Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 6 mars 2025

I mål C‑20/24 [Cymdek], angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Sąd Rejonowy dla m. st. Warszawy w Warszawie (Distriktsdomstolen i Warszawa stad, Polen) genom beslut av den 24 november 2023, som inkom till domstolen den 12 januari 2024, i målet

DOMSTOLEN (sjunde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Gavalec (referent) samt domarna Z. Csehi och F. Schalin, generaladvokat: R. Norkus, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: M1.R. och M2.R., genom P. Mędygrał, radca prawny, AAA sp. z o.o., genom K. Bień, radca prawny, Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom B. Sasinowska och N. Yerrell, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första och den andra frågan

Den tredje, den fjärde och den femte frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2 g, 3.2 a och 3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L, 2024/90763).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, M1.R. och M2.R., två flygpassagerare (nedan kallade de aktuella passagerarna), och, å andra sidan, bolaget AAA sp. z o.o., ett lufttrafikföretag, angående en begäran om kompensation som dessa passagerare framställt med stöd av förordning nr 261/2004, till följd av en kraftigt försenad ankomst till den slutliga bestämmelseorten.

3 Skälen 1 och 5 i förordning nr 261/2004 har följande lydelse:

4 Artikel 2 i denna förordning, med rubriken Definitioner, har följande lydelse:

5 I artikel 3 i förordningen, som har rubriken Räckvidd, föreskrivs följande:

6 AAA, som är ett lufttrafikföretag som erbjuder charterflygningar, ingick ett avtal med BBB sp. z o.o., en researrangör, enligt vilket AAA tillhandahöll BBB specifika flygningar vid specifika tidpunkter, för vilka BBB därefter sålde biljetter till flygpassagerare. BBB betalade priset för dessa flygningar till AAA.

7 De passagerare som är aktuella i det nationella målet deltog i en paketresa som inbegrep en flygning från Teneriffa (Spanien) till Warszawa (Polen), som utfördes den 20 maj 2021 av AAA. Paketreseavtalet hade ingåtts mellan CCC sp. z o.o., för passagerarnas räkning, och BBB. Denna flygning var vid ankomsten försenad med mer än 22 timmar.

8 För att styrka att sin rätt att begära kompensation på grund av att den aktuella flygningen var försenad, ingav de aktuella passagerarna kopior av boardingkorten för denna flygning. AAA vägrade emellertid att betala kompensation till passagerarna med motiveringen att de inte hade visat att de hade en bekräftad och betald platsreservation för flygningen. Enligt AAA betalades dessa passagerares paketresa av CCC på förmånliga villkor, varför nämnda passagerare reste gratis eller till ett reducerat biljettpris, i den mening som avses i artikel 3.3 i förordning nr 261/2004, vilket utesluter rätten till kompensation enligt denna förordning.

9 De aktuella passagerarna anser att de, genom att inge boardingkorten för att erhålla sådan kompensation, har visat att de hade en bekräftad platsreservation, eftersom dessa boardingkort inte skulle ha utfärdats till dem i annat fall. Det ankommer dessutom på AAA att visa att dessa passagerare reste gratis och inte på dem att bevisa att de hade betalat priset för den flygning som utfördes av AAA. Eftersom AAA hade erhållit en betalning från BBB för genomförandet av denna flygning och BBB hade erhållit en betalning för denna paketresa, inklusive flygningen, från CCC, som finansierade de aktuella passagerarnas paketresa, hade de aktuella passagerarna under alla omständigheter inte rest gratis. Vid tillämpningen av artikel 3.3 i förordning nr 261/2004 är det härvidlag utan betydelse om det var passagerarna själva eller en tredje man som bekostade resan, så länge det inte var lufttrafikföretaget.

10 Sąd Rejonowy dla m. st. Warszawy w Warszawie (Distriktsdomstolen i Warszawa stad, Polen), som är den hänskjutande domstolen, är osäker på huruvida en passagerares uppvisande av ett boardingkort utgör ett annat bevis, i den mening som avses i artikel 2 g i förordning nr 261/2004, som visar att platsreservationen har godkänts och registrerats av lufttrafikföretaget eller researrangören.

