Domstolens dom (första avdelningen) den 13 november 2025

I mål C‑117/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern) genom beslut av den 1 februari 2024, som inkom till domstolen den 14 februari 2024, i målet

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen, domstolens vice ordförande T. von Danwitz, tillika tillförordnad domare på första avdelningen, samt domarna I. Ziemele, A. Kumin (referent) och S. Gervasoni, generaladvokat: R. Norkus, justitiesekreterare: handläggaren I. Illéssy,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 26 februari 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: JYSK Kereskedelmi Kft., genom E. Lovász och Sz.T. Szöghy, ügyvédek, Nemzeti Élelmiszerlánc-biztonsági Hivatal, genom D. Nagy och R.M. Szente, båda i egenskap av ombud, Ungerns regering, genom M.Z. Fehér och R. Kissné Berta, båda i egenskap av ombud, Spaniens regering, genom A. Pérez-Zurita Gutiérrez, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom J. Jokubauskaitė, C. Kovács och Zs. Teleki, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 22 maj 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Förordning nr 995/2010

Genomförandeförordning (EU) nr 607/2012

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Förevarande begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 4.2, 4.3 och 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 295, 2010, s. 23).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan bolaget JYSK Kereskedelmi Kft (nedan kallat Jysk) och Nemzeti Élelmiszerlánc-biztonsági Hivatal (den nationella myndigheten för säkerhet i livsmedelskedjan, Ungern) (nedan kallad den nationella myndigheten). Målet rör villkoren för Jysks användning av ett system för tillbörlig aktsamhet i samband med dess saluföring av timmer och trävaror.

3 Skälen 16–18 och 31 i förordning nr 995/2010 har följande lydelse:

4 I artikel 2 i förordningen, som har rubriken Definitioner, föreskrivs följande:

5 I artikel 4 i nämnda förordning, med rubriken Verksamhetsutövarnas skyldigheter, föreskrivs följande:

6 I artikel 6 i samma förordning, med rubriken System för tillbörlig aktsamhet, föreskrivs följande:

7 Artikel 8 i förordning nr 995/2010 har rubriken Övervakningsorganisationer och lyder som följer:

8 I artikel 10 i förordningen, med rubriken Kontroll av verksamhetsutövare, föreskrivs följande:

9 I artikel 4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 607/2012 av den 6 juli 2012 om detaljerade regler för systemet för tillbörlig aktsamhet samt hur ofta och på vilket sätt de övervakningsorganisationer ska kontrolleras som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 177, 2012, s. 16), med rubriken Riskbedömning och riskreducering, föreskrivs följande:

10 I artikel 5 i denna genomförandeförordning, med rubriken Verksamhetsutövarnas register, föreskrivs följande:

11 Det framgår av beslutet om hänskjutande att Jysk är ett bolag bildat enligt ungersk rätt som, inom ramen för sin verksamhet avseende saluföring av timmer och trävaror, importerar timmer och trävaror från tredjeländer. Bolaget ägs helt av LLG A/S (nedan kallat moderbolaget), som är registrerat i Danmark.

12 Under år 2023 genomförde den nationella myndigheten, som är den behöriga myndighet som ansvarar för tillämpningen av förordning nr 995/2010 i Ungern, en kontroll hos Jysk för att bland annat kontrollera huruvida Jysk hade ett system för tillbörlig aktsamhet som är förenligt med denna förordning.

13 Genom beslut av den 26 maj 2023 konstaterade den nationella myndigheten att Jysk hade åsidosatt förordning nr 995/2010. Myndigheten ålade därför Jysk att betala böter och att inrätta ett eget system för tillbörlig aktsamhet med motiveringen att Jysk inte hade ett system för tillbörlig aktsamhet som hade inrättats i dess eget namn och som särskilt hade skapats för den verksamhet som Jysk bedriver, och att detta system inte heller hade inrättats av en övervakningsorganisation, i den mening som avses i artikel 8 i förordning nr 995/2010.

