Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 27 november 2025
1 Originalspråk: engelska.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 oktober 2008 (EUT L 299, 2008, s. 25). Det direktivet är inte längre i kraft, utan har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 336, 2015, s. 1). Direktiv 2008/95 är emellertid tidsmässigt tillämpligt (ratione temporis) i det nationella målet.
3 Se dom av den 30 mars 2006, Emanuel ( C‑259/04, EU:C:2006:215) (nedan kallad domen Emanuel). I den domen tolkade EU-domstolen artikel 3.1 g i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178). Ordalydelsen i den bestämmelsen är, i huvudsak, identisk med den i artikel 3.1 g i direktiv 2008/95, som är dess rättsliga efterträdare. Den tolkning som gjordes i den domen kan således överföras till den bestämmelsen.
4 Se dom av den 23 april 2009, Copad ( C‑59/08, EU:C:2009:260). Den domen rörde frågan huruvida varumärkesinnehavaren kan åberopa ett agerande som har en menlig inverkan på varornas kvalitet gentemot en licenstagare.
5 Jag vill i förbigående påpeka att Goyards argument i det avseendet inte är helt konsekventa. Å ena sidan har Goyard hävdat, såsom jag just har förklarat, att det följer av ordalydelsen i artikel 3.1 g i direktiv 2008/95 att egenskapen i fråga inte nödvändigtvis måste avse de varor som varumärket omfattar och att den till exempel kan avse tillverkaren av de varorna. Å andra sidan tycks Goyard anse, som svar på en fråga från EU-domstolen, att de (felaktiga) uppgifter som varumärket förmedlar när det gäller tillverkaren med nödvändighet måste föranleda allmänheten att anta att varorna har vissa egenskaper som de i själva verket inte har.
6 Punkt 51.
7 Förordning av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), som var tillämplig före ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1). Artikel 7.1 g i den förordningen har samma ordalydelse som artikel 7.1 g i förordning nr 207/2009.
8 Se dom av den 13 maj 2020, SolNova/EUIPO – Canina Pharma (BIO‑INSECT Shocker) ( T‑86/19, EU:T:2020:199).
9 Se dom av den 27 oktober 2016, Caffè Nero Group/EUIPO (CAFFÈ NERO) ( T‑29/16, ej publicerad, EU:T:2016:635). Se, även, dom av den 26 oktober 2017, Alpirsbacher Klosterbräu Glauner/EUIPO (Klosterstoff) ( T‑844/16, EU:T:2017:759), där tribunalen fastställde ett beslut om att neka registrering av kännetecknet Klosterstoff, på den grunden att det sökta varumärket var ägnat att vilseleda den relevanta omsättningskretsen vad avser varorna icke alkoholhaltiga drycker, inklusive alkoholfri öl, och dom av den 29 november 2023, Myforest Foods/EUIPO (MYBACON) ( T‑107/23, ej publicerad, EU:T:2023:769), där tribunalen slog fast att kännetecknet MY BACON skulle nekas registrering som EU-ordmärke, eftersom det kunde vilseleda allmänheten med avseende på de aktuella livsmedlens art, vilka var svampbaserade köttersättningar, köttersättningar och färdigrätter som huvudsakligen bestod av köttersättningar och svampbaserade köttersättningar.
10 Dom av den 29 juni 2022, Hijos de Moisés Rodríguez González/EUIPO – Irland och Ornua (La Irlandesa 1943) ( T‑306/20, EU:T:2022:404). Min kursivering.
11 Se dom av den 29 november 2018, Khadi och Village Industries Commission/EUIPO – BNP Best Natural Products (Khadi Ayurveda) ( T‑683/17, ej publicerad, EU:T:2018:860, punkt 53 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.
12 Min kursivering.
13 Se dom av den 22 mars 2018, Safe Skies/EUIPO – Travel Sentry (TSA LOCK) ( T‑60/17, ej publicerad, EU:T:2018:164, punkterna 62 och 63 samt där angiven rättspraxis). Se, även, dom av den 2 april 2025, Giuliani/EUIPO – H&H (Swisse) ( T‑442/23, ej publicerad, EU:T:2025:354, punkt 100 och där angiven rättspraxis).