11 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende angett att de slutsatser som kan dras av domen av den 21 december 2021, Azurair m.fl. ( C‑146/20, C‑188/20, C‑196/20 och C‑270/20, EU:C:2021:1038), inte gör det möjligt att besvara frågan huruvida unionsrätten, i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, tillåter att det läggs fram ett annat bevis, i den mening som avses i denna bestämmelse, som visar att en passagerare har en bekräftad platsreservation för en flygning, när det boardingkort som passageraren uppvisar inte innehåller alla de uppgifter som nämns i den domen, såsom ankomsttiden för flygningen.

12 Även om AAA och vissa sammansättningar av domare i polska appellationsdomstolar anser att villkoren i artikel 3.2 a i denna förordning ska tolkas restriktivt, anser den hänskjutande domstolen att ett boardingkort inte utfärdas till en slumpmässig person, utan till en passagerare som har en bekräftad platsreservation för den berörda flygningen, och detta efter det att passageraren checkat in för denna flygning, varvid numret på biljetten eller platsreservationen ska anges vid incheckningen. Bortsett från vissa extraordinära situationer finns det inget annat rationellt sätt att förklara hur en sådan passagerare skulle kunna erhålla detta boardingkort utan att ha en sådan bokning.

13 Till skillnad från AAA och vissa sammansättningar av domare i polska appellationsdomstolar anser den hänskjutande domstolen dessutom att det ankommer på lufttrafikföretaget att bevisa att den aktuella flygningen var gratis och inte endast att dra slutsatsen att ett rent påstående om detta har gynnsamma rättsverkningar för lufttrafikföretaget.

14 Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i hur uttrycket gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten i artikel 3.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas. När det gäller paketresor anser den hänskjutande domstolen att om en resa som har betalats till researrangören – antingen direkt av passagerarna eller av en annan enhet för deras räkning – inbegriper en flygning som arrangören har betalat för till lufttrafikföretaget, så reser passagerarna inte gratis i den mening som avses i denna bestämmelse.

15 Vad närmare bestämt gäller begreppet reducerat biljettpris, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det ska tolkas så, att det rör sig om en rabatt som lufttrafikföretaget ger passageraren eller om det även omfattar en situation där lufttrafikföretaget erhåller marknadsmässig ersättning från researrangören, men researrangören eller en annan enhet tillåter passagerarna att delta i paketresan på förmånliga villkor. Enligt den hänskjutande domstolen förefaller den sistnämnda tolkningen strida mot syftet med förordningen och skulle vara svår att tillämpa i praktiken med hänsyn till avsaknaden av kriterier för att avgöra vad som utgör fördelaktiga villkor för deltagande i en paketresa.

16 Mot denna bakgrund beslutade Sąd Rejonowy dla m. st. Warszawy w Warszawie (Distriktsdomstolen i Warszawa stad) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

17 Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artiklarna 2 g och 3.2 a i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att ett boardingkort kan utgöra ett annat bevis, i den mening som avses i den första av dessa bestämmelser, som anger att platsreservationen har godkänts och registrerats av lufttrafikföretaget eller researrangören, vilket innebär att en passagerare som har ett sådant boardingkort ska anses ha en bekräftad platsreservation, i den mening som avses i den andra av dessa bestämmelser, på den berörda flygningen, i en situation där det inte har visats att det föreligger någon särskild onormal omständighet.

