Artikel 2.2 leden 1 och 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel ska tolkas så, att begreppen ”särskilda egenskaper” och ”en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller av en av dess beståndsdelar” omfattar uppgifter om hur ofta livsmedlet ska intas och/eller hur det ska intas.

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

ANDREA BIONDI

föredraget den 29 januari 2026( 1 )

Mål C ‑ 721/24

Vista-Life Pharma SA,

Vista-Life Pharma Belgium SCRL

mot

Laboratoires S.M.B. SA,

Brussels Reps Pharma SRL

(begäran om förhandsavgörande från Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien))

” Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EG) nr 1924/2006 – Kosttillskott som är föremål för reklam – Påståenden om minskad sjukdomsrisk – Särskilda villkor för användningen ”

1. Genom förevarande begäran om förhandsavgörande har Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) bett EU-domstolen att klargöra tillämpningen av några bestämmelser i förordning nr 1924/2006( 2 ). Den hänskjutande domstolen har bett EU-domstolen dels att fastställa när hänvisningar till intagsfrekvensen och administreringssättet för kosttillskott – beroende på det sätt på vilket de presenteras – kan röra hälsan, dels att precisera räckvidden för och formen av det budskap som åtföljer ett påstående om minskade hälsorisker, däribland frågan huruvida detta budskap ska finnas med i märkningen eller reklamen.

I. Tillämpliga bestämmelser

2. Förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel innehåller i artikel 2.2 leden 1 och 5 följande definitioner av de begrepp som är relevanta i förevarande mål: ” påstående : varje budskap eller framställning som inte är obligatorisk enligt gemenskapens eller medlemsstaternas lagstiftning, inbegripet framställningar bestående av bilder, grafik eller symboler, oavsett form, och som anger, låter förstå eller antyder att ett livsmedel har särskilda egenskaper” och ” hälsopåstående : varje påstående som anger, låter förstå eller antyder att det finns ett samband mellan en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa”.

3. Enligt artikel 14.2 i förordningen ska ”… i fråga om påståenden om minskad sjukdomsrisk märkningen eller, om ingen sådan märkning finns, presentationen eller reklamen också innehålla en uppgift om att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt”.

4. Vad gäller definitionen av märkning hänvisar artikel 2.1 d i förordning nr 1924/2006 till artikel 1.3 a i direktiv 2000/13/EG( 3 ), vilken har upphävts och ersatts av artikel 2.2 j i förordning nr 1169/2011.( 4 ) I den sistnämnda förordningen definieras märkning som ”ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol som gäller ett livsmedel och anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller krage som medföljer eller avser sådant livsmedel”.

5. Trots att den hänskjutande domstolen enbart hyser tvivel om tolkningen av förordning nr 1924/2006 ska det enligt min uppfattning erinras om att denna förordning har införlivats med belgisk rätt. I syfte att skydda företagens affärsmässiga intressen uppställer artikel VI.104 i code de droit économique( 5 ) (lagen om handelsrätt) närmare bestämt ett förbud mot otillbörliga affärsmetoder.

II. Det nationella målet, tolkningsfrågorna och målet vid EU-domstolen

6. Parterna i det nationella målet är verksamma inom den belgiska läkemedelssektorn och sektorn för parafarmaceutika. Laboratoires S.M.B. SA och Brussels Reps Pharma SRL (nedan gamensamt kallade SMB) tillverkar och saluför läkemedel och kosttillskott. Vista-Life Pharma SA och Vista-Life Pharma Belgium SCRL (nedan gemensamt kallade Vista-Life) saluför också kosttillskott, däribland Vista-D3 och VistaSterol. SMB och Vista-Life är konkurrenter inom sektorn för saluföring av kosttillskott.

7. Tvisten i det nationella målet rör kommersiella meddelanden angående ovan nämnda produkter. De omtvistade reklamkampanjerna spreds i facktidskrifter riktade till apotekare och läkare.