14 Den nationella myndigheten påpekade att Jysk är en verksamhetsutövare, i den mening som avses i artikel 2 c i förordning nr 995/2010, och att Jysk, inom ramen för sin affärsverksamhet, använder ett system för tillbörlig aktsamhet som har utvecklats av dess moderbolag och som grundar sig på riskbedömningar som utförts av såväl moderbolaget som en sådan organisation.

15 Jysk överklagade detta beslut till Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern), som är den hänskjutande domstolen i förevarande mål, och gjorde gällande att det system för tillbörlig aktsamhet som upprätthålls av dess moderbolag kan betraktas som dess eget system, eftersom förordning nr 995/2010 endast föreskriver en skyldighet att använda ett system för tillbörlig aktsamhet och inte att skapa ett sådant. Jysk påpekade att moderbolaget har ett stort antal dotterbolag i Europa som alla använder samma system för tillbörlig aktsamhet.

16 Den nationella myndigheten anser däremot att en verksamhetsutövare, i den mening som avses i förordning nr 995/2010, är skyldig att själv upprätthålla ett system för tillbörlig aktsamhet. Eftersom moderbolaget låter sina dotterbolag agera självständigt när det gäller import av timmer och trävaror, bör vart och ett av dessa dotterbolag behålla sitt eget system för tillbörlig aktsamhet i enlighet med den förordningen.

17 I detta sammanhang vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida förordning nr 995/2010 endast kräver att en verksamhetsutövare använder ett system för tillbörlig aktsamhet för att samla in uppgifter, bedöma och minska risken för det timmer och de trävaror som verksamhetsutövaren släpper ut på den inre marknaden för första gången, eller om en sådan verksamhetsutövare tvärtom måste ha ett system för tillbörlig aktsamhet som är upprättat i eget namn och som särskilt inrättats för den verksamhet som denna verksamhetsutövare bedriver. Den hänskjutande domstolen anser dessutom att Jysk självt, med hänsyn till bolagets verksamhet, i egenskap av verksamhetsutövare, i den mening som avses i denna förordning, omfattas av de skyldigheter som gäller vad avser system för tillbörlig aktsamhet.

18 Mot denna bakgrund beslutade Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

19 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 4.2 och 4.3 första meningen samt artikel 6.1 i förordning nr 995/2010 ska tolkas så, att det, för att en verksamhetsutövare, i den mening som avses i artikel 2 c i denna förordning, ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt dessa bestämmelser, räcker att denna verksamhetsutövare, som ingår i en koncern, kan få tillgång till de delar av systemet för tillbörlig aktsamhet som avses i ovannämnda artikel 6.1 och som antingen inrättats, upprätthålls och utvärderas av koncernens moderbolag, eller inrättats av en sådan övervakningsorganisation som avses i artikel 8 i förordningen och används av detta moderbolag.

20 Det ska i detta hänseende erinras om att artikel 4.2 och 4.3 första meningen i förordning nr 995/2010 ålägger en verksamhetsutövare, i den mening som avses i artikel 2 c i denna förordning, två olika skyldigheter vad gäller systemet för tillbörlig aktsamhet. Till att börja med ska en verksamhetsutövare som släpper ut timmer eller trävaror på den inre marknaden för första gången använda ett system för tillbörlig aktsamhet som inrättats i enlighet med artikel 6.1 i nämnda förordning. Vidare ska denne upprätthålla och regelbundet utvärdera det system för tillbörlig aktsamhet som den använder, såvida denne inte använder ett system för tillbörlig aktsamhet som har inrättats av en sådan övervakningsorganisation som avses i artikel 8 i förordning nr 995/2010.