18 Det framgår av artikel 3.2 a i förordning nr 261/2004 att denna förordning är tillämplig endast under förutsättning, för det första, att passagerarna har en bekräftad platsreservation på den berörda flygningen och, för det andra, att de infinner sig i god tid för incheckningen, såvida inte flygningen har ställts in, i den mening som avses i artikel 5 i denna förordning. Eftersom dessa två villkor är kumulativa, kan en passagerare som har en bekräftad platsreservation på den berörda flygningen inte presumeras ha närvarat vid incheckningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 januari 2024, Laudamotion (Avstående från en försenad flygning), C‑474/22, EU:C:2024:73, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

19 Begreppet bekräftad platsreservation definieras inte i förordning nr 261/2004. Emellertid definieras begreppet platsreservation i artikel 2 g i förordningen som att passageraren har en biljett eller annat bevis som visar att platsreservationen har godkänts och registrerats av lufttrafikföretaget eller researrangören. Vidare omfattar begreppet biljett, i den mening som avses i artikel 2 f i förordningen, varje färdbevis, på papper eller i papperslös form, som berättigar till transport (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2022, flightright (Lufttransport från Stuttgart till Kansas City), C‑436/21, EU:C:2022:762, punkt 21 och där angiven rättspraxis, och dom av den 21 december 2021, Azurair m.fl., C‑146/20, C‑188/20, C‑196/20 och C‑270/20, EU:C:2021:1038, punkt 40).

20 Vad vidare gäller begreppet annat bevis, i den mening som avses i artikel 2 g i förordning nr 261/2004, konstaterar domstolen att om flygpassageraren innehar ett sådant bevis som utfärdats av lufttrafikföretaget eller av researrangören, motsvarar detta andra bevis en platsreservation i den mening som avses i samma bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2021, Azurair m.fl., C‑146/20, C‑188/20, C‑196/20 och C‑270/20, EU:C:2021:1038, punkt 42).

21 Mot bakgrund av intresset av ett långtgående skydd för passagerarna, vilket tas upp i skäl 1 i förordning nr 261/2004, ska dessa begrepp ges en vid tolkning (dom av den 6 oktober 2022, flightright (Lufttransport från Stuttgart till Kansas City), C‑436/21, EU:C:2022:762, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

22 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att de aktuella passagerarna förfogade över boardingkort som utfärdats av lufttrafikföretaget, vilket gjorde det möjligt för dem att genomföra en flygning från Teneriffa till Warszawa, vilken utfördes av lufttrafikföretaget, genom att infinna sig före incheckningen.

23 Såsom de aktuella passagerarna, den polska regeringen och Europeiska kommissionen har anfört i sina skriftliga yttranden utfärdas ett boardingkort till en passagerare för en viss flygning vilket ger passageraren rätt till transport samt ger passageraren rätt att gå ombord på flygplanet och genomföra flygningen när passageraren väl har checkat in genom att bland annat ange biljettens eller bokningens nummer.

24 Härav följer att ett boardingkort kan utgöra ett annat bevis, i den mening som avses i artikel 2 g i förordning nr 261/2004, som visar att platsreservationen har godkänts och registrerats av lufttrafikföretaget eller researrangören för den berörda flygningen.

25 Denna slutsats påverkas inte av den omständigheten, som den hänskjutande domstolen har åberopat, att domen av den 21 december 2021, Azurair m.fl. ( C‑146/20, C‑188/20, C‑196/20 och C‑270/20, EU:C:2021:1038), inte gör det möjligt att besvara frågan huruvida ett boardingkort kan omfattas av begreppet annat bevis, i den mening som avses i artikel 2 g i förordning nr 261/2004, i den mån boardingkortet inte innehåller alla de uppgifter som nämns i den domen, såsom bland annat ankomsttiden för den berörda flygningen.

26 Förvisso slog domstolen i punkt 51 i nämnda dom fast att artikel 3.2 a i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att passageraren förfogar över en bekräftad platsreservation, i den mening som avses i denna bestämmelse, när researrangören översänder ett annat bevis, i den mening som avses i artikel 2 g i förordningen, till denna passagerare, vilken researrangören ingått ett avtal med, som inbegriper ett löfte att transportera denna passagerare på en specifik flygning, vilken anges med avgångsort, ankomstort, avgångs- och ankomsttid samt flygnummer, och detta även i sådant fall då denna researrangör inte har erhållit bekräftelse av denna flygnings avgångs- och ankomsttid från den aktuella lufttrafikföretaget.