8. Vista-D3 reklamfördes med följande påståenden: ”stabila plasmanivåer”, ”Vista-D3 gör det möjligt att undvika en ökad dödlighetsrisk”, ”Vista-D3 gör det möjligt att undvika en första passage-metabolism i levern och enzymisk nedbrytning i magen”, ”bättre i daglig dos än i en enda” och, avseende administreringssättet under tungan, ”bättre absorbering möjlig för alla patienter”.

9. VistaSterol reklamfördes med anvisningen ”lösningen för att ta kontroll över kolesterolet”.

10. SMB väckte, den 9 juni 2021 respektive den 9 december 2022, talan vid Tribunal de l’entreprise francophone de Bruxelles (den franskspråkiga företagsdomstolen i Bryssel, Belgien) avseende förenligheten mellan ovan nämnda anvisningar och förordning nr 1924/2006. SMB gjorde särskilt gällande att anvisningarna utgör ”hälsopåståenden”, i den mening som avses i förordning nr 1924/2006, och strider mot artikel 10 i den förordningen samt mot artikel VI.104 i code de droit économique (lagen om handelsrätt). Vad gäller anvisningarna om kolesterolnivåer och stabila plasmanivåer har SMB gjort gällande att de strider mot artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 och mot artikel VI.104 i code de droit économique (lagen om handelsrätt).

11. Genom två domar av den 6 april 2022 och av den 5 april 2023 slog domstolen i första instans fast att det skett en överträdelse av artikel 10 och av artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 samt av artikel VI.104 i code de droit économique (lagen om handelsrätt), och ålade Vista-Life att upphöra med överträdelsen.

12. Vista-Life överklagade domen till Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien), som förenade målen.

13. Mot denna bakgrund beslutade Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1 Ska artikel 2.2 leden 1 och 5 i förordning nr 1924/2006 tolkas så, att begreppen ’särskilda egenskaper’ och ’en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar’ omfattar anvisningar avseende intagsfrekvens och/eller administreringssätt?

2 Ska artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 tolkas så, att den kräver att märkningen eller, om ingen sådan märkning finns, presentationen eller reklamen bokstavligen ska återge en uppgift om att det för den sjukdom som påståendet avser finns ’en mängd riskfaktorer … och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men inte behöver ha en gynnsam effekt’?

3 Ska artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 tolkas så, att den reklam som återger hälsopåståendet om minskad sjukdomsrisk ska innehålla uppgiften om att ’en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt’ när denna uppgift finns på varans förpackning, bipacksedel och/eller webbplats?”

14. Parterna i det nationella målet, den belgiska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden.

III. Rättslig bedömning

A. Inledande överväganden

15. Förordning nr 1924/2006 inför direkt tillämpliga bestämmelser om fullständig harmonisering för att säkerställa att konsumenterna ges korrekt information och att lika konkurrensvillkor gäller.( 6 )

16. Medlemsstaterna har tillsyns- och tillämpningsuppgifter, medan det ankommer på kommissionen (i samarbete med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa)) att uppdatera förteckningarna över tillåtna påståenden samt att vägleda och samordna genomförandet av förordningen i överensstämmelse med unionslagstiftarens eftersträvade mål, det vill säga att säkerställa en väl fungerande inre marknad och samtidigt säkerställa en hög konsumentskyddsnivå.( 7 ) Förutom konsumentskyddet är även hälsoskyddet ett av de viktigaste syftena med förordning nr 1924/2006.( 8 )

17. För att uppnå detta mål bör konsumenterna, så som domstolen har slagit fast, ges tillräckligt med information för att de ska kunna göra sina val med fullständig tillgång till alla fakta.( 9 )

18. Den allmänna principen i förordning nr 1924/2006 är att hälsopåståenden om livsmedel är förbjudna, såvida de inte har godkänts av kommissionen i enlighet med den förordningen och ingår i en förteckning över tillåtna påståenden.( 10 )