21 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att för att Jysk ska kunna uppfylla sin skyldighet att använda ett system för tillbörlig aktsamhet, så ger Jysks moderbolag Jysk tillgång till de olika delarna av ett enda system för tillbörlig aktsamhet som delas inom en koncern i vilken dessa två bolag ingår, vars beståndsdelar fastställs antingen av moderbolaget självt eller av en övervakningsorganisation, i den mening som avses i artikel 8 i förordning nr 995/2010. Det är dessutom utrett att Jysk inte självt upprätthåller eller utvärderar det system för tillbörlig aktsamhet som det har tillgång till, eftersom dess moderbolag har åtagit sig relevanta skyldigheter i detta avseende, i förekommande fall genom att anlita en sådan organisation.

22 För att kunna ge ett användbart svar på den ställda frågan ska det prövas dels huruvida en verksamhetsutövare kan anses ha uppfyllt sin skyldighet att använda ett system för tillbörlig aktsamhet när denna verksamhetsutövare har tillgång till de delar i ett system för tillbörlig aktsamhet som har inrättats av en tredje part, dels huruvida det, för att verksamhetsutövaren ska anses ha uppfyllt sin skyldighet att regelbundet upprätthålla och utvärdera det system för tillbörlig aktsamhet som denne använder, räcker att denne har tillgång till ett system för tillbörlig aktsamhet som antingen inrättats, upprätthålls och regelbundet utvärderas av en tredje part som inte är en övervakningsorganisation, i den mening som avses i artikel 8 i förordning nr 995/2010 eller har inrättats av en sådan organisation men används av en tredje part.

23 Innan domstolen besvarar dessa frågor ska det erinras om att det följer av fast rättspraxis att vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 27 februari 2025, Dun & Bradstreet Austria m.fl., C‑203/22, EU:C:2025:117, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

24 För det första, vad gäller bokstavstolkningen av de bestämmelser som avses i tolkningsfrågan, finner domstolen att den normala betydelsen i vanligt språkbruk av ordet använda, som förekommer såväl i punkt 2 som i punkt 3 första meningen i artikel 4 i förordning nr 995/2010, inte gör det möjligt att otvetydigt fastställa i vilken mån en verksamhetsutövare kan anlita en tredje part för att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa bestämmelser.

25 En verksamhetsutövare är, såsom klart framgår av artikel 4.2 i förordning nr 995/2010, skyldig att använda ett system för tillbörlig aktsamhet som måste innehålla de uppgifter som anges i artikel 6.1 i denna förordning. Mot bakgrund av punkterna a–c i sistnämnda bestämmelse, jämförda med skälen 16 och 17 i nämnda förordning, är de tre faktorer som krävs, till att börja med, de åtgärder och förfaranden som gör det möjligt att få tillgång till information om källorna och leverantörerna av timmer och trävaror som släpps ut på den inre marknaden för första gången, därefter, de förfaranden som gör det möjligt för verksamhetsutövaren att på grundval av denna information analysera och bedöma risken för att olagligt avverkat timmer och trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på marknaden, och slutligen, om risken visar sig vara betydande, vilka åtgärder och förfaranden som använts för att minska denna risk.

26 Skyldigheten att använda ett system för tillbörlig aktsamhet innebär emellertid att verksamhetsutövaren är skyldig att agera proaktivt, i den meningen att det ankommer på denne att vidta lämpliga åtgärder för att tillämpa system för tillbörlig aktsamhet för att förhindra att timmer och trävaror som härrör från olaglig avverkning släpps ut på marknaden. Dessutom måste de tre beståndsdelar som system för tillbörlig aktsamhet består av med nödvändighet avse denna verksamhetsutövares egen affärsverksamhet som leder till att timmer eller trävaror släpps ut på den inre marknaden och vara anpassade till den specifika risk som verksamheten medför.