27 Det ska emellertid påpekas att i de mål som avgjordes genom domen av den 21 december 2021, Azurair m.fl. ( C‑146/20, C‑188/20, C‑196/20 och C‑270/20, EU:C:2021:1038), hade researrangören, i motsats till förevarande mål, lämnat uppgifter till passagerarna om flygtiderna som skilde sig från dem som lufttrafikföretaget senast hade lämnat till researrangören, och de sistnämnda uppgifterna hade inte vidarebefordrats till passagerarna, varför de endast förfogade över de uppgifter som fanns i den handling som översänts av researrangören.

28 Domstolen har dessutom redan slagit fast att i den mån ett visst lufttrafikföretag låter passagerare med en bekräftad platsreservation på den aktuella flygningen gå ombord och transporterar dem till deras bestämmelseort, ska dessa passagerare härvidlag anses ha iakttagit kravet på att närvara vid incheckningen före flygningen (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 24 oktober 2019, easyJet Airline, C‑756/18, EU:C:2019:902, punkt 28).

29 Omvänt gäller att i den mån passagerare, såsom de aktuella passagerarna, på ett korrekt sätt har uppfyllt kravet på att infinna sig vid incheckningen och genomfört den berörda flygningen med ett boardingkort för denna, ska det anses att de har uppfyllt kravet på att inneha en bekräftad platsreservation på denna flygning.

30 Denna slutsats stöds av det mål som anges i skäl 1 i förordning nr 261/2004, vilket består i att sörja för ett långtgående skydd för passagerarna.

31 Passagerare som drabbas av en kraftigt försenad flygning kan således göra gällande sin rätt till kompensation utan att omfattas av kravet – vilket inte är anpassat till deras situation – på att senare, i samband med deras begäran om kompensation, behöva styrka att de innehade en bekräftad platsreservation på den flygning som försenats och på vilken de i vilket fall som helst har transporterats (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 24 oktober 2019, easyJet Airline, C‑756/18, EU:C:2019:902, punkt 32).

32 I detta hänseende, och vad gäller AAA:s hypotes att ett boardingkort, om det förloras av den person som innehar det, skulle kunna användas av en annan person med liknande uppgifter, räcker det att konstatera att det framgår av artikel 2 j i förordning nr 261/2004 att lufttrafikföretaget enligt denna förordning får neka ombordstigning bland annat på grund av att resehandlingar är ofullständiga.

33 Mot bakgrund av ovanstående ska den första och den andra frågan besvaras enligt följande: Artiklarna 2 g och 3.2 a i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att ett boardingkort kan utgöra ett annat bevis, i den mening som avses i den första av dessa bestämmelser, som anger att platsreservationen har godkänts och registrerats av lufttrafikföretaget eller researrangören, vilket innebär att en passagerare som har ett sådant boardingkort ska anses ha en bekräftad platsreservation, i den mening som avses i den andra av dessa bestämmelser, på den berörda flygningen, i en situation där det inte har visats att det föreligger någon särskild onormal omständighet.

34 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje, den fjärde och den femte frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 3.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att en passagerare inte ska anses resa gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten, i den mening som avses i denna bestämmelse, när researrangören betalar det marknadsmässiga priset för flygningen till det lufttrafikföretag som utför flygningen och priset för paketresan inte betalas av passageraren utan av en tredje man. Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i huruvida det ankommer på lufttrafikföretaget att bevisa att passageraren har rest gratis eller till ett reducerat pris, eller om det ankommer på passageraren att bevisa att passageraren har betalat priset för flygningen.

35 Enligt artikel 3.3 i förordning nr 261/2004 ska denna förordning inte tillämpas på passagerare som reser gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten.