19. Hälsorisken utgör dessutom anledningen till specialreglerna om hälsopåståenden och påståenden om minskad sjukdomsrisk. När det kommersiella budskapet innehåller näringspåståenden och hälsopåståenden faller det inom tillämpningsområdet för förordningen. Domstolen har gjort en bred och funktionell tolkning av begreppet hälsopåstående. Detta begrepp ska inte enbart förstås på så sätt att hälsotillståndet förbättras, utan även som om intaget av livsmedlet är förenat med färre eller inga negativa effekter, färre eller inga tillfälliga effekter, såsom exempelvis inverkan av konsumtion vid enstaka tillfällen, och färre eller inga effekter av återkommande konsumtion.( 11 )

20. I domen Deutsches Weintor har domstolen kvalificerat beskrivningen ”lättsmält” (om ett vin) som ett hälsopåstående utifrån antagandet att budskapet lät förstå avsaknaden av negativa effekter för matsmältningen. Detta bekräftar att det definitionen av hälsopåstående även omfattar påståenden om en gynnsam effekt på hälsan ”trots” konsumtion av ett potentiellt hälsoskadligt livsmedel.( 12 ) Med andra ord tillmäts konsumentens helhetsintryck av budskapet och budskapets övertalningsförmåga betydelse.( 13 )

21. Konsumentskydd och hälsoskydd ska dessutom avvägas mot näringsfriheten.( 14 ) Denna avvägning utgör inte hinder för att hälsopåståenden underkastas vissa villkor för att konsumenterna ska kunna göra sina val med fullständig tillgång till alla fakta.( 15 )

22. I samband med denna avvägning utgår domstolen från ”en genomsnittskonsument som är skäligen välinformerad samt skäligen uppmärksam och upplyst”.( 16 )

23. Den uppgift( 17 ) som avses i artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 syftar till att ge en realistisk bild av påståendet om en minskad risk, varvid det betonas i) att en mängd faktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och ii) att en borttagning av någon av dessa faktorer kan, men behöver inte ha gynnsamma effekter. Detta är förenligt med hälsoskyddet i förordningen.( 18 )

24. I en digital miljö, där konsumenterna vanligen inhämtar information och genomför köp på internet, är det nödvändigt att säkerställa lagstiftningens effektivitet. Reklamen får inte isolera hälsopåståendet från den varning som föreskrivs i förordning nr 1924/2006. Om hälsopåståendet finns på en webbplats men varningen finns på etiketten, kan möjligheten övervägas att infoga en tydlig hänvisning till den plats där den finns i sin helhet, så att den omedelbart kan hittas.( 19 )

25. Det ankommer på de nationella myndigheterna och domstolarna att säkerställa såväl förordningens effektivitet och samtidigt säkerställa att den tillämpas fullt ut. Parallellt är kommissionen skyldig att uppdatera förteckningen över påståenden, vägleda genomförandet och samordna tillämpningen, vilket ökar säkerheten för företagen och skyddet för konsumenterna.

B. Den första tolkningsfrågan: Intagsfrekvensen och administreringssättet

26. Förordning nr 1924/2006 ger en bred och funktionell tolkning av begreppen påstående och hälsopåstående. Dessa begrepp omfattar varje budskap som anger, låter förstå eller antyder att det finns ett samband mellan ett livsmedel (eller en av dess beståndsdelar) och hälsa. Hänvisningen till ett livsmedels ”särskilda egenskaper” är inte begränsad till dess kärnegenskaper (sammansättning, innehåll och ingredienser), utan omfattar även de uppgifter vilka – beroende på det sätt på vilket de presenteras för konsumenten – kännetecknar det sätt på vilket produkten är avsedd att intas och påverkar förväntningarna om en gynnsam effekt. Sett ur detta perspektiv kan hänvisningarna till intagsfrekvensen (exempelvis ”bättre varje dag än i en enda dos”) och/eller administreringssättet (exempelvis ”under tungan” för att säkerställa ”stabila plasmanivåer” eller ”förbättrat upptagande”) utgöra ett ”påstående” i den mening som avses i artikel 2.2 leden 1 och 5 när de låter konsumenterna förstå att det föreligger en gynnsam effekt för hälsan.