27 Vidare framgår det av ordalydelsen i artikel 4.2 och 4.3 första meningen samt av artikel 6.1 b i förordning nr 995/2010 att skyldigheten att använda ett system för tillbörlig aktsamhet vid utsläppande på den inre marknaden av timmer eller trävaror, och följaktligen skyldigheten att tillämpa ett system för tillbörlig aktsamhet med de tre beståndsdelar som avses i artikel 6.1 i denna förordning, uteslutande åvilar verksamhetsutövaren. I nämnda förordning föreskrivs inte någon möjlighet för en verksamhetsutövare att anförtro en tredje part att fullgöra verksamhetsutövarens skyldighet att använda ett system för tillbörlig aktsamhet, eftersom det i artikel 4.3 i förordningen föreskrivs att endast upprätthållande och utvärdering av det system för tillbörlig aktsamhet som används av verksamhetsutövaren kan anförtros en övervakningsorganisation, i den mening som avses i artikel 8 i förordningen, när verksamhetsutövaren använder ett system för tillbörlig aktsamhet som har inrättats av en sådan organisation.

28 Unionsrätten utgör visserligen inte hinder för att en verksamhetsutövare bistås av en tredje part vid fastställandet av de olika beståndsdelarna i ett system för tillbörlig aktsamhet enligt artikel 6.1 a–c i förordning nr 995/2010. I artikel 4 i genomförandeförordning nr 607/2012 föreskrivs således uttryckligen att certifiering eller andra av tredje part kontrollerade system som avses i artikel 6.1 b andra stycket första strecksatsen och i artikel 6.1 c i förordning nr 995/2010 i princip får beaktas i förfaranden för bedömning och begränsning av risken för att timmer och trävaror som härrör från olaglig avverkning släpps ut på marknaden.

29 Av det ovan anförda följer emellertid att det i princip är verksamhetsutövaren som är skyldig att inrätta system för tillbörlig aktsamhet. Denna uppgift kan, såsom framgår av artikel 4.3 i förordning nr 995/2010, även fullgöras av en övervakningsorganisation och denna organisation kan vidta lämpliga genomförandeåtgärder för att tillämpa detta system för att förhindra att timmer och trävaror som härrör från olaglig avverkning släpps ut på marknaden.

30 För det tredje begränsar artikel 4.3 i förordning nr 995/2010 otvetydigt möjligheten för en verksamhetsutövare att befria sig från sin skyldighet att upprätthålla och utvärdera systemet för tillbörlig aktsamhet till enbart det fallet att ett system för tillbörlig aktsamhet har inrättats av en sådan övervakningsorganisation som avses i artikel 8 i förordningen. I den förstnämnda bestämmelsen preciseras att det då ska röra sig om system för tillbörlig aktsamhet som används av denna verksamhetsutövare.

31 Under dessa omständigheter kan det av ordalydelsen i artikel 4.2 och 4.3 första meningen i förordning nr 995/2010, jämförd med artikel 6.1 i samma förordning, utläsas att det inte räcker att en verksamhetsutövare har tillgång till uppgifterna i ett system för tillbörlig aktsamhet, i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse, när detta system inte upprätthålls av verksamhetsutövaren själv, utan av en tredje part som inte är en övervakningsorganisation, såsom moderbolaget i den koncern som verksamhetsutövaren tillhör, för att denna verksamhetsutövare ska anses har uppfyllt det krav på proaktivt agerande som åligger denne på grund av dennes skyldighet att använda ett system för tillbörlig aktsamhet när denne släpper ut timmer eller trävaror på den inre marknaden. Vidare kan samma verksamhetsutövare endast anförtro tredje man att fullgöra sin skyldighet att regelbundet upprätthålla och utvärdera ett system för tillbörlig aktsamhet i en situation där denne använder ett sådant system för tillbörlig aktsamhet. En sådan möjlighet är under alla omständigheter endast tänkbar om systemet för tillbörlig aktsamhet, som används av verksamhetsutövaren, har inrättats av en övervakningsorganisation, i den mening som avses i artikel 8 i denna förordning.

32 Tolkningen i föregående punkt stöds såväl av det sammanhang i vilket de bestämmelser som tolkningsfrågorna avser ingår som av det mål som eftersträvas med förordning nr 995/2010.

