktion dels gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa att de varor som omfattas av detta förfarande inte undandras från tullövervakning, dels framstå som orimlig i förhållande till den tullskuld som uppkommer på grund av att varor som hänförts till nämnda förfarande undandras från tullövervakning. Se dom av den 19 december 2024, SISTEM LUX ( C‑717/22 och C‑372/23, EU:C:2024:1041, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

34 Se, analogt, dom av den 11 januari 2024, Nárokuj ( C‑755/22, EU:C:2024:10, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

35 I en annan serie av mål rörande tolkningen av sanktionsbestämmelsen i artikel 23 i direktiv 2008/48 mot bakgrund av nationella sanktionssystem, fann EU-domstolen att kreditgivarens åsidosättande av en skyldighet som är av väsentlig betydelse inom ramen för det direktivet (till exempel att underlåtenhet att kontrollera konsumentens kreditvärdighet och att lämna uppgift om den effektiva räntan i ett konsumentkreditavtal, om delbetalningarnas antal och periodicitet, om att en notariatsavgift tillkommer och om begärda säkerheter och försäkringar) kan beivras genom att kreditgivaren förlorar rätten att ta ut avtalad ränta och avgifter. EU-domstolen ansåg att en sådan sanktion har en tillräckligt avskräckande effekt och att den står i proportion till hur allvarliga de överträdelser som beivras är. Omvänt fann EU-domstolen att om påföljden med förlorad ränta i praktiken försvagas, eller helt omintetgörs, skulle det ofrånkomligen leda till att denna inte är verkligt avskräckande. I den mån avsaknad av dylika uppgifter i kreditavtalet kan inverka på konsumentens möjlighet att bedöma vidden av sitt åtagande, måste en sanktion enligt nationell rätt bestående i att kreditgivaren förlorar sin rätt att ta ut ränta och avgifter anses proportionerlig i den mening som avses i artikel 23 i ovannämnda direktiv. Det kan dock inte anses som proportionerligt att tillämpa en sådan sanktion med allvarliga konsekvenser för kreditgivaren, om det inte lämnats uppgifter som till sin natur inte påverkar konsumentens möjlighet att bedöma vidden av sitt åtagande, såsom den behöriga tillsynsmyndighetens namn och adress. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 mars 2014, LCL Le Crédit Lyonnais ( C‑565/12, EU:C:2014:190, punkterna 52 och 53), dom av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842, punkterna 69–72 och där angiven rättspraxis), dom av den 5 mars 2020, OPR-Finance ( C‑679/18, EU:C:2020:167, punkt 30), dom av den 10 juni 2021, Ultimo Portfolio Investment (Luxembourg) ( C‑303/20, EU:C:2021:479, punkterna 39 och 40), och dom av den 21 mars 2024, Profi Credit Bulgaria (Kompletterande tjänster till ett kreditavtal) ( C‑714/22, EU:C:2024:263, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

36 Se, analogt, dom av den 19 december 2024, SISTEM LUX ( C‑717/22 och C‑372/23, EU:C:2024:1041, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2023, G. ST. T (Proportionaliteten av påföljden vid intrång) ( C‑655/21, EU:C:2023:791, punkterna 66 och 67 och där angiven rättspraxis).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 2023, J.P. Mali ( C‑653/22, EU:C:2023:912, punkt 33 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 juni 2025, Lietuvos bankas ( C‑671/23, EU:C:2025:457, punkt 46).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2023, G. ST. T (Proportionaliteten av påföljden vid intrång) ( C‑655/21, EU:C:2023:791, punkterna 66 och 67 och där angiven rättspraxis).

40 Se, analogt, dom av den 10 juni 2021, Ultimo Portfolio Investment (Luxembourg) ( C‑303/20, EU:C:2021:479, punkterna 36 och 45 och där angiven rättspraxis).

41 Se, analogt, dom av den 10 juni 2021, Ultimo Portfolio Investment (Luxembourg) ( C‑303/20, EU:C:2021:479, punkterna 36 och 45).

42 Vilket i slutändan inte är förvånande i sig, eftersom, såsom har påpekats i punkt 29 i förevarande förslag till avgörande, kravet på att föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, vilket dessutom återfinns i flera andra unionsrättsliga instrument, framför allt har att göra med villkoren för fastställandet av den sanktion som åläggs.

43 Se punkt 48 i förevarande förslag till avgörande.

44 Det kan således inte på förhand uteslutas att ett sammanförande av flera otillbörliga handelsmetoder gentemot ett stort antal leverantörer och kvalificeringen av dem som en enda överträdelse som endast kan beivras en enda gång med ett belopp på högst 500000 euro inte kan anses uppfylla kraven i artikel 6.1 e i direktiv 2019/633, i synnerhet om dessa metoder visar sig vara av en viss allvarlighetsgrad och mycket omfattande. I ett sådant fall finns det emellertid en risk för att taket för sanktionen gör det omöjligt för de nationella tillsynsmyndigheterna att i tillräcklig utsträckning beakta och bedöma de parametrar som är väsentliga för att fastställa sanktionsbeloppet, såsom den aktuella överträdelsens art, upprepning och omfattning.