27. Ovanstående bekräftas av en tolkning som är både bokstavlig, systematisk och teleologisk. För det första av en bokstavstolkning, eftersom artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006 uttryckligen inbegriper budskap som ”antyder” att det finns ett samband mellan ett livsmedel och hälsa. För det andra av en systematisk tolkning, eftersom kriteriet om genomsnittskonsumenten är inte ett statistiskt kriterium, utan det är istället nödvändigt att bedöma konsumentens typiska reaktion från fall till fall, så som anges i skäl 16 i förordning nr 1924/2006. För det tredje av en teleologisk tolkning, eftersom syftet med konsumentskyddet och hälsoskyddet inte tillåter att en gynnsam effekt utlovas med hjälp av delvisa meddelanden eller tekniker som kringgår tillsynen av påståenden. Denna tolkning vinner stöd i rättspraxis, enligt vilken ”hälsopåstående” även avser ett påstående som inte utlovar en klinisk förbättring i strikt bemärkelse, men låter förstå att intaget är förenat med färre eller inga negativa verkningar och således tar hänsyn till hur konsumenterna uppfattar budskapet i sin helhet och deras val utifrån detta.( 20 )

28. Detta innebär att definitionen av hälsopåstående omfattar anvisningar avseende administreringssättet och intagsfrekvensen vilka mot bakgrund av formulering, grafisk placering, närliggande anvisningar eller bilder tillskriver detta sätt en roll i att uppnå en gynnsam effekt på hälsan (exempelvis att uppnå ”stabila plasmanivåer”, ”förbättrad absorption” och att ”undvika verkan av en första passage-metabolism”). Tillämpningsområdet omfattar däremot inte användningsinstruktioner utan hälsomässigt övertalande innehåll (exempelvis ”intas med vatten”, ”en tablett om dagen”) när de inte åtföljs av någon uttrycklig eller implicit hänvisning till gynnsamma effekter eller risker. Det är alltså inte den omständigheten att administreringssättet nämns, utan presentationen av det som en bidragande faktor till den gynnsamma effekten eller den minskade risken som är av betydelse.

29. Denna tolkning är avslutningsvis innebär nämligen inte överdrivna formkrav för företagen. Ett företag får ge neutrala användningsinstruktioner. Om företaget däremot presenterar administreringssättet och intagsfrekvensen som ett hälsomässigt övertalande argument, omfattas dessa anvisningar av kraven i artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006. Det ankommer på den nationella domstolen att konkret pröva huruvida de omtvistade anvisningarna iakttar ovan nämnda kriterier.

30. Den första frågan ska därför besvaras med att intagsfrekvensen och administreringssättet, i den mån de presenteras som faktorer som bidrar till hälsan, räknas som ”särskilda egenskaper”, vilka utgör ”hälsopåståenden” i den mening som avses i artikel 2.2 leden 1 och 5 i förordning nr 1924/2006.

C. Den andra tolkningsfrågan: Huruvida artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 ska återges bokstavligen

31. Enligt artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 krävs det inte att en formulering ska anges bokstavligen. I denna bestämmelse beskrivs det väsentliga innehållet i uppgiften, som ska ange i) att det finns flera orsaker till sjukdomen i fråga och ii) att det kan saknas positiva effekter om endast en av dessa orsaker avlägsnas. Ordalydelsen indikerar således den information som konsumenterna ska erhålla, men inte nödvändigtvis hur den ska formuleras.

32. Detta bekräftas även vid en genomgång av andra bestämmelser i samma förordning. När lagstiftaren faktiskt vill föreskriva en standardiserad formulering, anges det uttryckligen. Se exempelvis artikel 4.2 b( 21 ) i förordning nr 1924/2006 och punkterna i bilagan( 22 ) till förordningen, där det vad gäller vissa näringspåståenden föreskrivs en märkningsuppgift (exempelvis skyldigheten att infoga ”innehåller naturligt förekommande socker” vid sidan om påståendet ”utan tillsatt socker”). Artikel 14.2 fungerar inte på detta sätt, eftersom den fastställer en varnings syfte och innehåll, men inte dess ordalydelse.