14 Se, analogt, rättspraxis avseende artikel 7.1 g i förordning nr 207/2009, i synnerhet dom av den 27 juni 2017, Aldi Einkauf/EUIPO – Fratelli Polli (ANTICO CASALE) ( T‑327/16, ej publicerad, EU:T:2017:439, punkt 51 och där angiven rättspraxis). Såsom Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) har förklarat i sina riktlinjer, ska omsättningskretsen uppfatta att tecknet förmedlar ett specifikt, tydligt och otvetydigt budskap om varornas och tjänsternas art, kvalitet eller geografiska ursprung (eller andra egenskaper) på ett sådant sätt att icke-vilseledande användning är omöjlig (se https://guidelines.euipo.europa.eu/2303167/2266604/riktlinjer-for-varumarken/2-provning-av-vilseledande-formaga).
15 C‑168/24, EU:C:2025:221 (nedan kallat mitt förslag till avgörande i målet PMJC). Se punkterna 41–46 i det förslaget till avgörande.
16 Se dom av den 8 juni 2017, W. F. Gözze Frottierweberei och Gözze ( C‑689/15, EU:C:2017:434, punkt 55 och där angiven rättspraxis). Min kursivering. Den domen avsåg tolkningen av artikel 7.1 g i förordning nr 207/2009, och inte av artikel 3.1 g i direktiv 2008/95. Den kan emellertid tillämpas analogt på tolkningen av den sistnämnda bestämmelsen.
17 Se, analogt, dom av den 3 september 2025, Verband der Islamischen Kulturzentren/EUIPO – Inaba Shokuhin (TUNA) ( T‑377/24, ej publicerad, EU:T:2025:825, punkt 80 och där angiven rättspraxis). Se, även, punkterna 41 och 44 i mitt förslag till avgörande i målet PMJC och där angiven rättspraxis.
18 Se, analogt, dom av den 29 juni 2022, Hijos de Moisés Rodríguez González/EUIPO – Irland och Ornua (La Irlandesa 1943) ( T‑306/20, EU:T:2022:404, punkt 68).
19 Se, analogt, den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 37 ovan.
20 Se, analogt, dom av den 3 september 2025, Verband der Islamischen Kulturzentren/EUIPO – Inaba Shokuhin (TUNA) ( T‑377/24, ej publicerad, EU:T:2025:825, punkterna 81–83).
21 Se dom av den 27 juni 2017, Aldi Einkauf/EUIPO – Fratelli Polli (ANTICO CASALE) ( T‑327/16, ej publicerad, EU:T:2017:439, punkterna 46–52). I den domen fastställde tribunalen emellertid de slutsatser som överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) hade dragit och ansåg att omsättningskretsen inte skulle uppfatta uttrycket antico casale som ett tillräckligt specifikt och tydligt budskap och därför inte skulle betrakta den delen av varumärket som en angivelse av de omtvistade varumärkenas geografiska ursprung, utan snarare som ett rent lovordande uttryck.
22 Såsom jag kommer att förklara i punkt 62 nedan, kan dock andra omständigheter än själva varumärket eller förteckningen över de varor eller tjänster som det omfattar (till exempel omständigheter som rör var dessa varor eller tjänster faktiskt tillverkas respektive tillhandahålls) beaktas vid tillämpningen av artikel 12.2 b i direktiv 2008/95, som avser upphävande av varumärken på grund av att de är vilseledande. Till exempel upphävdes varumärket Mövenpick of Switzerland eftersom varorna i fråga tillverkades i Tyskland (se första överklagandenämndens beslut av den 12 februari 2009, R 697/2008-1, Biscosuisse – Chocosuisse mot Mövenpick Holding, punkterna 17–19).
23 Se punkterna 45–49 i den domen. Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Emanuel ( C‑259/04, EU:C:2006:50, punkterna 35–40). Se, avslutningsvis, dom av den 14 maj 2009, Fiorucci/harmoniseringskontoret – Edwin (ELIO FIORUCCI) ( T‑165/06, EU:T:2009:157, punkterna 30–34). Jag vill tillägga att det i artikel 21 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips) föreskrivs att innehavaren av ett registrerat varumärke skall äga rätt att överlåta varumärket med eller utan samtidig överlåtelse av den rörelse vilken varumärket tillhör.
24 Se punkterna 50–54 i det förslaget till avgörande.
25 Min kursivering.
26 Se punkt 50 i den domen.
27 Se, analogt, med avseende på förordning nr 207/2009, dom av den 6 juli 2022, Zdút/EUIPO – Nehera m.fl. (nehera) ( T‑250/21, EU:T:2022:430, punkt 68). Den bestämmelse som motsvarar artikel 3.2 d i direktiv 2008/95 inom ramen för den förordningen är artikel 52.1 b.