36 Domstolen konstaterar att den omständigheten att nämnda förordning inte är tillämplig enligt denna bestämmelse utgör ett undantag från regeln att förordningen, såsom framgår av dess artikel 3.1, ska tillämpas dels på passagerare som reser från en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium där fördragets bestämmelser är tillämpliga, dels på passagerare som reser från en flygplats belägen i tredjeland till en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium där fördragets bestämmelser är tillämpliga, såvida de inte fått förmåner eller kompensation samt fått assistans i det tredje landet, under förutsättning att det lufttrafikföretag som utför flygningen är en transportör som är etablerad i Europeiska unionen, på de villkor som anges i artikel 3.2.

37 Såsom domstolen har slagit fast ska undantag från passagerarnas rättigheter, med beaktande av syftet med förordning nr 261/2004, vilket anges i skäl 1 i förordningen och som består i att sörja för ett långtgående skydd för passagerarna, tolkas restriktivt (dom av den 16 januari 2025, Qatar Airways, C‑516/23, EU:C:2025:21, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

38 Enligt domstolens fasta praxis ska dessutom vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 21 november 2024, Mesto Rimavská Sobota, C‑370/23, EU:C:2024:972, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

39 Det är riktigt att ordalydelsen i artikel 3.3 första meningen i förordning nr 261/2004 inte i sig gör det möjligt att avgöra huruvida tillämpningsområdet för denna bestämmelse är begränsat till situationer där det endast är det lufttrafikföretag som utför flygningen vilket ger passagerarna möjlighet att resa gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten.

40 Vad gäller det sammanhang i vilket bestämmelsen ingår, följer det av artikel 3.3 i förordningen bland annat att passagerare som reser med biljetter som utfärdats gratis av ett lufttrafikföretag inte omfattas av förordningen, såvida inte biljetterna har utfärdats genom bonussystem eller annat kommersiellt program (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 26 november 2020, SATA International – Azores Airlines C‑316/20, EU:C:2020:966, punkt 15).

41 Domstolen har i detta avseende redan slagit fast att artikel 3.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att denna förordning inte gäller för en passagerare som reser med en biljett med förmånligt pris vilken endast vissa personer har tillgång till inom ramen för en evenemangssponsring och som endast är tillgänglig för vissa angivna personer och för vilken utfärdandet kräver ett föregående och individuellt tillstånd från detta lufttrafikföretag (beslut av den 26 november 2020, SATA International – Azores Airlines C‑316/20, EU:C:2020:966, punkt 19).

42 Vidare ska förordningen, enligt artikel 3.5 i densamma, tillämpas på alla lufttrafikföretag som tillhandahåller transport av passagerare till eller från en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium. I samma bestämmelse anges att om ett lufttrafikföretag som inte har ett avtal med passageraren fullgör skyldigheter enligt förordningen, ska företaget anses göra detta som ombud för den person som har ett avtal med passageraren (dom av den 26 mars 2020, Primera Air Scandinavia, C‑215/18, EU:C:2020:235, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

43 Härvidlag har domstolen slagit fast att en passagerare på en flygning som är försenad med tre timmar eller mer kan väcka talan om kompensation enligt artiklarna 6 och 7 i förordning nr 261/2004 mot det lufttrafikföretag som utförde flygningen, även om passageraren och lufttrafikföretaget inte har ingått något avtal med varandra och den aktuella flygningen ingår i en paketresa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Primera Air Scandinavia, C‑215/18, EU:C:2020:235, punkt 38).

44 Med hänsyn till det ansvar som det lufttrafikföretag som utför flygningen har för att kompensera passagerarna vid en kraftigt försenad ankomst, ska det påpekas att undantaget i artikel 3.3 första meningen i förordning nr 261/2004 endast omfattar situationer där det är det lufttrafikföretag som utför flygningen vilket tillåter passagerarna att resa gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten.

45 En sådan tolkning är förenlig med syftet med förordning nr 261/2004, vilket är att sörja för ett långtgående skydd för flygpassagerarna.