33. Syftet är klart: Att undvika att påståendet om en minskad risk uppfattas som ett nästan terapeutiskt löfte. Således har lagstiftaren fastställt att påståendet ska åtföljas av en uppgift som relativiserar dess räckvidd.

34. Vid avsaknad av en föreskrift i detta avseende är ett påstående förenligt med artikel 14.2 för det fall det innehåller de grundläggande uppgifter som krävs, det vill säga i) att en mängd faktorer finns för den aktuella sjukdomen och ii) att en ändring av någon av dessa faktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt.

35. Den föreslagna tolkningen undviker onödiga formkrav och upprätthåller tydliga informationsstandarder för hälsoskyddet upprätthålls.( 23 )

36. I förevarande fall framgår det av ovanstående överväganden att ett påstående är i överensstämmelse med artikel 14.2 för det fall det förmedlar budskapets innebörd utan att det krävs att denna bestämmelse återges bokstavligen. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida den använda formuleringen mot bakgrund av konsumentens helhetsintryck säkerställer det nödvändiga informationsinnehållet på ett tydligt och begripligt sätt.

D. Den tredje tolkningsfrågan: Huruvida en uppgift ska anges i reklamen när denna uppgift redan finns på varans förpackning, bipacksedel och/eller webbplats

37. För påståenden om minskad sjukdomsrisk föreskrivs det i artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 att ”märkningen eller, om ingen sådan märkning finns, presentationen eller reklamen” ska innehålla en varningstext om riskfaktorer.

38. Ordalydelsen i denna bestämmelse medför en enkel regel: Uppgiften är enbart nödvändig i reklamen ”om ingen sådan märkning finns”. Om märkningen finns och är överensstämmer med artikel 14.2, uppfylls denna skyldighet på detta primära informationsmedel.

39. Med andra ord gäller följande: i) Om det finns en märkning ska den innehålla en varningstext. ii) Om ingen sådan märkning finns ska uppgiften framgå av presentationen eller reklamen. Det krävs enligt denna bestämmelse inte att uppgiften per automatik anges i allt reklammaterial.

40. I detta sammanhang erinrar jag om att domstolen har uttalat sig om artikel 10.3 i förordning nr 1924/2006, enligt vilken en hänvisning till allmänna och icke-specifika fördelar måste ”åtföljas” av ett specifikt hälsopåstående.( 24 ) Domstolen har särskilt klargjort att om de specifika hälsopåståendena inte kan anges i sin helhet på samma sida av förpackningen som den hänvisning de är avsedda att stödja, kan kravet på en direkt visuell koppling undantagsvis uppfyllas genom en uttrycklig hänvisning, såsom en asterisk, om denna på ett tydligt och för konsumenten fullt begripligt sätt säkerställer att hälsopåståendena och hänvisningen är rumsligt sammankopplade.( 25 ) Det ankommer dock på den nationella domstolen att, med beaktande av alla omständigheter i det aktuella fallet, avgöra om kravet på visuell närhet är uppfyllt genom användningen av en asterisk som koppling.( 26 )

41. Om detta resonemang tillämpas analogt på artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006, kan man dra slutsatsen att en märkning, presentation eller reklam kan uppfylla kraven i artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 genom en hänvisning till den uppgift som föreskrivs i den artikeln och som återges på annat ställe. Det ankommer dock på den nationella domstolen att avgöra om hänvisningen till uppgiften är tillräcklig för att säkerställa att artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 tillämpas fullt ut.

42. Vad gäller begreppen förpackning och bipacksedel i det aktuella fallet bör det påpekas att dessa begrepp utan tvekan omfattas av definitionen av ”märkning” i artikel 2.2 j i förordning nr 1169/2011.