33 Vad för det andra gäller den kontextuella tolkningen av dessa bestämmelser, ska det nämligen erinras om att enligt artikel 10.1 och 10.3 a och b i förordning nr 995/2010 ska de behöriga myndigheterna utföra kontroller för att fastställa om verksamhetsutövarna uppfyller kraven i artiklarna 4 och 6 i denna förordning. Dessa kontroller syftar bland annat till att granska systemet för tillbörlig aktsamhet, inbegripet förfaranden för att bedöma och minska risken för att timmer från olaglig avverkning eller trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på marknaden samt att undersöka handlingar och register som styrker att systemet för tillbörlig aktsamhet och förfarandena fungerar väl.

34 I artikel 5.1 i genomförandeförordning nr 607/2012 föreskrivs en skyldighet för verksamhetsutövarna att föra ett register över information om leverans av timmer eller trävaror som släppts ut på marknaden, som avses i artikel 6.1 a i förordning nr 995/2010, och om tillämpningen av förfaranden för att minska risken för att timmer från olaglig avverkning eller trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på marknaden. I artikel 5.2 i genomförandeförordning nr 607/2012 preciseras att verksamhetsutövarna ska kunna ange hur ett beslut om riskreducerande åtgärder har fattats och hur verksamhetsutövaren har fastställt risknivån.

35 Med hänsyn till de skyldigheter som på detta sätt åläggs en verksamhetsutövare med avseende på användning, upprätthållande och regelbunden utvärdering av ett system för tillbörlig aktsamhet i enlighet med artiklarna 4 och 6 i förordning nr 995/2010, konstaterar domstolen att effektiviteten av de kontroller som behöriga myndigheter genomför inom ramen för en verksamhetsutövares affärsverksamhet enligt artikel 10.1 i förordning nr 995/2010 inte kan garanteras fullt ut om denna verksamhetsutövare, med förbehåll för det undantag som föreskrivs i artikel 4.3 i denna förordning, kunde nöja sig med att med dessa myndigheter dela med sig av sin tillgång till uppgifterna i ett system för tillbörlig aktsamhet som inrättats av en tredje part. Det saknar i detta sammanhang betydelse att denne tredje man, i förekommande fall, är moderbolaget i en koncern i vilken verksamhetsutövaren ingår och bedriver en affärsverksamhet som liknar, eller till och med är identisk med, denna verksamhetsutövares verksamhet och att dessa båda enheter använder sig av samma leveranskedjor.

36 Ett liknande resonemang kan föras med avseende på artikel 10.5 första meningen i förordning nr 995/2010, enligt vilken de behöriga myndigheterna, när de upptäcker brister i sina kontroller, får underrätta verksamhetsutövaren om de korrigerande åtgärder som denne ska vidta. Det skulle nämligen inte vara möjligt för verksamhetsutövaren att snabbt och effektivt genomföra sådana åtgärder om denne inte själv kunde ingripa i de olika delarna av det berörda systemet för tillbörlig aktsamhet.

37 För det tredje, vad gäller den teleologiska tolkningen av de bestämmelser som avses i frågan, erinrar domstolen om att syftet med förordning nr 995/2010, såsom framgår av skäl 31 i förordningen, är att bekämpa olaglig avverkning och därmed sammanhängande handel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2024, Mesto Rimavská Sobota, C‑370/23, EU:C:2024:972, punkt 36). Det framgår vidare av skäl 16 i förordningen att tillämpningen av ett system för riskreducering syftar till att minimera risken för att olagligt avverkat timmer och trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på den inre marknaden.