46 Enligt skäl 5 i förordningen bör detta skydd inte bara omfatta passagerare på regelbundna flygningar utan även på icke-regelbundna flygningar, inbegripet flygningar som ingår i paketresor.

47 Det framgår nämligen av förarbetena till nämnda förordning att unionslagstiftaren inte har haft för avsikt att från förordningens tillämpningsområde utesluta passagerare vars flygning ingår i en paketresa, utan tvärtom har avsett att låta dem åtnjuta de rättigheter som följer av förordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Primera Air Scandinavia, C‑215/18, EU:C:2020:235, punkt 36).

48 Eftersom researrangören i förevarande fall har erhållit ersättning för de aktuella passagerarnas paketresa och betalat priset för flygningen till det lufttrafikföretag som utför flygningen och detta lufttrafikföretag har erhållit en marknadsmässig ersättning, ska dessa passagerare inte anses ha rest gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten, i den mening som avses i artikel 3.3 första meningen i förordning nr 261/2004.

49 Såsom framgår av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 43 ovan saknar det betydelse – för att de aktuella passagerarna ska kunna göra gällande anspråk mot det lufttrafikföretag som utför flygningen – att priset för paketresan inte betalades av passagerarna, som inte har ett avtalsförhållande med detta lufttrafikföretag, utan av en tredje man till researrangören, som i sin tur betalade priset för flygningen till nämnda lufttrafikföretag.

50 Vad gäller bevisbördan för att en passagerare har rest gratis eller till ett nedsatt pris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten, i den mening som avses i artikel 3.3 första meningen i förordning nr 261/2004, ska det påpekas att denna bestämmelse, utan att uttryckligen reglera fördelningen av denna bevisbörda, inför ett undantag från de bestämmelser som ger passagerare rättigheter, såsom framgår av punkt 37 ovan, genom att en sådan passagerare utesluts från förordningens tillämpningsområde.

51 För att befrias från sin skyldighet att kompensera passageraren ankommer det således på det lufttrafikföretag som utför flygningen att, på det sätt som föreskrivs i nationell rätt, visa att passageraren har rest gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken är direkt eller indirekt tillgängligt för allmänheten, i den mening som avses i artikel 3.3 första meningen i förordningen, och således inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

52 Domstolen finner att en tolkning som innebär att bevisbördan läggs på passagerarna inte bara skulle strida mot syftet med förordning nr 261/2004, vilket är att sörja för ett långtgående skydd för flygpassagerarna, utan även skulle vara svår att genomföra, särskilt i det särskilda sammanhang som är aktuellt i förevarande mål, där de aktuella passagerarna har bokat en paketresa hos en researrangör.

53 När en passagerare inte bokar sin paketresa direkt hos det lufttrafikföretag som utför flygningen, utan via en researrangör, är det nämligen, såsom de aktuella passagerarna och kommissionen har anfört i sina skriftliga yttranden, i allmänhet researrangören, såsom i förevarande fall, som betalar priset för flygningen till detta lufttrafikföretag, och passageraren betalar ett pris för hela paketresan, inklusive flygningen. Förutom att passageraren inte känner till det exakta priset för flygningen som arrangören har betalat, har denna passagerare begränsade möjligheter att bevisa att han eller hon har betalat priset för flygningen.

54 Mot bakgrund av ovanstående ska den tredje, den fjärde och den femte frågan besvaras enligt följande: Artikel 3.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att en passagerare inte ska anses resa gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten, i den mening som avses i denna bestämmelse, när researrangören betalar det marknadsmässiga priset för flygningen till det lufttrafikföretag som utför flygningen och priset för paketresan inte betalas av passageraren utan av en tredje man. Det ankommer på lufttrafikföretaget att, på det sätt som föreskrivs i nationell rätt, visa att passageraren har rest gratis eller till ett sådant reducerat biljettpris.

55 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: polska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.