43. Vad gäller webbplatser antogs förordning nr 1924/2006 vid en tidpunkt då elektronisk handel var mycket mindre utvecklad i dag. Som Europaparlamentet har noterat framförs vilseledande påståenden vid försäljning av livsmedel både online och offline.( 27 ) Parlamentet har därför uttryckligen uppmanat kommissionen att utarbeta omfattande riktlinjer för verkställandet av förordningen på internet.( 28 )

44. Den digitala kanalen är vanlig både vad gäller att inhämta information före ingående av avtal och att genomföra köp, även vad avser kosttillskott.( 29 )

45. Det är i detta sammanhang som det ska fastställas om webbplatsen är ett ”ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol som gäller ett livsmedel och anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller krage som medföljer eller avser sådant livsmedel” i den mening som avses i artikel 2.2 j i förordning nr 1169/2011.

46. I detta sammanhang är webbplatsens funktion av betydelse. Om webbplatsen fungerar som en plattform för marknadsföring av produkten omfattas den av definitionen av presentation eller reklam i artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006. Om den fungerar som en plattform för inköp av produkten kan den istället anses fylla funktionen av ett ”dokument” eller ett ”meddelande” som åtföljer eller hänvisar till livsmedlet och därmed omfattas av definitionen av märkning i den mening som avses i förordning nr 1169/2011.

47. Mot bakgrund av det ovanstående beror tillämpningen av de ovan angivna kriterierna på webbplatser på webbplatsens funktion: a) När webbplatsen presenterar eller marknadsför en produkt (produktblad, Showcase-sidor, reklamkampanjer), omfattas webbplatsen av definitionen av presentation eller reklam enligt förordning nr 1924/2006. b) När webbplatsen används inom ramen för distansförsäljning (webbplats för köp) och förmedlar de obligatoriska uppgifterna före köpet, krävs det enligt artikel 14 i förordning nr 1169/2011 att dessa uppgifter är tillgängliga på mediet för distansförsäljning. I den sistnämnda funktionen kan webbplatsen konkret uppfattas som ”dokument” eller ”meddelande” som åtföljer kosttillskottet, och därigenom som märkning enligt den breda definitionen i förordning nr 1169/2011.

48. Ovanstående skulle förhindra en allmän utvidgning av begreppet märkning till hela webben och säkerställa att varningstexten i distansförsäljningskanalerna är tillgänglig med ett klick före köpet.

49. Det finns därför ingen anledning till att ålägga ett företag att ange denna varningstext i alla kommunikationsmedel. Enligt ett funktionellt kriterium bör varningstexten placeras där den fyller sin informativa funktion och är lätt att hitta för konsumenten som beslutar sig för att köpa. I detta avseende utesluter jag inte att onlineannonseringen vid distansförsäljning, om den aktuella sidan innehåller varningstexten, kan innehålla en hänvisning (t.ex. via en länk) till försäljningssidan.

50. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att konkret pröva huruvida den lösning som företaget har valt säkerställer att konsumenterna får kännedom om uppgiften innan de genomför sitt köp.

51. Enligt artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 krävs det således i princip inte att uppgiften upprepas i reklamen när denna regelmässigt anges i märkningen.

IV. Förslag till avgörande

52. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen besvarar tolkningsfrågorna från Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) på följande sätt:

Artikel 2.2 leden 1 och 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel ska tolkas så, att begreppen ”särskilda egenskaper” och ”en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller av en av dess beståndsdelar” omfattar uppgifter om hur ofta livsmedlet ska intas och/eller hur det ska intas.

Artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas så, att den inte kräver att märkningen eller, om sådan saknas, presentationen eller reklamen bokstavligen återger formuleringen att den sjukdom som angivelsen avser ”beror på flera riskfaktorer och … att en åtgärd som riktar sig mot en av dessa faktorer inte nödvändigtvis har en gynnsam effekt”.

Artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas så, att den reklam som återger hälsopåståendet om minskad sjukdomsrisk inte behöver innehålla en uppgift om att ”en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och … en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt” när denna uppgift finns på varans förpackning, bipacksedel och/eller webbplats.