38 Endast verksamhetsutövaren själv, som enligt artikel 4.2 i förordning nr 995/2010 är direkt skyldig att iaktta tillbörlig aktsamhet vid utsläppande på den inre marknaden av timmer eller trävaror, kan på ett tillfredsställande sätt tillhandahålla relevant information om sin affärsverksamhet, bedöma och hantera den risk som är förenad med denna verksamhet och på så sätt säkerställa genomförandet av det system för tillbörlig aktsamhet som inrättats genom denna förordning i enlighet med de mål som det erinrats om i föregående punkt i förevarande dom. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 58 och 59 i sitt förslag till avgörande är det inte möjligt att säkerställa att dessa mål kan uppnås på ett likvärdigt sätt enbart genom att verksamhetsutövaren får tillgång till ett system för tillbörlig aktsamhet vars genomförandeåtgärder inte härrör från verksamhetsutövaren själv eller en övervakningsorganisation, utan från en tredje part, såsom dess moderbolag.

39 De skyldigheter som åligger verksamhetsutövaren enligt artikel 4.2 och 4.3 första meningen samt artikel 6.1 i förordning nr 995/2010 kan inte anses vara uppfyllda enbart på grund av att en verksamhetsutövare kan visa att denne har tillgång till uppgifterna i ett system för tillbörlig aktsamhet som inrättats av en tredje part och att denne, inom ramen för sin affärsverksamhet, inte har släppt ut timmer och trävaror från olaglig avverkning på den inre marknaden. Ett sådant synsätt skulle nämligen inte i tillräcklig utsträckning beakta den omständigheten att förordning nr 995/2010 syftar till att införa krav på samma verksamhetsutövare som innebär att denne ska agera proaktivt innan timmer eller trävaror släpps ut på den inre marknaden.

40 Det är riktigt, såsom framgår av skäl 18 i förordning nr 995/2010, att denna förordning tar hänsyn till behovet av att undvika onödiga administrativa bördor för verksamhetsutövarna. Det är emellertid inte uteslutet att användningen, upprätthållandet och den regelbundna utvärderingen av ett system för tillbörlig aktsamhet som är anpassat till den specifika kommersiella verksamheten i varje enskilt dotterbolag i en koncern kan utgöra en ekonomisk utmaning för såväl moderbolaget som dotterbolagen.

41 Sådana överväganden avseende fördelarna med att ett och samma system för tillbörlig aktsamhet används inom en bolagskoncern kan emellertid inte befria verksamhetsutövarna från skyldigheten att iaktta vederbörlig omsorg i enlighet med kraven i förordning nr 995/2010.

42 Det ska dessutom tilläggas att möjligheten för en verksamhetsutövare att iaktta sin skyldighet att regelbundet upprätthålla och utvärdera systemet för tillbörlig aktsamhet genom att använda ett system för tillbörlig aktsamhet som har inrättats av en övervakningsorganisation, i den mening som avses i artikel 8 i förordning nr 995/2010, under alla omständigheter inte kan utsträckas till att omfatta en situation där detta system för tillbörlig aktsamhet har inrättats, behålls och utvärderas av en annan tredje part, såsom denna verksamhetsutövares moderbolag. Ett sådant synsätt utgör nämligen ett kringgående av de bestämmelser som reglerar övervakningsorganisationernas organisation, funktioner och kontroller i enlighet med artikel 8.1–8.6 och riskerar således att undergräva de mål som det erinrats om i punkt 37 ovan.

43 Mot bakgrund av det anförda ska den hänskjutna frågan besvaras enligt följande. Artikel 4.2 och 4.3 första meningen samt artikel 6.1 i förordning nr 995/2010 ska tolkas så, att det, för att en verksamhetsutövare, i den mening som avses i artikel 2 c i denna förordning, ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt dessa bestämmelser, räcker det inte att denna verksamhetsutövare, som ingår i en koncern, kan få tillgång till de delar av systemet för tillbörlig aktsamhet som avses i ovannämnda artikel 6.1 och som antingen inrättats, upprätthålls och utvärderas av koncernens moderbolag, eller inrättats av en sådan övervakningsorganisation som avses i artikel 8 i förordningen och används av detta moderbolag.

44 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: ungerska.