1 Originalspråk: italienska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 2006, s. 9), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 107/2008 av den 15 januari 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel vad avser kommissionens genomförandebefogenheter (EUT L 39, 2008, s. 8), Europaparlamentets och rådets förordning nr 109/2008 av den 15 januari 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 39, 2008, s. 14), kommissionens förordning (EU) nr 116/2010 av den 9 februari 2010 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 när det gäller förteckningen över näringspåståenden (EUT L 37, 2010, s. 16), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (EUT L 304, 2011, s. 18), kommissionens förordning (EU) nr 1047/2012 av den 8 november 2012 om ändring av förordning (EG) nr 1924/2006 vad gäller förteckningen över näringspåståenden (EUT L 310, 2012, s. 36).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, 2000, s. 29).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18).

5 Moniteur belge av den 29 mars 2013, s. 19975, i dess lydelse enligt loi portant insertion du titre VI ”Pratiques du marché et protection du consommateur” dans le code de droit économique et portant insertion des définitions propres au livre VI, et des dispositions d’application de la loi propres au livre VI, dans les Livres Ier et XV du code de droit économique (lag om införande av avsnitt VI ”Affärsmetoder och konsumentskydd” i lagen om handelsrätt och om införande av definitionerna från bok VI och av tillämpningsbestämmelserna från bok VI i böckerna I och XV i lagen om handelsrätt ( Moniteur belge av den 30 december 2013, s. 103506).

6 Se skäl 9 och artikel 1.1 i förordning nr 1924/2006.

7 Se skälen 31, 33, 34 och 36 samt artiklarna 1.1 och 20 i förordning nr 1924/2006.

8 Dom av den 30 april 2025, Novel Nutriology (C‑386/23, EU:C:2025:304, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

9 Dom av den 30 april 2025, Novel Nutriology (C‑386/23, EU:C:2025:304, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

10 Artikel 10.1 i förordning nr 1924/2006. Se, även, kommissionens förordning (EG) nr 983/2009 av den 21 oktober 2009 om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 277, 2009, s. 3) och kommissionens förordning (EU) nr 432/2012 av den 16 maj 2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 136, 2012, s. 1).

11 Dom av den 6 september 2012, Deutsches Weintor (C‑544/10, EU:C:2012:526, punkterna 34–36).

12 Ibidem, punkt 35.

13 Ibidem, punkt 37.

14 Artiklarna 15 och 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 202, 2016, s. 389).

15 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Rantos i målet Novel Nutriology (C‑386/23, EU:C:2024:897, punkt 43).

16 Skäl 16 i förordning nr 1924/2006. Se dom av den 30 januari 2020, Dr. Willmar Schwabe (C‑524/18, EU:C:2020:60, punkt 35).

17 Nedan kallad varningstext.

18 Det hänvisas till detta syfte även i domen av den 6 september 2012, Deutsches Weintor (C‑544/10, EU:C:2012:526, punkt 45).

19 Se punkt 37 och följande punkter nedan.

20 Dom av den 6 september 2012, Deutsches Weintor, C‑544/10, EU:C:2012:526, punkt 35.

21 I artikel 4.2 b, under rubriken ”Villkor för användning av näringspåståenden och hälsopåståenden”, föreskrivs att ”… [u]ppgifterna skall vara utformade på följande sätt: ’Hög halt av [namnet på näringsämnet ovanför näringsprofilen].’”

22 I punkten ”Utan tillsatt socker” i bilagan med rubriken ”Näringspåståenden och villkor för användningen av dem” föreskrivs följande: ”… Om sockerarter förekommer naturligt i livsmedlet, bör även följande uppgift finnas på märkningen: ’INNEHÅLLER NATURLIGT FÖREKOMMANDE SOCKER’.”

23 Se även, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Dr. Willmar Schwabe (C‑524/18, EU:C:2019:727, punkterna 60–66).

24 Dom av den 30 januari 2020, Dr. Willmar Schwabe (C‑524/18, EU:C:2020:60).

25 Ibidem, punkt 48.

26 Ibidem, punkt 49.

27 Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2024 om genomförandet av förordning (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT C, C/2024/5729, 2024), punkt 1.

28 Ibidem, punkt 23.

29 Se, analogt, dom av den 11 december 2003, Deutscher Apothekerverband (C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 73).